Inget nytt / Nothing new

Det har inte hänt så rysligt mycket på stickfronten den sista tiden. Inget nytt under solen – inte så mycket i alla fall – mesta tiden har ägnats åt Tristans byxor som nu är klara och färdiga att skickas iväg.

It has not happened that much in my knitting life recently. Nothing new under the sun - not much, anyway - most of my time has been devoted to Tristan pants that now are finished and ready for dispatch.





Ytterligare en balaklava har blivit gjord, men jag tror inte på den. Ska göra ytterligare ett försök, med lite mer öppet för ansiktet. Den här verkar rent bedrövligt heltäckande. Men iväg ska både denna och den tidigare, jag kan ju inte sitta här och tro en massa. Det kanske är tvärtom, att det är alldeles lagom öppning för ansiktet med att själva mössan är på tok för stor? Eller kanske alldeles för stor – eller liten – runt halsen, eller … ja, det kan ju faktiskt vara precis hur som helst. Men ett försök till ska jag göra, kanske rentav två eller tre, och förhoppningsvis får jag till det till slut. För jag tror på idén, och den här sista har jag gjort i Novita Wool som blir så mjukt och härligt. Det tycker i alla fall jag, hur det sen känns att ha det runt ansiktet en längre stund vet jag ju inte.

Another Balaclava has also been made, but I don’t really believe in it. I will make another one soon, a bit more open at the face. This seems too covering. But both this and the earlier one have to be tried on, I can’t just sit here and believe a lot. Perhaps it is the opposite way, that there's just enough opening for the face but the hat part is far too big? Or maybe they are too big - or small - around the neck, or ... well, it can be whatever. But I will give it one more try, maybe even two or three, and hopefully I will get it right eventually. I do believe in the idea, and I have done this green one in Novita Wool and it is so soft and lovely. I think so in all cases, but what it feels like to have it around the face for a long time is another thing.





En liten men dock hög av vantar har jag fått till också. Har tänkt att jag ska vara väl förberedd inför den kommande vintern, i fjol var det rent för bedrövligt, glömde mer eller mindre helt bort den delen. Skandal, helt enkelt. Ska försöka få till lite olika storlekar och fasoner, som förhoppningsvis ska täcka behovet för mina nära och kära. Idéer saknas inte …

Och så dyker det upp en tävling på Sticka Mera om just vantdesign! Att inte min stackars hjärna gick i spinn! Ända sen förra vintern har jag nämligen haft en idé om ett par alldeles extra tjocka och varma vantar i dubbelstickning - som ett par strumpor jag teststickade, fula men gosiga! - och nu kanske detta är precis vad jag behöver för att komma till skott och göra ett försök. Ja, det är med betoning på försök, jag är inte alls säker på att det kommer att fungera, och ännu mindre säker på att jag kan få ihop ett skrivet mönster när det gäller en teknik som jag i bästa fall kan kallas nybörjare på. Men vad vore livet utan utmaningar?


I have also started to build up a pile of mittens. It’s still very small, but anyhow … I have decided to be well prepared for the coming winter, last year that part was more or less completely forgotten until it was too late. Simply scandal. I'll try to get some different sizes and kinds, which hopefully will cover the needs for my loved ones. Ideas are not lacking ...

And then it popped up a mitten design contest at Sticka Mera! Guess if my poor brain went in a spin! Ever since last winter I have had an idea for a couple of really thick and warm mittens in double knitting - just like a pair of socks I test knitted, ugly but cosy! - and now maybe this is exactly what I need to really give it a try. Yes, it's with an emphasis on trial, I am not at all sure that it will work out, and even less sure that I can write it down in a pattern, with a technique that I at best can be called a beginner in. But what would life be without challenges?

Tävling hos KarMa

KarMa firar 2-årsjubileum och lottar därför ut material till en jättehärlig topp. En sån skulle jag vilja göra! Undrar om nån av mina kära söta döttrar - egen och svärdito - skulle vilja ha en sån? Om inte annat skulle jag allt bra gärna vilja ha en själv. Vore nåt att tänka på inför nästa sommar under alla förhållanden, även om det vore himla trevligt att vinna garnet!

Hoppsan! / Oh dear!

I write like
Stephen King

I Write Like by Mémoires, Mac journal software. Analyze your writing!

Av en slump snubblade jag över Annes blog och fick se den här roliga testen. Fast visst blev jag lite snopen, tycker nämligen inte alls under några förhållnaden om Stephen Kings böcker. Vet rätt inte vad jag ska anse om det :-)

By a mere chance I happened to find Anne's blog, and this funny test. I must say I became a bit surprised, I really don't like Stephen King's book so I don't know what to think about it :-)

Nästan bara gamla WIP's / Almost just old WIP's

Nu känner jag mej riktigt redig, har inte börjat på något nytt på år och dar!

Now I’m really proud of myself, has not started anything new in ages!




Ja, undantaget vantarna jag stickade i helgen - augustimönstret i Vackra Vantar Som Värmer - men de gick så rysansvärt fort – ca 1,5 tim st – att det väl knappt kan räknas.


Well, except for a pair of mittens that I knitted this weekend, but they went so fast - about 1.5 hours each - that it hardly can be counted.





Istället har jag återupptagit kontakten med tigertröjan till Alex, och har väl nu kommit vid pass halvvägs upp på kroppen. Ja, inte särskilt fort men förunderligt smidigt och behändigt. Men det innebär samtidigt att jag med stormsteg närmar mej det som verkar så outsägligt kusligt, nämligen halsen. När det är dags ska det göras en alldeles vanlig halsavmaskning och därefter ska arbetet stickas fram och tillbaka! Märk väl, detta är en mönsterstickning med två färger och hur i hela världen ska jag klara av att få det snyggt när jag ska göra avigvarven? Det är ju tack och lov inte särskilt många cm det handlar om, men dock några. Inte utan att jag är tämligen nervös. Men egentligen är det ju bara lite uppvärmning när det gäller kusligheter, den ska ju klippas upp för ärmarna sen. Men det förtränger jag ett slag till, det räcker för ögonblicket med att oroa mej för halsdelen.

Instead I have renewed the contact with the tiger sweater for Alex and have now reached halfway up the body. It’s not very fast done but wonderfully smooth and convenient. But it also means that I am approaching what seems so unspeakably eerie, namely the neck. When that time come it should be a very ordinary neck edging with bind off’s in the front and then it will be worked back and forth! Remember, this is a pattern with two colours and how on earth will I manage to make it looks good when I work it from the wrong side? It's thankfully not that many cm, but still some. Anyhow, I'm quite nervous about it.

But really it's just a little warming up until I’m supposed to cut it up for the sleeves later. But I will carefully suppress it for a bit longer, it is enough for the moment to worry for the neck portion.





Tristans byxor är på tillväxt också. Ett litet – eller kanske egentligen inte särskilt litet – avbräck blev det när jag kom på att de var alldeles på tok för stora över gumpen, så jag rev upp till benen när de var nästan färdiga. Men nu ser de bättre ut och det ska bli väldigt intressant att så småningom höra om det finns något användningsområde för ett par dylika.


Nu ska jag bara samla ihop mej och försöka komma igång med koftan till Karin också. Konstigt vad det är svårt att återuppta något redan påbörjat om det fått ligga ett slag.

Och nu har jag anmält mej till en stickkurs hos en av våra vanligaste studieförbund! ”Lär dej sticka eller virka” var rubriken och det lät inte jättekul, så jag höll nästan på att missa nästa rad i katalogen: ”Lär dej göra ett mönster till en tröja efter dina egna mått” Det låter väl som klippt och skuret för mej? Jag som aldrig lyckas få till det här med storlek, i synnerhet inte när det är till mej själv. Kanske kan jag med lite handfast vägledning få till de riktiga måtten? Men jag får ge mej till tåls ungefär en månad till, innan start.



Tristan's trousers, are growing, too. A small - or perhaps not really that small - part had to be froged when I realized that they were just way too bog over the bump. I had go back to where the legs where joined, when they were nearly finished. But now they look better and it will be very interesting to eventually hear if there is any use of such a pair.

Now I just collect myself and try to get started with the cardigan to Karin too. Strange as it is difficult to reopen some already started on it has been kept in a battle.

And now I have registrated me for a knitting evening course! "Learn to knit and crochet" was the title and it did not sounds that fun, so I was almost going to miss the next line in the advertisment: "Learn to make a sweater pattern out of your own measurements" That sounds as the perfect tool for me! I have never manage to figure out the secrets about the sizes, especially my own. Maybe I will learn with some guidance to get the correct dimensions? But I must be patient for about a month more, before it will start.

En Mycket Speciell Tröja / A Very Special Sweater

Detta är en Mycket Speciell Tröja, en Ovanligt Fin Tröja dessutom. Inte vilken strunttröja som helst med andra ord, utan en som våran Poppy kan roa sej med under påtvingade, evighetslånga och urtråkiga bilresor.

This is a Very Special Sweater, an Unusually Fine Sweater as well. Not a common simple sweater but one that our Poppy can entertain herself with during forced, forever lasting and boring to death car trips.





Jag har förresten gjort en ny balaklava till Tristan också, en som går lite längre ner över bröst och rygg. Ska bli spännande att höra hur den fungerar.

I have also finished another Balaclava for Tristan. This one goes down a bit over the chest and back. It will be interesting to hear how that will work out.

Höst? / Autumn?

Nu verkar det som om sommaren definitivt är slut. Grå himmel, rätt som det regnar kommer det en skur och all semester för överskådlig tid är förbrukad. Men det var härligt så länge det varade!

Now it seems as summer definitely is over. Grey skies, just as the rain it comes a shower and all vacations for foreseeable future is gone. But it was nice as long as it lasted!















I söndags var jag tvungen att lämna våra favoritkillar för att återvända till den bistra verkligheten, efter några synnerligen intensiva men helt underbara dagar. Men tiden går tack och lov fort, om två månader ses vi igen om inget oförutsett inträffar.


Last Sunday I had to leave our favourite guys to return to the grim reality, after some very intense but wonderful days. But time is thankfully going fast, and in two months time we'll meet again if nothing unforeseen happens.




Jag lyckades åstadkomma benen till ett par byxor till våran Tristan. Nu ska jag bara sätta mej med miniräknaren och försöka klura ut hur stor den ska vara över rumpan. För mycket och för lite skämmer ju allt, så även i det här fallet. I och för sig är jag en av dem jag misstror mest när det gäller att räkna ut storlek, men jag får väl göra ett försök. Mönstret tycker jag inte verkar särskilt rimligt, faktiskt. Enligt det ska man börja med intagning direkt när benen sammanfogas. Jag tycker nog snarare att det vore befogat med en liten uttagning, för lilla rumpan i en tygblöja är inte nåt man trycker in i vad som helst.

Mer än det här fick jag inte till under de här dagarna, trots restid och barnfria kvällstimmar. Har jag tappat fart, eller …? Fast med stickor nr 2,5 och därtill passande tunt garn så går det väl inte fortare.

Och förresten, har ni sett sånt härligt garn som lottas ut av Icelandic Gardener?

I managed to achieve the legs of a pair of pants for our Tristan. Now I'll just sit down with the calculator and try to figure out how big it has to be over the butt. Too much and too little spoils everything. Unfortunately I am one of them I distrust the most when it comes to calculating the size, but I'll give it a try. I don’t think the pattern I use seem reasonable. According to that I should start with decreases as soon as the legs are joined to each other, but I rather think it should need some increases. The little butt in cloth diapers is not that thin.

It was all I manage to do during these days, despite the travel time and child-free evening hours. Have I lost the speed, or ...? But may be it won’t go any faster with 2.5 mm needles and fitting thin yarn.

And by the way, have you seen what a fabulous givaway Icelandic Gardener have?

Dålig planering / Bad planning

Är nu hemma på en kort mellanlandning mellan besöken hos favoritpersonerna i livet. Vi har tillbringat ett antal härliga dagar med våran Poppy och är nu bara hemma för att komplettera stickningarna och packa om, innan det bär vidare till London.

I’m now back home for a short stop between visits at our favourite people. We have spent some wonderful days with our Poppy and are now home to refresh the knitting stuff and re-pack, before leaving for London.




Inför resan till Poppy tyckte jag att jag packade så noga, och hade flera olika stickningar med i den nyinförskaffade bagen från Stickfrossa. Den är helt underbar och Poppy tyckte också den var kanonfin. Men nånstans gick det fel. Packningen var helt åt skogen, fattar inte vad som hände i planeringen.


Before the trip to Poppy, I thought I packed so well, and had multiple yarns and needles in the newly purchased bag from Stickfrossa It is awesome and Poppy also thought it was just wonderful. But somewhere it went wrong. It did not at all contain what I thought I put in there.




Som ett inledande projekt för de första biltimmarna hade jag den nästan färdiga toppen till mej själv, som snabbt och elegant avslutades utan några som helst konstigheter. Den hänger förresten nu på tork och är ännu inte provad. Jag är ärligt talat inte helt övertygad om att jag kan ha den, men än dröjer det några timmar innan jag behöver acceptera den bistra verkligheten.

As an initial project for the first hours in the car I had an almost finished top for myself, and it was quickly and elegantly finished without any oddities. It’s now hanging to dry and has not yet been tested on. I'm honestly not entirely convinced that I can use it, but it will take a few more hours before I need to accept the harsh reality.


Klänningen blev rätt snabbt klar när jag väl fick händerna på ett nytt nysta / The dress was quite fast done as soon as I got my hand on a new ball of yarn

Därefter tänkte jag fortsätta med en liten klänning till Poppy som i grunden är ett mönster på en hängslekjol som jag gjort om till klänning. Den gick inte jättefort, stickor 2,5 och massor med maskor på varje varv, men framåt gick det och efter ett par dar var första nystat slut. Ja, det är ju så det plägar vara, eller hur? Och den välplanerande stickerskan har självklart både ett och två extra nystan med sej, eller hur? Men ack, så icke i detta fall. Det var bara att packa ner och gå vidare till nästa projekt. Jag hade självklart garderat mej med mer, närmre bestämt garn till en ny balaklava. Massor med garn, räcker säkert till ett par stycken minst. Men stickorna då? Leta, leta, leta … Kablar fanns, tunnare stickor och sticktoppar fanns men inte den storleken som krävdes för detta garn. I varenda ficka och dinglande påse letade jag, men det fanns bara inte, trots att jag var så säker på att jag packat ner dem. Känner ni paniken som börjar sprida sej som en farsot genom kroppen? Inget garn till klänningen, inga stickor till garnet jag trots allt har och flera dar och dessutom 40 mils bilfärd kvar?

Then I intended to continue with a dress for Poppy which is basically a pattern of a skirt that I changed to a dress. It was not really fast done, 2.5 mm needles and lots of stitches in each row, but it went ahead and after a few days the first ball of yarn came to an end. Yes, that's how it is meant to be, isn’t it? And the well-structured knitter has of course both one and two extra balls with her, right? But alas, not in this case. It was just to put in into the bag and move on to the next project. I had naturally another project in mind, too, more exactly yarn for one more Balaklava. Lots of yarn, surely enough to make at least a couple of them. But the needles? Search, looking everywhere ... there were cables, thinner needles and tips but not the size required for this yarn. I was looking in each and every pocket and dangling bag, but there was just nothing of the kind, although I was so sure that I had packed them. Are you aware of the panic that was spreading like a plague through the body? No yarn for the dress, no needles for the yarn I had, and for days and 400 km in the car left?



Men jag var ju tack och lov inte helt strandsatt. Det blev en del garn över efter tröjan till mej själv och där hade jag ju stickor också. Så det fick det bli, men vad göra av detta? Jo, en tröja till Poppy ska det bli. Fast tillräckligt med garn var det inte där heller, det som fanns tog slut en halvtimme innan vi kom hem. En mycket dryg halvtimme, men det kunde ju ha varit värre, jag klarade mej ju tack och lov tämligen helskinnad ur det här äventyret. Grejen är bara att nu står jag med en tröja som saknar en ärm och oket och i garnaffären finns inte det färgbadet kvar. Men strunt samma, jag ska nog kunna villa bort övergången för det här ska nämligen bli en Ovanligt Fin Tröja, men en massa tofsar och band och knappar och andra härligheter att pilla på och då gör det nog inget om det lite omotiverat finns en rand som avviker nånstans i brösthöjd.

Och förresten, väl hemma packade jag upp garnet till balaklavan, som låg i en egen liten plastpåse, och då hittade jag sticktipparna väl gömda i det ena nystat!

I morgon bitti åker jag till våra favoritkillar i London, och gissa om jag har laddat upp med allt möjligt! Nu ska jag väl i alla fall inte bli utan nåt att ha i händerna, bara inte säkerhetskontrollen norpar allt för mej. Ska nämligen enbart ha handbagage med mej så rycker de ifrån mej stickorna där står jag utan tills jag kan komma iväg till någon lokal butik för att skaffa nytt. Håll tummarna för mej


But I was thankfully not completely stranded. It had been some yarn left after the sweater for myself and I had of course needles suitable for that. So I was rescued, but what to make of it? Well, it had to be a sweater for Poppy. And it lasted almost all the way home, it came to an end half an hour before we got home. A very hard half an hour, but it might have been so much worse, I'll manage thanks God to escape fairly unscathed from this adventure. The thing is just that now I stand with a sweater with one sleeve and the yoke undone and the yarn shop has not the colour lot left. But all the same, I'll find out something to get the changing of shade distracted in one way or another, because this will be an Extremely Nice Sweater, with a lot of tassels and ribbons and buttons and other delights to pills at so a ribbon or a boundary at breast height to distract will not do any harm.

And oh, when I unpacked the yarn for the Balaklava that I had in a plastic bag I found the needle tips, almost buried in one of the balls!


Tomorrow morning I will go to our favourite guys in London and guess if I have loaded up with a lot of yarns and needles and whatever you can think of! Now I’m sure that I not will be without anything of the kind, if thy not will take it away from me at the security control at the air port. I will just have hand luggage with me, so if they take the needles away from me I will be stranded until I can get to a local yarn store to buy new. Cross your fingers for me!

Bryt ihop och kom igen / Collapse and up again

Nu har jag brutit ihop färdigt och börjat komma igen. Eller i klartext har jag vågat återvända till min sommartopp Dixie Lace Sweater, som jag med avsky har tittat på sen mitt fatala koftmisslyckande. Den verkar fruktansvärt stor, men jag vet inte om det är jag som fortfarande inte inser hur bred jag blivit (och därmed tycker den ser för stor ut, fast den kommer att sitta som ett korvskinn) eller också tror jag att jag är mycket bredare än jag i verkligheten är (och altså har valt alldeles för stor storlek). Ska bli spännande att utröna så småningom. Men jag vägrar sätta den på extra sticka för att prova, det blir som det blir ”bättre lyss till den sträng som brast, än aldrig spänna en båge! Vem sjutton var det som fick ihop det pekoralet från början? Hur som helst känns det som jag lysst till en förskräcklig massa brustna strängar, men jag vill gärna inbilla mej att det inte är helt ogjort. Förhoppningsvis lär jag mej nåt på det, om inte annat att jag inte är så himla bra på det här som jag i vissa oövervakade ögonblick inbillar mej.

Now I have collapsed enough and started to get back on track again. Or in other words, I have dared to be back to my summer top Dixie Lace Sweater, which I have avoided since my fatal cardigan adventure. It seems awfully big, but I do not know if I still don’t realize how broad I have become (= I have choose the correct size but it looks awfully big) or if I think I’m much broader than I am in reality (= I choose wrong size and it is really too big). It will be exciting to find out, eventually. But I refuse to put in an extra needle to try it on now, sooner or later I will find it out. "Better listening to the string which broke, than never tighten a bow”! Who said that from the beginning? Anyway, it feels like I have been listening to an awful lot of broken strings, but I would like to think that it is not completely wasted time. Hopefully I learn something from it, at least that I'm not so damn good at that I in some moments imagining.





Men innan jag återupptog kampen med/mot mina mått gjorde jag färdigt en klänning till Poppy, en teststickning som gick väldigt snabbt och var väldigt kul att göra. Men med tanke på det tjocka garn som ska användas tar den sej nog bättre som vinter- än sommarklänning.

But before I resumed the struggle with / against my measurements, I finished a dress for Poppy, a test knit which went very fast and was really fun to do. But with the heavy yarn that it asks for, it will probably be better as a winter- than a summer dress.





Och apropå vinter, en liten fuskpolo stack jag emellan med också. Ska försöka få ihop en rejäl hög av vinterattiraljer av olika slag och i olika storlekar, helt till och med innan snön börjar falla.

Men det är långt innan dess! I dag är första dagen på vår sensommarsemester, och i morgon ger vi oss ut på äventyr. Första anhalten blir Trosa, bara för att vi kände för att kolla upp den stan. Sen på onsdag fortsätter vi till Ulf, Helene och våran Poppy, där vi nog stannar i nästan en vecka. Men nästa tisdag måste vi senast åka hem, för på onsdag bär det iväg till London för resten av veckan. Det kan man kalla semester!!! Ja, kanske inte ur vilosynpunkt, men ur lyckosynpunkt!


And speaking about winter, a little neck warmer has been finished as well. I will try to get a pile of winter items done in several of kinds and sizes, hopefully completed before the snow starts to fall.

But it is long before that! Today is the first day of our late summer vacation, and tomorrow we will go away on new adventures. The first stop will be Trosa, just because we would like to see that town, we have never been there before. Then on Wednesday we will continue to Ulf, Helen and our Poppy, which we probably will stay with for almost a week. But next Tuesday we have to go home, at latest, because on Wednesday I will go to London for the rest of the week. That is what I call vacation! Well, maybe not for a relaxing but for happiness!

Utlottningen klar / Competition finished

Nu har jag med hjälp av www.random.org dragit en vinnare av garnet jag lottade ut. Det blev Manduzana som var nummer 1 bland inläggen och vars etta dök upp först i slumpgeneratorn. Men faktum är att jag har två nystan till, det ena fortfarande i härva och det andra uppnystat. Och det var väldigt roligt med slumpgeneratorn, så jag satte igång den en gång till, och då blev det Lindas nr 4 i kommentarkön som dök upp! Och den tredje och sista - var ju tvungen att hejda mej nån gång! - blev Elsa Xenia med nr 14! Grattis, det är verkligen ett härligt garn!

Ser ni det här, skicka era adresser så kommer garnerna som ett brev på posten:-)!

Now the competition is finished and it was Manduzana with no 1 on the comment list that first turned up at www.random.org But it was so fun, and as a matter of fact I had two more skeins of the same yarn, so I kept on and as second winner was Linda and the third became Elsa Xenia. Congratulations!

Det ljusnar / It's lighther

Smått ska det vara, såna kan man lita på. Är de för stora blir de snart ivuxna och är de för så är det taskigt men inte särskilt upprörande. Det är ju trots allt så litet och ofta snabbstickat.

Nu är jag lugn och glad igen, har avslutat både Flower Dress och Sophia. Koftan saknar dock knappar, ska ge mej ut på jakt efter några fina på måndag.

It ought to be small things knitted, you can rely on them. If they are too large they will fit soon enough and if they are too small it is awkward but not particularly shocking. It is, after all, so small and often fast knitted.

Now I am calm and happy again after the BIG cardigan adventure and have completed both Flower Dress and Sophia. The cardigan has however no buttons yet, have to go away searching for some nice ones on Monday.




Då är nog nästa klänning också klar, en teststickning som går rasande snabbt. Den stickas i Rowans All Season Cotton och blir tjock som bara den. Men till vintern, med en liten blus under, kan den nog bli bra.


By then probably the next dress also will be finished. It’s a test knit that has been very fast knitted. It’s made with Rowan All Season Cotton and becomes thick as the only. But in winter, with a small blouse under, it can be good enough.

Näst på tur står en liten kjol, Criss Cross Sundress, som just jämt är påbörjad men som ska få min fulla uppmärksamhet på tisdag, när vi ska åka upp och hälsa på vår lilla prinsessa. Det blir ett antal biltimmar som kan utnyttjas då och sen blir det väl några om än inte särskilt många under de dagar vi är där, och så hemvägen förstås. Borde kunna få en stor del av den gjord under den tiden..

Next in line is a little skirt, Criss Cross Sundress, which I just have started. It will get my full attention on Tuesday, when we will go to our little princess. It will be quite a number of hours in the car that can be exploited and then may be a few now and then during the days we're there and of course on the way home. Should be able to get much of it done during that time...


Som låter sig förstås ska vi nu ha ett par veckors semester igen, och första halvan ska alltså tillbringas hos Ulf, Helene och våran Poppy. Sen åker vi hem i början av nästa vecka, och på onsdag ska jag sen åka över till våra favoritkillar i London!!! Det blev väldigt hastigt påkommet, men nu är det bestämt, biljett beställt – men oj så dyr den är när det är så nära inpå. Vi brukar ju alltid beställa mycket tidigare i förhållande till avresan. Men särskilt jättedyr är den egentligen inte, bara i förhållande till vad vi brukar betala. Det besöket ska jag göra själv, Jan måste återvända till läskiga jobbet redan på torsdagen. Men tänk så mycket jag får stickat då, behöver inte visa minsta lilla sociala tendens, (vilket hon oftast inte gör ändå) kan sitta med näsan över stickningen precis hela tiden från det jag gått igenom säkerhetskontrollen tills jag stiger ur taxin utanför deras dörr )) Har allt redan planerat vad jag ska ha med mej att sticka på. Kjolen bör inte räcka långt i sammanhanget, så jag har kommit på ett garn – ett lejongult Saffran från Drops – som jag ska göra ett par Stitch Heirs Pants av, till Tristan. Garn till ytterligare en balaklava ska jag också ta med, men jag tror byxorna är så pass dryga så det egentligen räcker med det. Fast jag vågar naturligtvis inte chansa, nåt i reserv måste med.





As you may be have figured out by now, we will have holiday again for a couple of weeks, and the first half of it will be spent with Ulf, Helen and our Poppy. Then we will go back home early next week, and on Wednesday I will go and see our favourite boys in London! It was very fast desired, and I ordered the ticket yesterday evening - but oh so expensive it is when it is so close! We usually order it much earlier in relation to the departure. But it is not really that expensive, only in relation to what we usually pay. I will go by myself, Jan have to return to work on Thursday. But just imagine how much I can knit, I can sit with my head over the knitting all the time from when I have gone through the security check until I get out of the taxi at their door. Now I just have to plan what to bring with me. The skirt will probably not take that long to finish, so I intend to bring some more yarn - a lion yellow from saffron Drops – that I intend to make a pair of Stitch Heir Pants for Tristan. May be I will take some more yarn for a further Balaklava as well, but I think the pants will take that much time so it will probably be enough. Though I dare not take a chance, have to get something in reserve with me.