MINA FAVORITER ALLA KATEGORIER!

M I N A F A V O R I T E R A L L A K A T E G O R I E R! / M Y F A V O U R I T E S!

Mina Favoriter

Lilypie - Personal pictureLilypie Fifth Birthday tickers

måndag 31 december 2007

Gott Nytt År!

Så har vi kommit fram till årets sista dag. I morgon är det ett nytt år. Det är lika pirrande spännande varje gång, jag älskar nyår! Undrar vad som kommer att hända, vilka omvälvande språng kommer livet att ta det här året? Det händer ju alltid något mer eller mindre oförutsett. Som t ex detta år som nu gått, året då vår Alex föddes. Större kan det ju inte bli. Men 2006 var väl det året som innehöll den största överraskningen, den att Alex var på väg. Annars är det väl mest flyttar hit och resor dit som står för överraskningarna. Våra flyttar bruka överraska de flesta, inte minst oss själva. Och nu är det faktiskt ett slag sen, fyra år tror jag vi bott här nu. Är det kanske inte snart dags att röra på sej igen? Skulle behöva röja på vinden, och då är det faktiskt det lättaste sättet.

Ja apropå vinden, vi gjorde faktiskt ett tappert försök i julhelgen. Detta lilla mikroutrymme vi har till vårt förfogande för hela livets sparade bra-o-ha-saker är så vida pass välpackat att det närmast liknar en välbyggd tegelvägg. I motsats till vårt normala beteende har vi faktiskt packat allt som ska vindsförvaras - det var väl inför ett par flyttar sen - i bananlådor. Väldigt ordentligt, de är till och med märkta med innehåll. Men vad hjälper det när de är staplade på varandra, 6-7 på höjden, två i bredd och tre på djupet? Utöver vad dessa tar i plats finns det utrymme för en person att stå där inne, inte mer. Alltså ska man ha något, bör det vara från någon av de översta lådorna i främsta raden. Att börja flytta om är bara inte till att tänka på!

Men som sagt, vi gjorde ett tappert försök, vi ville ha fram lite småbarnsleksaker inför Alex stundande besök i februari. Och tänka sej vad ödet kan vara välvilligt ibland, den lådan - eller i alla fall en låda - med lämpliga leksaker fanns främst, bara att plocka med sej ner i lägenheten! Och dessutom fick vi tag i lådan med Ormen och Sköldpaddan, något Karin önskat sedan länge. Dessa två individer sydde jag för pass 30 år sen och stoppade med skumplastbitar, sånt där äckligt statiskt som man till slut har överallt och aldrig blir av med. Dessa var högt älskade av Karin, i synnerhet sköldpaddan. På den tiden det begav sej var den lagom stor för henne att kravla upp och lägga sej på. Men lite schangserade av tid och rum hade de blivit, så någon form av rengöring var på sin plats. Eftersom ormen var minst - ca 2 m men inte mer än någon dm tjock - fick den agera försökskanin. Eftersom den dessutom inte var lika högt skattad tänkte jag att det får bära eller brista, den får gå i tvättmaskinen. Det jag befarade var att fyllningen skulle klumpa ihop sej ohjälpligt så den blev knölig och/eller hård. Men som sagt, jag beslöt att ett tvättmaskinsdopp trots allt skulle göra den gott. Ja, den snurrade igång tillsammans med en fleecemorgonrock och en tröja. Det är ju oförsvarligt slöseri att inte köra fulla maskiner, det vet vi ju alla. Det snurrade så käckt, men ve och fasa, när jag tittade till det efter slag fick jag genom den lilla tittrutan se något som var till förvillelese likt ett skumplastfnock. Jag stod som förstelnad och stirrade in genom rutan, och kunde bara i vanmakt se hur fler och fler av dessa små illvilliga tingestar snurrade runt där inne. Vad göra? Nödstopp skulle ju inte hjälpa, jag kunde lik förbaskat inte få upp luckan utan hjälp utifrån. Och vem vill ringa till jourhavande nödreparatör en helgdag för att tala om hur korkad man varit? Tack och lov var det inget långvarigt tvättprogram, så medan jag stod där och i vanmakt vred mina händer, närmade det sig sitt slut. Genom avloppsröret dansade det ut ett flertal små bitar. Tack och lov stoppade det inte upp hela systemet, och jag försökte efter bästa förmåga samla ihop eländet. När så sanningens minut var kommen, programmet klart och maskinen redo att öppnas var jag tämligen skakis. Ut fick jag först en mycket märklig tröja, röd och behängd med miljoner små skumplastbitar som satt som ditklistrade. Har ännu inte fått ordning på den. Nästa man ut i det fria var morgonrocken. Nästan lika illa behängd men inte lika svårrensad visade det sig senare. Och så till slut ormen, denna förväntade kvarleva av en stor och mullig personlighet. Men den var sej tämligen lik! Lite mager kanske, men inte uppseendeväckande. Det som hade hänt var att sömmen brustit på två ställen, en respektive två cm, och ur dessa pyttehål hade all denna vederstygglighet kommit. Naturligtvis fanns det en hel del i maskinen också, men det var tämligen lättrensat och den har inte visat några tecken på att må illa efteråt heller. Tur som en tok hade jag, tänk om hela sömmen rämnat?



Men nu är herr Orm nypåfylld och åter ordentligt hopsydd. Ren och fräsch som en vårmorgon. Men kompisen Sköldpadda får nog vara som den är. Det blir ingen mer maskintvätt av stora plastfyllda varelser.

Detta har tagit sin lilla tid, men dock inte all tillgänglig. En hel del stickat har det blivit också. Pippi-tröjan till Alex är nu klar. Den var helt ok att sticka, men fy för den lede vad den var trist att sy ihop. Det tog faktiskt nästan en vecka, mina nerver tålde inte alltför mycket åt gången. Och Jan har nu insett att någon Fiskartröja till honom blir det inte.



Därutöver har jag kommit en god bit på en tröja till Madelene, drygt halvvägs på My So Called Scarf och så kunde jag inte motstå att börja på en ny Baby Surprice Jacket. Nu har jag gett mej den på att det ska bli en liten en, som kan passa en nyföding. Därför stickar jag den i Handpainted Yarn's Lace på stickor 2,5. Har nu gjort ungefär 1/3 och börjar till min oerhörda förvåning misstänka att den kanske kommer att bli för liten! Lite snopet i och för sig, men det bevisar att jag kan göra något som inte nödvändigtvis måsta vara för stort! Det har väl aldrig hänt förr. Ser med stor spänning fram emot det färdiga resultatet.

Men om det nu är så att den är för liten får jag väl leta rätt på en docka i lämplig storlek. Förr eller senare finns det väl någon liten flicka - ja, man ska inte ha fördomar, jag vet. Men jag har faktiskt aldrig känt nån liten pojk som gillat att klä på och av dockor! - som kan tänkas uppskatta den.

Önskar alla ett riktigt gott nytt år, med massor av roliga, spännande och intressanta upplevelser som väntar om hörnet!

onsdag 26 december 2007

Gott slut! / Happy end of the old year!

Så har den här helgen kommit till sitt slut. Undan har det gått, precis som med all ledig tid men det har varit några riktigt härliga dagar. Lugnt och skönt utan några som helst förpliktelser. Lite julmat har vi till och med haft, skinka och dansk rödkål. Jan köpte sig till och med en burk sill, ska det va så ska det! Fast skinkan kommer väl att skäras ner i lämpliga bitar och stoppas in i frysen om ett par dar, för att i vanlig ordning omvandlas till någon form av pyttipanna så småning om.

Now this holiday has comes to its end. How fast the days off goes! But they have been very nice, calm and quiet. We have even had some Christmas-foods, ham and red cabbage and Jan even bought some herrings.

Mycket sticktid har det blivit, och Jan den rara människan har stått för all matlagning så inte ens det har jag behövt avbryta för!

Nu är jag inne på sista varvet, eller rättare sagt sista cm på pippi-tröjan till Alex. Sen återstår bara eländet med att fästa trådar och sy ihop den. Tack och lov är den inte så stor, men det tar emot i alla fall.



Den lilla omlottkoftan till Johannas baby är däremot helt klar. Den ser riktigt trevlig ut, i och för sig inte någon nyfödingsstorlek, men den kanske kan komma till användning i alla fall, framåt våren. Grubblar och grunnar nu på om jag ska göra en omlottkofta till eller en Baby Surprice Jacket. Har ett härligt vitt ullgarn som blev över efter Secret of the Stole. Det kunde nog bli fint till omlottkoftan. Så har jag det gosiga brungula från Handpainted Yarn, skulle nog ta sej lysande till en BSJ. Mm, får grunna lite till.

The small wrap-cardigan for Johanna's baby is finished now. I must say I'm quite satisfied with it, in spite of that it is a bit bigger than I thought from the beginning. But hopefully it will be some use for it in the springtime. Now I'm thinking about another wrap-cardigan in a smaller size, or may be another Baby Surprice Jacket. I have a lovely white yarn left from the Secret of the Stole that I think should be perfect for the wrap-cardigan. But at the other hand I have a lovely yarn in brown-yellowish from Handpaninted Yarn that should be perfect for the BSJ. Think I have to give it one more thouhgt.



Davids sockar är klara också, nu ska det bli spännande att se hur storleken passar. Enligt alla naturlagar bör de vara för stora, det blir ju allt annat jag gör :-)!

David's socks are finished, too. It will be very exciting to see how they fits. But I suppose they will bee too large, just as everything else I do!



Och så kunde jag inte låta bli att börja på My So Called Scarf i det härliga garnet jag fick av Saltflingan i det sista Hemlispaketet. Jag har länge tittat på det mönstret och det är precis lika kul som det ser ut! Och undan går det med det tjocka garnet. Det kommer att bli en halsduk modell varmare, ett absolut måste i varje välsorterat Vinteröverlevnadskitt.

And I couldn't resist to start with My So Called Scarf with the lovely yarn I got from my secret friend Saltflingan. (Yes, she was secret from the beginning, but not any more.) I have been looking at that pattern for a long time, and it's just as fun to do as it looked like!

söndag 23 december 2007

Jubileum

I går firade vi. Vi firade i princip allt som var värt att firas under året, födelsedagar, jul, vackert väder - det var en dag i våras, det kommer jag ihåg! - och sist men inte minst att vi delat ljuvt och lett i 40 år. Detta firande gick av stapeln på en av stadens bättre krogar, där vi åt ett lite annorlunda och fantastiskt gott julbord. Förrätten var av traditionellt julbordsstuk med sillar och laxar och patéer och korvar och ostpaj och jag vet inte allt. Däremot var det befriande fritt från skinka, Janssons, köttbullar och prinskorv. Sen serverades varmrätten och desserten vid bordet. Ett lysande upplägg, det är inte särskilt kul att köa vid bufféer. Men mycket blev det! Bara förrätterna hade räckt till två normala middagar för oss, och när sen varmrätt och dessert var intagna fanns det ingen som helst chans att gå loss på ost- eller gottebordet. Ledsamt i och för sig, det såg väldigt smaskigt ut. Men när varmrätten var avklarad kom en servitris och lämnade en påse som lämnats in tidigare. Mystiskt, vi satt där som levande frågetecken tills vi fått upp kortet som låg i.



En hysterisk variant av Jingle Bell bröt loss när det öppnades, alla medgäster tittade förskräckt åt vårt håll, så det tog en liten stund innan vi lyckats få klart för oss vilka galningar det var som lämnat detta. Men till slut förstod vi, och kunde dessutom läsa oss till att de bjöd oss på varsitt glas grappa. Denna gudomliga dryck som är så fruktansvärt missförstådd, i alla fall bland sagda vänner. De kom in till kaffet, underbart goda av Muscatdruvan. Mums för Måns, och precis vad vi behövde efter all mat! Tusen tack, kära vänner!



Tack även för ljusstaken som också låg i påsen. Förstår bara inte varför vi alltid överöses med julpynt, tycker de inte vi har tillräckligt julfint???

onsdag 19 december 2007

Får jag presentera ... / May I itroduce ...


Dalek!!! Den är nu klar och pryder sin plats på stykbrädan i väntan på vidare transport till den lycklige (?) mottagaren. Den var himla kul fast lite pillig att göra, och jag tycker faktiskt den blev riktigt bra. Men om den är lik originalet eller ej har jag inte en aning om. Fast jo, kanske, jag har fått ett vykort med anordningen på. Den var blank och fin och konformad, denna är kanske mer åt det rundlagda hållet. Ej heller är den blank, men den är faktiskt gjord av mitt finaste Opalgarn. Hoppas nu Ulf tycker det smäller högre med en Dalek än ett par sockar.

Dalek is finished! Now it's just waiting to get to its new owner. It was really fun to do, but it took a while. Just wonder if it's lookalike enough? I have got a postcard with the "real" one, and I must admit this is a bit more rutund and not as shiny as the card. But I have used my very best Opal-yarn! Hope Ulf not had prefered a pair of socks from it!



Ulfs kofta är helt klar nu också. Torr som fnöske och knappar isydda. Den drog faktiskt ihop sej något, och om han kan acceptera uppvikta muddar på ärmarna så kanske, kanske finns det hopp om att han kan ha den hemma om det blir kyligt i lilla huset. Fast å andra sidan, skulle det råka bli ens en tillstymmelse till kyla där så undrar jag om inte Helene brassar på i kaminen. Ja, där rök den möjligheten. Men kanske till våren när det är för varmt för jacka och för kallt utan och om de ska in i skogen på en liten promenad? Då kanske den kan passa. Eller om det är ganska kallt och han ska hugga ved och blir för varm med jacka? Väntar med spänning på hur den kommer att ta sej ut. Ju mer jag tänker på honom i detta sammanhang, desto mindre verkar han vara!

OBS! Angående bilden, ärmarna är vikta så det är inte så illa vid axelpartiet som det ser ut!

I've also finished Ulf's cardigan. It's still quite huge, but not such a catastrophy as I thought when it still was wet after the launder. Now I'm waiting with fear to see how it will suit him. The more I think about it, the smaller he seems!

The sleeves looks very odd at the photo, but it's just because I folded them at the shoulders.


Nu ska jag vara jätteredig en stund och sticka färdig Davids första socka, och sen faktiskt återuppta bekantskapen med stackars försummade Chrysopolis.

måndag 17 december 2007

Hemlispaket! /Secret pal gift


Här kan man verkligen tala om perfekt timing! Just när jag var så deppig för den knasiga koftan, så kom det ett paket från min Hemliga Vän, som inte är hemlig längre! Tusen, tusen tack söta, rara, fantastiska Boel = Saltflingan! Så fantastiskt jättehärliga saker som dolde sej i julklappspappret. Jag blev så till mej så jag glömde fotografera dem i oöppnat skick. Ett så jättetrevligt brev, ett kort, en choklad - som endast vågen minner om nu, mumsig var den :-) - ett paket julté som doftar förföriskt, och ett helt fantastiskt garn från Debbie Bliss, Soho. Det ska jag använda till en My So Called Scarf, tror det blir perfekt till den! Detta var verkligen precis vad mitt humör behövde.

Today I got the last parcel from my Secret Friend, who isn't secret any more! Thank you so very much, dear Boel = Saltflingan! It contained a very nice letter, a card, a packed of thé that smells lovely, a chocolate that just the balance remainds of now, it was really tasty :-)! And at last but not least, not at all least: a fabulous yarn from Debbie Bliss, SoHo! I know exactely what I want to do with it, a My So Called Scarf. I think it will be perfect for that. I must say, I was that close to start with it immediately, but didn't, with an almost inhumane selfdiciplin. I just have to finish some of my UFO's before I start something new. It's just too much of yarns and needles and patterns and markers and counters all over our livingroom.

Strunt samma att koftan inte uppförde sig som jag förväntade mej, det ska nog lösa sej på ett eller annat sätt. Har faktiskt tänkt göra en stor provlapp och testa med lite varmare tvätt alternativt en kort vända i tumlaren. På ett eller annat sätt ska det nog bli folk av den också. Den har inte torkat riktigt än, den ligger väl där och skäms, kan tänka, så jag vet inte riktigt om det blivit någon märkbar förändring, men rapport kommer så småningom.

Jag var allt väldigt sugen på att sätta igång omedelbart med det nya garnet, men med en häpnadsväckande självdiciplin lyckades jag avhålla mej. Ska vänta tills Daleken är färdig. Måste faktiskt försöka få ner antalet pågående projekt, det börjar bli lite ohanterligt i vardagsrummet med alla olika saker som inte får röras eftersom maskorna kan glida av stickorna, eller varvräknarna komma bort eller magnetremsan till mönsterdiagramen kan förskjuta sej ... Ja, eller vad allt som kan ställa till det.



Men det är inte så rysligt mycket kvar tills Dalek är klar. Här kan man verkligen prata om mysteriestickning! Har inte fattat ett dugg av vad jag hållit på med, men den ser tillräckligt mystisk ut för att kunna vara som den ska. Har bara bottenplattan och så förståss fyllningen kvar, men en liten idé om hur den kommer att se ut i färdigt skick får man redan nu.

But the Dalek is almost finished now, it's just the bottom left and the filling. It has really been a Mystery knitting, I havn'e had the slightes idea of what it shoul be or looks like. Ok, it's a photo at the pattern, but it didn't say that much, at least not much enogh to get i clear to me.

söndag 16 december 2007

Juldekorationer / Christmas decorations


I fredags fick jag ett jättefint, broderat julkort från Tomten i Halmstad! Se så härligt det är! Visst blir man glad för en sådan hälsning? Tusen tack kära tomten!

Last Friday I got an embroidered christmascard from Santa Claus in Halmstad. Isn't it wonderful?




Och i går fick vi nästa tillskott till våra juldekorationer, en fantastisk julgrupp från vännerna Soile och Kauko. De tyckte säkert vi behövde något julaktigt. Och då blev jag så till den milda grad inspirerad, så jag plockade fram adventsstakarna. Inte dåligt, det är ju faktiskt över en vecka kvar till jul. Men nu är jag klar med julförberedelserna, så skönt!

Yesterday we also got a christmasflower from our dear friends Soile and Kauko. It's marvelous, and I got so inspired of it that I took up the Christmas candles. Now I'm finished with the Christmas decorations!

Ja, det var det trevliga. Därutöver är det nattsvart förtvivlan. Jag är nu klar med Ulfs kofta, och det är ju kul i och för sig, men efter tvätt enligt konstens alla regler och instruktioner från Drops så har den töjt sej till oigenkännlighet! Den är enorm, tror hela släkten kan ha den samtidigt! Just nu ligger den så hoptryckt det någonsin går för torkning, men det ser inte bra ut. Vad i hela världen ska jag ta mej till med eländet? Hoppet står till att den drar ihop sej något när den torkar, men ärligt talat ser det mörkt ut. Kan man repa upp ärmar nerifrån? Har lite svårt att tro på att det kan fungera med nöjaktigt resultat. Varför ska det vara en sån stor grej som det går åt skogen med? Snyft ... :-( Den såg riktigt bra ut när Jan provade den före tvätt.

That was the nice part. But besides that, it's night-black despair. I've just finished the cardigan for Ulf, very nice so far, but after washing it up, following the instructions by the letter, it got huge! Right now it's laying to dry, "anti-blocked" as much as possible. But I doubt it will be enough. Oh dear, what shall I do with it? Why does it has to be such a big project that goes wrong? It looked quite well when Jan tryed it before washing. Sob ... :-(

onsdag 12 december 2007

Ledig dag / Off duty

Veckorna går verkligen i en rasande fart, med ett mystiskt undantag. Varannan onsdag infaller betydligt mer sällan än alla andra dagar. Men idag är det i alla fall det, och jag är ledig. Så många planer det fanns, så väldigt effektiv och duktig jag skulle vara. Trodde jag tills jag ätit frukosten. Då skulle jag bara göra en provlapp till Davids sockar:



Jaywalker igen. Jag tycker de är så fina i mönstret och här med Opals Sommarnattsdröm tycker jag de ser ut att kunna bli riktigt bra.

Time flys, with one exception: every second Wednesday, my day off. It comes much more seldom than all other days, don't understand why. But today it is so, and I had such big plans for the day, I intend to be so effective and do a lot of housework that has been delayed. I really believed in it untill just after breakfast. Should just do a swatch for the socks for David. Now the cuff is 10 cm. The pattern is Jaywalker and the yarn Opal Summernightdream.

Sen kom posten och där var ett tjockt, mulligt kuvert med en kedjepresent från Nina! Tusen tack, en börs och ett mobilfodral som är hur läckra som helst! Tyvärr kommer de inte riktigt till sin rätt på det här fotot, men de är så underbart fina. Ska inviga dem nästa lördag i min lilla svarta gåborthandväska, när Jan och jag ska ut på lokal. Vi ska fira att vi kamperat ihop i 40 år! En sån oerhört lång tid, undrar var den tagit vägen?



Then the mail arrived, wiht a gift from Nina. They are so nice and I'm so happy for them. Unfortunately the photo isn't that good, you just have to believe me when I say they looks marvelous!

Dessutom kom en avi från DHL. Nu är garnerna jag beställt från Uruguay här, eller i alla fall nästan. Jag var inte hemma igår när de kom med dem, så nu får jag vänta tills i morgon. Det är garnerna jag tänkt använda till mina kedjepresenter, som förhoppningsvis ska bli gjorda, om än inte direkt snart så i alla fall inom överskådlig tid. Hoppas mina presentmottagare har tålamod!

Besides the gift, it was a note from DHL in the mail, that told me that the yarn I've ordered from Uruguay is arriving tomorrow!

Allt detta gjorde mej så uppspelt så jag med friskt mod grep mej an disken och dessutom sorterade tvätten som låg i en hög. Se där, vilken effektivitet! Visst är det värt en liten paus? Ett par varv på Dalek blev det. Den är våldsamt kul, men varven med pluppar är lite dryga. Men nu är det bara ett sånt varv kvar. Sen kommer en massa andra klurigheter som jag inte riktigt satt mej in i än, tar ett problem i taget. Men det löser sej säkert.



A few rows at Dalek as well, has been done. It's really fun to do, but the spots takes quite a while to do. But now it's just one more of that kind of rows left. Then other strange things are waiting, but I'll take one problem at the time.

Och i morgon kommer garnet som saknas till Ulfs kofta. Det visade sej vara lite mer komplicerat än jag hade trott. Just den färgen av det garnet var nämligen slut hos slut hos Drops och dessutom i det närmaste slutsålt ute i landets butiker. Detta fick jag veta när jag gick till lokala garnaffären. Men hon visste en butik nånstans uppåt landet som några dagar tidigare hade en del kvar, så den vänliga människan ringde och fick löfte om att de skulle skicka sitt sista nysta! Har man tur behöver man inget vett, det sa i alla fall alltid min gamla pappa, och det stämmer verkligen i det här falleet. Varför var jag så vettlös att jag inte köpte ett extra nysta? Obegripligt, det vet ju alla och envar att man inte kan lita på garnmängden som står på mönstren! Men som sagt, det tycks lösa sej ändå :-)

Javisst ja, jag har blivit utmanad av Nina att skriva ner 7 önskningar: Sen ska denna utmaning bollas vidare till 7 andra, men det blir svårare och svårare att hitta några som inte redan fått den, så jag hystar upp den i luften så får den som känner sej manad föra den vidare.

Mina önskningar:

1. Att barn och barnbarn ska få ett lyckligt och bra liv.

2. Att alla deras studier ska klaras av med glans och utan alltför mycket besvär och sen ge god valuta för insatt möda.

3. Att vi alla ska få dö friska och knall och fall. Måtte vi bli förskonade från långvariga och plågsamma sjukdomar eller skador.

4. Att miljöförstörelsen ska upphöra och alla miljörelaterade skador ska kunna botas. Inklusive upphörande av skövlingar, groteska dammbyggen och liknande.

5. Efter allt detta allvarsamma kan jag väl få önska mej en Triss-vist? Gärna 25.000:-/mån i 25 år, men jag nöjer mej faktiskt med bara 10.000:-/mån i 10 år, så girig är jag inte!

6. Att jag ska kunna lära mej Provisional Cast On utan att varenda gång behöva slå upp och läsa mej till hur jag ska göra.

7. Att det inte blir för halt på trottoarerna i vinter.

Så, det var det, det. Lite blandad kompott.

måndag 10 december 2007

Rusig av lycka! / Intoxicated with happiness!


Ack, livet leker för en galen stickerska. En sån fröjd och lycka, idag har jag på fantastiska, underbara Ravelry hittat ett mönster på en Dalek! Kan ni fatta storheten i detta? Ja, storheten i Darlek fattar inte jag heller, nån mystisk robot som figurerar i Doctor Who, vad den gör eller är bra för har jag inte en aning om, men Ulf är mäkta förtjust i denna figur, som kanske uppbär nån kultstatus eller nåt, vad vet jag stackars gamla människa? Hur som helst kan jag nu sticka honom en sådan! Tänk att få sticka ett gose-vad-det-nu-är till sin 30+son! Är det inte sånt som sätter guldkant på tillvaron? Lite pillig är den, med pluppar och spröt som ska sticka ut lite här och var, men en utmaning!

Oh, what a happiness! Today I've foud a pattern for a Dalek at wonderful, marvelous Ravelry! Can you imagin how big this is? Well, to be true, I don't understand it, all I know about Dalek is that it is a robot or something in the movie Doctor Who. I don't know what it is good for, what it does or anything, but I do know that my son Ulf is very, very fond of it. And now I can knit one for him! Guess if he will be surpriced!



Och som om inte det skulle var nog av salighet för en dag, så får jag veta att kära, söta svärsonen skulle kunna tänkas uppskatta ett par hemstickade sockar! Det hade jag väl aldrig i min vildaste fantasi kunnat föreställa mej. Måste genast sätta igång med dem också, men jag kan inte bestämma mej för vilket garn jag ska ta. Oh, alla dessa val! Vad ska jag välja???

And as if that wasn't enogh of joy, I just heard that our dear, dear son-in-law would like to have a pair of socks! I have never ever thought that it could be possible. Now I have to start with them immediately, but I can't made up my mind about the yarn, what colour will I choose?

söndag 9 december 2007

Ack o ve! (Only in Swedish this time)

Ja, nu är garnet slut. Ja, inte allt, några lådor har jag väl kvar, men garnet som skulle avsluta Ulfs kofta. Får ge mej ut på jakt i morgon. Lite förargligt, hade så gärna velat få den biten avklarad så jag kunde gotta mej åt alla lösa trådar som ska sys in :-)

Istället har jag ägnat större delen av helgen åt Munskänkarnas bokföring. Det är inte lika kul som att sticka, så därför samlas det gärna på hög och tar en ryslig tid när jag väl sätter mej med det. Varför kan jag inte ha självdiciplin nog att ta det efter hand? Då hade det ju inte märkts lika mycket.

Men lite pauser behövs ju ändå, och nu är framstycket till pippi-tröjan klar och nästan hela till omlottkoftan. Chrysopolissjalen har däremot stannat i växten. Inte för att jag inte har lust med den, längtar faktiskt efter lite spetsstickning igen, men nu har de andra kännts ännu mer angelägna. Men snart ...!

Ja, det är ju det här med vad man ska fylla sin tid med, ett evigt dilemma, eller ...? För att gardera mej mot att inte ha tillräckligt mycket igång har jag nu anmält mej till Sticka Meras Sockklubb. Det låter jättekul, ser verkligen fram emot att den ska börja. Nu är det faktiskt rätt länge sen jag gjorde några sockar. Har i och för sig köpt ett mönster hos Garnkorgen liksom pärlor, och tanken var att de skulle göras ungefär nu. Men nu är det ju en gång för alla så att det är något magiskt över det här med stickplanering, det blir aldrig riktigt i den ordningen man tänkt. I alla fall inte för mej. Det dyker ju hela tiden upp nya saker som lockar ännu mer.

Ja, då har jag idéerna säkrade inför det nya året. Men tänk om garnen tar slut? En sån fasansfull tanke, för säkerhets skull har jag anmält mej till Spinspirations garnklubb! Visst verkar det spännande?

lördag 8 december 2007

Axelvärmare / Shoulderwarmer


För ett slag sen stickade jag en axelvärmare efter ett eget mönster, och till min oförställda häpnad var det flera stycken som hörde av sej och ville ha det. Gissa om jag blev glad! Nu har jag värkt lite på det, och bestämt mej för att bita huvudet av skam och skriva ner det här, om det skulle vara ytterligare någon som skulle vilja prova på det.
Så här kommer det:

Axelvärmare

Garn: Acrylda

Masktäthet 15 m/10 cm

Stickor nr 6

Den jag gjorde var ganska stor, så det behövs kanske inte fullt så många uppläggningsmaskor.

Lägg upp 199 m.
20 varv resår 1 r, 1 a
4 varv slätstickning, varav det på första varvet minskas 16 m jämt fördelat
16 v resår
3 varv slätstickning, varav det på första varvet minskas 16 m jämt fördelat
12 varv resår
2 varv slätstickning, varav det på första varvet minskas 16 m jämt fördelat
8 varv resår
2 varv slätstickning, varav det på första varvet minskas 16 m jämt fördelat
1 varv resår
1 varv slätstickning, där det minskas 17 m jämt fördelat
1 varv resår
1 varv slätstickning, där det minskas 17 m jämt fördelat
1 varv resår
1 varv slätstickning, där det minskas 18 m jämt fördelat
1 varv resår
1 varv slätstickning, där det minskas 18 m jämt fördelat
4 varv resår med st nr 5
Maska av.

På sidan plockas 36 m upp. Dessa stickas i resår i två varv.
Fortsätt resårstickning med två maskor ihopstickade i början av varje varv tills 10 m återstår. Detta bildar knytbandet. Fortsätt till önskad längd, 20 - 25 cm.

Gör likadant på andra kanten.


xxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxx

A while ago I knitted a shoulderwarmer after a pattern of my own, and to my unaffected joy some people asked for it! Now I've decided to publish it here, if anyone else would like to give it a try

Yarn: A bulky that gives just about 16 st/10 cm

Needles: a 100 cm circular needle of each 5 mm and 6 mm

Cast on 199 sts

Row 1 - 20: Ribbing, k1, p1
Row 21: K1, (k2tog, k11) 15 times, k2tog, k1 = 183 sts
Row 22: Purl
Row 23: Knit
Row 24: Purl
Row 25 - 40: Ribbing k1, p1
Row 41: K1 (k2tog, k10) 15 times, k2tog = 167 sts
Row 42: Purl
Row 43: Knit
Row 44 - 55: Ribbing k1, p1
Row 46: (k2tog, k9) 15 times, k2tog = 151 sts
Row 47: Knit
Row 48 - 55: Ribbing k1, p1
Row 56: k3, (k2tog, k7) 16 times, k2tog, k2 = 134 sts
Row 57: Ribbing, k1, p1
Row 58: k2, (k2tog, k6) 16 times, k2tog, k2 = 117 sts
Row 59: Ribbing, k1, p1
Row 60: k7, (k2tog, k4) 17 times, k2tog, k6 = 99 sts
Row 61: Ribbing, k1, p1
Row 62: k8, (k2tog, k3) 17 times, k2tog, k6 = 81 sts

Change to needle no 5

4 rows ribbing, 1 k, 1 p

Bind off.

On the edge, pick up 36 sts
2 rows ribbing, 1 k, 1 p

On the following rows:
Knit two sts together in the beginning of each row and then ribbing 1 k, 1 p till the end of the rows.

Continue like this till 10 sts remains.

This will be the “tails”. Continue till desired length, 20 – 25 cm.

Do the same at the other edge.

onsdag 5 december 2007

Åter hemma / Back home again


Så var det roliga slut för denna gången. Åter hemma i vardagen, efter några fantastiska dagar tillsammans med våran Alex med mamma Karin och pappa David. Absolut inget fel på Karin och David, men de kan knappast tävla med Alex vare sig det gäller skönhet eller charm. Tänk att just vårt barnbarn skulle bli så otroligt fantastisk, faktiskt bäst i världen, är det inte märkligt så säg???

Now the fun is over for this time. Back at home again, after some wonderful days with our Alex and his mummy Karin and daddy David. Nothing wrong with Karin and David, but they can't compete with Alex about beauty and charm. Isn't it amasing, that just our grandchild happendes to be the best one in the world?



Men det gick ju inte att gulla och leka hela tiden, lite stickat blev det också. Bakstycket och lite på framstycket till en Pippi-tröja blev det - ja, till Alex, alltså.

But it wasn't time for cosy and play all the time, I did some knitting as well. The back and a small part of the front of a Pippi-sweater, for Alex of course, are finished.



Men här hemma har faktiskt omlottkoftan till Johannas baby kommit ungefär lika långt, man får ju fördela gracerna lite. Om inte annat är det väldigt kul med lite omväxling. Nu tävlar de med varandra om vem som ska bli färdig först. Liten fördel till omlottkoftan, inga färgbyten där och dessutom mindre.

At home againe the wrap-cardigan for Johanna's baby has grown just about the same, the back and a few cm of the left front is done. Let's see which of them that will win this exciting run! May be the wrap-cardigan has an advantage, no changes of colours and is smaller as well.

Koftan till Ulf är nu inne på den gastkramande slutspurten. Har ca 50 cm knapphålsslå kvar, 11 maskor per varv, ca 2½ varv per cm och ett garnnysta som blir tunnare och tunnare för varje gång jag tittar på det. Kommer det att räcka? Spänningen är olidlig. Fast om det skulle vara så rysligt att det inte räcker, får jag väl gå och köpa ett till. Garnstudios Karisma ska väl inte vara några problem att få tag på, det enda som kan ställa till förtret är om inte just det färgbadet finns kvar. Men varför ta ut några sorger i förskott, jag gnetar glatt på och vågar nu tro på att den ursprungliga tidsplanen ska hålla, alltså att den ska vara färdig före jul. Fast alla miljoner trådar som jag hittills har förträngt och som hänger och dinglar på insidan, dem får jag väl offra några minuter (timmar?) på att fästa.

Ulf's cardigan is in the last, exciting final spurt. 50 cm left of the frontedge, 11 stitches on each row, 2½ rows per cm and one skein of yarn that gets thinner and thinner for everytime I just look at it. May be, may be not enough. But really, no panic, it woun't be that hard to get another one, Garnstudio's Karisma is sold in so many places so it would be strange if I not managed to get another one. The only thing that could be a problem is the dyeing bath. There is a risk that it could be a slight difference.



Och förresten, vi var ju ute i vimlet i London - eller snarare köpcentret i Thamesmead - och shoppade loss i en skoaffär! Jan fick tag i ett par jättesköna, lagom kraftiga skor och jag hittade ett par kängor med sulor som förhoppningsvis ska hjälpa mej att hålla mej upprätt genom vintern. De gamla stövlarna var tämligen slitna och hade inte så mycket ork kvar vad gäller väggrepp. Känner mej så nöjd, nu kan jag inte komma på något ända jag behöver köpa på hur länge som helst! Jan pratar i och för sig alltid om att han behöver än det ena än det andra, men det ger jag högaktningsfull allt som flyger och far i , det får han fixa själv. Fast han ger visst aldrig upp, inbillar sej att jag ska iväg och köpa skjortor och tröjor och byxor och jag vet inte allt till honom, precis som om jag inte har fullt upp med mina egna inköp!

And by the way, we were out shopping in London as well - or rather in the shoppingcenter of Thamesmead. Jan found a pair of shoes that looks very comfortable and I got myself a pair of boots with sole strong enough to keep me on my feet on the icy streets during the winter.

onsdag 28 november 2007

Paket / Gift


Det kom en avi med posten idag, och den passade jag naturligtvis på att lösa in när jag var ute på stan. Det var ett överraskningspaket från Storjägarn! En ask med fantastiskt god, handgjorda choklad, fylld med apelsin. Ljuvlig och synnerligen lättäten. Jan tyckte biten han fick var mums för måns, också!

I got a surprice gift today! The most delicious handmade chocolate from Storjägarn!


Nu har jag lyckats väcka liv i den gamla kameran, och har tagit om några bilder.
I managed to woke up the old camera, and took some new photos.

Provlapp till blivande omlottkofta:
Swatch for baby sweater:


Ulfs blivande kofta:
Ulf's cardigan-to-be:


Så glömde jag ju berätta att jag även börjat på en lite tjockare omlottkofta:
Forgot to mention I also have started a thicker baby cardigan:

Rörigt / Muddle

Visst värmer det ända in i hjärterötterna när det man gör blir uppskattat? Visst, jag stickar för att jag tycker det är kul, men när söta svärdotter Helene öser lovord över mina alster blir jag så lycklig! Hon är då för go'! Hon till och med lägger ut bilder av grejerna på sin blog!

Men nu är det mycket! Är ledig idag och hade stora planer för allt som skulle göras. Ett par dm på knapphålsslån till Ulfs kofta hade högsta prioritet. Ja, i alla fall efter strykningen och inslagningen av paket och packning inför ståndande resa till London på fredag morgon. Och så skulle jag ju plocka ut viner till nästa kurstillfälle. Kanske ta ett tag med dammsugaren också. Ja, så var planen.

Verkligheten:

Medan frukostgröten åts gick tankarna till ett mönster på en liten omlottkofta (så det kan bli!). Har ett slag grunnat på vilket garn som skulle kunna vara lämpligt. Tunnt och fint skulle det vara. Eureka! Jag har ju ett ljuvligt från Handpainted Yarn, 800 m/100 gr, lace alltså. Det skulle kanske kunna fungera? Alltså fram med nystvinda och nystade upp en härva. Ordentlig som jag nån gång nu och då kan vara, så stickade jag en provlapp, men den blev för liten. Upp ett snäpp i stickstorlek och nästa lapp blev alldeles utmärkt. Himla bra! Tror det kan bli lysande. Hoppas Johannas Baby inte har något emot en brun kofta?

Medan jag satt där och beundrade provlappen, ringer det på dörren och en efterlängtad bovärd kommer för att fixa ett fönster som inte gick att stänga riktigt. Passade på att tacka för nya spisen, kylen och frysen vi fick i förra veckan, men tyckte på att det skulle vara väldigt käckt om vi kunde få dörrarna omhängda. De öppnas åt fel håll i förhållande till avställningsytan vid sidan om. Lite tetigt. Jomen visst, han skulle skicka någon, någon gång.

Oj, jag skulle ju bränna en skiva med foton som låg i datorn och som borde framkallas. Dem ska vi ju ha med oss till Karin på fredag! Förstår inte det här, alla andra bränner och grejar och donar i ett nafs, men för mej tar det en evighet innan jag kommer på hur det är man ska göra. Gör det väl för sällan, kan tänka.

Medan detta pågick, vandrade tankarna vidare. Tröjan jag lovat göra till Madeleine, 10 år, visst ja, nu kom jag på vilket garn jag ska använda! In i garnhögarna och fram med garnet. Bränningen gick till slut bra, och jag kunde i lugn och ro leta rätt på ett mönster hos Garnstudio. Ny provlapp med strålande resultat, det passade perfekt! Livet leker.

Det ringer på dörren, utanför står två verktygstyngda herrar för att skifta läge på kyl- och frysdörrarna. Snacka om snabba ryck! Oj, överskåpen skulle tömmas, snabbt som ögat ut med alla formar och apparater och alla övriga bra-å-hagrejer som bor där. Att två så små skåp kan rymma så mycket! Varenda fri yta i köket fylldes. Nu är i alla fall dörrarna i rätt läge, men alla utplockade grejer står fortfarande där de står. Klockan börjar närma sej eftermiddag, och jag blev bara så trött på det! Var helt enkelt tvungen att försöka samla ihop mej lite, och vad är då bättre än att skriva några rader?

Känner mej redan lite mer strukturerad, tror faktiskt jag ska ge mej ut i stadens vimmel nu. Har faktiskt mitt i allt det övriga fixat iordning sista Hemlispaketet. Ja, inte för att det är så hemligt längre, Camilla vet nu vem jag är. Hoppas nu hon kommer att gilla innehållet!

När jag ändå är ute måste jag handla lite mat också. Och lämna in den nybrännda skivan till framkallning. Och kanske kika in i leksaksaffären? Inte för att Alex riskerar att blir utan paket när vi kommer, men ett till kan väl inte skada?

Skulle ju bara lägga in några foton här också. Men ska det spöka så ska det! Jag blir faktiskt tämligen trött på dessa tekniska prylar som aldrig gör som man vill. Har tagit några kort på provlapp och kofta, korten går att se i rutan i kameran men det går inte att få över dem till datorn! Nu har jag ominstallerat ett program, tagit om korten men lik förbaskat står det bara på datorrutan att det inte finns några bilder i enheten. Det var stora fina kameran, det. Men vi har ju en annan, så skam dem som ger sej, tänkte ta nya kort med den istället och se om det hjälper. Men då var batterierna naturligtvis slut i den. De ligger på laddning nu, får se om jag får tid och ork och framför allt möjlighet att komplettera de här raderna med några bilder senare.

xxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxx

I'm so happy, my dear daughter-in-law Helene say so much nice about everything she and Ulf gets, so I'm really moved about it! She even publish photos of the things on her blog!

Today I'm off work, lovely. I have so much to do and has planed so much for the day. Pack for the trip to London the day after tomorrow. Knitt a bit more at the edge of Ulf's cardigan. Has to finish it soon, it has been laying around long enough now. And some vaccumcleaning wouldn't do any harm. Some shoping has to be done as well. Yes, that was the plans.

Reallity:

When I had my breakfast I suddenly remembered a lovely laceyarn from Handpainted Yarn, that may be should be just what I've been looking for, for a small sweater for Johanna's Baby. (Johanna is the daughter of our very close friends Soile and Kauko.) So first of all stright ahead to the stash. I was lucky to find it quite soon and just had to do a swatch. The first one wasn't that good, a bit too small. And at that point I couldn't just leave it, could I? Had to do another one, and that turned out well. Great, now that's done. Hope Johanna's Baby will like a dark brown sweater!

Just when that was finished and I should start with some of my brilliant plans of duty, the doorbell rang and the caretaker of this house came to fix a window we have had problems with. Great, lovely, but it took a while.

But I didn't have to stay with him, so I decided to burn some photos to a cd, and take them to a photoshop for developing. Everyone else do this without any problems, but for me it is a fight! May be I just don't do it often enough, but I have to think and try and try again in another way, and get more and more upset about it. Eventually I managed, so now I have the cd, just have to go away with it.

Then the doorbell rang again, and two gentlemen stood there, ready to fix the doors at our new freezer and fridge. They were opened in the wrong direction so it had to be changed. But that ment that I had to empty the cupboards over them in a rush, and it is a lot of things in them! Can't believe that so many things get room in two such small cupboards! So now all of it is spread out all over the kitchen. Just have to do something about it, but need a rest first. And what would be better as a rest, than writing some lines?

But some lines without a photo or two is quite dull, isn't it? So I took a few photos of the swatch and the cardigan and another babysweater I began with yesterday. This is something I've done often enough, without any problems, but today? No, can't get the photos out of the camera! They are there, I can see them, but the computer refuse to realize that they are there! A sign with "no photos on the unit" is all I get from it! I don't like tecnical things that don't work! I hate to read instructiobooks! But we have another camera - of course with no loaded batteries! - so I will try that one later. May be or may be not it will turn up some photos here a bit later.

Now it's quite late in the afternoon, so I have to change some of my great plans for today. I have to do some shopping, nothing to discuss. I have to fix the photos for Karin. But I really don't think I will have time for the vaacumcleaner, sad to say :-)!

måndag 26 november 2007

Grubblar och grunnar / Thinking and cogitating

Jag har nu ett slag haft en parallellblog på engelska, eller kanske snarare min version av engelska eftersom jag inte är nån fena på det. Jag har ju trots allt lite kontakt med icke svensktalande bloggare också. Men det blir ingen reda med att skriva på två ställen samtidigt, så jag har börjat fundera på att lägga till några engelska rader under mina svenska inlägg. Vet inte ...! Fast jag kan ju göra ett försök. De som inte är så fina i kanten, dotter och svärdotter t ex, kanske kan påpeka när jag gör alltför grova språkliga missar? Gärna andra också! Ok, då kör vi!

I've had an English blog parallelly to this one, but it hasn't worked out that good. It has been too often that I have forgotten about it or just don't have had time to repeat what I've written here. So now I will give it a try to add a few lines in English here. As they who has read my English one already knows, my English is quite poor, so I hope someone reading those lines and discover bad misstakes will be kind enough to tell me, so I can correct it. So from now on I hope to add something in English everytime I write something here.

lördag 24 november 2007

Vinteröverlevnadskitt 2


Lite flärd behövs väl också, för att överleva vinterns järngrepp? En sjal som rent av kan komma till användning som lite elegantare halsduk, kan det vara något?

Nu är i alla fall Secret of the Stole klar! Lika kul och spännande varje gång, eftersom man faktiskt inte har något riktigt klart grepp om hur det kommer att ta sej ut förrän det är blockat och klart. Funderar faktiskt allvarligt på att skaffa såna där knäskydd som snickar och dylika använder, för det är gräsligt vad det tar styggt på dem, knäna alltså, när man kryper omkring för att blocka. Den här tog drygt en timme, det var ett litet elände att få till tipparna ordentligt. Inte syntes det var in/utsvängningarna övergick i rak kant heller, fick läsa mönstret och försöka följa figurerna. Men nu är det gjort, och jag är mäkta nöjd! Tyvärr är den rent omöjlig att fotografera på ett vettigt sätt, så det får bli så här.

Pas de Duex


Mönstret till koftan jag teststickade tidigare i höstas, som under resans gång ändrade namn till Letterman, har nu släppts till försäljning och därmed är det fritt fram att visa det färdiga resultatet. Det var lite olika turer, bl a visade det sig att halsringningen blev alldeles för vid. Efter färdigställande ändrades mönstret, och halslinningen revs upp och gjordes om. Nu sitter den faktiskt väldigt bra. Dessutom tillkom fickor i efterhand. Detta fotot är dock taget före förändringen, försöket inomhus blev inte särskilt bra och det är definitivt för kylslaget att gå ut nu och göra om det!

Nu finns som sagt mönstret till försäljning och det är dessutom översatt till svenska. Jacquelyn fick avtal till stånd med en svenska vid namn Gun Penthoat som är bosatt i USA sen länge. Tror att hon tror att det är tusen miljoner besökare här på min lilla oansenliga blogg som bara sitter och väntar på att få göra denna skapelse. Hus som haver, skulle någon av alla er miljoner som läser detta vara intresserade så finns det här. Lovade att slå ett slag för det, och har nu härmed uppfyllt min plikt.

torsdag 22 november 2007

Mössparad

Nu vore det väl själva den om Trollbarnen skulle frysa om huvudena! Inte är det mitt fel i så fall. Eller kanske, har ju inte en aning om ifall de passar. En del verkar väldigt stora medan andra verkar väldigt små. Men om jag har haft lyckan med mej i mitt värv kanske någon kan komma till användning? Blir det tillräckligt kallt kan de ju i alla fall ha de stora nerdragna över öronen. Har försökt ta bilder men det var inte lätt att få dem att posera över en upp-och-nervänd yoghurtburk.



Stickad i Drops Alpaca efter Strumpstickans mönster, tänkt till Ulf, kanske lite i tunnaste laget?



Gjorde sen en till Helene i dubbel Drops Alpaca, den verkar varmare.


Men tänk om det blir jättekallt? Varför inte varsin mössa som matchar vantarna jag gjort tidigare? Garnet är Noro Kureyon, snabbstickat och jättekul!






Så, det var det, det. Nu har jag börjat på Jans vantar, vore väl synd om han skulle behöva frysa om fingrarna? Och så länge jag håller på med dem kan han inte med att påminna om koftan han vill ha! Har fullt upp med Ulfs, och känner att jag nog behöver en liten paus från stora, tunga herrditon för ett slag, när den väl är klar.

tisdag 20 november 2007

Host, host

Det är inget kul att vara snörvlig och hostig och dan, men inget ont som inte har något gott med sej. Fick allt lov att stanna hemma från jobbet idag på grund av detta, och är man så eländig kan man ju inte stryka, dammsuga eller göra några andra betungande plikter. Nej, då är det bara att krypa upp i fåtöljen och hålla värmen med en stickning eller två. Fick för mej att göra en mössa av restgarnerna från vantarna, och den såg länge ut att arta sej riktigt bra. Snabbt gick det och färdig är den, men stor! Då tänkte jag den kreativa tanken att man kanske skulle kunna filta den litegrann, så där lagom. Sagt och gjort, på med varmvatten i tvättfatet och lite lätt gnugg. Tvättmaskinsfiltning verkade lite för radikalt, så det vågade jag mej inte på. Nu ligger den på tork, men verkar obetydligt påverkad av behandlingen. Ska avvakta tills den är helt torr och ta ställning till om det får vara som det är eller om det är tvättmaskin som gäller. För jag vet ju heller inte riktigt hur storhövdade Trollbarnen är! Att jag är lite kort om huvudet behöver ju inte betyda att de är det också. Dilemma, dilemma ... Bild kommer när torkning avslutats.

Vi bor sen några få år i en hyreslägenhet, och är väl inte riktigt insatta i de turer och regler som gäller för en sådan. Hur som helst är spisen lite si och frysen lite så och kylen både lite si och så. Har väl irriterat oss en del, men vi har väl trott att det var nån klurigt uträknad plan för utbyta av dylika, så vi har låtit det vara. Men så igår skickade jag iväg ett e-mail till vaktmästaren - eller Bovärden som det lite finare heter - och undrade hur det förhöll sej med detta. Promp kom ett svar att han kollat deras status, konstaterat att det inte är någon mening med reparationer och därför kommer det nya inom 7 - 8 dagar! Ha, snacka om att bli överraskad! Varför sa vi inte ifrån när vi flyttade hit för vad det nu kan vara, tre år sen? Fast då kanske tiden inte varit mogen enligt vad de nu följer för riktlinjer. Det är inte dumt med en hyreslägenhet när det fungerar så smidigt! Och inte behöver vi skotta snö eller tänka på fönstermålning eller igentäppta takrännor eller takpannor som blåser av. Fast å andra sidan, om vårarna känns det allt lite konstigt att bara ha balkongen som odlingsområde. Men den funkar i alla fall att sitta på med kaffekoppen och förundrat njuta av de första värmande solstrålarna. Ja, månne vi bara vara där snart!

Det närmar sej ...


Nu börjar vinteröverlevnadskittet till Trollbarnen i Lilla Huset i Stora Skogen ta form. Varsitt par vantar och en och en halv mössa klara. Vantarna lär väl inte ha nån chans att komma bort i alla fall. Färgerna är tämligen överväldigande. Får väl försöka få till varsitt par att använda i civilicerade trakter, så småningom. Men dessa ska förhoppningsvis fylla sin funktion vid snöskottning och bilruteskrapning.

Koftan är uppe i 80 % och sjalen ungefär lika mycket. En halsduk har bara segat upp i 25 % och de tilltänkta sockarna är inte mer än just tilltänkta.

Frågade i min enfald om det var något särskilt som önskades, och det var det. En stickad rosa rattmuff! Hur i hela världen stickar man en rattmuff??? Undrar om de driver med mej? Men nej, hur kan jag bara tänka en sån tanke, helt befängt.

Vad övrigt på gång? Ja, stackars Chrysopolis-sjalen ligger och vilar, ska ta itu med den så snart Secret of the Stole är klar, och det är den förhoppningsvis innan nästa veckas utgång. Har dessutom införskaffat garn till en pippi-tröja till Alex. Vantarna till Jan ska också påbörjas med det snaraste, de verkar spännande.

Tyvärr består ju livet inte enbart av stickning. Har tillbringat en stor del av kvällen med att sammanställa resultatet av vinmässan, inför styrelsemöte i morgon. Det tar sin lilla tid, mycket att bokföra och ordna och greja med. Inte för att jag beklagar mej, men det var roligare för några år sen. Ett år till, sen tackar jag för mej som kassör, det är trots allt lite för mycket jobb med det och efter sex år kan det vara dags för någon annan att ta över. Oj, så mycket extra sticktid jag då kommer att få :-)

onsdag 14 november 2007

Hemlispaket


Det var ingen vantsats som låg och väntade på posten, det var ett paket från min Hemliga Vän! Tusen, tusen tack! En härva entrådigt garn från Ullcentrum i en helt underbar grå-lila färg, en härva Ekobomull, ett mönster på virkad groda eller katt och ett fint kort med lång och jätterar hälsning! Tyvärr kommer ullgarnets fantastiska färg inte riktigt till sin rätt på fotot, hoppas på att få fram bättre bild när det har omvandlats till en sjal. En trekantig tror jag det ska bli, har fortfarande inte släppt idén med the Syrian shawl från Victorian Lace Today. Inte konstigt att inte den blivit gjord förr, har ju bara väntat på detta garn, tror det blir helt perfetk för den!

En virkad groda låter väl kul? Skulle faktiskt inte skada att återuppta virkandets ädla konst igen. Mm, tål att tänka på, det kan också vara en fingervisning av Ödet att äntligen göra slag i saken och sticka en Pippi-tröja till Alex. Han fick en som nyfödd, och nu har hans Goda Moder önskat en inför våren. Ekogarn har jag aldrig använt förr, och det har sån fin färgskiftning så det skulle vara toppen att använda som tröja också.

Än en gång, tusen tack kära, söta Hemliga Vän, vem du nu är. Jag har grubblat och grunnat, må du tro. Att du är från Stockholm eller dess omedelbara närhet är jag övertygad om, eftersom båda paketen varit stämplade därifrån. Listan på alla som är med i Hemlis 2 har jag gått igenom med luskam och genom uteslutningsmetoden kommit fram till att det bör vara någon av följande:

Stickgalen
Saltflingan
Kvinnokraft
Yllene Tider
Maria Pysslar och Ler
Garntrollet
Ullisen
Snigelmamman
Antfarm
Dödergök
Miss Linis

Kan jag inte få en liten hint om det stämmer? Finns du med på denna lista???

Hur som helst, vem du än är så hoppas jag att du får lika fina hemliga presenter som jag!
Jag är ledig idag :-)
Det snöar :-(
Jag måste snart gå ut :-((

Men jag ska ju till posten och hämta ut ett paket! Det är nog vantsatsen jag besällt från Britt Andersson till Jan. Ja, själva satsen får jag väl göra något åt först, innan överlämnandet. Tänk vad snopen han skulle bli om han fick ett par nystan, ett mönster och erbjudande om att låna stickor av mej!



Jag har nu kommit igång med ett vinteröverlevnadskitt till folket i Lilla Huset i Stora Skogen. Där är det kallt och snörikt, och jag har en obehaglig känsla av att vantar och mössor inte ingår i kategorin Nödvändiga Tillbehör där. Och som Den Goda Modern får man ju "för deras eget bästa" se till att den saken åtgärdas. Vad de sen själva vill eller inte vill har väl faktiskt inte med saken att göra? Hur som helst är en mössa klar, en halsduk i vardande och därtill finns garn till varsitt vantpar och ytterligare en mössa eller två. Sockar fick de i fjol, och jag har mycket svårt att tänka mej att de redan är utslitna.

lördag 10 november 2007

FO


Många stora grejer är det på gång, så därför känns det väldigt bra att alternera med något litet och behändigt som snabbt blir klart. Denna lilla tröja till Johannas baby hade jag tänkt skulle bli i nyfödingsstorlek, men det är som förgjort. Allt jag gör blir för stort. denna kan säkert inte användas förrän Baby är minst tre månader. Baby beräknas födas i halva februari, vid tre månaders ålder är det då halva maj. Kanske inte läge för en tjock tröja. Den hade definitivt varit större chans att komma till användning i februari - mars. Men det blir bevars inte alltid som man tänkt sej, det är smällar man får ta här i livet. Får väl leta rätt på ett annat mönster och göra ett nytt försök. Det vore väl själva sjutton om inte Baby skulle få en tröja att använda direkt vid ankomsten!

fredag 9 november 2007

Presenter

Se vad jag hittade på Eva-i-Halmstads blogg, kunde naturligtvis inte motstå det:

"I will send a handmade gift to the first 3 people who leave a comment on my blog requesting to join this PIF exchange. I don’t know what that gift will be yet and you may not receive it tomorrow or next week, but you will receive it within 365 days, that is my promise! The only thing you have to do in return is pay it forward by making the same promise on your blog."

Jag kommer alltså att skicka en present till de tre som kommer först till min blogg med en komentar, de blir ett sätt att betala tillbaks för de vinster jag fått. Men som sagt, det blir inte med vändande post, har ännu inte en aning om vad jag ska hitta på. Jag ska klura lite när jag vet vilka det blir.

Det ska bli väldigt kul att se vad som händer här. Först till kvart ...

onsdag 7 november 2007

Ny kamera



Vi har fått en ny kamera! Ja, ny och ny, den är i alla fall ny för oss. Det är söta svärdottern som tröttnade på den och skaffade en ny och frågade om vi ville ha den gamla. Den är nyare än vår egen och definitivt mycket bättre i kvalité, så det tackade vi för och tog glatt emot. Stor är den och verkar kunna vara hur komplicerad som helst om man bara vill. Men det vill man inte. Det finns möjlighet att ställa in vad det nu är man ställer in på en kamera manuellt men för oss är det autogrejen som gäller. Några större tekniska begåvningar är vi inte, varken Jan eller jag. Men den tar lysande bilder, ialla fall tycker jag de jag tagit hittills är bättre än de jag tar med den gamla. Tyvärr är den som sagt stor och tämligen klumpig, så den gamla får nog hänga med för tillfällen där transportmöjligheterna är begränsade. Fast till London ska den nya med, tänk så många fina bilder vi kommer att kunna ta av Alex!



Har som sagt testat den, och först ut blev den nyligen påbörjade babytröjan. Snart uppe vid ärmhålorna, här går det undan.


Ett annan tämligen snabbt växande projekt är Ulfs mössa. Fast det garnet är lite tunnare och varven lite längre. Men så härligt Drops Alpacka är! Det är första men säkert inte sista gången jag använder det, en mycket trevlig bekantskap.



Och sist men inte minst, kom ju på att jag aldrig visade bild på min vinst från Garnhärvans Opaltävling! Synd och skam. En sån skatt, blir alldeles konfys bara jag tittar på dem, och det gör jag ofta! Har vilda planer för dem, en skuggmönstrad tröja till Alex av det ljusa och ett av de mörka enfärgade garnerna ska det definitivt bli. En Baby Surprise Jacket blir det säkert också och naturligtvis några strumpor, t ex Rainbow Socks. En vanlig tröja med munkjacksficka till Alex har jag också tänkt. Ja, det snurrar för det vildaste.

måndag 5 november 2007

Den fula ankungen?

Det är väldigt vad tiden springer iväg. Det är nästan en hel vecka sen jag skrev nåt sist, usch så slarvigt! Kan det bero på att jag haft för mycket att göra? Nej, knappast, jag är ju inne och läser alla andras bloggar titt som tätt. Skrivkramp? Troligen inte. Lättja? Möjligtvis. Har inte haft något att rapportera? Troligen. Jag maler på med samma grejer hela tiden, och det känns lite fånigt att bara skriva att det går framåt, om än sakta så i alla fall säkert. Men så är det ju! Secret of the Stole är väl den som avancerat mest, är i fas med de släppta ledtrådarna. Fem av totalt åtta delar är gjorda. Fast då måste jag i ärlighetens namn erkänna att jag kortade av den några varv på mitten. Eftersom den är så smal verkade den bli väldigt lång. Men den ser inte mycket ut för världen i nuvarande tillstånd. Är det månde en ful ankunge som kommer att förvandlas till en vacker svan?



Ulfs kofta växer också, lite i taget. Har nu sammanfogat den första ärmen med bålen och just börjat med den andra.



Men nu inträffade det fatala, jag drabbades av akut SSS - Second Sleeve Syndrome! Bom stopp blev det. Nu var det alltså läge för att ta ett tag med Secret of Chrysopolis, som ligger hopplöst efter tidsschemat. Men efter fyra varv kände jag att det helt enkelt var något ljust, lätt och framförallt snabbstickat som behövdes. Med andra ord, en babytröja. Har ett gult garn liggande sen länge som bara väntat på att få användas, och nu är det igång. En pytteliten tröja till Johannas baby ska det bli. Garnet är Carolina, stickor nr 4 och ett mönster som jag hittat på Ravelry. Jättekul! Det mönstret ska jag nog använda till Alex också, i dubbelt Opal Sommarnattsdröm. Det ligger i en låda och bara väntar på att få komma ut.

Men livet består ju faktiskt trots allt av mer än bara stickning, hur konstigt det än kan låta. Ja, då menar jag inte jobb som enbart är till för att få ihop nödiga medel för garninköp, ja och kanske lite mat på bordet förståss. Nej, det jag tänker på är vin och resor, helst då i en lyckad kombination. Nu har vi beställt en resa till Toscana nästa höst. Här vill det till att vara ute i god tid. Och för att göra lyckan ännu större har Ulf och Helene ansökt och fått beviljat ledighet då också och ska följa med! Nåt så fantastiskt jättekul! Kan knappt fatta att det faktiskt ska bli av, detta har vi pratat om i flera år nu.

Och apropå resor, nu är det knappt fyra veckor tills vi ska till London igen, för att träffa våran Alex! Det är i och för sig inte så rysligt länge sen sist, men när vi ser bilder på honom inser vi att det hunnit hända väldigt mycket på den här korta tiden.

måndag 29 oktober 2007

Vinmässa mm

Så var denna helgen överstånden. Den var intensiv! Huset fullt med folk, hur kul som helst men lätt rörigt. Gästerna började anlända fredag kväll och tillströmningen fortsatte under lördagen. Dagen V, V som i vinmässa. Det kräver sin man, ja eller kvinna, att besöka den. Fast det var många som klarade av det, vi var faktiskt 2.400 st som minglade runt, trängdes, grunnade på vad som skulle provas, doftade, sippade, diskuterade och hade hur kul som helst. Det var första gången på åtta år som jag var där som gäst, har annars alltid arbetat med den. Det är i och för sig precis lika kul, men jag tror faktiskt det är ganska nyttigt att se den från besökarens sida nån gång ibland. Ulf och Helene var naturligtvis med och se vad söta rara lilla svärdottern hade med sej till mej, som hon gjort:




Är det inte fantastiskt härligt? Ett silvergarnnysta med stickor till! Gissa om jag blev glad, vill knappt ta av det när jag ska lägga mej, men det måste jag ju. Skulle nog inte vara så lyckat att försöka sova med stickorna i halsgropen!

Lite stickat har det faktiskt blivit också, gästerna gav sej iväg åt respektive håll ganska tidigt på söndagen. Ledtråd tre är klar på Secret of the Stole, snart halvvägs där, och Ulfs kofta växer sakta men säkert. Och jag har fått klartecken att fortsätta med den! Inte illa, nu känns det ännu roligare att jobba med den. För den börjar bli tung nu, är nästan uppe vid ärmhålorna, och 40 cm både bak- och framstycken i stl XL och Garnstudios Karisma väger en del. Jag fryser inte om benen, den saken är säker.

Fast annars är det allt rysligt ruggigt. Är ledig idag och var ute en liten sväng tidigare. Den blev inte ett steg längre än nödvändigt, riktigt ruskigt äckligt var det.



Jag har nu fått bilder på döskalletröjan och ponchon med ungar i. Det var inte illa, tröjan passade faktiskt! Det brukar ju ingenting göra, jag har en märklig förmåga att få allting för stort. Ponchon är definitivt för stor, ca två år skulle jag gissa att det tar för lilla Jenny att växa i den. Men hon verkar glad ändå, den kanske är alldeles utmärkt att ha när man ska klä ut sej till läskigt spöke?

fredag 26 oktober 2007

Nu är det lugnt

Det sägs ju att när kvällen kommer får den late brått. Så sant som det är sagt. Klockan har just passerat midnatt och jag har äntligen blivit klar med förberedelserna inför helgens gästanhopning. Fast kassen med returpapper ställdes tillbaka på sin ursprungliga plats, den får de stå ut med. Men städning och strykning och middag för åtta personer tills i morgon är klar.

Fast som sagt, det drog ut på tiden lite. Om någon undrar varför, så beror det på att jag började dagen med att försova mej - steg upp kl tio i stället för som planerat kl åtta. Men det var gott att sova ut! Sen började jag så smått med strykningen, med det var gräsligt vad jag blev trött i benen av det! Var bara tvungen att sätta mej en stund. Och att bara sitta kändes ganska fånigt, så då kunde jag ju lika gärna passa på att sticka några varv på ärmen till Alex tröja. Det var faktiskt inte så mycket kvar där, så då var det lika bra att sticka klart den.

Därefter strök jag faktiskt färdigt, men var tvungen att ta en liten paus till efter det. Då råkade det falska ficklocket till tröjan bli gjord, knappar letades fram och band flätades. Mycket vila blev det!



Så fick jag allt lov att ta ett tag igen, badrummet blev skinande blankt och jag alldeles utschasad. Några varv på Secret of the Stole blev resultatet av den pausen. Så var det dammsugarens tur. Uj, så tröttsamt! Fick allt lov att pigga upp mej med nått nytt stickprojekt. Mössan till Ulf är nu påbörjad, och när jag ändå var i klyvartagen la jag upp ett antal maskor för att i ren rätstickning snabbt och elegant fixa en halsduk modell större till Helene. Hon har pratat om att hon vill ha en allt-i-ett halsduk, en som halvvägs har en hopsydd kant som en luva och ett par rejäla fickor för händerna i ändarna. Den kan ju inte vara för smal då, om huvudet ska skylas och absolut inte för kort om den ska fylla sin funktion som halsduk också. Får prova mej fram, därför får det bli något snabbt och enkelt tills jag vet lämpliga mått.

Men nu är som sagt allt fixat och klart, tänk så effektiv jag varit! Och tröjan blev riktigt bra, hoppas den faller alla inblandade i smaken.

tisdag 23 oktober 2007

Att vilja men inte kunna

Känner mej lite splittrad just nu. Inte alls behagligt. Vill sticka, jag har ju så mycket kul på gång. Sjalar en gross, tröjan till Alex, koftan till Ulf, en tröja till 10-åriga Madeleine som jag inte ens börjat på och så till slut varsin mössa till Ulf och Helene. Har köpt Drops Alpacka i svart - vad annat? - men inte hunnit börja på dem än. Jag såg en sån bra modell hos Strumpstickan som jag har tänkt göra. Eller kanske denna, har inte bestämt mej riktigt. Inte för att jag i ärlighetens namn tror att de vill ha varsin mössa, men det ger jag själva den i. Snart är det kallt och då kan det nog vara skönt att ha något att dra ner över öronen. Vad Helene har för inställning till mössor vet jag faktiskt inte, men Ulf har nog inte haft nån på sej sen han var 10. Han vet alltså inte om att det kan vara skönt att ha, när nordan viner och det är dags att skotta snö.

Men som sagt, de är inte påbörjade, och just för stunden ser det dystert ut för dem. Försöker nämligen få bukt med diverse andra saker. Vinkursen nästa tisdag måste förberedas. Har i och för sig hämtat ut vinerna idag, men det teoretiska behöver jag titta lite närmre på. Bourgogne ska gås igenom, och det är inte ett område som man presenterar med en klackspark. Det är nog det mest komplicerade i hela vinvärlden, och jag som inte kan ett ord franska har det inte helt lätt att lära ut alla dess kommuner och lägen. Vad sägs om Flagry-Echèzeaux, Pernand-Vergelesses, Chassagne-Montrachet - då ej att förväxla med Puligny-Montrachet ... Fast det löser sej, det brukar det göra till slut.

Men innan dess ska gästrummet röjas. Och då menar jag inte ta ett tag med dammtrasan, utan verkligen röja! På fredag kommer nämligen en svåger och svägerska som ska stanna tills måndag, och om de ska få plats måste all stryktvätt bort. Ända sättet är att stryka, har ingen annanstans att göra av högen. Sen måste alla tidningar som ska till återvinningen bort, lämpligen just till återvinningsstället. Sen finns där "lite" garn i ett antal lådor som måste husas någon annanstans. Undrar bara var? Och när väl det är gjort skadar det nog inte att ta ett tag med dammvippan, kanske rent av dammsugaren också.

För detta ändamål har jag tagit ledigt på torsdag. Behöver förbereda middagen till fredag då också, då jag tyvärr måste jobba. Det är nämligen inte bara svåger och svägerska som dyker upp, utan ytterligare två par dessutom. Fast de ska ta in på närliggande vandrarhem för natten, det tryter med sovplaterna för oss. Även Ulf och Helene kommer nämligen på lördag för att stanna över natt.

Och då undrar ju vän av ordning varför i hela världen det bökas ihop så vanvettigt på en och samma gång. Jo, om lördag är det nämligen vår fantastiska vinmässa! Och i år är det första gången på åtta år som Jan och jag inte jobbar där, utan vi ska bara vara besökare och därför kommer alla dessa ovannämnda som har väntat in att vi ska vara till reds för att lotsa dem igenom detta evenemang. Ja, Ulf och Helene brukar i och för sig komma varje år, men de vill ju inte missa det bara för att det kommer en massa andra.

Det är verkligen en helt otrolig grej! Mellan 2 000 och 2 500 besökare brukar det vara, och ca 200 viner finns att provsmaka i totalt tio olika montrar. Dessutom brukar det vara ett tiotal andra inbjudna utställare, förutom seminarier. I år kommer Michel Jamais och ska prata om Spanska viner. Det är varken första eller andra gången han kommer, men vi har aldrig förr haft tillfälle att höra honom där, eftersom vi haft fullt upp med att förse besökarna med vin och information.

Det är 16:e året som Munskänkarna i Trollhättan har den här mässan, och den är tydligen tämligen unik i sitt slag. En riktig höjdartillställning, faktiskt. Det ska verkligen bli jättekul att bara gå där utan några förpliktelser. Fast sen får jag ta hand om räkenskaperna. Det är första året som jag inte har helkoll på det, utan har dagens pengahantering lagd på en annan. Men vi ska nog med gemensamma krafter få ordning på det också, så småningom.

Oj, mycket snack och lite verkstad blev det av det här! Nu ska jag sticka några varv på Alex tröja. Har gjort hela bak- och framstycket och halva första ärmen. Måste skynda mej, för jag har fått en sån kul idé. Jag frågade nämligen Karin, den goda modern, om hon föredrog tröjor att dra över huvudet eller koftor. Det fanns ingen som helst tvekan i hennes svar. Tröjor är det enda som kan hålla magen varm och go. Just nu är nämligen knappar det roligaste som finns, och knappar ska naturligtvis knäppas upp, ju snabbare dess bättre. Inte bra ur värmesynpunkt. Men då kom ju tanken som ett brev på posten, varför inte förena det bästa av två världar? En tröja som är och förblir stängd mot yttervärldens kalla vindar, men med ett antal knappar att knäppa upp? Jag ska alltså förse denna tröja med ett stort och rejält falskt ficklock med knapphål, och därunder sy fast ett lämpligt antal knappar att ha knäppta eller oknäppta, alltefter råd och lägenhet. Tänkte sen ytterligare en sväng, och kom fram till att det nog inte skulle skada med en lagom liten rosett att knyta upp, och kanske en toft eller två att rycka och dra i. Det finns ju aktivitets-allt möjligt, så varför inte en aktivitetströja? Kan inte bärga mej förrän jag får se hur det går att få till det.

söndag 21 oktober 2007

Bara som hastigast ...

Hej Christina i Mariestad! (Är du Stick-Stina?) Så roligt att du fått så bra presenter från din Hemlis. Hoppas det jag skickar iväg också blir uppskattat. Men de går faktiskt till en annan, så du får fortsätta att grunna och spekulera. Är själv rysligt nyfiken på min Hemliga Vän, och nu kan jag stryka dej från listan. För inte hade du trott att jag var din Hemliga Vän och du var min??? Har ett antal som jag funderar över, en fem - sex stycken. Ska bli väldigt kul att så småningom få veta om jag är på rätt spår.

torsdag 18 oktober 2007

Det tar sej ...

Inte har jag varit särskilt flitig med skrivandet de sista dagarna, men det har i alla fall stickats en del. I och för sig försvann hela tisdagskvällen på grund av kursen i Munskänkarna som jag just kört igång. Det var ju taskigt ur sticksynpunkt, men det är allt himla kul! 12 pigga, glada och entusiastiska ungdomar insöp mina visdomsord, en sån härlig känsla :-)! Ja, visdom och visdom, eftersom jag har en viss tendens att halka in på sidospår blir det nog lite si och så med det, men de får väl läsa sej till det jag missar att förmedla! Och faktiskt hade jag haft i alla fall hälften av dem på en annan kurs tidigare, så de visste på ett ungefär vad som väntade!



Secret of the Stole avancerar i god ordning. Ledtråd två av två möjliga är klar. Den går faktiskt väldigt snabbt för att vara en spetssjal. Den är ovanligt smal och det är ovanligt mycket slätstickning, så vi får väl se om det blir en smal sjal eller bred halsduk. Fast mönstringen tar sej faktiskt. När den sen blir tvättad och ordentligt blockad kanske den kan bli riktigt trevlig. Bortsett från det fåninga spetsparet i början. Det gillar jag inget vidare, tycker det hade varit snyggare med en rak kant eller möjligtvis en spets. Men nu är det som det är, och jag skulle inte dröma om att repa upp den för att ändra efter eget huvud. Det kanske trots allt blir en positiv överraskning när den väl är klar?



Secret of Chrysopolis går också framåt, fast i betydligt lugnare mak. Där är bara en och en halv av tre ledtrådar klara :-( Men den är förståss både bredare och intrikatare i mönstringen. Ingen slätstickning här, inte! Den är egentligen mycket roligare än SoS:en, men jag orkar inte sitta vid lika länge med den så det får ta den tid det tar.



Koftan till Ulf växer lite i taget också, har kommit ca 25 cm upp från nederkanten. Ja, det är ju en bit kvar innan den är fullbordad, men sakta med säkert ... De gula pinnarna på bilden är maskhållare för fickhålen, inte nån innovativ dekoration. Oj, stackars Ulf hade fått dåndimpen då! Glömmer aldrig striden vi hade på den allra sista tröjan jag gjorde till honom innan Det Stora Stickuppehållet. Tror han var 15 år och ville ha en tröja. En svart skulle det vara, helt slät. En femtonåring är ganska stor, så det var inte jättekul att sticka den här skapelsen helt i slätstickning. För att liva upp det lite försökte jag med det ena förslaget på mönstring efter det andra, och till slut - i ren utmattning antar jag - gick han med på att jag skulle få mönstra den lite. Ett rött varv strax ovanför mudden på ena ärmen! Absolut inte mer! Och så blev det och tröjan blev väldigt kär. Dessutom var den gjord i ett väldigt billigt och dåligt garn, så den töjde sej lite i varje tvätt. På det sättet växte han och tröjan ungefär i samma takt och den hängde med i åtskilliga år, tills den i princip föll i bitar och upplöstes i intet. Ska bli spännande att se hur denna kommer att mottagas. Han har ju växt till sej en hel del sen dess och har betydligt bredare klädsmak nu. Därför vågade jag mej på att använda grått garn, mörkt i och för sig men ändå, och dessutom är den lite mönsterstickad, resår på rätsidan och rätstickning på avigan. Blir faktiskt väldigt snyggt, tycker jag.



Och så till slut utav med blev frestelsen mej övermäktig. Jag har börjat på en tröja till Alex i Regiagarnet jag fick av min hemliga vän. Inte har jag kommit särskilt långt och på bild ser den mest ut som en mössa, men det var en befrielse att ge upp och ge sej hän åt denna färgprakt! Den stickas uppifrån och ner, lysande med tanke på alla sömmar som inte behöver sys då.

Om jag slutar skriva nu hinner jag allt med några varv till innan det är läggdags. Kofta eller tröja, kofta eller tröja ...?