MINA FAVORITER ALLA KATEGORIER!

M I N A F A V O R I T E R A L L A K A T E G O R I E R! / M Y F A V O U R I T E S!

Mina Favoriter

Lilypie - Personal pictureLilypie Fifth Birthday tickers
Lilypie - Personal pictureLilypie Second Birthday tickers
Lilypie - Personal pictureLilypie Second Birthday tickers
Lilypie - Personal pictureLilypie First Birthday tickers

måndag 21 juni 2010

Full fart / Full speed

En inte särskilt stillsam hälsning från en lycklig mormor

Regards from a very happy grandmother










lördag 19 juni 2010

Julaftonskänsla / Christmas feeling

Denna dag är precis som julafton var när jag var barn. Låååååång, väldigt lång i väntan på vad som komma skall. I detta fall gäller väntan våra favoritkillar Alex och Tristan. Snart ska de – tillsammans med nästan lika efterlängtade föräldrar, naturligtvis – ge sej iväg på den långa, dryga resan från London till Trollhättan. Halv tio i kväll ska jag möta dem vid flyget, det är tio timmars väntan. Inte för att jag saknar sysselsättning under tiden, en hel del ska fixas och donas med innan de kommer, men ändå … Vill att de ska vara här nu!

Today is just like Christmas Eve when I was a child. Loooooooooong, very long in anticipation of what is to come. In this case waiting for our favourite guys Alex and Tristan. Soon, they will - with their almost as eagerly awaited parents – leave home for the long lasting journey from London to Trollhättan. I will meet them at the air port at half past nine, it's ten hours of waiting! Not that I don’t have anything to do in the meantime, it’s a lot to fix before they come, but still ... I want them to be here now!







Under tiden kan jag ju visa tröjan jag teststickat åt Tot Topper. Mönstret är släppt så det är fritt fram att visa den nu. Det var en jättekul stickning, gjorde faktiskt varsin till Alex och Tristan. Fast förhoppningsvis ska de inte behöva användas än på ett slag, de får gärna vänta tills hösten.

In the meantime I can show the sweater I have test knit for Tot Topper. The pattern is released now so I’m free to show it now. It was a lovely knitting, so I made one each for Alex and Tristan. But indeed I hope they not have to be used for quite a while, it will hopefully wait until autumn.






En liten klänning till Poppy håller på att växa fram också, men den får nog ligga till sej de här veckorna vi har besök. Det är i och för sig inget jättekomplicerat spetsmönster, men hålen ska dock komma i god ordning utan sidosprång så det är ingen bra sällskapsstickning. Det får allt bli enklare saker som får hänga med den här tiden.

A small dress for Poppy is growing, too, but it may rest for the coming weeks when we have our visitors here. It is not a complicated lace pattern, but the holes should be placed in good order without side-stepping so it's not a good social knitting.


Nu kanske det blir lite si och så med bloggandet de kommande två veckorna, men nåt kanske det kan bli om än troligtvis inte särskilt stickrelaterat.

Önskar er alla en riktigt härlig, varm och solig och underbar midsommar! För visst kommer den att bli varm och solig??? Vi som ska dansa runt stången och sjunga om grodorna och allt möjligt som vare sig David eller Alex varit med om förr.


Now it maybe will be a little this and that with blogging the next two weeks, but perhaps it could be something, even if it probably not will be very knitting-related.

I wish you all a wonderful, warm and sunny Midsummer! It will be warm and sunny, won’t it??? We really keep our finger crossed, because we will dance around the Midsummer Pole and sing about the small frogs and all sorts of things that either David or Alex has done before. For those of you who do not understand how important the weather is at Midsummer, I can assure you that this holiday is among the most important we have here - for many it’s more important than Christmas - and all the celebration should preferably take place outdoors
.

tisdag 15 juni 2010

Mer smått / More small things




Nu har jag gjort klart den lilla sommarponchon till Poppy, och till och med fått iväg den med posten. Jag tycker den ser trevlig ut, men om den passar är en helt annan historia …

Now I have finished the summer poncho for Poppy, and even sent it away. I think it looks nice, but if it suits is an entirely different story ...





I fredags kväll kom Jan hem och frågade om jag inte skulle kunna sticka en tröja/kofta/någonting till en av hans arbetskamraters lilla flicka, som tack för hjälpen med nåt …

Och vem är jag som säger nej när någon ber om något stickat? Tänkte snabbt och effektivt – en kofta uppifrån och ner med lite spets, alltid trevligt för små tjejer, men färg? Försökte få Jan att tänka till, vad skulle vara passande? Men på karlars vis blev det väldigt, VÄLDIGT vagt.

Ta nåt …
Jaha, en sån här mångfärgad? Jaaa, jättefin.
Eller en vit? Jaana, jättefin.
Eller en blå? Jaaa, jättefin.
Ska den vara slät, så här? Jaaa, jättefin.
Eller ska det vara med lite flätor, så här? Jaaa, jättefint.
Eller ska det vara med spetsmönster? Jaaaaaaaaaaa, jättefint.

Tolkade det som att Jan som den direkta överlämnande fann spetsmönster vara det mest passande, så så fick det bli. Det blå Tildagarnet beslutade vi tillsammans, för det är så behagligt. Och nu är jag på väg med den och hoppas på att få den färdig i kväll, så den kan överlämnas innan Jan går på semester. För se semester ska vi snart ha, och då – närmre bestämt på lördag – kommer Karin och David och våra favoritkillar Alex och Tristan hit! Och de ska stanna i två veckor! Tänk så mycket kul vi ska hitta på, fast det kanske inte blir så mycket stickat eller bloggat då. Och över själva midsommarn kommer Ulf, Helene och favorittjejen Poppy också, tänk sicken lycka att ha allihop här samtidigt! Tror ni jag längtar, eller?


Last Friday evening Jan came home and asked if I could knit a sweater / cardigan / something to one of his co-workers little girl, thanks for the help with something ...

And who am I to say no when someone asks for something knitted? I started to think fast and efficient - a cardigan top down, may be with some lace pattern, isn’t it nice for little girls? But what about the colour? Tried to get Jan to think, what would be suitable? But in men’s way it turned out very, very vague:

Make something ...
Well, this kind of multi-coloured yarn? Yeees, really nice.
Or a white? Yeees, really nice.
Or this blue? Yeees, really nice.
Shall it be plain, like this? Yeees, really nice.
Or shall it be with some cables, like this? Yeees, very nice.
Or shall it be with the lace pattern? Yeeeeeesss, very nice.

I interpreted it as Jan found lace patterns to be the most suitable, so I decided to make it in that way. And eventually we decided about the blue Tilda yarn, it is so soft and nice. Now I'm almost finished with it and hope to get it all done tonight, so it can be handed over before Jan goes on vacation. Yes you see, soon - specifically at Saturday - Karen and David and our favourite guys Alex and Tristan will come! And they'll stay for two whole weeks! Just think how much fun we are going to do, though it might not get that much knitting or blogging during that time. And for Midsummer Ulf, Helene and our favourite girl Poppy will come, too! Can you imagine the luck to have them all here at the same time! Do you think I'm longing???

fredag 11 juni 2010

Splittrad / Divided




Nu är den lilla mini-KALen avslutad som jag varit med i, Mystery Vest KAL. Det var Tottopper, en av mina favoritdesigners, som stod för denna mystiska väst. Det hela var nog mest lite på skoj, för särskilt hemlighetsfullt eller mystiskt var det inte. Det enda som inte stod klart från början var fickan på magen. Den är till att lägga skatter i! Hoppas Alex kommer att gilla den.

Det har samlats på nu en del, har teststickat färdigt en tröja till Alex och har påbörjat en likadan till Tristan. Tyvärr kan jag inte visa några bilder än på ett slag, måste invänta publiceringen, men tycker den är väldigt snygg.

För övrigt har stora koftorna till Karin och mej hamnat lite i skymundan, för sommarponchon till Poppy måste naturligtvis också få sin beskärda del av min uppmärksamhet. Den ser stor ut, men jag fortsätter, har bara luvan kvar. Våran lilla Poppy får väl använda den som filt i sommar och poncho nästa år!

Men så snart de här är klara ska jag inte börja på något mer barnrelaterat förrän Karins och min kofta är klara! Hm, undrar om det är någon jag lyckas lura? Visserligen är jag blåögd, men inte ens jag själv tror till hundra procent på det. Undrar nämligen om inte våran Tristan skulle vilja ha en poncho också, och både Tristan och Poppy behöver med största sannolikhet lite fler sockar och så har jag sett ett sånt fint mönster på en klänning till Poppy och så är det faktiskt snart tid att börja lägga upp ett vant- och halsduksförråd inför bistrare tider. Men jag kanske kan få en av koftorna färdig innan jag börjar på mer än … ska vi säga tre? … andra projekt.

Now is the Mystery Vest Mini KAL completed? It’s Tottopper, one of my favourite designers, that was the master of the class. The whole thing was probably mostly for fun, it was not that much of mystery about it. The only thing that not was obvious from the beginning was the pocket on the front. It is to keep treasures in! I hope Alex will like it.

Quite a lot has been done recently, the test knit of a sweater for Alex is finished and I have begun with one for Tristan as well. Unfortunately I can not show any pictures yet, have to wait until the pattern has been published, but I think it is very nice.

The cardigans for Karen and me have been staying in the shadows, because the summer poncho for Poppy has got its fair share of my attention, too. It is really big, but I will continue anyhow. It’s just the hood left. But I must say it looks like the whole family could use it at the same time, it’s really wide. But I suppose our little Poppy can use it as a blanket this summer and as a poncho next year!

But once these are completed, I will not start any more children items until Karin's and my cardigans are finished! Hmm, wonder if it's someone I manage to fool? Admittedly, I am naïve, but even I do not believe for a hundred percent on it. I wonder if not our Tristan would like a poncho as well, and both Tristan and Poppy need most likely some more socks and I have seen such a nice pattern of a dress for Poppy and it is soon time to actually start piling up a mitten and scarf stores for the coming hard winter times. But maybe I can get one of the cardigans finished before I start more than ... shall we say a maximum of three child items?

söndag 6 juni 2010

Sommar! / Summer!




Nåt så ljuvligt underbart fantastiskt vädret är! Solen värmer som man bara drömde om för några få månader sen och tjocka stickade tröjor och vantar och halsdukar känns väldigt inaktuellt. Men även sommardagar och framför allt kvällar kan ju trots allt bli lite svala, så därför har Poppy önskat sej en sommarponcho, en som inte är lika varm som de andra hon fått. Dessutom vill hon – eller är det kanske rent av Söta Mor som vill? – ha en kapuschong och så ska det gå att sticka ut armarna utan att behöva dra upp hela härligheten. Nåt sånt finns det inte mönster på, så det blev att sätta igång tankeverksamheten. Lite tufft, men det gick. Tror jag i alla fall … Jag började med ett randigt, rätstickat ok och när det var som jag bedömer det lagom långt maskade jag av alltihop. Sen – och det är här det kluriga kommer in! – plockade jag upp maskor från baksidan ett par cm upp från avmaskningen och där armarna förmodas komma att befinna sej la jag upp nya maskor istället för att plocka från de tidigare. På så sätt fick jag till hål för armarna som inte gapar som enorma knapphål på sidorna, och dessutom tycker jag det blev en rätt kul effekt av hela det här överhänget. Men en knapp får det nog vara trots allt vid armöppningarna, men det ska väl inte behöva bli något problem.


How wonderful the weather is, so fantastic! The sun warms as you only dreamed about a few months ago and thick sweaters and mittens and scarves are very outdated. But even summer days and especially evenings can after all be a bit chilly, so because of that Poppy wishes a summer poncho, one not as warm as the others she has. In addition, she wants - or is it perhaps Sweet Mother who wants? – to have a hood and that it should be possible to take out the arms without having to pull up all of it. I couldn’t find a pattern that included this idea, so it was just to start thinking. A bit tough, but I think I got it. I started with a striped, garter stitch yoke and when it was that I thought was long enough, I bound it all off. Then - and this is where the brilliant idea comes in! - I picked up stitches from the back side a few centimetres up from the bound off line and where the arms were supposed to be me casted on the new stitches instead of picking them up from the yoke. In this way I got a hole for the arms that not are as huge buttonholes on the sides, and I also think it gives a pretty nice effect with this overhang. But a button may be added after all at the arm openings, but it will not be a problem.

För övrigt håller jag på med en superhemlig teststickning som jag tycker verkar bli kanonbra, men det enda jag kan säga är att den är röd och ska bli till Alex.

Furthermore, I’m working with a super secret test knitting as I think will be great, but the only thing I can say about it so far is that it is red and will be for Alex.






Det är Alex som ska få mysterievästen som jag knåpar med, också. Så vidare värst mystisk är den väl inte, det har inte varit någon överraskning sen den första färgbytesraden, men den kan väl bli trevlig för det?!



It is also Alex who will get the mystery vest I’m working with. Well, it hasn’t been much of a mystery so far, it has not been any surprise since the first strip, but it can be nice in spite of that?!

tisdag 1 juni 2010

Sticksår / Puncture wounds




Är det någon mer än jag och min arbetskamrat som stickat hål på våra högra pekfingrar? Det är tämligen plågsamt och länge försökte jag att helt enkelt undvika det elaka hålet mitt på fingertoppen. Men vid ungefär var femte maska slank stickan rakt in i hålet. Ett lidande som jag försökte få bukt med genom att sätta på plåster, men det var ingen optimal lösning. Stickan skavde upp kanten på det, klistret smetades ut, garnet fastnade … ja, det var ingen måtta på omaket.

Men så kom min kluriga arbetskompis på den lika enkla som geniala lösningen: vår på arbetstid omistliga fingertuta! Ja, sedelräknare tror jag de egentligen heter, de där små gummitutorna man sätter på fingret för att kunna bläddra bland papper utan att behöva väta fingret. Det fungerar perfekt! Och de kostar säker just ingenting, om man inte har tillgång till uttjänta sådana på sin arbetsplats. De bläddringsvänliga små naggarna på ytan behövs ju inte i det här sammanhanget, även om de inte heller stör.

Så om skada uppstår, testa denna superenkla och effektiva mojäng!



Are there any more than I and my colleague who stuck a hole in our right index fingers? It is somewhat painful and for a long time I simply tried to avoid the nasty hole in my fingertip. But at about every fifth stitches the needle slant right into the hole. A suffering that I have tried to overcome by putting on patches, but it was no ideal solution. The needle chafed up on the edge, adhesive batter was out, the yarn got stuck ... well, and there was no end of the inconvenience.

But then my clever colleague came up with the simple as well as ingenious solution: knit with our inalienable finger cot! Yes, banknote counters, I think they actually called (at least translated from Swedish) those little rubber tips you put on your finger to flip through the paper without having to get to wet the finger. It works perfectly! And they cost almost nothing even If you have to buy them, and may be you have access to worned outs from you work, such that should have been thrown away. The scroll-friendly small spots on the surface are of course not necessary in this context, even if they do not interfere either.

So if damage occurs, try these super easy and efficient things!




Xxxxxxxxxx Only in Swedish xxxxxxxxxxxxxx

I kväll har vi haft provning med vinmässogruppen och provat … hall i er, jag tror knapps själv det är sant … Vega Sicilia!!!! Nr 73898, 1 920:-! Är det stort eller är det stort? Ett kultvin som jag väl aldrig trott att jag skulle få tillfälle att smaka, men nu har det skett, En 96:a var det och definitivt drickmogen även om det troligtvis skulle kunna ligga ytterligare minst tio år till utan att fara illa. Och den var bara så underbart god! Kanske påverkades jag av stundens allvar, men jag tror faktiskt att jag även om jag inte vetat vad det var hade tyckt den var lika läcker. En fantastisk doft av läder, fat och tobak, lång som härifrån till evigheten och en smak som inte lämnade något övrigt att önska av tanniner, syra, läder och choklad. En sån högtidsstund!