Se och förundras!

Jans tröja är färdig! Och den passar!!! Ja, så när som på att den är lite trång att få över huvudet, men han får väl dra in öronen när den ska på och av. Nåt får han väl göra för detta mästerverk. I går kväll fästes den sista tråden, och i ren extas slängde jag mej handlöst över ett engelskt mönster på en babysocka - med häl. Och det gick, det med. Nu har jag alltså klivit över två mentala trösklar - bortsett då från Jans tröja som till slut var som en hel mur. Dels att jag vågat mej på ett engelskt mönster och dels sockar med häl. Vet inte varför jag haft sån ryslig respekt för dessa båda fenomen, engelskan var ju inte värre än att prata och vad hälen anbelangar så stod det faktiskt hur man skulle göra, bara att vara lydig och följa givna order. Använde garnet som blev över från Ulfs sockar, därav den något märkliga randningen.

Nu har jag mohairsjalen och den svartvitprickiga halsduken på gång. Lite i minsta laget, kanske. Frågan är om jag inte skulle göra ett försök att få till en liten poncho till Alexander. Har inte hittat något mönster på en sån som jag vill att den ska bli, men där kanske jag kan improvisera. Grejen är att jag inte vet hur stor han kommer att vara när han kan sitta upp själv. Det är ju först då han kommer att ha användning för den. Men om jag gör en testversion nu, så går det väl att korrigera detaljerna i en riktig version lite senare.

Ja, så får det bli. Har alltså inte tid att sitta här och skriva mer, måste sätta igång. I morgon kväll blir det ingen reda med någonting, ska övervaka ett-betygsprovet i Munskänkarna.