MINA FAVORITER ALLA KATEGORIER!

M I N A F A V O R I T E R A L L A K A T E G O R I E R! / M Y F A V O U R I T E S!

Mina Favoriter

Lilypie - Personal pictureLilypie Fifth Birthday tickers
Lilypie - Personal pictureLilypie Second Birthday tickers
Lilypie - Personal pictureLilypie Second Birthday tickers
Lilypie - Personal pictureLilypie First Birthday tickers

tisdag 30 mars 2010

En hel del / Quite a lot

En kort vecka nu, åh så härligt! Sen fyra dagars ledigt med absolut inga förpliktelser. Ja, inte många i alla fall, så här ska stickas för hela slanten. Mycket är det som pockar på, varför är det alltid dubbelt så många grejer som står på kö i huvudet jämfört med vad man har möjlighet att hålla igång i levande livet?

It’s a short week now, oh how lovely! And then four days off with absolutely no obligations. Yes, not many anyway, so I might knit from early to late. It’s so much I want to do, always at least twice as much as I have a chance to find time for.






Nu har jag avslutat en väst till Alex, en teststickning åt Marjorie Dussaud som var snabbt avklarad. Ska bra liva upp den lite med några roliga knappar som dekoration. Men jag hade en hel del garn över så då började jag på en till Tristan också. Det fanns i och för sig inga angivelser för hans storlek i mönstret, så jag får räkna om lite, men det är knappast några komplicerade uträkningar så det ska nog lösa sej.

Now I have finished a vest for Alex, a test knitting for Marjorie Dussaud which was fast done. I will just add some fun buttons as decorations. But I had a lot of yarn left so I decided to make one for Tristan, too. There were no instructions of his size in the pattern, so I have to count a bit, but there are hardly any complicated calculations so it'll probably be quite easy.







En filt är på G också, till vännerna Soile och Kaukos kommande barnbarn. Men eftersom jag i första hand tillfredställer mina egna behov och önskningar så blir det en rund filt. Jag har inte lust att göra en fyrkantig till just nu. Det är lite för nära inpå de jag gjorde till Tristan och Poppy. Frågan är hur stor jag ska göra den. Enligt mönstret är den tänkt att bli ungefär en meter i diameter, och det låter inte särskilt mycket. Men den blir ganska tjock, jag stickar den i Drops Merino Extra Fine, så det blir kanske klumpigt om den blir för stor och behöver vikas in för mycket. Ja, jag är inte där riktigt än, får väl fundera lite till. Tillväxten blir långsammare och långsammare nu, allteftersom varven blir längre. Är uppe i ungefär 400 maskor per varv nu och en halv gång till får det nog trots allt lov att bli.

A blanket is also on the go, to our friends Soile and Kauko’s new grandchild. But since I primarily satisfy my own needs and desires, it will be a round blanket. I don’t want to make another square one for quite a while now. It is a bit too close to the ones I did for Tristan and Poppy. The question is how big I will do it. According to the pattern is supposed to be about one meter in diameter, and it does not sound that much. But it is quite thick, I knit it in Drops Merino Extra Fine, so it might be clumsily if it becomes too large and needs to be folded into too much. Well, I'm not there yet, will get time to think about it a bit more. The growth becomes slower and slower now, as the rounds are longer and longer. It’s right now just about 400 stitches per round and I think it has to be at least another couple of hundred before it will be finished.






Och visst behöver Poppy en vårkappa? Det är jag helt övertygad om, så det är också på gång. Fast det är en dryg rackare, det är en ryslig vidd i nederdelen. Hoppas bara att det inte blir så mycket att det blir klumpigt. Blå ska den bli, undrar vad söta mor anser om det? Inte en rosa nyans så långt ögat kan nå. Men som tidigare sagts, jag är inte mycket för att ta hänsyn till mottagarnas önskemål, här är det min vilja som gäller :-)

Så har jag fått önskemål om sockar till Poppy. Och det är klart tjejen ska ha sockar, fattas bara annat. Undrar om kanske Tristan också vill ha ett par att testa? Fast de som Alex provat genom åren har inte varit nån succé, där är det barfota eller mockasiner – den svenska varianten med lädersula som inte går att få tag i nån annan stans, i alla fall inte i England, tyvärr – som gäller. Hemstickat åker av fortare än de kommer på.


And wouldn’t our Poppy need a spring coat? I am totally convinced of that, so it is also in progress. Though it is a slow one, it's a horrible amount of stitches in the lower part. Just hope it is not so much that it becomes clumsy. It’s blue, I wonder what Dear Mother thinks about it? Not a shade of pink as far as the eye can see. But as stated earlier, here my wish is the law!

I have also received requests for socks for Poppy, and of course the poor girl must have socks. Wondering if maybe Tristan also wants a pair to test? Though they I have made for Alex over the years have not been any hits, it has been more comfortable barefoot or with moccasins - the Swedish version with leather soles that not seems to be found anywhere else, at least not in England, unfortunately. The knitted ones are off the feet faster than they get on.








En sjalaktighet till mej själv tar jag ett varv på nu och då. Den har jag som mål att ha klar till nästa vinter, eller möjligtvis vintern därpå. Men när den väl blir klar kommer den nog att bli varm och skön, tätt, tätt med flätor i kamelgarn.

Ja, och apropå mej själv så har jag ju ett par sockar på gång. Började på bussen och i väntrummet när jag var på lasarettet för en rutinkontroll härförleden. Men dem ska jag fortsätta med när vi åker till Stockholm om ett par veckor, utmärkt bilstickning.

Men det som pockar och står på är den omtalade tigertröjan till Alex. Garnerna och mönstret är nu framplockat, ”ska bara …” Undrar om jag kanske rent av är lite rädd för att börja på den? Den är säkert inte att leka med, tror att det är minst två färger i vartenda varv och sen ska den dessutom klippas upp i ärmar och hals. Nu har jag i och för sig testat på, så något lugnare inför det momentet är jag nu, jämfört med innan klippet i Alex biltröja. Men ändå …

Och så koftan till Karin, jag har mönster och garn och allt bara väntar på att bli igångsatt. ”Ska bara …”

Och eländes elände, bläddrade jag igenom en hög böcker med mönster till olika typer av barnkläder. Jag hade glömt hur mycket underbart läckra grejer där fanns, måste helt enkelt ta itu med dem.

Så vem i hela världen har tid att förvärvsarbeta???


I also knit a row now and then at a wrap for myself. It is my aim to get it finished before next winter, or possibly the winter after that. But once it becomes finished it will probably be nice and warm, with loads of cables and made by camel yarn.

And there is a pair of socks on its way, too, even those for myself. I began with them on the bus and in the waiting room when I was at the hospital for a routine check a while ago. I will continue with them when we goes to Stockholm in a couple of weeks, it will be excellent car knitting.

But what I really am anxious about is the Tiger sweater for Alex. Yarns and patterns are now picking up, "just have to ..." I wonder if I might be a bit scared to start it? It will definitely be a challenge, it seems to be at least two colours in every single round and then it will be cut at the sleeves and neck. I have been tested I at the Car sweater for Alex, so I feel a bit more confidence at the moment, but still ...

And then it is a cardigan for Karin. I have the pattern and the yarn and everything is just waiting to be started. "Will just ..."


So who in the world have time to engage in gainful employment??

fredag 26 mars 2010

Hå,hå, ja,ja / Oh dear

Det inträffar väl mer och mer sällan att man blir så där vansinnigt chockerande överraskad över vad folk har att säga. På något sätt känns det som att man oftast redan har hört det, i en eller annan form. Men i går kväll, på TV4’s nyheter , var det ett inslag med en familjerådgivare vid namn Eva Sternberg som kom med ett uttalande som gjorde att jag faktiskt tappade stickningen. Hon hävdar att pappor inte är lämpade att ta hand om små barn. De är definitivt skadliga för barn under ett års ålder, och fram till barnet är tre år gammalt bör alltid en kvinna vara med när en pappa umgås med sitt barn. Män har nämligen så stora händer och okänsliga fingertoppar! Dessutom var det något med tunnelseende och att de är skapade för att jaga bufflar eller mammutar eller vad det nu var de skulle ut och jaga istället för att vara pappalediga och riskera sina barns väl och ve.

Kära Ulf, håll dej borta från Poppy! Du klarar inte av att hålla henne, sköta henne, se till att hon inte råkar ut för lurande faror.

Kära David, det samma gäller dej och Tristan. Att du ensam och timmavis i sträck med bravur klarat av att ta hand om Alex under hans första tre år är bara vad vi alla förletts att tro. Kära Karin, se upp! Enligt Eva Sternberg uppdagas inte alla hemska konsekvenser förrän så där en 20 – 30 år senare. Vad det kommer att vara för hemskheter som förväntas uppdagas förstod jag inte riktigt, men eftersom jag är kvinna och därmed medfött lämplig att ta hand om småbarn, så behöver jag kanske inte dessutom förstå något? För det måste väl vara männen som står för tänkandet, de måste ju planera sina jakter, medan vi kvinnor bara på ren instinkt tar hand om våra barn.

Att någon i nådens år 2010 på fullt allvar kan uttala sej så gjorde mej som sagt förstummad, och det är inte ofta det sker.

It occurs more and more seldom that I become that shocked surprised over what people have to say. Somehow it feels like I already have heard most of it, in one way or another. But last night, at TV4's news, there was an element with a family counsellor named Eve Sternberg, who came with a statement that made me actually drop the knitting. She argues that fathers are not suitable to care for small children. They are definitely dangerous for children under the age of one year, and until the child is three years old it always should be a woman in company when a father spend time with his children. The reason is supposed to be that men have large hands and insensitive fingertips! Moreover, it was something with tunnel vision and they are designed to hunt buffalo or mammoths or whatever it was they were going out and hunt instead of proving paternity leave and risk their children's welfare.

Dear Ulf, keep yourself away from Poppy! You are not capable to hold her, take care of her, and prevent her from the lurking dangers.

Dear David, the same goes for you and Tristan. That you by yourself and for hours with bravura managed to take care of Alex in his first three years is just what we all been led to believe. Dear Karin, watch up! According to Eva Sternberg reveals not all the terrible consequences until 20 - 30 years later. What awful consequences that are expected to come I did not really understand, but since I am a woman and therefore congenital suitable to care for young children, may be I don’t need to understand anything? It is surely the men who are thinking, they have to plan their hunts, while we women just with pure instinct take care of our children.

That anyone in the year 2010, with seriousness, can express herself like that made me speechless, and it is not often that happens.

tisdag 23 mars 2010

Mössproblem / Hat problems

Ibland går det verkligen troll i vissa saker. Denna gång är det Poppys mössa som visat sej vara svårare än jag hade kunnat inbilla mej att få till.




Först försök var Miss Dashwood. Visst är den söt på mönsterbilden? Lite lagom solhattsstuk, härligt skuggande. Satte glatt igång och kämpade länge och ihärdigt med picotkanten. När väl den var klar gick det ganska fort, och resultatet blev … en tallrik! Ja, en stickad sådan, så den duger inte ens till det. Bara att inse nederlaget och börja på en annan,

Sometimes it’s really bad magic in some items. This time its Poppys hats that has turned up to be more difficult than I had expected.

The first one was Miss Dashwood. Isn’t it pretty in the image of the pattern? I spent quite a while strenuously fighting with the picot edge, but once it was finished it went pretty fast, and the result was ... a plate! Yes, a knitted one, so it is not good enough even for that. Just to realise the defeat and start with another.






Nästa försök var efter ett mönster från Grunnebo garn, en liten spetshätta. Den kunde väl inte bli fel, eller …? Jovisst kunde den det, sladdrig och dan och inte ett dugg kul. Andra försöket som skrotades.

The next attempt was after a pattern from Grunnebo yarn, a little lace cap. It could not be wrong, or ...? Sure it could, flimsy and not at all fun. It was the second try that went wrong.





Nu har jag börjat på ett tredje försök, skam den som ger sej. Nu är det lite fritt efter ett av Tot Toppers Lace Sprout Topper. Masktätheten stämmer inte så jag har räknat om en del. Nu ska det i alla fall bli en vanlig luvmodell, får se om det kan bli något användbart. Men funkar inte detta ger jag upp för denna gång.

Now I have started a third attempt, shame on her that gives up that easy! Now I use Tot Topper’s pattern Lace Sprout Topper,
but has changed it a bit. The gauge is not correct so I have counted and made it a bit different. This will be an ordinary hat model, we’ll see if it can be of any use in the end. But if this doesn’t work I give it up for now.







Har dessutom börjat med en väst till Alex, en väldigt herrig en som jag teststickar åt Majorie Dussaud. När den väl är klar tänker jag liva upp den med några tuffa knappar jag fått i RAK Europe på Ravelry.


I have also started with a vest for Alex, a very gentlemanish one that I will test knit for Marjorie Dussaud. Once it is finished I will cheer it up with some fun buttons that I got from RAK Europe at Ravelry.

söndag 21 mars 2010

Nu är det klippt! / Now it's cut!




Nu äntligen har jag tagit det stora steget och klippt i en stickning! Det satt hårt åt innan jag vågade, men nu är det gjort. Men en sak har jag lärt mej, borde nog inte ha använt overlocksömmen utan bara vanlig raksöm. Har en känsla av att det blev onödigt tjockt på det här sättet, det hade nog varit precis lika säkrat med två raksömmar. Men man lär så länge man lever och nu vet jag det till nästa gång.

Now at last I have taken the big step and cut in knitting! It was hard to take the final step, but now it's done. But one thing I have learned it that it probably had been better to use just straight stitch and not the ones for elastic fabrics. Have a feeling that it was unnecessarily thick in this way, it had probably been just as secure with two straight seams. But you learn as long as you live, and now I know it for next time.


Jag har också stickat en liten solhatt till Poppys gröna klänning, men den ser ganska O-hattig ut. Ska ta och göra en annan istället, i hättmodell.

Nu har jag också plockat fram mönster och garner till tigertröjan jag tänkt göra till Alex. Det ska bli väldigt spännande att se vad det kan tänkas bli av den, verkar inte helt lätt och absolut inte snabbgjord.


I also have made a little hat for Poppys to match her green dress, but it looks pretty un-capish. I will do another one instead, in a bonnet model.

Now I have also picked up the pattern and the yarns for the tiger sweater I plan to make for Alex. It will be very exciting to see what might become of it, it don’t looks to be easy and certainly not fast to make.



SORRY, JUST IN SWEDISH:


I fredags kväll var Jan och jag tillsammans med min arbetskamrat och hennes man (= vår gemensamma chef) ute för att äta en god bit mat. Vi är alla lika roade av god mat gärna med lite extra knorr på och väljer gärna restaurang med omsorg. Här i vår lilla stad finns inte alltför många att välja på, så vi beslöt att ge oss iväg till Vargön någon mil härifrån som har en mycket välrenommerad restaurang – hade i alla fall förr. Nu är det en ny ägare sen ett slag tillbaka och ingen av oss hade varit där sen skiftet. Vi var väldigt förväntansfulla, hade kikat på menyn på deras hemsida och det lät läckert.

Så kom vi dit uppsträckta och förväntansfulla, blev placerade vid vårt bord och kyparen kom med matsedeln. Redan i det skedet verkade det lite märkligt, han kom med två stycken och meddelade att vi nog allt kunde dela på dem. Visst, visst, inga problem. Sen vände han för att gå, så vi fick kalla tillbaka honom för att få något att dricka medan vi studerade menys. Lite märkligt, det är väl i alla fall något man förväntar sej att kyparen frågar om utan påstötning?
– Jo visst kan ni få nåt att dricka, vad?
– Vad finns att tillgå i form av vitt vin, t ex?
– Det finns en Viognier från Sydafrika.
– Men visst, det kan väl vara trevligt att smutta på, de brukar inte vara tråkiga.

Väntan, vi studerar menyn och hinner bestämma oss innan kyparen åter dyker upp:

– Viogneren är slut, vill ni ha nåt annat?
– Vad finns det då?
– Penfolds.
– Vilken av alla deras, vilken druva, t ex?
Vet inte.
– Penfolds brukar ju vara ett skapligt säkert kort, vi tar det. Men vi kanske kan få in en vinlista för kommande beställning?
– Jovisst kan ni få det?!

Så beställde vi vad vi kommit fram till att vi ville ha att äta. Till förrätt ville tre av oss ha ostron, det lät väldigt läckert, och en ville ha lax. Till varmrätt valde vi alla fyra oxfiléer – mer år rare än medium.

Så fick vi vinet, en helt ok vardags Chardonnay/semillon, inget att skriva om men heller absolut inget att klaga på. Och till slut kom då förrätten. Laxen såg väldigt laxig ut, inget som helst konstigt, men ostronen? Visst, som tillbehör hade det angivits bl a rödlök i någon form, och det som dominerade tallrikarna var remsor av något som vid första ögonkast skulle kunna ha varit någon form av friterad rödlök, men väldigt mycket för att vara ett tillbehör. Och var i hela världen var ostronet? Under rödlökshögen? Vi kratsade runt bland högarna utan att hitta något. Och vid avsmakning framkom det med all tydlighet att det var någon form av hårt kött, kanske torkat innan det stekts eller nåt sånt. Vid det laget var kyparen försvunnen, som uppslukad av jorden. Så småningom lyckades vi hitta honom och få honom till bordet för att beskåda vad vi fått.

– Oj, då har de gjort fel i köket! Det där är ju oxsvans. Vill ni ha en ny förrätt?
– Är varmrätten på gång? Då kanske den blir överstekt om den ska vänta, så vi struntar i det. Vi vill ju absolut inte ha köttet för välstekt.
– Nä, då kan ni ju sitta och knapra på det här så länge!

En stund senare fick vi så in varmrätten, och det var så well done man kunde önska sej, om man varit lagd åt det hållet. Men det var inte någon av oss, vi ville ha köttet rött på gränsen till blodigt! Så var frågan om vi skulle skicka tillbaka alltihop och börja om från början. Vi hade trots allt suttit där ganska länge och var hungriga. Vi beslöt oss för att äta det som det var. Till biffen serverades en potatiskaka, och inte ens den hade de lyckats med. Något så översaltat har jag inte ätit på mycket länge.

Det var en synnerligen intressant upplevelse! Men i stället för att sitta kvar med en kopp kaffe och en cognac eller liknade som vi normalt skulle ha gjort, så lämnade vi stället snarast möjligt och åkte hem till oss och hade en mycket improviserad men synnerligen trevlig avslutning på kvällen.

torsdag 18 mars 2010

Nervös / Nervous

Nu är jag nervös! Ska precis till att klippa upp steeken i Alex biltröja, men vågar inte riktigt än. Måste helt enkelt samla lite mer mod, det verkar både svårt och kusligt. I morgon ska jag göra det – tror jag.

Now I'm nervous! Should just cut the steek at Alex car sweater, but I don’t dare quite yet. I just have to collect some more courage, it seems both difficult and scary. Tomorrow I'll do it - I think.







Men nu har jag i alla fall avslutat Dockan Poppy. Det var en kul liten figur att göra, det gick som en dans, ända tills det var dags för håret. Jag har alltid haft lite problem med frisyrer och annan hårvård, men det här var värre än förväntat. Enligt beskrivningen skulle garnet snurras tätt och tjockt runt en pappskiva och sedan sys ihop tvärs över, klippas upp mittför sömmen och till slut lätt som en plätt sys fast på huvudet. Jag gjorde som det sagts och det såg helt enkelt för djävligt ut. Det var vara att sprätta bort och kasta. Den idén var inget för mej, så då fick jag sätta mej och tänka till. Jomen visst, fyra trådar sockgarn trädde jag igenom mittmaskan på huvudet och lät helt simpelt hänga i lika långa tampar utan att fästa på något sätt. Så gjorde jag sen maska för maska över hela skulten ända ner till nacken, och samlade sen ihop var sida i en toft och knöt ett litet band runt. Sen till slut sydde jag ett antal styng där i närheten, och hela härligheten sitter som berget. Lite glest blev det dock på sina håll uppe på huvudet, så där tog jag helt enkelt och fyllde i med långa stygn i hårets riktning. Är faktiskt riktigt nöjd med resultatet, om jag får säga det själv.

But I have at least completed the doll Poppy. It was a fun little character to do, it went on like a dance until it was time for the hair. I have always had problems with the hair and hair style, but this was worse than expected. As described in the pattern, I should spin the yarn tight and thick around a sheet of cardboard and then sew across iy, cut up the opposite side and finally fasten it with stitches on the head. I did what it said and it looked simply awful. It was just to cut up and throw away. That idea was not for me, so I had to sit down and think. The result was four threads of sock yarns that I brought through throw the middle stitch on the head and let it just hang from there. Then I continued stitch by stitch around the head right down to the neck, and then gathered up each side and tied a small ribbon around. Then finally, I sewed a number of sting nearby, and there it was, steady as a rock. However it was a bit thin in some places on top of my head, so I just quick and easily filled in with long stitches of the yarn in the hair direction. I’m actually quite satisfied with the outcome, if I may say so myself.







Ett par små byxor har jag dessutom stickat till den lilla klänningen som jag knåpade ihop häromdagen. Fotot jag visade var inget vidare, så jag har försökt ta en bättre bild, men det är tyvärr bara frågan om grader i helvetet. Jag gjorde den efter eget huvud och tänkte faktiskt skriva ner det, men kom av mej nånstans på vägen. Får se om jag lyckas rekapitulera det så pass att jag kan göra en liknande till. Själva spetsmönstret kan ju varieras om bara modellen fungerar. Vad gäller byxorna började jag tvivla på storleken när de väl var färdiga, de är nästan lika stora som själva klänningen. Ska nog göra ett par mindre. Men det är lite lurigt, en aldrig så liten rumpa blir ganska omfångsrik i en blöja, så det kanske behövs en väl tilltagen byxa. Men innan dess ska jag göra en liten solhatt, tycker den ser så rar ut, men nu har jag hållit på i tre kvällar med uppläggningen och är ändå bara halvvägs. Det ska vara en picot kant och den är dryg! Ganska tråkig dessutom, så det blir inte så många maskor varje gång.




I have also made a pair of trousers to complete the little dress I made the other day. The photo I showed was not good, so I have tried to take a better picture, but unfortunately this is only a matter of degrees in hell. I made up the dress as I knitted it and intended to write it down, but lost the concentration somewhere on the way. But I'll see if I can manage to recapitulate it. The lace pattern can of course be varied if just the model fits. And as for the trousers, I began to doubt about the size when they were finished, they are almost as large as the dress. May be I'll make another pair, a bit smaller, later on. But it is a bit tricky, an ever so small butt is quite bulky in a diaper, so it might need these generous trousers. But before that, I'll make a sun hat, I think it looks so sweet. But now I have been going on for three nights with the casting on and is still only halfway. There will be a picot edge and it is just so slow! Pretty boring as well, so it is not so many stitches done each time.




XXXXXXXXXXXXXXXXXXXXXXXXXXX

Mer Buzzador! Inte nog med att jag har fått förmånen att prova och buzza för Dove Invisible, jag har dessutom l'Oreal Youth Code att testa och buzza för.

Det är en ansiktskrämsserie som innehåller en dagkräm, en kräm för rynkor kring ögonen och ytteligare en antirynkkräm. Ögon- och antirynkkrämen har jag överlåtit till mina vänninor L och E att prova, eftersom jag själv tyvärr :-) inte har så mycket rynkor att fightas med, men dagkrämen har jag med stor förtjusning frossat i. Nåt så tjockt och skönt och behagligt är det längesen jag provade på! Man riktigt känner hur mjuk och len huden blir. De andra två krämerna har också gjort stor succé hos användarna, så det är nog inte helt fel som reklamen säger, det är nåt visst med det här!

måndag 15 mars 2010

Åter hemma / Back home










Så fort en vecka går! Nu är det roliga över för den här gången och gamla mormor och morfar får klara sej utan sina favoritkillar. Vi har haft en helt underbar vecka med full rulle från tidig, mycket tidig morgon till kväll. Egentligen tycker jag inte att det är ok att stiga upp kl fem på morgonen, men vad gör man inte om det kommer en liten kille och rycker i en med orden Mormor, mormor, it’s six o’clock and daytime! Sen har det varit tåg och Postman Pat och Byggare Bob för hela slanten, utom när vi gräddat pannkakor eller varit ute på äventyr.

Inte nog med att våra killar värmer ett gammalt hjärta, våren hade dessutom börjat komma i London. Det värmer i själen att se att det kanske finns hopp, trots allt. Men skillnaden är påtaglig, för att inte använda överord. Förra lördagen, när vi gav oss hemifrån, var det ungefär 20 gr kallt och när vi kom fram var det väl ungefär 5 grader varmt. Sedan höll det sej mellan 5 och 10 grader, och både ginst och snödroppar blommade för fullt och en och annan försigkommen påsklilja hade också slagit ut. Helt underbart att se, nu väntar vi bara på att det ska komma dithän här också. Men det är på gång, det syntes tydligt att dagsmejan gjort en hel del den här veckan.

How fast a week goes! Now is all the fun over for this time and old grandmother and grandfather have to manage by themselves, without their favourite guys. We've had a wonderful week with full speed from the early, very early morning to evening. Actually I do not think it's ok to get up at five in the morning, but what do you do if there is a young guy coming and calling Grandma, Grandma, it's six o'clock and daytime! Then it has been trains and Postman Pat and Bob the Builder all day long, except when we baked pancakes or was out at other adventures.

Not only do our guys warm the old hearts, the spring had also begun to come to London. It warms the soul to see that there may be hope after all. The difference is significant, not to use exaggeration. Last Saturday, when we went away from home, it was about minus 20oC and when we arrived to London it was just about plus 5o C. Then it kept between 5 and 10 degrees, and both the broom and snowdrops were blooming and even the daffodils began to be yellow. Absolutely wonderful to see, now we just wait for it to reach us here, too. But it's on its way, it was obvious that the sun had done a lot with the snow piles this week.







Lite stickat blev det också. Transportsträckan på tröjan till Alex biltröja är klar, har just anslutit ärmarna till kroppen och skall nu börja med oket och bilmönstret. Dessutom fick jag lite gjort på en klänning till Poppy, och den har jag gjort färdig i helgen. Det är väldigt mycket spets på kjolen, så jag har tänkt sticka ett par byxor också. Ska bli spännande att se hur det faller ut. Vill det sej väl räcker garnet till en liten mössa också. Till klänningen gick det bara åt ett nysta av Drops Safran, och jag har tre nystan kvar, så omöjligt är det väl inte.


Now and then I knitted a bit, too. Alex new car sweater is on its way, have just joined the sleeves to the body and will now begin with the yoke and the car pattern itself, have just to fix the charts. In addition to that, I got a bit done at a dress for Poppy, and have now finished it. There is a lot of lace on the skirt, so I intend to knit a pair of trousers too. Will be interesting to see how it turns out. I just used one ball of Drops Safran for the dress and have three balls left, so it might even be enough for a hat.


xxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxx

ONLY IN SWEDISH:

Jag har ju som tidigare nämnts gått med i Buzzador. Där får man med jämna eller ojämna mellanrum erbjudanden att prova olika tjänster eller produkter, och ofta då med extra prover att dela ut bland vänner och bekantar. Det man förpliktigar sej att göra är att berätta om produkten ifråga för så många som möjligt och sen så småningom avlägga rapport.

Nu har jag fått en härlig, ny duschcreme från Dove som heter Dove VisibleCare. Den är faktiskt oerhört mjukgörande och det känns faktiskt himla bra att ärligt kunna rekommendera den, det är ju tyvärr inte alltid man håller med reklamen.
Är det någon som känner för att testa har jag ett antal rabattkuponger där man dels får rabatt direkt vid köpet och sedan mot uppvisande av kvitto får tillbaka hela utlägget från Dove. Skicka mej ett mail med din adress så får du en sån.

fredag 5 mars 2010

På väg / On our way

I morgon … äntligen är det dags att åka och hälsa på våra hjärteknytt, favoritkillarna alla katergorier, bröderna Marsipangris …

Har börjat packa, det är mycket som ska kommas ihåg. Tänk bara alla laddare och andra tekniska finesser. Det är kamera med laddare, mobiler med laddare, tandborste med laddare, adapter inte att förglömma – tror i och för sig att det finns nån där, men ändå – toalettgrejer, lite kläder, mina knäskydd!!! Så ska det naturligtvis med lite presenter, hur kul vore det annars? Några nystickade tröjor, blåbärssylt som inte finns i närbutiken där de bor, kanske inte ens i fjärrbutiken? Ja, så måste naturligtvis pass, pengar, biljetter och boardingcard samlas ihop … ja det vill till att hålla ordning på tankarna.

Tomorrow ... finally it's time to go and see our heart’s heros, favorite guys all categories ...

I have begun to pack, there is so much to be remembered. Just think of all the chargers and other technical refinements. There is the camera with charger, cell phones with chargers, toothbrush with charger, adapter not to forget – I think that there is someone there, but still - toiletry kit, some clothes, my knee pads! And of course some gifts, how fun would be otherwise? Some newly knitted sweaters, blueberry jam that does not exist in the local shop where they live, perhaps not even in the distance store? And passport, money, tickets and boarding cards ...






Men apropå stickat, så är jag så fruktansvärt besviken på Mary Swanson’s Cardi-Vest som jag gjorde klart för ett litet slag sen. Ingen skugga över mönstret, men garnet! Det skulle vara ett ganska tjockt garn och när jag skulle inhandla detta så var det tyvärr inte alltför mycket att välja på med den tjockleken och i färg som jag tyckte var snygg. Så mot bättre vetande valde jag till slut Järbo Duo, 100% akryl. Det känns skönt, var heller inga problem med att sticka, men i tvättat tillstånd är det så statiskt så det står rakt ut! Vidrigt, helt enkelt. Känner inte för att kosta på den knappar en gång, tror aldrig någon skulle vilja sätta på sej eländet. Så trist, kan ju inte ens repa upp och sticka nåt annat av det, som jag bevars gjort förr med sånt som inte utfallit till belåtenhet. Aldrig, aldrig nånsin mer ska jag sticka nåt i 100% akryl!

But speaking about knitting, I'm so terribly disappointed with the Mary Swanson's Cardi-Vest, which I finished a few days ago. No shadow over the pattern, but the yarn! It should be a pretty thick one and when I went to buy it, it was unfortunately not too much to choose from with the thickness and the colour I wanted. So in spite of that I should have known better, I choose Järbo Duo, 100 % acrylic. It feels nice, was no problem to knit, but when it was washed … it is so static so it stands straight out! Disgusting! It is not even worth to spend money for buttons, don’t think anybody would want to wear the misery. So sad, can not even unravel and knit something else of it, which I done before with things that not has worked to satisfaction. Never, never ever more I'll knit something with 100 % acrylic!







Men nåt som i alla fall hittills är betydligt roligare så är det tråktröjan till Alex. Ja, lite tråkig är den faktiskt än så länge, mörkgrön, enfärgad, slät … men vänta bara! Får jag till det kommer den att bli häftigare framigenom. Beskrivningen är Elizabeth Zimmermanns Seamless yoke sweater, men i stället för det Fair Isle-lika mönstret på oket ska jag sticka av några bilar jag hittat på ett korsstygnsmönster! Fem olika i en rad har jag tänkt mej, men eftersom det enbart finns i mitt huvud än så länge så vågar jag tyvärr inte lova lycka och framgång med det här heller. Men än så länge kan jag leva lyckligt i tron att det ska fungera.



But something that so far are much more fun is the boring sweater for Alex. Yes, it is a bit boring so far, dark green, just one colour, straight stockinette ... but just wait! If I will manage, it will be cooler up on the yoke. The sweater pattern is Elizabeth Zimmermann's Seamless Yoke Sweater, but instead of the Fair Isleish pattern on the yoke, I intend to knit some cars that I found in a cross stitch pattern! Five in a row I think, but since it only exists in my head so far, I don’t dare to promise happiness and success with this either. But so far I can live happily in the belief that it will work.

måndag 1 mars 2010

Konst / Art

Vi har fått våra livs första teckningar av Alex idag. De kom med e-post, detta fantastiska media. Jag blev alldeles varm och tårögd!

We have got our life's first drawings from Alex today. They came by e-mail, this fantastic medium. I all warm and teary-eyed!





Den första är bara mormor. Mycket likt, om jag får säga det själv. Har alltid ansetts som en skönhet och det framkommer mycket tydligt här tycker jag.

The first is of grandmother. Very similar, if I may say so myself. Has always been considered a beauty, and it becomes very clear here, I think.





Sen är det en bild av både mormor och morfar. Lite mer arbetad, ett helt annat djup i denna, eller hur?

Then it is a picture of both grandmother and grandfather. A bit more work, a different depth in this, right?






I går blev jag faktiskt färdig med Jesse Polo till Tristan. Känner mej riktigt nöjd och det ska bli väldigt kul att se vad Alex tycker om att han och Tristan får likadana. Tror det kan vara jättekul.

Yesterday, I finished Jesse Polo for Tristan. I feel really satisfied with it and it'll be great fun to see what Alex thinks about that he and Tristan got similar ones. I think it can be great fun.







En teststickning har jag också avslutat, har gjort den för en av mina favoritdesigner, Kate Oats. Det är hon som gjort Jesse Polo också, liksom Mary Swanson Cardi-Vest som jag nästan är klar med. Det är faktiskt bara knapparna som saknas.

I have also completed a test knitting, I have made it for one of my favourite designer, Kate Oats. It is she who made Jesse Polo also, just as Mary Swanson Cardi-Vest that I almost have finished. In fact, it’s only the buttons that are missing.





Ett par enkla raggsockar börjar ta form, hoppas de blir klara innan det är för varmt för dem. Karin den stackarn har frusit om fötterna men inte fått några nya sockar på hela långa vintern. Så dags att komma med dem nu, jag skäms!

A simple pair of socks are close to be finished, hope they will be so before it's too warm for them. Poor Karin has been freezing at the feet but not get any new socks for the whole long winter. I'm really ashamed!



Jag har börjat fundera på vad jag ska ta med mej för stickningar när vi åker till London på lördag. Det är ingen idé att ta med något som kräver koncentration, och det ska inte vara mer än ett nysta i taget. Ett par sockar är alltid bra i sådana sammanhang, men det känns lite futtigt med bara ett projekt. Funderar på Elizabeth Zimmermanns klassiska tröja med mönstrat ok. Skulle vara kul att prova hennes formel. Min tanke är att göra en till Alex och försöka få till ett bilmönster i oket istället för det traditionella Fair Isle mönstret. Tänker att om jag börjar på den när vi är iväg så har jag inte så långt kvar till mönstringen när vi kommer hem. Den här ska vara med steek också, och det är något som jag aldrig provat på förut och med skräckblandad förtjusning ser fram emot.


I've began to thinking about what knittings I will take with me when we go to London next Saturday. It makes no sense to include something that requires concentration, and it has to be something with just one working ball of yarn at a time. A pair of socks is always good, but it feels a bit futile with only one project. Thinking of Elizabeth Zimmermann's classic sweater with patterned yoke. Would be fun to try her formula. My idea is to make one for Alex and try to make a car pattern in the yoke instead of the traditional Fair Isle pattern. I think that if I start with it when we are away, I will not have that much left till the pattern section when we get home. This will be with steeks as well, and it is something I never tried before, and looks forward to it with fear mixed with excitement.