Efter vinmässan / Only in Swedish

Så var det avklarat för i år, vår vinmässa. Folkligt, festligt och så vidare ... Det var lika jättekul och trevligt som vanligt, folk trivdes på båda sidor av borden och som vanligt var lokalpressen där för att rapportera. Fast i år verkar det som om höga vederbörande var där lite mot sin vilja, reportaget lämnar en liten märklig eftersmak. Rubriken, t ex - "Suktande sällskap ..." Vad i hela världen menas med det? Driver han med oss, eller? Men en liten glimt om hur det var kan ni se här

Men nu ska jag koncentrera mej på stickningen. Duffeln till Alex är faktiskt klar. Efter fyra omgångar i tvättmaskinen verkar den ganska lagom, i alla fall inte för liten och förhoppningsvis inte alltför stor. Ska bara sy i knapparna så kommer det en bild.

Annan sorts mässa / Only in Swedish

Det skrivs mycket bland alla stickbloggar om stickmässor, symässor, garnmässor och jag vet inte allt, som florerar runt om i landet. Verkar störtkul och jag är vansinnigt avundsjuk på alla som kan gå på de här tillställningarna.

Men det finns en mässa som inte går av för hackor, även om den inte har med garn att göra:

Munskänkarna Trollhättans Vinmässa

På lördag går den av stapeln för 18:e året i följd (tror jag, rätta mej om jag har fel, det kan vara det 19:e).

Vi har jobbat som små blå för att få till det, och i morgon kväll ska vi iväg och hämta ut alla viner från Systemet, kolla och sortera upp dem – och det är inte få flaskor det handlar om, tro mej! – och så ska vi börja bygga upp våra montrar. Sen på lördag morgon ska sista handen läggas på förberedelserna så vi är redo för invasion när mässan öppnar kl 12.00. Sen är det full rulle hela långa dagen tills stängningsdags kl 18.00. Då är vi möra, för att uttrycka det milt, men samtidigt är det så himla roligt så det går inte att med ord beskriva. Så mycket kul människor som kommer för att prova och hitta nya eller återuppliva bekantskapen med gamla favoriter, prova på sådant som är för udda eller dyrt eller okänt för att bli provat på egen hand och dessutom eventuellt få svar på något de gått och grunnat på.

När sen allt är undanstädat, alla tomflaskor kastade – vi hyr glasiglos, naturligtvis – icke tomma flaskor uppsorterade efter öppnade och oöppnade, skräp kastat och så vidare så är det äntligen dags för oss att sätta oss ner och äta en bit mat. I det läget känns det som om man aldrig någonsin kommer att kunna resa sej igen, och maten är efterlängtad som aldrig förr. Många timmar utan rast och ro har det varit, men eftersittningen med mat, vila och eftersnack är just precis vad som behövs för att avsluta en helt sanslös dag som inte går att jämföra med något annat. Och så vet vi att alla våra besökare – det brukar röra sig om ca 2 500 – går därifrån nöjda och glada och redan ser fram mot nästa års mässa.

????????

Wow, en sån skapelse jag har åstadkommit! Det är tänkt att bli en duffel till Alex, nu återstår bara att se vad som händer när den tvättats/filtas. Det är väl bäst att börja lite försiktigt, så den inte blir alldeles för liten. Men jag tror faktiskt att det kommer att krävas både många och hårda tag innan den är tillräckligt krympt. Det ska bli rysligt spännande i alla fall, och en liten aning kusligt. Skulle kännas lite snopet om det gick åt skogen.

Mönstret är från Sandnes häfte Tema 06 Toving och garnet är deras Fritidsgarn. 6 hg gick det åt, så det är inte någon lättviktare precis. Men om lyckan står oss bi kommer den nog att kunna bli varm och go och hålla de kyliga Londonvindarna utanför.

Wow, what a creation I have made! It is meant to be a duffel coat for Alex, now it only remains to see what will happen when it’s washed and felted. I think it will be wise to start gently, so it not becomes too small. But I think it can take a lot of hard treatment before it is sufficiently narrowed. It will be terribly exciting anyway, and a little bit eerie. It should be a bit disappointing if it went totally wrong.

The pattern is from the book Sandnes Tema 06 Toving and the yarn is their Fritidsgarn. I used 6 hg of it, so it is not a lightweight one. But hopefully it will be able to keep the chilly winds out.

Inte så lätt alla gånger / Not that easy all the time

Nu är jag äntligen klar med den hemliga teststickningen av babykoftan från 20-talet. Många och krokiga svängar har det varit, fattar inte hur ett mönster som dock varit publicerat kan innehålla så uppåt väggarna många fel och konstigheter. Varv som inte kommit med, maskor som glömts bort, instruktioner som bara framförts till hälften … Ja, jag har nog stickat om den helt och hållet åtminstone två gånger om man räknar med allt som repats upp. Men som sagt, nu är den klar och skall bara förses med ett litet sidenband – undrar var jag kan få tag på ett sådant här i stan? – och så är den klar för avfärd till USA för fotografering. Inte illa, det låter väl nåt det? Sen hoppas jag mönstret publiceras strax efter nyår som det är planerat, så jag kan få visa bild på den. Tycker faktiskt den är riktigt söt, väldigt tjejig, men den kommer nog att sitta som en smäck på våran lilla Knopp, tror jag.

Now I am finally finished with the secret test knitting of the baby cardigan from the 20th. It has been a lot of strange things with the pattern, can’t really understand that a pattern that has been published may contain so many errors. Rows that are forgotten, forgotten stitches, instructions only half made ... I've knitted it altogether at least twice counting all the froggings. But as I said, it is now finished and should just get a small ribbon - wondering where I can get such a one here in town? - And so it is ready for departure to the U.S. for photographing. Not bad, is it? Then I hope the pattern will be published shortly after the New Year as it is planned, so I can show a picture of it here. I think it is really cute, very girlish, but it will probably be great on our little Bud, I think.






Dessutom har jag gjort en tjock och varm och go kofta, också den till lilla Knoppen, som är jättestor och troligtvis kommer att bli lagom under högsommaren. Ja, ja, storlekar är inte min starka sida, jag vet! Har gjort den av restgarner efter en kofta jag stickade till Helene i vintras, blir väl fint med en likadan – nästan, i alla fall – kofta som mamma har? Helene tyckte i alla fall det lät käckt.


I have also made a thick, warm jacket, even that one for little Bud, which is huge and probably will fit in size in the middle of the summer. Well, well, sizes are not my strongest skill, I know! Has made it of left over yarns from a sweater I knitted to Helen last winter. Won’t it be nice with a similar - almost, anyway - cardigan as mother has? Helene thought anyway it sounds great.








Tyvärr blir det ingen liten babykofta av restgarnerna efter Karins kofta. De har jag använt till en mössa till mej själv :-( Visst är jag hemsk? Missunna lilla Broster en kofta bara för att förse mej själv, vidrigt …! Även den är en teststickning åt Fiddle Knits Design och den får jag publicera bild på, men vad hjälper det när det bara ser ut som en gråsvart sten? Men varm och go verkar den.


Unfortunately, there will be no little baby cardigan of the left over yarns after Karin's cardigan. It has been used for hat for myself :-( Am I not horrible? Begrudge the poor little baby Sibling a sweater and use it for myself, disgusting...! Although that too was a test knitting for Fiddle Knits Design and may I publish a picture of it. Unfortunately it just looks like a grey-black stone. But in spite of how it looks here, it’s warm and cosy and will be wonderful now when the winter almost is here.


Så kom jag på att det där med provlappar för att mäta masktätheten är en sanning med modifikation. Visst jag vet, ska man sticka fram och tillbaka ska provlappen också stickas fram och tillbaka och ska man sticka runt ska även provlappen göras så. Och faktiskt är jag rätt flitig med att sticka provlappar och jag känner som sagt till det där med att göra på samma sätt som huvudobjektet, men vad gör en stackars lat människa om kroppen på t ex en duffel skall stickas fram och tillbaka och sedan ärmarna stickas runt? Jo, sagda lata människa litar på att det nog trots allt inte är så rysligt stor skillnad och stickar glatt varv på varv, runt, runt på ärmen, bara för att när ungefär hälften är gjort konstatera att det gick alldeles käpprätt åt pipsvängen. En sån faslig skillnad det blev, helt uppenbart katastrofal till och med för mina överoptimistiska ögon. Alltså var det bara att repa upp, byta till en storlek större stickor och börja om. Ja, ja, en halv ärm var inte så rysligt många timmars jobb med, men snopen blev jag. Så har jag gjort hur många gånger som helst förr, alltså glatt fortsatt med samma sticka till de rundstickade ärmarna efter att ha stickat kroppen på en kofta fram och tillbaka. Ska kanske sluta med det …

And now I have realised that a swatch to get the gauge is a truth with modification. Sure, I know that if I will knit back and forth the swatch as to be knitted in that way as well and if I will knit in the round the swatch has to be done so, too. And actually, I am quite good at making swatches before I start with the main object, but what will a poor, lazy woman do if the body of for instant as a duffel is knit back and forth and then the sleeves has to be knitted in the round? Well, this particular, lazy woman is confident that it probably and after all not is that terribly big difference and knit happily row after row of the sleeve, just to realise when about half of it is done that it was quite a bad idea. It was actually an awful difference. It became so obviously disastrous even for my over-optimistic eyes, so it was just to frog it, change to larger needles and start all over. Well, half a sleeve is not so terribly many hours of work, but I was really baffled. I have used the same needle in situations like this a number of times before, may be I’m better stop with that ...


Nu ska jag ägna mej åt Jans väst. Det är så märkligt, det kommer hela tiden något emellan när jag sätter mej med den, t ex en ny babytröja som bara måste göras. Eller vantar, har just kommit på att de små liven kommer att frysa sej blå om händerna, inte en vante så långt ögat kan nå! Och våran Alex har nog heller inte kvar några vantar sen i fjol. Dels har han förmodligen vuxit ur dem, men jag har en känsla av att det är något som kan vara svårt att få veta, tvivlar på att någon finns kvar. Vantar är väl Slit och Släng i absolut bokstavlig bemärkelse, kanske rent av Slit-av och Släng om man ska vara petig. Och har Jan klarat sej utan väst i 60+ år så klarar han sej säkert lite till.





Now I'll devote myself to Jan's vest. It is so strange, it is always something else that turns up when I intend to continue with it, e.g. a new baby sweater that just has to be done. Or mittens! Has just realised that the small creatures will freeze blue on their hands, not a mitten as far as the eye can reach! And our Alex has probably not a single one left since last winter. He has probably outgrown them, but I have a feeling that it is something that can be difficult to be sure of, doubt it is any left. Mittens are Use and Throw Away in the absolute literal sense. And Jan has managed without a vest for 60+ years, so he can probably do so for a little more.

FO's

Nu har vi varit i Stockholm över helgen och hälsat på Ulf och Helene. En riktigt härlig sådan var det. Det är ju alltid lika kul att träffa ungarna, och lite extra kul den här gången när jag hade en hel kasse stickade babygrejer med mej. Det är alltid lika spännande och kul att se mottagandet av det man åstadkommit.


Now we have been in Stockholm for the weekend and visited Ulf and Helene. It was really lovely. It's always so fun to see the kids, and some extra fun this time when I had a whole bag with knitted baby stuff with me. It is always so exciting and fun to see the receipt of what one have made.





Och precis i tid – gjorde halsduken i bilen upp – fick jag klar Björnen Balder. Jag kommer osökt att tänka på Ferlin när jag ser honom, det där med ”jag är ganska mager om benen, tillika om armar och hals …” Armar och ben blev faktiskt tämligen klena, men där slutar likheten. Halsen är inte ett dugg mager. Kunde med andra ord ha varit lite bättre proportioner, men det är trots tillkortakommandet lite kul att kunna säga att jag gjort den helt efter eget huvud.


And just in time - made the scarf in the car - I finished Balder the Bear. The arms and legs are unfortunately a bit too thin compared to the rest of the body, it could have been a bit better proportions, but in spite of that it is quite fun to be able to say I made it entirely from my own head.











Väl där blev det ytterligare en del stickat, och en mycket intresserad och trogen publik hade jag!

I got quite some knitting time there and had a very interested and loyal audience!






Och tack vare detta stöd lyckades jag få klar den första av mina två pågående Phazelia’s Mitered Baby Jacket, den mindre av dem. Den var himla kul att göra, klurig konstruktion som jag tyckte blev trevligt annorlunda mot alla traditionella babykoftor.

För övrigt går en stor del av min sticktid åt till en superhemlig teststickning av en synnerligen traditionell babykofta. Den hoppas jag kunna visa upp någon gång på nyåret.


And thanks to that support, I managed to finish the first of my two current Phazelia's Mitered Baby Jacket, the smaller of them. It was really fun to knit, with an interesting design different from all traditional baby cardigans.

Beside this, the main part of my knitting time goes to a super-secret test knitting of a very traditional baby cardigan. I hope to be able to show it sometime in the New Year.

Ny stil / New style

Jag har ändrat om stilen här på bloggen, blev så trött på den gamla. Tycker det verkar lite renare och klarare så här men det skulle behövas någon trevlig bild längst upp för att liva upp det lite. Vet rätt inte vad jag ska hitta på.


Now I have changed the layout of the blog, I got so tired of the old one. It looks a bit cleaner and clearer in this but it needs a nice picture at the top to cheer it up a bit. But I really don’t know what to chose.





Visst, våran Alex finns ju alltid, men tänkte att det kanske skulle gå att hitta nåt mer icke-personligt, kanske härifrån Trollhättan?


Sure, there is always our Alex, but I think I would like something more non-personal, perhaps something from our hometown Trollhättan?






Vi har ju så fina vattenfall, t ex. Eller jag skulle kunna ta ett foto när jag går hem från jobbet? Det är ju ganska fina färger på buskar och träd just nu. Eller tänk om jag skulle kunna åstadkomma någon sån där konstnärligt tjusig närbild på något stickat? Fast det kräver nog annan fotoutrustning än den jag förfogar över och kanske i ännu högre grad en annan kunskap och talang vad gäller fotografering än vad jag besitter. Den idén får jag nog skrota direkt. Men nåt trevligt måste det väl finnas att låna? Det tål att tänkas på.


We have among other things such a lovely waterfall for example. Or I could take a photo when I go home from work? It's pretty nice colours on bushes and trees right now. Or what if I could achieve any kind of artistic photo of something knitted? But it might requires some other photographic equipment than I have and maybe even more knowledge and talent in terms of photography than I have. Suppose I have to forget that idea. But it has to be something, may be I can find a nice picture to borrow? I really have to think about it.


Nu är snart den här veckan slut – har bara måndag och tisdag gått är det snart måndag morgon igen - och på fredag åker vi till Ulf och Helene i Stockholm. Ska bli jättekul att träffa dem igen, det är ett slag sen sist nu. Fem – sex timmar i bilen i vardera riktningen, det blir lite sticktid även om vi delar upp körningen. Tyvärr är inte Jan ett dugg mer intresserad av att köra än vad jag är, så vi får dela upp det. Ska ta med ett lass av de stickade babygrejerna, hoppas de inte blir alltför förskräckta. En del är redan på väg till London men Karin är ju redan van vid mitt maniska stickande så där blir det väl inte samma överraskning. Tänk, nu är det bara tre veckor kvar tills Alex ska bli storebror! Ja, enligt teoretiska beräkningar alltså, det lilla livet har nog en egen uppfattning om när det är dags att komma. Tror faktiskt att det blir en liten kille till. Det känns så, tycker jag. Precis som att det hela tiden har känts som att Ulf och Helene ska få en liten tjej. Åtta veckor tills vi vet säkert där.


Now is almost this week gone – if just Monday and Tuesday is gone, it will soon be Monday morning again - and on Friday we will go to Ulf and Helene in Stockholm. It will be great to see them again, it's a while ago since last time. Five - six hours in the car in each direction, it will be quite a lot of knitting time even if we divide the driving. Unfortunately Jan isn’t an iota more interested in driving than I am, so we have to chare it. Will take a load of knitted baby stuff with us, hope they not will be too chocked. Some others are already on their way to London, but Karin is already used to my manic knitting, so it will not be any surprise. Can you believe it, it’s now just three weeks left until Alex will be a big brother! Well, according to the theoretical calculation. I suppose the little one will have an own opinion about when it will be time to come. Actually, I think it is another little boy. It feels so, at least for me. Just as it always has felt like Ulf and Helene are going to get a little girl. Eight weeks until we know for sure.





På stickfronten intet nytt. Eller jo, det antar jag att det är, men det är samma gamla röra i leden som vanligt.

• Ett par sockar på gång

• två nästan-men-inte-riktigt-likadana 20-talskoftor till en (eller två!)
babyflickor

• två nästan-men-inte-riktigt-likadana snedstickade babykoftor

• en halvgången duffel till Alex

• en halvgången väst till Jan,

. två nästan påbörjade – provlapparna klara –
caper till Karin och Helene

• en påbörjad filt som ska bestå av 12 rutor med olika flätmönster, har
gjort en och en kvarts ruta så här långt

• en tjock och snabbstickad kofta till lilla Knoppen i garn som blev över
från koftan jag stickade till Helene i vintras

• och så den dryga, dryga So You Think You Can Knit utmaningen,
den lilla Baby Norgi tröjan.





On the knitting front, nothing new. Or well, I suppose it is, but it's the same old mess as usual.

• A pair of socks

• Two almost-but-not-really-alike 20's style cardigans for one (or two?)
baby girls

• Two almost-but-not-really-alike knitted baby cardigans

• A half way made duffel for Alex

• A half way made vest for Jan

. Two almost started – swatches finished! - caplet’s for Karin and
Helene

• A blanket to be made of 12 squares with different cable patterns, has made one and a quarter of a square so far

• A thick and fast knitted cardigan for Baby Bud of yarn left over from the cardigan I knitted for Helene last winter

• And so the slow, slow So You Think You Can Knit challenge, the little Baby Norgi sweater


Men har ni kollat in vilka läckerheter Dalegarn har? Har sett massor med läckra grejer därifrån på Ravelry, men har först nu fått kläm på att man kan skicka efter garn och mönster direkt från deras fabriksförsäljning i Norge. Här i Sverige säljs det nästan inte alls tyvärr.






Denna tröja kan jag bara inte motstå! (Har lånat bilden från Dalegarns hemsida) Den kommer säkert att ta dubbelt så många evigheter att göra som någon annan tröja, men tänker göra den i storlek 4 år så den kommer inte att vara lagom förrän nästa vinter. Alltså ingen brådska, den får ta den tid som krävs.

Och det känns ju betryggande att veta att det finns att göra :-)!


Have you seen what delights Dale of Norway has? I have seen lots of cool stuff from there at Ravelry, but has just recently got the hang of that one can send for yarn and patterns directly from their factory outlet in Norway. Here in Sweden it’s not sold at all, unfortunately.


I just can’t resist this sweater! (Have borrowed the image from Dalegarns website) It will probably take twice as many ages to make as any other sweater, but I will made it in size 4 years so it will not be time to wear it until next winter, anyhow. So no hurry, it may take the necessary time.

What a relief to know there are more knits to be done!

Av föga intresse / Of no interest

Jag är uppväxt i Herrans tukt och förmaning och har lärt mej att förlita mej på och följa Jantes lag liksom Martin Luthers idéer. Alltså i all ödmjukhet jobba och gneta och inte förvänta sej något extravagant. Men nu jäklar i min lilla låda …

Till att börja med och som jag som hastigast nämnt tidigare, så har Jan och jag efter en obegriplig massa år slutat röka. Igen, får man väl säga, vi har försökt ett antal gånger förr. Men nu skulle det faktiskt inte sitta illa om det lyckades. Vi tog hjälp av en akupunktör som stack oss i öronen några gånger, och av bara farten minskade vi ner cigarettkonsumtionen till ett minimum. Men nu har även de sista cigaretterna uteslutits ur våra liv, och sedan i söndags har det inte förekommit ett endaste litet bloss. Ska inte ens försöka påskina att det är lätt, fräser som en vildkatt och äter som en gris, det är mitt nya liv i ett nötskal. Men – och det är här Luther och kompani kommer in – oh, jag vet inte ens om jag klarar av att sätta det på pränt, jag har anlitat en städfirma för att en gång var fjortonde dag ta ett tag med dammsugare och skurtrasa hemma! Så, nu är det sagt. Jag är så fruktansvärt kluven inför detta fenomen, det strider mot allt i hela min kropp och min själ, så gör man bara inte, man ska ta hand om sin egen lort och så vidare … Men å andra sidan är det ju så in i bänken tråkigt – för att uttrycka sig milt – och det kostar inte mer per månad än en veckas gemensam cigarettkonsumtion. Och då ska de dessutom putsa fönstren, jag ska inte putsa ett enda fönster mer i hela mitt liv!!!!! Eller i alla fall inte så länge jag låter bli att röka. Snacka om morot och motivation!

I grew up taught to trust on and follow the Law of Jante as well as Martin Luther's ideas and in humility keep on working as hard as possible and not expect anything extravagant for oneself. But now ...

To begin with, and which I briefly mentioned earlier, Jan and I now after an incomprehensible lot of years have stopped smoking. Again, I should say, we have tried a number of times before. But now it would be great if we could manage it. We took help from an acupuncture who stuck us in the ears a few times, and almost by itself we cut down the cigarette consumption to a minimum. But now even the last ones have disappeared from our lives, and since last Sunday it has not been a single one. Should not even try to pretend that it is easy, hissing like a wild cat and eat like a pig, it's my new life in a nutshell. But - and this is where Luther and company will be in - oh, I do not even know if I manage to put it on paper, I have hired a cleaning company to once every fortnight do some cleaning at home! So, now it is said. I'm so terribly ambivalent about this phenomenon, it goes against everything in my body and my soul, you just do not do anything like that, you should take care of your own dung, and so on ... But on the other hand, it's so terrible dull - to say the least - and it costs no more per month than a week of cigarette consumption. And they will also polish the windows, I will not polish a single window more in my life!!!!! At least not as long as I don't smoke. Talk about motivation!


Så nu kan jag i lugn och ro koncentrera mej på stickningen. Härlig, för där är det mycket att göra. Duffeln till Alex växer så det knakar, men tyvärr är den i ett skede där det är omöjligt att få till en bild som ens kan antyda vad det ska föreställa. Om några dagar kanske det är tillräckligt mycket fason på den för att visa upp.

So now I can calmly concentrate on the knitting. Wonderful, there is so much to do. The duffle for Alex is growing fast, but it's right now so strange in the shape that it is impossible to get a photo of it. Hopefully it will be better in a few days time.





De små tvärstickade koftorna blir det några varv på nu och då men mesta tiden går åt till den superhemliga teststickningen av ett mönster på en spetsstickad babykofta från 20-talet. I början var det hur mycket problem som helst, men nu flyter det på, har nästan gjort klart själva livet och om inte något strular till sej med ärmar eller kant ska den nog bli klar innan oktober månads utgång, enligt schema och önskemål. Tyvärr kommer inte mönstret att publiceras förrän på nyåret, så innan dess kan jag inte visa någon bild på den.

Utmaningsstickningen i So You Think You Can Knit har inte kommit någon vart ännu, men nu i helgen blir det kanske tid för en dust med den också.

Fast egentligen borde jag koncentrera mej på nallarna jag har på gång. Fattar inte att det är så trögt med dem, de borde ju vara jättekul att göra och framför allt få klara, men ack så trögt det är! Puh den stackarn ligger helt om än inte bortglömd så i alla fall långt ner i korgen. Balder däremot har faktiskt fått ett huvud nu, det är bara öron som saknas och ögon och mun. Kroppen är fylld, det blir en rund historia. Inte helt olik min egen figur, om jag ska vara ärlig.



The small cardigans are growing with a few rows every now and then but most of my knitting time is spent with the super-secret test knitting a pattern of a lace baby cardigan from the 20s. In the beginning it was so much trouble with it, but now it goes on, has made most of the body and if not anything strange turns up with the sleeves or the edge, it will probably be finished before the end of October, according to the schedule and preferences. Unfortunately, the pattern will not be published until after New Year, so before then I can’t show any picture of it.


The challenge of So You Think You Can Knit has not made any substantial progress yet, but this weekend it may be will be some time for it.

But I really ought to concentrate on the teddy bears. I can’t understand why it is so hard to go on with them, they ought to be fun to make and above all anxious to get finished, but oh so slow they are! Pooh, the poor thing, is if not forgotten so at least far down in the basket. Balder, however, has actually got a head now, it's just the ears missing and eyes and mouth. The body is filled and it turned out to be quite a round thing. Not entirely unlike my own figure, to be honest.