MINA FAVORITER ALLA KATEGORIER!

M I N A F A V O R I T E R A L L A K A T E G O R I E R! / M Y F A V O U R I T E S!

Mina Favoriter

Lilypie - Personal pictureLilypie Fifth Birthday tickers
Lilypie - Personal pictureLilypie Second Birthday tickers
Lilypie - Personal pictureLilypie Second Birthday tickers
Lilypie - Personal pictureLilypie First Birthday tickers

lördag 31 mars 2007

Glasprovning

I går blev det inget stickat, hade fullt upp med Munskänkarna. Vi hade en glasprovning med en representant från Riedel som föreläsare. Nåt helt annorlunda än de vanliga månadsprovningarna. Tyvärr var det inte många som tyckte det lät intressant nog att komma till. Vi var bara 18 deltagare, till skillnad mot de 105 förra gången och 114 gången dessförinnan. Synd om dem! Michel Jamais och Thomas Andersson får ursäkta, men det här var väl så intressant och givande som deras provningar. Bara att beklaga alla som valde bort det. Fast mysfaktorn blev hög med en så liten grupp!

Här kan vi snacka aha-upplevelser! Vi provade en Riesling, en Chardonnay och en Cabernet Sauvignon i vardera två glas och efter det en cognac och två whiskey - en rökad och en orökad - också i vardera två glas. Att det är skillnad på vilka glas man använder var vi väl alla väl medvetna om, men att skillnaden kan vara så enorm! Varför det förhåller sej så hade väl ingen av oss egentligen något hum om, men det fick vi veta på ett synnerligen trevligt sätt. En lysande provning, med andra ord.

Solen skiner ute, och gör vad den kan för att tränga igenom beläggningen på fönstren. Om jag skulle vara så redig att jag tar ett tag på åtminstonne ett par av dem? Fast hur går det då med Moebuisen och sockarna? Klarar de av att bli liggande utan åtgärd ytterligare en dag? Det tål att tänka på, det är nog bäst jag sätter mej i stickfåtöljen och funderar lite på det.

torsdag 29 mars 2007

Inte vacker men sällsynt

Det vet ju alla och envar att det inte är hälsosamt att utföra alltför statiska rörelser alltför länge. Så av rent ergonomiska skäl har jag nu påbörjat Moebiussjalen, på stickor nr 6. Denna omväxling, gentemot stickor 2,5 som jag använder till sockarna, blir på det sättet en väldig avlastning på armar och händer. Smart, va?

Inte för att det är lätt att föreställa sej detta spektakel som något som kan utvecklas till något användbart, men kul och snabbstickad är den och förhoppningsvis blir det något av den så småningom. Har vilda planer för kommande dylika, i spetsmönster, mosstickning, randiga, flammiga, tjocka, tunna, glesa, täta, lurviga, släta ...

onsdag 28 mars 2007

Omblockning





Jag har i flera dagar gått och tittat snett på Fågelöga-sjalen som jag blockade så stolligt, och retat upp mej mer och mer på den. Så nu har jag gjort slag i saken och gjort om hela proceduren. Det blev betydligt bättre, är faktiskt riktigt nöjd med den.

Nu kan jag med ro i själen koncentrera mej på sockarna jag håller på med till Ulf och Helene. Kör parallellt, det blir roligare så! Fast det står nog inte på länge förrän jag bara måste ge mej på Moebuissjalen jag nu skaffat garn till. Är så rysligt nyfiken på hur det ska fungera, lär inte vara helt lätt i början. Och så hittade jag ett sånt läckert garn på utförsäljning, när jag var ute på stan i dag. Det kommer så småningom att bli en sommarkofta till Alex.

tisdag 27 mars 2007

Lär mej något nytt varje dag

Måste verkligen en boll vara rund? Det hävdar Jan, men det måste jag säga är en fruktansvärt konservativ inställning. Visst måste även bollar kunna utväcklas, bli lite mer flexibla i fason och framtoning?

Nu har jag bara för det skapat en inte helt rund, snarare lite stjärnformad boll. Den blir mjuk och go' och jag är helt övertygad om att Alex inte alls är lika fast i gamla fördomar om bollars skepnad. Möjligtvis hans fotbollstokiga föräldrar, men dem struntar vi i nu. Fast vad jag lärde mej på kuppen var att man aldrig ska låta sej luras av en stickad lapps till synes fogliga utseende. De bär sej åt precis som de vill sen. Till denna skapelse använde jag diverse restgarner i samma tjocklek, och som i färdigstickat skick såg exakt lika stora ut. Men väl hopsydda och när fyllningen kom på plats töjde de sej precis efter eget huvud, helt utan hänsyn till grannen. Ytterst självsvåldigt och osolidariskt! Resultatet blev denna skapelse, om än inte särskilt rullbar så åtminstonne - tror jag - trevlig att ta i och helt klart lämplig att kasta omkring. Är inte det väl så viktiga egenskaper, om man tänker efter?

söndag 25 mars 2007

Sommartid

Så var det dags att sätta fram klockan igen. Tycker faktiskt det är bättre på hösten, när man får en timmer extra. Nu blir det rysligt långt fram på dagen innan man är igång. Och inte har vädret påminnt om sommar heller, trots utlovad sol och värme. Grått och disigt, som gjort för att sitta inne och sticka. Inget fel i det, men lite sol in genom de vintergrimliga fönstren hade inte skadat. Hur som helst har jag blockat mohairsjalen jag med sån möda färdigställt. Inte blev den riktigt vad jag tänkt mej, men övning ger färdighet!


Det här med blockning har jag inte riktigt koll på ännu. Sträckte den för mycket i sidled i förhållande till höjden. Fast å andra sidan har jag inte en aning om när den ska komma till användning, betraktar den mest som ett träningsobjekt, så ingen skada är skedd. Nu vet jag lite mer inför nästa gång, när det nu kan bli. Men det är väldigt kul att se vilken skillnad blockning gör! Tog ett kort på den både före och efter.

Nu är det Helenes sockar som gäller, men det går ju inte att bara ha ett arbete på gång. Har därför börjat sticka en boll av restgarner, till Alex. Snabbt och kul, räknar med att ha den klar på några få timmar. Såna grejer stärker en tilltufsad självkänsla!

lördag 24 mars 2007

Vestee


Nu är Vestee-tröjan klar. Kragen tog förvånansvärt lång tid att göra, i förhållande till själva tröjan. Men det var väldigt lättstickad och kul, ska faktiskt göra en till i ull, som förespråkades i mönstret. Den här är i bomull/akryl. Modellen verkar bra, så då kan det väl vara läge att ha ett par stycken med lite olika egenskaper. Inbillar jag mej i alla fall, får väl se när den dan kommer då dessa är lagom. Det lär väl rinna en hel del vatten under bron innan dess, och många maskor lär bli stickade. Inte ens min okuvliga optimism rår på misstanken att allt jag gör kanske inte hinner komma till användning. Men strunt samma, jag har i alla fall väldigt trevligt under resans gång.

Det här med kamera och foton blir jag inte riktigt nöjd med. Har försökt med och utan blixt, på olika platser, men tröjan kommer inte riktigt till sin rätt på bild. I levande livet är det en väldigt behaglig pistagegrön ton som jag är väldigt förtjust i, men här ser den bara blek och glåmig ut. Fast det hade ju varit värre om det varit tvärt om!

Men nu ska jag faktiskt inte sticka på en lång stund. Dammsugaren har sett ensam och övergiven ut alltför länge nu, och de stackars krukväxeterna tigger och ber om att få en slurk vatten. Synd att de små gårdstomtarna försvunnit. En eller ett par sådana tycker jag skulle varit väldigt bra att ha, som fixade till allt under nätterna. Jag skulle gärna koka gröt till dem vareviga dag, bara jag slapp städa!

torsdag 22 mars 2007

Krokussockar

Mycket är det nu! Vestee är nästan klar, har bara kragen kvar, men den är det faktiskt inte någon panik med. Det är trots allt elva månader kvar tills den enligt beskrivningen skall vara lagom Alexander. Kanske kan fresta på med att sticka något mer i storlek 9 månader, men under alla förhållanden får jag nog finna mej i att lägga på hög för eventuellt framtida behov. Men vem har sagt att just målet är det viktigaste, resan kan vara helt tillräcklig. När jag sitter där och klurar med stickor och garn, vandrar tankarna till den hittills lyckligt ovetande mottagaren, och njuter av varje stickad maska som jag där och då inbillar mej ska bli till oerhörd nytta och glädje för det lilla älskebarnet. Men när sen nästa projekt påbörjas är det det som gäller och föregående är mer eller mindre glömt. Märklig mekanism, min stackars missförstådda hjärna.



Men med tanke på att det nu inte är sån överhängande brådska med tröjan kunde jag inte motstå frestelsen att börja med ett par sockar till Helene. Eftersom det förra paret tydligen uppskattades och kommit till användning, så är det ju definitivt läge att fresta på med ett par till. Och de här är det bråttom med, borde helst vara färdiga till påsk och överlämnas i ett påskägg. Nåt så påskaktigt i färg har jag sällan sett, rena krokusfärgerna! Tyvärr är jag helt hopplös när det gäller att få bra bilder, tror inte jag har tillräckligt tålamod när det gäller någon form av teknisk apparatur. Borde väl läsa manualen, det finns så många små mystiska knappar på kameran som jag inte har en aning om vad de är bra för. Kan ju faktiskt vara nåt praktiskt, men ska ta reda på det sen, en annan dag, nån gång i den blånande framtiden. Kanske ... Just nu är det bara avtryckarknappen som gäller, och så blir det som det blir.



Det där med teknik, jag blir lite irriterad på min totalt brist på begåvning åt det hållet. Har sett på vissa andra bloggar att det finns nåt som heter "Free Counter", en besöksräknare. Det tycker jag skulle vara kul att ha, nyfiken som jag är. Men inte sjutton får jag det att fungera! Har anmält mej efter konstens alla regler, ja så som jag fattat det alltså, och har uppfattat det som att det ska komma någon kod eller formel eller nåt till min e-post. Men självklart gör det inte det. Har även skickat mail till dem, men lika självklart får jag inget svar. Som att stå och ropa i öknen. Det är väl lika bra att förlika sej med tanken att jag får förbli lika ovetande som hittills.

måndag 19 mars 2007

Alexander den lille


Nu har vi varit och beskådat underverket, gullat och försiktigt burit och vyssat. En sån liten talle! Hade alldeles glömt bort hur liten en sån där är. Nu får vi inte träffa honom förrän om tre månader, och tills dess har han nog vuxit till sej en hel del. Men hur i hela världen ska jag kunna vänta så länge?

Jag får väl fylla ut tiden med att sticka desto mer. Har fått hem boken Victorian Lace Today som jag skickat efter, och där finns några härliga saker som jag bara måste försöka mej på så snart övriga projekt börjar närma sej sin fullbordan, både rent fysiskt och mentalt påbörjade. Ja, det blir klurigt förstås, hur det här ska hanteras, för nu har ju även de i boken hamnat i kategorin mentalt påbörjade. Den listan växer med oroande hastighet. Fast egentligen är det väl inte så oroande, snarare roande att ha allt detta härliga att se fram emot att göra. Det är mohairsjalen som sakta, mycket sakta men inte desto mindre säkert växer till sej. Så ska jag göra en mössa till halsduken jag just avslutat (lägger in en bild när den, mössan alltså, också är klar), och så Vestee, babytröjan jag hittade mönster till i Knitty. Den verkar gå snabbt och är jättekul att göra. Ja, det ena är naturligtvis avhängigt det andra. Sen har jag köpt garn till en sjal till Karin, det blir nog lagom att hon får den till jul. Och så riktiga sockar till Ulf och Helene, har både garn och kul - tror jag! - mönster till dem. Ja, för säkerhets skull kanske jag får nöja mej med att mönstersticka dem till Helene, tror inte Ulf skulle uppskatta något spetsmönster på sina. Och innan sommaren har jag faktiskt tänkt göra en jumper till mej själv, har idé om både en kortärmad och en lite kraftigare långärmad.

fredag 16 mars 2007

Snart åker vi


Nu är det bara några få nattimmar kvar tills vi ska iväg. Äntligen ska vi få träffa lille Alexander. Vid lunchtid i morgon kommer vi att vara på plats och få beundra detta mirakel. Att man bara kan bli så stollig.


Ponchon blev jag färdig med för en stund sen och har lagt ut för blockning. Ser att fransen får jämnas till lite, men det hinner jag i morgon bitti. Den är rysligt stor, men å andra sidan blir det väl inte användning för den förrän till hösten och vid det laget har han nog vuxit i den. Och apropå växa i, har nu börjat på en tröja jag hittade mönstret på i Knitty - Vestee. Den blir förhoppningsvis användbar till vintern. Jag har ju lovat att inte göra några fler tröjor för det närmaste halvåret, så då är det bara att ge sej på lite större storlekar. De kan ligga till sej här, så stör de inte det känsliga moderssinnet. Fast egentligen är det nog akut platsbrist som är det största problemet, och det får man väl respektera.

onsdag 14 mars 2007

Latjolajban

Min lediga dag! Har fortfarande inte vant mej vid att ha en ledig dag mitt i veckan, lika förunderligt varje gång. Planerna inför varje onsdag är astronomiska, i min enfald tror jag visst att just det dygnet ska innehålla fem gånger fler timmar än alla andra. Och varje gång blir jag lika förvånad över att jag inte hinner med vad jag tänkt. Men så småningom lär jag mej väl, kanske ...

En liten, liten sovmorgon tycker jag faktiskt man ska kunna unna sej en ledig dag. Men kl 9 är väl inte ohemult att stiga upp? Kände mej väldigt redig, faktiskt. Sen har det varit full fart. Ja, fart och fart, det kanske de lärda kan tvista om, men jag tycker jag hållit på i ett. Tvättstugan krävde sin uppmärksamhet, frissan var tvunget att besöka, handla mat var inget att be för, systemet var jag bara tvungen att gå till för inköpen inför nästa kurstillfälle. Ja, så var det banken, behövde lite reda pengar i plånboken inför resan till London på lördag. En sväng in på apoteket behövdes också, liksom ett litet snabbesök i fotoaffären. Men städningen och strykningen och sorteringen bland alla papper som flyter runt och bokföringen för Munskänkarna som släpar efter igen, det blev det inte mycket gjort med. Var faktiskt tvungen att passa på att sticka några varv på sjalen medan jag var ensam och kunde koncentrera mej på allt räknande där. Har kommit på - den hårda vägen - att det är lönlöst att försöka med den när tv'n är igång. T o m Jan lyckas få mej att ta snedsteg bland hoptagningar och omslag. Lika bra att inse att den får fortskrida när jag är i splended isolation.



Nu i kväll däremot har jag helt ägnat mej åt ponchon till Alexander. Hittade ett mönster i går kväll, när jag letade runt på internet efter ett på en kortärmad damtröja som jag sett på någon sida nånstans. Den hittade jag förstås inte, men det gör jag väl när jag ska leta efter något annat nån annan gång. Men jag måste erkänna att den ser ganska märklig ut i sin nuvarande skepnad, den lilla ponchon in spe. Lite åt skorstenshållet, faktiskt. Framtiden får väl utvisa om det kan bli något av den.

måndag 12 mars 2007

Se och förundras!


Jans tröja är färdig! Och den passar!!! Ja, så när som på att den är lite trång att få över huvudet, men han får väl dra in öronen när den ska på och av. Nåt får han väl göra för detta mästerverk. I går kväll fästes den sista tråden, och i ren extas slängde jag mej handlöst över ett engelskt mönster på en babysocka - med häl. Och det gick, det med. Nu har jag alltså klivit över två mentala trösklar - bortsett då från Jans tröja som till slut var som en hel mur. Dels att jag vågat mej på ett engelskt mönster och dels sockar med häl. Vet inte varför jag haft sån ryslig respekt för dessa båda fenomen, engelskan var ju inte värre än att prata och vad hälen anbelangar så stod det faktiskt hur man skulle göra, bara att vara lydig och följa givna order. Använde garnet som blev över från Ulfs sockar, därav den något märkliga randningen.

Nu har jag mohairsjalen och den svartvitprickiga halsduken på gång. Lite i minsta laget, kanske. Frågan är om jag inte skulle göra ett försök att få till en liten poncho till Alexander. Har inte hittat något mönster på en sån som jag vill att den ska bli, men där kanske jag kan improvisera. Grejen är att jag inte vet hur stor han kommer att vara när han kan sitta upp själv. Det är ju först då han kommer att ha användning för den. Men om jag gör en testversion nu, så går det väl att korrigera detaljerna i en riktig version lite senare.

Ja, så får det bli. Har alltså inte tid att sitta här och skriva mer, måste sätta igång. I morgon kväll blir det ingen reda med någonting, ska övervaka ett-betygsprovet i Munskänkarna.

torsdag 8 mars 2007

Full fart back!

En sån eländig stickkväll det varit! I kväll som jag inte hade några måsten, utan bara skulle koppla av med lite njutningsfullt stickeri. Men ack, vad man kan missta sej.

Det började med att jag repade upp alltihop på halsduken jag började med härom kvällen. Det blev inte bra med de stickorna, det blir nog allt bättre med en storlek mindre. Men det var trots allt en planerad back.

Hade inte lust att sätta igång direkt med halsduken igen, utan tänkte ta några mysiga varv på sjalen först. Jättemysigt att göra fel någonstans i lurvet av mohair och repa upp flera, vid det här laget ganska långa varv. Repa upp mohair är inte lustfullt alls, snarare synnerligen olustfyllt och frustrerande. Att det bara kan vara så motsträvigt. Hur som helst, jag kom till vägs ände, eller i alla fall till felet. Ungefär där jag började i kväll, så ett par timmar försvann till ingen som helst glädje. Och trots alla suckar, ynkliga pip och dämpade svordomar renderade det föga medkänsla från Jans sida. Reaktionen blev väl snarast ett ojdå. Och jag som brukar uttrycka sån medkänsla när svenskarna inte vinner vad det nu är de ska vinna i skidspår eller på planer med eller utan is! Den enda som visade vederbörligt medkänsla var nallen som satt i en stol en bit ifrån och såg väldigt deltagande ut.

I ren utmattning stickade jag några varv på Jans tröjärm, fast egentligen skulle han inte få den efter denna visade brist på empati! Den är så sövande tråkig att till slut hade jag lugnat ner mej tillräckligt för att ge mej på sjalen igen, och fick till slut i god ordning avsluta innevarande rapport.

Förhoppningsvis blir det mer kreativt i morgon kväll.

onsdag 7 mars 2007

Nallen är klar


Nu har nallen fått sitt innankrom! Vadden jag beställt från Johanna Jeanssons Ateljé kom idag, och var bara tvungen att sätta igång med den genast. Den är inte särskilt hårt stoppad, tycker den verkar greppvänligare om den är lite lös. Nu återstår att se vad Alexander tycker om den. Ja, än har han väl inga åsikter. Det är väl snarast Alexanders föräldrar som får stå för dem. Tog ett kort på den som tyvärr inte blev så lyckat. I levande livet är han inte fullt så sneögd och sloknost. Fick honom inte att sitta upprätt och titta in i kameran.


Nu har jag inte tid mer. Middag ska tillagas och sen är det druvkurs igen. Vojne, vojne, här går det i ett!

Höstens druvkurs klar

Ja, nu är den klar, druvkursen som startade i höstas. En jättetrevlig grupp har det varit, och resultatet på provet var lysande. Alla tio klarade teorin med råge, och det praktiska provet gick ganska bra. Ytterligare två, som tidigare missat där, tillkom och av dessa tolv klarade nio sej. Inte illa! Och huvudsaken är att teorin är avklarad, det praktiska är just inte så betungande att göra om. Men jag är mäkta stolt över dem allihop, de hade uppenbarligen legat i och läst. Det är tyvärr inte självklart att deltagarna på de här kurserna gör, så det här var verkligen jättekul! En riktig vitamininjektion, inför kvällens lektion med den nya gruppen.

Det blev inte mycket stickat i går kväll. När jag kom hem efter provet pratade jag med Karin en lång stund. Lille Alexander är nu tio dagar gammal, och jag längtar mej sjuk efter att få se honom. En och en halv vecka kvar tills vi ska dit. Men allt verkar vara bra där, och det är huvudsaken.

Fortfarande finns det inget behov av fler koftor eller tröjor, förstår inte det. Men jag har ju Jans tröjärm att roa mej med. Har tyvärr drabbats av SSS = Second Sleave Syndrom. Inte för att den första var särskilt inspirerande att göra, men den här andra är till och med värre. Men några varv blev det igår kväll, som avkoppling innan läggdags. Och skam till sägandes började jag på ytterligare ett projekt. Fick ett mönster från Ulla Grundberg Larsson på en halsduk som jag hade det perfekta garnet liggande till. Tusen tack, Ulla! En halsduk är väl i och för sig inte vad som känns mest efterfrågat just nu, men kunde bara inte låta bli, trots att fåglarna börjat kvittra och man med lite god vilja kan ana våren i luften. Det blir väl fler vintrar! Den kommer inte att äta bröd där den ligger. Snabb och rolig verkar den, och kommer att vara en perfekt TV-stickning. Sjalen jag också håller på med kräver total koncentration, så jag får välja tillfälle med omsorg när jag ska sticka på den.

Men nu ska jag inte börja på något mer innan åtminstone något av dessa är avklarade. Tror jag. Men jag bara måste börja på ett par sockar med häl snart. Det är för stunden den ultimata utmaningen. Jo, och så förståss en sjal till Karin. Har garn och väntar nu på "Victorian Lace", den underbara engelska mönsterboken jag skickat efter. Det kommer att slå till och med sockarna som utmaning, har aldrig stickat efter engelskt mönster förr. Får väl ropa på hjälp om det kör ihop sej. Världen är faktiskt full av hjälpsamma människor, har jag till min glädje kunnat konstatera.

måndag 5 mars 2007

Vilken är roligast, tro?


Äntligen är jag inne på sista versen vad gäller Jans tröja. Blev klar med första ärmen igår kväll och har nu passerat mudden på den andra. Känns väldigt skönt, om ett par veckor kanske den rent av kan vara klar? Ja, ja inget lovat, men förhoppningen finns där.

Men jag kunde inte riktig avhålla mej från att påbörja ett nytt projekt. Fick en hel del mohairgarn över när jag gjort sjalen till Helene, så nu är det en ny på gång, denna gången en trekantig i ett mönster som heter Fågelöga eller Bird's Eye Shawl i originalversionen. Hittade mönstret - översatt till svenska - hos http://litetnystan.blogs.com. Den ser väldigt fin ut på bilden, men den jag håller på med har just ingen likhet med den. Ska bli rysligt spännande att se vad som händer när den är blockad och klar. Tänk så mycket kul man hittar när man kikar in hos andra på deras bloggar!

lördag 3 mars 2007

Hemlig vän

Nu har jag anmält mej till Stickameras Hemlis! Om en månad ska jag bli någons hemliga vän och skicka paket till, och ska i min tur få en också som ska komma med överraskningar! Så spännande och kul det ska bli. Får nog börja fundera på något lämpligt projekt, det första ska iväg i april/maj. Hm, det blir nåt att fundera på medan jag traglar vidare med Jans tröja.

Men det här projektet har satt min tekniska begåvning på hårda prov. En fråge- och svarslista ska publiseras här på bloggen, och jag trodde i min enfald att jag skulle klara av att länka in en sådan, så bara en liten knapp eller nåt skulle synas. Men tji fick jag, fick allt skriva in rad för rad på sidan. Det går förmodligen att göra på ett annat sätt, men det är tydligen för avancerat för mej.

Det är inte lätt alla gånger att vara så totalt obevandrad i datortekniska finesser, men å andra sidan, de som är ena baddare på sånt kanske inte kan redogöra för händelseförloppet vid vintillverkning eller vinlusens härjningar i världen. Vi har alla våra svaga punkter, om än en del kanske har lite fler än andra. Förhoppningsvis kommer jag att kunna lära mej lite efterhand som jag försöker. Hoppas kan man ju alltid i alla fall.

fredag 2 mars 2007

Lite mager, kanske


Nallen var verkligen jättekul att göra, fast han är förståss fortfarande tämlgen magerlagd. Hoppas kunna fylla ut formerna snart. Och så ser det faktiskt ut som om han skulle behöva ett par byxor för att se lite chickare ut.

Men sen ... sen ska jag inte börja på något annat förrän åtminstone den första ärmen på Jans tröja är klar! Under tiden kan jag ju fundera på om det ska bli en trekantssjal till Karin, ett par försökssockar-med-häl eller om jag rent av skulle ta och börja på tröjan till mej själv i det härliga bomullsgarnet jag har liggande. Eller en poncho till Alexander. Det måste han väl behöva framåt sommaren, när han kan sitta själv?

Men nu ska det inte bli något mer av någonting i kväll. Snart, alltför snart är det morgon igen och dags att stiga upp. Varför ska det vara så mycket svårare att ta sej ur sängen än i den? Fast klart, det är ganska svårt att komma i den också. Har en tendens att sitta uppe alldeles för länge, trots att jag är död för världen när klockan ringer. Ett av detta livets mysterier.

torsdag 1 mars 2007

Sobert och elegant, eller ...?


Nu är Ulfs sockar ivägskickade. Tycker faktiskt de blev ganska trevliga, men därmed inte sagt att mottagaren har samma smak. Valde ett väldigt - eller i allafall förhållandevis - diskret garn, utan att för den skull ge avkall på mitt eget krav att det skulle vara kul att sticka av. Men blir det tillräckligt kallt kommer de kanske till användning. I ett par stövlar syns de ju inte!

Nu när dessa väl var klara stod naturligtvis Jans tröja på tur att få lite uppmärksamhet. Men jag hade inte hunnit många varv förrän jag kom på att lilla baby Alexander var tvungen att ha en nalle. Tröjan försvann snabbt som blixten ut i periferin och nu, två dagar senare, är bitarna klara. Ska bara sy ihop och fylla den. Det där med fyllning är i och för sig ett kapitel för sej. Vet inte riktigt vad jag ska välja. Har blivit tipsad om Johanna Jeanson Ateljé som säljer ett par varianter av fyllningsvadd. Förhoppningsvis löser det sej med innankromet innan vi ger oss iväg till London om två veckor. Kan inte bärga mej tills jag får träffa det lilla underverket. Enligt hans mamma är han det vackraste barn som någonsin sett dagens ljus, och jag tror henne oförbehållslöst! Tyvärr har det ännu inte kommit något foto.