Datorer och design / Computors and design

Har just kommit på att jag nog är sjukligt beroende av datorn. I morgon ska vi lämna iväg den för allmän genomgång och upprensning och det kommer att ta några dagar, i alla fall över helgen. Detta har behövts göras ganska länge, den är trög och motsträvig så det saknar motstycke. Möjligtvis jämförbart med mej själv en måndag morgon när väckarklockan skriker. Men precis som på måndagsmornar är det här bara något som måste ske, och nu är det inte annat än att acceptera några dagar datorstiltje. Men oj vad jag gruvar mej! Fattar inte hur detta ska gå, tänk om det kommer något Viktigt Meddelande i e-posten eller någon förfrågan på Ravelry om någon fantastisk teststickning. Eller tänk om jag bara Måste skriva ett inlägg här? Vojne, vojne, hur ska detta gå? Får våldsamma abstinensbesvär bara av att tänka på det.

I have just realized that I am sickly depended of the computer. Tomorrow we will leave it for a radical updating and refreshing and it will take a few days, at least over the weekend. This has been necessary for quite a long time, it is sluggish and reluctant and totally unwilling to do anything. Actually quit similar to myself on a Monday morning when the alarm clock is screaming. But just like the Monday mornings, this is just something that has to be done, and now it’s just to accept a few days computer lull. But how will I manage to be without it? I really don’t know how this will go, there can be an Important Message in the e-mail or any inquiry on Ravelry for a fantastic test knitting. Or what if I just NEED to write a post here? Oh dear, oh dear. I get nervous just thinking about it!





Så till något helt annat. Det här med att bli farmor går ju inte av för hackor, stort är det, precis lika stort som att bli mormor. Fast kan någon, vare sej syster/bror eller kusin att kunna mäta sej med våran underbara Alex? Skojar bara, det är klart att både de två små som är i antågande kommer att bli precis lika fantastiskt underbara. Häpnadsveckande, jovisst, men inte desto mindre sant.

Hur som helst, här är det nu mycket som står på kö för att bli stickat, och då i synnerhet till farmors lilla Knopp. (Lilla Broster har ju redan en hel del liggande och väntar av det som Alex inte ens hann använda innan de var för små.) Och det allra första till lilla Knoppen skulle naturligtvis vara något alldeles extra. Jag skulle göra ett helt eget mönster. Har blivit så inspirerad av all teststickning så jag tänkte ge en idé jag har haft i huvudet ett slag en chans. Och jag tycker fortfarande att idén som sådan är ganska trevlig, en omlottkofta med flätorna längs alla kanter. Men tyvärr består inte en kofta av enbart flätor, den behöver lite passform dessutom. Nu är den klar, men får nog bara erkänna att jag i fortsättningen bör hålla mej till mönster som andra klurat ut. Det där med proportioner var inte så himla lätt att räkna ut, tyvärr. Kort och bred och med ärmar som ser ut att passa bäst till en piprensargubbe.

So something completely different. To be a grandmother for the first time is huge, and it is just as huge when the first grandchild is expecting a brother or sister. And it is not a tiny little bit less fabulous when the son comes and tell that he will be a father! Anyway, now it is so many things that has to be done, and in particular to Grandmother's Little Bud. (Baby Sibling has already a lot of garments lying and waiting, that Alex not even had time to use before they were too small.) And the very first to Little Bud would be something special. So I decided to do something with a design of my own! I have become so inspired by all test knitting so I thought I should give an idea I had in my head a chance. And I still think the idea itself is quite nice, a wrap cardigan with cables along all edges. But unfortunately a cardigan consists of more than cables, it needs a little fit also. Now it’s finished, and I just have to admit that I have better continuing with patterns that other, more skilful designers has figured out. The proportions were not so amazingly easy to work out, unfortunately. Short and wide, with sleeves that appear to best fit a sketch figure.

Nu ska jag teststicka en tröja, Clipper. Det är Justine Turner som designat den. Och så har jag börjat på en Rainbow Chain filt. Den kan nog bli kul men verkar trots det grova garnet – Sunny från Garngrossisten – att vara ganska dryg. Men det får ta den tid det tar med den, innan december ska den väl i alla fall bli klar.

Postman Pat pullovern till Alex är nästan klar, har bara kanten runt ena ärmhålet kvar. Ingen idé att ta kort nu, det väntar jag med tills den är helt klar.

Now I test knit a baby sweater, Clipper. It is Justine Turner who designed it. And then I have started on a Rainbow Chain blanket. It will probably be fun but seems that despite the heavy yarn - Sunny from Garngrossisten - to be quite slow to make. But it may take the time it takes, before December I suppose I will manage to get it finished.

The Postman Pat pullover for Alex is almost done, I have just the edge around one armhole left. No idea to take short now, it awaits me with until it is completely clear.




Halvvantarna jag teststickat åt Kim Haesemeyer är klara. Inte mycket att säga om, kan kanske bli användbara till vintern, vet vet?

Mössan jag också teststickar är så gott som klar, bara det allra sista på skärmen kvar. Den ser lite liten ut, tror det blev lite galet lite galet med masktätheten, eller kanske snarare med radtätheten, så den ser faktiskt ut att kunna vara mer lagom åt Alex än åt mej. Och i ärlighetens namn tycker jag modeller är bättre till en liten kille än åt en medelålders kärring. Vi får väl se vad som blir av den. Även den kommer det bild på lite senare.



The fingeless gloves I have test knitted for Kim Haesemeyer are finished, but not much to tell about. I suppose they can be nice to have in the winter, a bit wrong season for them now.

And the hat I test knit for is also almost finished, it's only the very last rows of the brim left. It looks a bit small, I think I missed something about the gauge, especially with the rows, so it seems to be more comfortable to Alex than to me. And honestly, I think the model is better for a small boy than for a middle-aged old lady. We will see what it will be. It will be a photo of that one too, a bit later.