MINA FAVORITER ALLA KATEGORIER!

M I N A F A V O R I T E R A L L A K A T E G O R I E R! / M Y F A V O U R I T E S!

Mina Favoriter

Lilypie - Personal pictureLilypie Fifth Birthday tickers
Lilypie - Personal pictureLilypie Second Birthday tickers
Lilypie - Personal pictureLilypie Second Birthday tickers
Lilypie - Personal pictureLilypie First Birthday tickers

tisdag 30 juni 2009

Åter på banan / Back on the road again

Nu är datorn på plats igen, i skick som ny. Jag kan andas ut igen, allt är frid och fröjd. Men så avigt det har kändes att inte ha haft tillgång till den på flera dagar!

Now is the computer at home again, as good as new. Now I can breathe again. But how strange it has been to not have had access to it for several days!






Stickat har jag dock kunnat göra utan att störas alltför mycket av datorbrist. En hel del av sticktiden har ägnats åt teststickningen av babytröjan Clipper. Hm, mycket egendomlig historia. Började med ärmarna, väldigt vida var de, men ok då, fortsatte till angiven längd. 20 cm, ganska mycket för en tröja till en nyfödd, eller hur? Men teststickning är teststickning, gör väl som det är sagt. Och inte kunde jag ta kontakt med designern Justine och fråga heller, hade ju ingen dator!!! Så började jag med själva livet. Tröjan stickas i Wendy DK, ett tjockt garn, masktäthet skulle enligt mönstret vara 22 maskor och 24 varv/10 cm, vilket jag faktiskt fick ihop perfekt. Så upplägget, 168 maskor! Det ger en omkrets på 76 cm. Och jag som hittills, trots att jag ligger långt fram i tiden, ännu inte passerat 75 cm omkrets till Alex! Visst, det skulle vara flätor, men de drar ju inte ihop det hur mycket som helst. Men trots allt var jag lite nyfiken på själva mönstret, så jag fortsatte en bit. Fast väldigt snart insåg jag att med innevarande och helt korrekta radtäthet skulle tröjan bli 23 cm från nederkant till ärmhål. Då tänkte jag till och – må alla stickgudar förlåta mej! – jag beslöt att köra mitt eget race och strunta i vad mönstret angav. Eller rättare sagt, jag fortsatte precis som mönstret angav men förlängde ärmarna till Alex-storlek. Nu har jag anslutit de längre ärmarna till livet och tänker förlänga raglandelen till det dubbla. För den var nämligen helt i proportion med en babystorlek. Har nu varit i kontakt med Justine, som hävdar att det ska vara en lös, luftig och bekväm tröja till en liten nyfödd. Fast jag tycker inte det verkar vara bekvämt att ha så mycket stickat under, över och runtomkring sej när man är liten och inte kan försvara sej. Detta framförde jag så elegant jag förmådde, och Justine den vänliga själen tyckte det var helt ok att jag gjorde den färdig efter eget huvud. Den ligger till sej, har liksom tappat sugen när det gäller den, får se om jag gör den färdig. Har nämligen dessutom upptäckt att jag gjort ett fel på ett par av flätorna. Tål att tänka på om det märks eller ej. River upp och gör om är inget alternativ, antingen rivs den upp och blir nåt helt annat eller så fortsätter jag med den som den är. Halsdelen verkar lite kul med korta varv över axlarna, lutar nog trots allt åt att jag fortsätter om inte annat för att se hur det blir.


Anyhow, I have been able to knit without too much harm because of the computer failure. A lot of knitting time has been devoted to the test knitted baby sweater Clipper. Hm, it’s a very strange story. I started with the sleeves. They were very wide, but ok then, I continued to the specified length. 20 cm, quite a lot for a sweater for a newborn, right? But test knitting is test knitting, it’s just to do as it is said. And I could not make contact with the designer Justine to ask either, had no computer! So after finishing the sleeves I began with the body. The sweater is knitted in Wendy DK, a quite heavy yarn, the gauge should be 22 stitches and 24 rows/10 cm, which I actually got perfectly. And the pattern said to cast on 168 stitches! This gives a circumference of 76 cm. And I have not yet passed 75 cm for Alex! Well, it should be some cables on it, but never the less! But despite everything, I was curious about the actual design, so I continued for a bit. But very soon I realized that with the current and completely accurate row tension the sweater would be 23 cm from the bottom to the armpit. So at that point – and may all Knit Gods forgive me! - I decided to run my own race and ignore what the pattern indicated. Or rather, I continued, just as the pattern specified but extended the sleeves to Alex-size. Now I have joined the sleeves to the body and intend to do the raglan part twice the size of the pattern. You see, that part was quite in proportion with the size for a baby. I suppose if I do the decreases just half as often as it’s said, it must be twice the size, mustn’t it? I have now been in contact with Justine, who claims it to be a loose, airy and comfortable sweater to a newborn baby. But I don’t think it seems to be convenient to have so much knitted fabric over, under and around you when you are so little and not can defend yourself. I told her so as nice as I could and Justine, the friendly soul, thought it was ok for me to complete it in my own way. So there I am right now, thinking about it. I’m not that keen about it for the moment, I have discovered that I made an error on a couple of the cables. To frog and start all over again is not an option. I will either frog it and use the yarn for something else or keep on as it is. The neck part seems to be fun with short rows over the shoulders, so I’m tempted to continue if only just to see how that will be.







Men i ärlighetens namn hade jag ju inte en susning om hur stor en nyfödingströja egentligen anses vara, så jag satte igång med en i ett basmönster med samma typ av garn. Där skulle man lägga upp 112 maskor, att jämföra med ovanstående 168. En viss skillnad. Och då verkar ändå inte den här vara så liten att den inte med god marginal räcker över vintern, alltså tre – fyra månader. Snabbt som ögat har det gått med den, har inte mer än en ärm och halsringningen kvar nu.

But honesty, I had really not a clue of how big a sweater for a newborn baby ought to be, so I started with a basic sweater pattern with the same type of yarn. It said cast on 112 stitches, compared to above 168. Quite a difference, isn’t it? And I don’t think it will be that small, it will probably last for the winter, three - four months, without any problems. It’s fast and easy, has hardly more than one sleeve and the neck band left.






Fast lite annat än tröjor måste man ju ägna sej åt, annars är det väl risk att man blir helt insnöad. Alltså satte jag igång med ett par booties. Tänk, det är faktiskt något jag aldrig gjort förr, begriper inte riktigt varför. Jo, kanske, jag hade inte koll på alla mönster och idéer som finns på Internet när jag började sticka till Alex, och när jag väl fick kläm på alla möjligheter var det så mycket annat som pockade på min uppmärksamhet. Men nu ska den bristen åtgärdas. Stickar dem i Debbie Bliss Rialto, en tjockt, mjukt och gosigt garn som förhoppningsvis ska hålla de små fötterna varma i bistra vintertider.


It has been quite a few sweaters now, can’t just keep on with that. I have to do something else, otherwise I soon will get stuck in sweater swamp, and that would be a shame, wouldn’t it? So I started with a pair of booties. It's actually something I never have done before, do not really understand why. Yeah, maybe, I was not aware of all the patterns and ideas that are available on the Internet when I started to knit for Alex, and once I saw all the possibilities, it was so much else that I just had to do. But now it will be done. I knit them in Debbie Bliss Rialto, a thick, soft and cosy yarn, which hopefully will keep small feet warm in harsh winter times.





Och så var jag bara tvungen att börja på Nalle Puh till lilla Broster. Alex fick en nalle – vilken alla som träffat den hävdar är en myrslok – så naturligtvis måste lilla Broster ha något gosedjur också. Självklart ska lilla Knoppen också få en, men det har jag inte bestämt än vad det ska bli. Det här köpte jag som ett helt kit från Modern Knitting, garn, mönster och fyllning i ett paket. Till och med stickor fanns med, fast det kunde lika gärna ha kvittat, de är raka och jag använder aldrig annat än rundstickor. Men strunt samma, de äter inte bröd där de ligger. Det är ett tämligen tjockt garn, Patons DK, men stickas med stickor nr 3,5 så det blir tätt som bara den. Inser nu att jag borde ha gjort det med nallen/myrsloken till Alex också, då hade den nog blivit bättre och stadigare. Man lär så länge man lever.
Rainbow Chain filten växer sakta men säkert också. Tror den kan bli rätt härlig i Sunny bomullsgarn. Tyvärr är den inte så långt kommen ännu att man fullt ut kan se mönstret, har nämligen börjat med bleka färger så jag väntar med bild tills det är lite mer liv i den.

Den ska lilla Knoppen få. Undrar om de tänker ha en vanlig, hederlig liggvagn? Har inte velat fråga, för söta föräldrarna har fullt upp fortfarande med att vänja sej vid tanken och har nog inte funderat så mycket på utrustning än. Men nu för tiden finns det ju så många konstiga varianter, Alex t ex satt i en stol typ barnbilstol ända från början, en sån där anordning de bär hem bebisarna ifrån BB. Usch vad jag känner mej gammal!!! På den tiden det begav sej bar vi hem våra ungar i en s k babylift och för utomhusbruk var det en rejäl liggvagn som gällde. Och då fanns det behov av filtar i den, minsann. Nu kan det tydligen vara lite hur som helst, men för säkerhets skull ska jag göra ytterligare en. Ska teststicka en i spetsmönster att ett sockgarn. Där har jag bara fått själva spetsdiagrammet och antal maskor som ska läggas upp. Masktäthet får jag prova mej fram till själv, ska bli kul. Undrar hur bred en barnvagns/vaggfilt ska vara? 80 cm? Får ta och kolla upp det där lite närmre.


And so I just had to start with Winnie the Pooh for Baby Sibling. Alex had a teddy bear - which all that has seen it claim is an anteater - so of course Little Sibling has to have something like that as well. And of course Little Bud also will have one, but I have not decided yet what it will be. I bought Winnie as a complete kit from Modern Knitting, yarn, patterns and filling in a package. Even the needles were included, although it wasn’t that necessary, they are straight and I never use other than circular once. But all the same, they do not eat bread laying there. It is quite a thick yarn, Patons DK, but knitted with needles no 3.5 mm so it will be very stiff. I now realize that I should have made it that way with the bear / anteater to Alex as well, then it probably had been better and more stable. You learn as long as you live.

The Rainbow Chain blanket grows slowly but surely, too. Think it might be nice in the wonderful Sunny cotton yarn. Unfortunately you can’t see the pattern properly yet because I have begun with very pale colours so I wait with a picture of it till it’s a bit more life/colours in it. It will be for Little Bud. And soon, may be this evening, I will start with another one, a test knit with sock yarn and in a lace pattern. I have just got the chart and the number of stitches that is supposed to be casted on. Now I have to do some swatches to see how big needle I need to use to get a proper tension. I really don’t know how wide I will do it, may be 80 cm would be enough?

onsdag 24 juni 2009

Datorer och design / Computors and design

Har just kommit på att jag nog är sjukligt beroende av datorn. I morgon ska vi lämna iväg den för allmän genomgång och upprensning och det kommer att ta några dagar, i alla fall över helgen. Detta har behövts göras ganska länge, den är trög och motsträvig så det saknar motstycke. Möjligtvis jämförbart med mej själv en måndag morgon när väckarklockan skriker. Men precis som på måndagsmornar är det här bara något som måste ske, och nu är det inte annat än att acceptera några dagar datorstiltje. Men oj vad jag gruvar mej! Fattar inte hur detta ska gå, tänk om det kommer något Viktigt Meddelande i e-posten eller någon förfrågan på Ravelry om någon fantastisk teststickning. Eller tänk om jag bara Måste skriva ett inlägg här? Vojne, vojne, hur ska detta gå? Får våldsamma abstinensbesvär bara av att tänka på det.

I have just realized that I am sickly depended of the computer. Tomorrow we will leave it for a radical updating and refreshing and it will take a few days, at least over the weekend. This has been necessary for quite a long time, it is sluggish and reluctant and totally unwilling to do anything. Actually quit similar to myself on a Monday morning when the alarm clock is screaming. But just like the Monday mornings, this is just something that has to be done, and now it’s just to accept a few days computer lull. But how will I manage to be without it? I really don’t know how this will go, there can be an Important Message in the e-mail or any inquiry on Ravelry for a fantastic test knitting. Or what if I just NEED to write a post here? Oh dear, oh dear. I get nervous just thinking about it!





Så till något helt annat. Det här med att bli farmor går ju inte av för hackor, stort är det, precis lika stort som att bli mormor. Fast kan någon, vare sej syster/bror eller kusin att kunna mäta sej med våran underbara Alex? Skojar bara, det är klart att både de två små som är i antågande kommer att bli precis lika fantastiskt underbara. Häpnadsveckande, jovisst, men inte desto mindre sant.

Hur som helst, här är det nu mycket som står på kö för att bli stickat, och då i synnerhet till farmors lilla Knopp. (Lilla Broster har ju redan en hel del liggande och väntar av det som Alex inte ens hann använda innan de var för små.) Och det allra första till lilla Knoppen skulle naturligtvis vara något alldeles extra. Jag skulle göra ett helt eget mönster. Har blivit så inspirerad av all teststickning så jag tänkte ge en idé jag har haft i huvudet ett slag en chans. Och jag tycker fortfarande att idén som sådan är ganska trevlig, en omlottkofta med flätorna längs alla kanter. Men tyvärr består inte en kofta av enbart flätor, den behöver lite passform dessutom. Nu är den klar, men får nog bara erkänna att jag i fortsättningen bör hålla mej till mönster som andra klurat ut. Det där med proportioner var inte så himla lätt att räkna ut, tyvärr. Kort och bred och med ärmar som ser ut att passa bäst till en piprensargubbe.

So something completely different. To be a grandmother for the first time is huge, and it is just as huge when the first grandchild is expecting a brother or sister. And it is not a tiny little bit less fabulous when the son comes and tell that he will be a father! Anyway, now it is so many things that has to be done, and in particular to Grandmother's Little Bud. (Baby Sibling has already a lot of garments lying and waiting, that Alex not even had time to use before they were too small.) And the very first to Little Bud would be something special. So I decided to do something with a design of my own! I have become so inspired by all test knitting so I thought I should give an idea I had in my head a chance. And I still think the idea itself is quite nice, a wrap cardigan with cables along all edges. But unfortunately a cardigan consists of more than cables, it needs a little fit also. Now it’s finished, and I just have to admit that I have better continuing with patterns that other, more skilful designers has figured out. The proportions were not so amazingly easy to work out, unfortunately. Short and wide, with sleeves that appear to best fit a sketch figure.

Nu ska jag teststicka en tröja, Clipper. Det är Justine Turner som designat den. Och så har jag börjat på en Rainbow Chain filt. Den kan nog bli kul men verkar trots det grova garnet – Sunny från Garngrossisten – att vara ganska dryg. Men det får ta den tid det tar med den, innan december ska den väl i alla fall bli klar.

Postman Pat pullovern till Alex är nästan klar, har bara kanten runt ena ärmhålet kvar. Ingen idé att ta kort nu, det väntar jag med tills den är helt klar.

Now I test knit a baby sweater, Clipper. It is Justine Turner who designed it. And then I have started on a Rainbow Chain blanket. It will probably be fun but seems that despite the heavy yarn - Sunny from Garngrossisten - to be quite slow to make. But it may take the time it takes, before December I suppose I will manage to get it finished.

The Postman Pat pullover for Alex is almost done, I have just the edge around one armhole left. No idea to take short now, it awaits me with until it is completely clear.





Halvvantarna jag teststickat åt Kim Haesemeyer är klara. Inte mycket att säga om, kan kanske bli användbara till vintern, vet vet?

Mössan jag också teststickar är så gott som klar, bara det allra sista på skärmen kvar. Den ser lite liten ut, tror det blev lite galet lite galet med masktätheten, eller kanske snarare med radtätheten, så den ser faktiskt ut att kunna vara mer lagom åt Alex än åt mej. Och i ärlighetens namn tycker jag modeller är bättre till en liten kille än åt en medelålders kärring. Vi får väl se vad som blir av den. Även den kommer det bild på lite senare.



The fingeless gloves I have test knitted for Kim Haesemeyer are finished, but not much to tell about. I suppose they can be nice to have in the winter, a bit wrong season for them now.

And the hat I test knit for is also almost finished, it's only the very last rows of the brim left. It looks a bit small, I think I missed something about the gauge, especially with the rows, so it seems to be more comfortable to Alex than to me. And honestly, I think the model is better for a small boy than for a middle-aged old lady. We will see what it will be. It will be a photo of that one too, a bit later.

fredag 19 juni 2009

Midsommarafton, solsken, dans kring stång, blommor i håret och glada miner överallt. Eller ja, kanske inte riktigt. Det regnar, åskan mullrar i bakgrunden, dansa kring stång överlämnar jag med varm hand åt andra med mer spring i benen och blommor i håret passar bäst till en yngre generation. Men glada miner håller vi oss med, och värmen är helt ok, nästan 15o, vad kan man mer begära? Och snart väntar sill, nypotatis och jordgubbar hos vännerna Soile och Kauko. En helt ok midsommar för vår del, ingen stress, hinner till och med sticka lite innan det är dags att ge oss iväg.

Midsummer Eve, sunshine, dancing around the midsummer pole, flowers in your hair and happy faces everywhere. Or maybe not quite. It rains, thunder rumble in the background, I leave the dancing around the pole with warm hand to others with more energy in there legs and flowers in the hair is best suited to a younger generation. But the happy faces are here and the temperature is quite ok, almost 15o C, what more can you asks for? And soon we will have the herring, new potatoes and strawberries with our friends Soile and Kauko. A totally ok midsummer for us, no stress, even time for some knitting before it's time to go there.




Just nu håller jag på med en pullover till Alex med Postman Pat på (Postis Per tror jag han kallas här i Sverige). Det är första gången jag gjort intarsiamotiv, och det var inga svårigheter i och för sej men milde tid var trådar det blev på baksidan! Måste tyvärr erkänna att det inte ser så där vansinnigt snyggt ut där efter att de alla är fästade, men det är som det är och jag tror inte Alex bryr sej så väldigt mycket om det, bara hans hjälte Pat och hans bil syns ordentligt. Nu är det bara bakstycket kvar, och det ska väl inte behöva ta så lång tid. Men en nackdel med intarsiamönster är att man inte kan sticka runt, utan måste sy ihop delarna. Det är inte kul, inte ens när det gäller så här pass små stycken. Nu vill det verkligen till att den uppskattas efter allt detta fruktansvärda syende!


Right now I am working on a pullover for Alex with Postman Pat on. It is the first time I made an intarsia pattern, and it wasn’t difficult at all, but oh dear how many threads there were on the back! Must unfortunately admit that it does not look that nice and neat there after they all are weaved in, but it is what it is and I don’t think Alex cares so much about it, if only his hero Pat and his car can be seen properly. But what I don't like with intarsia is that you can't knit in the round and have to sew the pieces together. And that is something that I really don't like even if it is small pieces like this. Now I really hope it will be appreciated after all this terrible sewing :-)

tisdag 16 juni 2009

Äntligen! / At last!



Äntligen är Candle Flame klar! Den tog sin lilla tid, men blev faktiskt riktigt skaplig. Den ska nog värma vår Helene när kylan sätter in. 560 gr av Drops Karisma gick det åt, minsann.

At last the Candle Flame shawl is finished! It took its time, but became actually quite decent. It will hopefully be warm and cosy for our Helene when she feels a bit cold. I have used 560 gr of Drop's Karisma for it.






Nu kan jag även berätta lite mer om min pågående teststickning. Det är Kim Haesemeyer som gjort mönstren och det är tre delar. Först ut är ett basmönster på en lite tjockare socka – i ärlighetens namn förstår jag inte varför ett mönster som det går tretton på dussinet ska behöva teststickas, inte ens mönstret är ovanligt. Men vill hon ha det så, så får det bli så. Och Karin får sej ett par sockar på köpet. Men mönstret är otroligt detaljerat och pedagogiskt skrivet, så det är säkert helt perfekt för en som aldrig stickat sockar förr. Garnet är Regia 6-trådiga sockgarn. Lite stumt tycker jag, är faktiskt lite besviken på det. Nåja, det kanske känns bättre efter tvätt.

Nu när sockarna är klara står ett par fingerlösa vantar på tur och sist blir det en mössa.


Now I can tell you about my ongoing test knitting. It's Kim Haesemeyer that has designed the patterns, and there are three parts First it is a basic pattern for a bit thicker socks. The design is incredibly detailed and pedagogical written, so it is certainly perfect for someone who never knitted socks before. I have used Regia 6 ply yarn, but I think it is a bit stiff. I'm really a bit disapointed at it. Well, it might be better after the wash.

Now when the socks are finished it is a pair of fingerless mittens that will be made and finally a hat.

fredag 12 juni 2009

Inget särskilt / Nothing in particular

Nu har jag gjort det igen, trots att jag lovat mej själv att inte göra det: Jag har gått med i en Secret Pal-grupp igen. Denna gången är det Secret Pal 14 i Ravelry. Det är en internationell grupp, och sista anmälningsdagen är den 15/6. Jag avhöll mej länge, skulle ju inte… men till slut föll jag för frestelsen. Ska bli rysligt spännande att se vad det blir av detta.

Nu har jag dessutom börjat med en ny teststickning. Har inte fått klartecken att berätta mer om det än, förhoppningsvis kommer det ett positivt besked rätt snart.

För övrigt försöker jag spurta med Helenes Candle Flame. Vill så gärna få den färdig snart så jag helhjärtat kan ägna mej åt babyrelaterade ting. Har hittat en hel massa mönster på roliga, gosiga djur också, om det nu skulle råka bli nån tid över efter alla nödvändiga filtar, tröjor, koftor, sockar, mössor, overaller … Ja, ni vet.

Har även garn liggande till ytterligare en kofta till Karin. Den tror jag hon skulle vilja ha ganska snart, silkekoftan hon fick nyligen är liksom inte i samma härad. Den här skulle bli en varm och go en att krypa in i när det känns kyligt. Och det gör det ju ibland!

I've done it again, even though I promised myself not to do it: I have joined a Secret Pal group again. This time it's the Secret Pal 14 in Ravelry. It is an international group, and the final date is the 15th of June. I hesitated for a long time, would not ... but in the end I fell for temptation. It will be very exciting to see what becomes of this.

Now I have started with a new test knitting. Have not received the go-ahead to tell more about it yet, hopefully there will a positive answer soon.

Moreover, I try to sprint with Helene’s Candle Flame. Want so badly to get it finished soon so I can wholeheartedly devote to baby-related things. I have found a whole lot of fun patterns including cosy animals if that would happen to be some time left after all necessary blankets, sweaters, cardigans, socks, hats, overalls ... Yeah, you know.

I have also some yarn for a cardigan to Karin. I think she would like to have that one pretty soon, the silk sweater she received recently are not in the same district. This would be a warm and cosy one to creep into when it feels a bit chilly. And it does indeed sometimes!

måndag 8 juni 2009

Så tyst / So silent

Kära hjärtanes vad tomt och tyst det är i lägenheten nu, när vår älskade Alex har åkt hem. Tystnaden fullkomligt dånar!





I går, första dagen i nedräkningen till nästa gång vi får träffa honom, blev jag äntligen klar med hans biltröja, en dag för sent tyvärr för att han skulle kunna prova den här. Nu ska det bara till en matchande mössa också. Har precis börjat med den. Tyvärr tar mönstret sin rundliga tid, jag är bevars ingen hejare på flerfärgsmönster än även om det sakta men säkert går framåt. Och så ska jag ge mej i kast med mitt livs första intarsiamönster, en väst till Alex med Postman Pat, hjälten framför alla andra!

Oh dear how empty and quiet it is in the flat now, when our beloved Alex has gone home. The silence completely roars!

Yesterday, the first day of the countdown to the next time we will meet him, I was finally finished with his car sweater, one day late unfortunately to get it tried on him. Now I just have to make a matching hat. I have just started with it. Unfortunately, the pattern takes its time, I’m still very slow and unskilful with stranded knitting, even if it slowly but surely is moving forward. And in spite of that I will do a vest for him with Postman Pat in intarsia pattern.



Helenes Candle Flame avancerar också, ska ge den min fulla uppmärksamhet nu så den snart blir klar. Det är nämligen mer än någonsin nu som står på kö att påbörjas. Jag känner mej som åsnan mellan tusen hötappar.

Lilla Broster ska få en nalle, en sovpåse och en Baby Surprise Jacket, det är högst på den listan. Sen vågar jag kanske inte fresta på med så väldigt mycket mer, en tröja är ju redan klar och ytterligare någon eller några blir det väl med nödvändighet, med de har ju på lager sen tidigare …

Ytterligare en kofta till Karin har jag garn till, som bara väntar på att påbörjas.

Och så den långa, långa listan till Ulfs och Helenes lilla Knopp. Ja, jag ska bli farmor!!!!!! Tänka sej, ytterligare två barnbarn med en månads mellanrum i november och december! Jag kan inte fatta det, är helt överväldigad! Men oj så mycket som måste hinnas med, blir alldeles yr i huvudet bara av att tänka på det. Ulf tyckte det var lite tidigt att börja med babykläder än, men det bevisar bara att han ännu inte har en aning om vad en god farmor har att stå i! Jag har beställt garn till en jätteläcker (hoppas jag!) filt,


och har påbörjat en liten miniatyromlottkofta att ha de första dagarna, och min kölista på Ravelry har växt med blixtens hastighet. Tänk så många tröjor, koftor, sockar, mössor osv som måste hinnas med under loppet av ett ynka halvår! Och så naturligtvis en nalle eller liknande, såg en rätt mysig kanin som jag funderar på. En overall att ha i vagnen kalla vinterdagar behövs också.

Karin, den vänliga själen, erbjöd sej på stående fot att skicka över en hög av det jag gjorde till Alex och som aldrig hanns med att användas, men det gills faktiskt inte.


The Candle Flame for Helene is proceeding well and I will give it my full attention now, so it soon becomes finished. It is more than ever now standing on the queue to be started. I feel as the donkey between thousands of wisps of hay!

Little Baby Sibling has to get a teddy bear, a sleeping sack and a Baby Surprise Jacket, it is top of that list. Then I may be not shall tempt with so much more. One sweater is already finished, and probably it will be another one or two more, but I have to realize they have quite a lot since before ...

Another cardigan for Karin is just waiting to be started. I have the yarn for it and really longs to start.

And then the long, long list for Ulf’s and Helene’s little Bud. Yes, I will be grandmother again!!!!!! Can’t believe it, two grandchildren with one month intervals in November and December! I’m completely overwhelmed! But wow, how much isn’t it to do now, I become giddy just to think about it. Ulf thought it was a bit early to start with the baby clothes yet, but it only proves that he doesn’t have a clue what a good grandma has to do! I have ordered yarn for a lovely blanket, has started with a miniature wrap cardigan (see pic above) to use the first days, and my queue list at Ravelry has grown rapidly. Just think how many sweaters, cardigans, socks, hats, etc that has to be done during the nearest six months! And then of course a teddy bear or something like that, I saw a lovely rabbit that I'm considering about. And an overall of course, for cold winter days outdoors in the pushchair.

onsdag 3 juni 2009

Semester / Vacation




Denna veckan har vi semester med finast tänkbara besök. Men vem har sagt att semester är vilsamt? Här är det full rulle mest hela tiden, men just nu har jag tystnaden och datorn alldeles för mej själv. Klockan har nu hunnit bli halv nio – märk väl på morgonen! – och vår hjälte har nu bestämt sej för att sova middag. Ja, just det, rätt uppfattat. Klockan halv sex ansågs natten vara över enligt vår älskade Alex. Det var han i och för sej ganska ensam om, men tyckte det var helt ok att få upp och igång gamla momo och låta söta mor och far få lite extra tid i sängen. Vi har ätit gröt, kastat sopor, varit i tvättstugan och kört igång ett par maskiner, lekt med bilar och tåg och till slut läst några böcker vi köpte i går. Och tänka sej, mitt i Blomsterfesten i Täppan föll ögonen ihop på hjälten! Men inte vågar jag bära in honom till sin säng, klumpig och ovan som jag är skulle jag säkert ställa till det så han vaknar igen, lika bra att låta honom ligga i soffan. Tyvärr kan jag inte gå och lägga mej själv då, men kan ju utnyttja tiden till lite skriverier och sen lite stickning. Inte så dumt det heller.

This week we have vacation with the dearest possible visitors. But who has said that a holiday has to be restful? Here is highest speed most of the time, but right now I have the silence and the computer just for myself. The clock is now half past eight - notably in the morning! - and our hero has now decided to have a nap. Oh, yeah, right understood. At half past five our beloved Alex considered that the night was over. He was obviously all alone with that opinion, but thought it was totally ok to get old Momo up and let dear mother and father get some extra time in bed. We ate porridge, thrown away garbage, have been in the laundry room and launched a couple of machines, playing with cars and trains, and finally read some books we bought yesterday. And then imagine, in the middle of the third one (Blomsterfesten in Täppan) the eyes appeared to close on the hero! But I didn’t dare to take him to his bed, clumsy and unpractised as I am, I would certainly do something wrong so he woke up again, I will just as well let him lie on the sofa. Unfortunately, I can not go to bed myself, but can use the time for a bit of writing and then some knitting. Not so bad either.




Min tidigare plan var att få färdig koftan till Karin innan de kom i söndags, men planen lyckades inte fullt ut. Men i går blev den till slut klar, fast då var det inte läge att ta några bilder under provningen, tog en utan modell nu i stället. Kanske kan bli tid och tillfälle för en med Karin i senare. Fast det här med planering brukar sällan bli vad man tänkt, så Orsa kompani lovar ingenting bestämt.

Ja, inte blir det så mycket stickat nu, kanske kan hinna med några varv på biltröjan när det här är inlagt och klart. Skulle vara ganska skönt om ”middagsluren” i alla fall varar till halv tio!

My earlier plan was to finish the cardigan for Karin before they came last Sunday, but the plan did not succeed fully. But yesterday it finally was finished, although it was not time to take any pictures when she tried it on, but I took one now, without a model in it. Maybe it will be an opportunity for one with Karin in it later.

It’s not that much time for knitting those days, just a few rows now and then at the car sweater. Would be quite nice if the nap will last for at least an hour!







I måndags var vi i Borås djurpark i strålande högsommarväder. Mycket kul fanns det där, och bland det allra roligaste var dinosaurierna, kanske slagna med en hårsmån av getterna. Tigrar och apor var väl också ganska kul, men vad slår en dinosaurus eller get som man faktiskt kan klappa?

Last Monday we were in Borås Zoo in a wonderful summer weather. What a lot of fun it was there, and among the very best things was the dinosaurs, maybe proposed by the goats. Tigers and monkeys were also kind of fun, but what strikes a dinosaur or a goat that you can tap?






I går gav vi oss ut till Tjörn och hade lite picknick vid en liten badstrand. Där fanns mycket att göra, även om det trots allt var lite för kallt i vattnet för att bada. Klättra i bergen var hur kul som helst – tyckte en del, även om andra blev tämligen slitna av det – och att plaska barfota i vattnet var inte dumt det heller. Det ända totalt meningslösa var att sitta still och äta medhavd matsäck, eller ännu värre gå därifrån. Fast sånt är livet, hårt som en granitklippa i Bohuslän!


Yesterday, we went to Tjörn and had a picnic at a small beach. There was much to do, even if it after all was a little too cold in the water for a swim. Climb the mountains for instants was really fun – at least one of us thought so, although others were quite worn out by it - and to splash barefoot in the water was not bad either. The only totally meaningless was to sit down and eat lunch, or even worse leave the place. Life is really hard, just as hard as a granite cliff in Bohuslän!

Undrar om jag hinner sticka lite nu, innan det är dags att sätta fart på benen igen?

Wonder if I might be able to knit some now, before it's time to move around again?