MINA FAVORITER ALLA KATEGORIER!

M I N A F A V O R I T E R A L L A K A T E G O R I E R! / M Y F A V O U R I T E S!

Mina Favoriter

Lilypie - Personal pictureLilypie Fifth Birthday tickers

onsdag 31 december 2008







Kära nån, så länge sen det är jag skrev något här! Har inte ens varit inne och läst några andra bloggar på nästan två veckor, nu vill det till att uppdatera sej om vad som hänt i stickvärlden sen senast!

Fast ren lättja har det inte berott på, vi har varit upptagna av andra viktigheter. En helt underbar julvecka i London tillsammans med våran Alex, det var grejer det! Vi hade släpat med oss en hel del nödvändigheter för ett svenskt julbord, och sen kom hela tjocka englandssläkten och firade svensk julafton med glögg och skinka och frestelse och rödkål och köttbullar och prinskorv och lussekatter och hela härligheten. Trångt blev det men vansinnigt roligt. Många frågor runt maten fick vi och det förklarades och beskrevs och alla smackade och åt och drack. Ja, snaps hade vi naturligtvis med oss också, en tiopack småflaskor som till stor förnöjelse innehöll en broschyr på engelska om vad som fanns i de olika flaskorna. Mäkta populärt, vill jag lova. Men pors och vissa andra örter var inte helt lätt att förklara, är inte helt säker på att jag utan vidare skulle kunna identifiera en sådan buske om jag blev satt på prov.

Juldagen gick sedan i engelsk stil hemma i lugn och ro med enbart Karin, David, Alex, Jan och jag. Ja, lugn och lugn, vilken tvååring kan hålla sej lugn när det fortsätter att pluppa upp det ena mer underbara paketet efter det andra? Och vilka nya upptäckter som gjordes! Choklad, tänk att det finns något så underbart! Det slog nog nästan glass när det gällde härlighet! Och läsk! Ja, ja, det är bara jul en (eller rättare sagt två, på det här sättet) gånger om året, och nu när alla extraslavar åkt hem så får väl den nyttiga vardagen ta över igen.



Oh, dear, it has been a long time since I wrote something here! Have not even been reading any other blogs in almost two weeks, so now I really want it to be update about what happened in the knitting world during this time!

But it hasn’t been because of pure laziness, we have been busy in other important ways. A wonderful Christmas week in London with our Alex, it was really something! We had taken a lot of necessities with us for a Swedish Christmas, and at Christmas Eve all the English relatives came to celebrate it with us. We had mulled wine ham and sausages and red cabbage and meatballs and a lot more that I don’t know how to translate. It became crowded and was crazy but fun. We got many questions about the food and Karin and I tried to explained and described. And everybody eats and drank and seemed to enjoy themselves. And yes of course, we had snaps with us as well, a multipack of small bottles with different spices. And in the package it was a brochure in English about what was in the bottles. Quite popular, I promise. But Pors and other herbs were not entirely easy to explain, I’m not sure I should be able to identify such a bush if I was put to the test.

Christmas Day was then in English-style home in peace and quiet with only Karin, David, Alex, Jan and me. Yes, peace and tranquillity, which two years old boy can keep quiet when it continues to pop up one more wonderful package after the other? And some new discoveries were made! Chocolate, couldn’t believe that there was something so wonderful! It was almost as ice cream in terms of glory! And lemonade! Yes, yes, it's only Christmas one (or rather two, in this way) times a year. But now, when all the extra slaves have gone home, life will be back in normal and healthier ways again.






Särskilt mycket stickat blev det inte, hade med mej de påbörjade sockarna till mej själv och de är nästan färdiga. Har just passerat hälen på andra sockan, så på tid och stund ska väl de också bli klara. Men väl hemma igen slängde jag mej handlöst över Davids tröja, vill så gärna bli klar med den. Spänningen är olidlig, har kommit en bit upp på raglanintagningen och kör helt i blindo. Men det tror jag att jag ska berätta mer om en annan dag, nu ska jag gå ut och inhandla lite förnödenheter till Jans och mitt nyårsfirande. Det kommer att gå i lugnets tecken, för bland alla upplevelser, intryck och presenter vi fick, så fick vi även varsin ilsken förkylningsbacill av våran Alex.

Nu vill jag bara önska er alla ett riktigt Gott Nytt År!



But it wasn’t much time for knitting during this week. I had the socks for myself with me and managed to finish the first one and have just passed the heel of the second. But at home again, I put them aside again and continued with David's sweater, I’m so anxious to finish it soon. So far I’m half way up at the raglan decreases and now I run completely in the dark. I use two different patterns, and now none of them is reliable. I have absolutely no idea of how long I will continue with the decreases. But I think I should tell more about that another day, now I have to go out and buy some supplies to Jan's and my New Year's celebration. It will be very calm and quiet, because besides everything else we got during the wonderful week with Alex, we got a cold each from him.

I wish you all a very Happy New Year!

torsdag 18 december 2008

Ömsom snabbt och ömsom långsamt / Some fast and some slow

Jag gillar omväxling, vill att det ska hända saker, många saker, olika saker. Men ibland är det väldigt skönt att hålla på med något gammalt och vant, liksom varva ner med något som inte nödvändigtvis måste gå från 0 till 100 på femton sekunder blankt. Det gäller nog allt jag tar mej för, men framför allt när det gäller stickning. Och just nu är jag mitt uppe i en helt perfekt period. Ömsom snabbt och ömsom långsamt är vad som gäller för stunden.




Det snabba är ett par sockar i Hjertegarns Ragg-strömpegarn, tjockt och mulligt, stickor nr 4, 48 maskor per varv och två varv per cm. Började i tisdags, avslutade den första i går kväll och är nu halvvägs på den andra. Om inte högre makter är emot mej kommer den att vara klar i morgon, och redo för avfärd till vännen Monica som är så frusen om tårna. Själv, måste jag erkänna, får jag brännskador bara av att tänka mej att ha dem på fötterna, men vi är ju alla olika och förhoppningsvis är nu Monica lika frusen som hon tror. Häftiga i färgen är de i alla fall, riktiga gladstrumpor faktiskt.


I like alternation, want things to happen in different ways. It’s like that about everything, but most of all about knitting. Sometimes I love to do small things that will be finished in no time, and sometimes it’s so lovely to just keep on with something old and familiar.

It’s a brilliant mix of those different types on my needles right now. Last Tuesday I started with a pair of socks in Hjeltegarn Ragg-strömpegarn, needle no 4, 48 stitches/row, two rows/cm. Last evening I finished the first one, and this evening I have done half of the second. If nothing unexpected will happened I think it will be done tomorrow evening, and then be sent away to my friend Monica. She has very cold feet, but I hope that they are cold enough. They seem to be very warm, I couldn’t even imagine wearing them, and get burned just thinking of it! But I like the colour, it really cheers you up!




Det långsamma är Davids tröja. Den växer, men i sakta mak. Har just anslutit ärmarna till kroppen och är därmed på den allra vidaste delen av den. 470 maskor per varv, det är inte att leka med. Lite otymplig dessutom, och alla varv måste räknas för att få flätorna som de ska. Men så lugn och nästan kontemplativ, tror faktiskt jag kommer att sakna den, när den väl är klar.



The slow one is David’s sweater. It’s growing, but very slowly. I have just joined the sleeves to the body, and the rows are very long now, 470 stitches. Quite clumsy as well, and all the rows has to be counted, to get the cables as they are supposed to be. But I like it and think I will miss it when it’s finished.



När jag sitter med den vandrar tankarna fritt, vad ska jag börja på härnäst? Har två heta önskemål, men kan inte bestämma mej för vilket som ska komma först. Antingen en likadan tröja till Alex, han skulle bli jättefin i en crickettröja och snart kan söte far börja lära honom denna ädla sports alla komplicerade turer. Ja, det sägs att det är en ädel sport, fast jag begriper absolut ingenting av den. Vet bara att en match kan vara i en eller fem dagar, med avbrott för lunch och te och andra viktigheter. Men det är i alla fall något som Alex kommer att få lära sej, antingen han vill eller inte, och då bör han väl vara lämpligt klädd, gentlemannasport som det är?

Alternativt ska jag först göra brandbilströjan, som jag nu fått både mönster och garn till från Britts butik. Den verkar så himla kul. Klurigt med tvåfärgsmönstret, men det vore kanske smart att göra den nu rätt snart, medan jag fortfarande har lite känsla kvar i fingrarna efter den beramade vanten jag nyss gjort? Det vill ju till att träna hårt på nyvunna färdigheter, eller hur?

Nåja, det är ett slag till, tills jag måste bestämma mej, det blir inte förrän efter jul. På lördag ger vi oss iväg till London för att fira jul med våran Alex och hans gamla föräldrar! Oj, vad vi längtar!!! I stickväg kommer jag bara att ta med mej de påbörjade sockarna till mej själv, det blir nog lagom, för så värst mycket sticktid lär det inte bli där. Vi ska ha annat för oss!


When I’m sitting with it, my thoughts goes just as they want, and right now I try to decide what to start next. I have two things that I want to do immediately, but will take them one at the time. One of them is a sweater for Alex, just like the one I’m doing for David now. He would be so very smart in a cricket sweater, and he is soon old enough to learn about this gentlemen sport, at least David thinks so. And then he has to be proper dressed, hasn’t he?

Or may be I will do the fire brigade sweater first. I have got the pattern and the yarn for it now and it seems so fun to do. And wouldn’t it be cleaver to keep up with the stranded knitting now when I still have the mittens in fresh memory and still remember the mistakes I did with them?

Well, I have time to think about it a bit more. At Saturday we will go to London for Christmas, and then I will just take a pair of socks for myself with me. Of course, it isn’t a pair yet, just half of the first one, and I think it will be just enough to do there, it will not be that much time for knitting.

lördag 13 december 2008

Fiasko / Fiasco



Nu har jag gjort färdigt den första av Tallulha’s Heart vantarna. Den sista också, för den delen. Antar att den fyllt sin funktion som övningsobjekt när det gäller tvåfärgsstickning, men som vante betraktat är den mer eller mindre en katastrof. Smal som bara den, får den nätt och jämt över handen, men desto längre. Förstår inte hur det blev så här, tycker den borde blivit motsvarande vid när den blev så lång. Masktätheten missförstod jag troligtvis, kollade bara att det stämde med en färg och borde förstås ha gjort en provlapp med mönsterstickning. Det kan ju förklara att den blev för smal, men längden …? Kan inte klura ut varför det blev som det blev. Kan inte tänka mej att det var meningen att den skulle bli så lång.

Det är ju så himla fint med tvåfärgsstickade vantar, men nu lägger jag de planerna på hyllan, får se om jag gör ett nytt försök inför nästa vinter, eller till vintern därpå. Däremot ska jag göra ett försök med ett par enfärgade som jag såg på Lupies blog. Jan vill ha ett par sådana, och vantar är trots allt något jag skulle behöva träna på. I de flesta vantmönster jag sett ska man sticka in en avvikande tråd där sedan tummen ska vara, har aldrig gjort så tidigare men lydde mönstret till punkt och pricka till Tallulah. Visst, det fungerade väl med att dra ut tråden och fånga upp maskorna, men förstår faktiskt inte fördelen med det. Varför inte helt enkelt sätta maskorna på en tråd och plocka upp maskor från nästa varvs uppläggning när tummen ska till? Vad jag förstod skulle man ändå inte få några riktiga maskor där vid den här instickade varianten, utan skulle plocka upp där också. Jag fick i alla fall inte det, bara ett antal ögleliknande historier till ungefär hälften av maskorna. Vantar är alltså något som jag verkligen behöver träna på.

Jag har beställt ett garn- och mönsterpaket från Britt Andersson, till en brandbilströja till våran Alex. Hoppas jag har fått tillräckligt grepp om tvåfärgsstickning i alla fall, så jag klarar av den!

Now I have done the first of Tallulah’s Heart mittens. And the last as well. I suppose it was good enough for practicing stranded knitting, but as a mitten it is no less than a catastrophe. It’s so narrow, I can hardly get it over my hand, but much too long. Don’t understand how it could be like that. Ok, I did a mistake when I did the swatch, I just made it in one colour and of course I should have done it in stranded knitting. That explain that it is so narrow, but the length? I think it should have been shorter in the same way it became narrow. I just don’t understand why it became like this, I really don’t think it was mending to be that long.

It is a bit sad, I think it is lovely with stranded knitted mittens, but now I have given it up for this time. But I will try a pair of one coloured that I saw at Lupies blog. Jan would like to have a pair of that kind. I really need to practise to do mittens, I’m still not convinced about the way to do the “hole” for the thumb in most of the patterns I’ve seen. They say that you should knit in a waist yarn and then, when the thumb will be done you have to take the yarn out, pick up the living stitches from the front side and then pick up the rest of the stitches from the other side. But why not just put the stitches on a waist yarn, and then cast on, at the next row, with provincial (I must admit I don’t remember what it is called, but something like that) CO and get the living stitches for that side in that way. Wouldn’t it be more convenient?

Now I have ordered a kit of yarn and pattern for a fire-engine sweater for our Alex. Now I just hope I have got enough of practice of stranded knitting to manage it!

onsdag 10 december 2008


Tusen tack Ammis för den gulliga utmärkelsen! Jag blev verkligen jätteglad, men sen att skicka den vidare ... Det finns så många kul, trevliga, intressanta, inspirerande bloggar, så jag kan inte välja. Skickar den härmed vidare till alla på min blogglista :-)







Såg en sån kul grej på Bibblosticks blogg, och kunde inte motstå att se vad jag var för en regnbågstyp:

Your rainbow is shaded violet.

 
 
 
 
 
 
 

What is says about you: You are a creative person. You appreciate beauty and craftsmanship. You are patient and will keep trying to understand something until you've mastered it.

Find the colors of your rainbow at spacefem.com.

söndag 7 december 2008

Julstrumpa / Christmas Sock

Nu har Alex en julstrumpa, undrar om det kommer att finnas några spännande paket i den på juldagens morgon? Ja, den stackars lille engelsmannen måste ju vänta ända till dess innan det blir några riktiga julklappar. Fast ett litet paket eller två blir det kanske på julafton också, eftersom mormor och morfar kommer att vara där och se till att det blir mesta möjliga effekt av helgen.

Men som sagt, nu har julstrumpan blivit klar. En vansinnigt rolig historia att göra, men kanske lite väl mycket på fri hand. Jag började med att plocka fram en hel hög restgarner av Drops Alaska som jag hade från Himalaya-sjalen jag gjorde för, ja när det nu var. Sen hittade jag ett lämpligt mönster i e-boken 7 Holiday Treasures to Knit. The Chubby Sock heter det, och verkade kunna fungera skapligt till garnet. Provlappen visade i och för sig att masktätheten var en del lägre, men vadå, lite större gjorde det väl inget att den blev? Jag började helt efter mönstret, men där skulle det bara vara mönster på den övre delen av skaftet och sen inget mer, och hur roligt vore det? Så efter mudd och mönsterrapport enligt mönstret fortsatte jag frejdigt på fri hand. Nåt så kul! Jag behövde ju inte ens tänka på att anteckna, det skulle ju bara bli en. Fast rätt snart märkte jag allt att den nog tenderade att bli lite i största laget. Men inte ville jag riva upp och börja om, det skulle nog inte bli så farligt. Men visst blev det alldeles på tok för stort, våran stackars Alex hade kunnat krypa in i den och aldrig hitta ut igen! Vad göra? Naturligtvis köra den en vända i tvättmaskinen, och simsalabim hade den krympt med en tredjedel. Tyvärr förlorade den lite av mönstringen och kontrasterna mellan färgerna, men nu är den i alla fall användbar – hoppas jag!

Före / Before


Efter / After




Now has Alex a Christmas Sock, wonder if it will be any exciting parcels in it at Christmas Day? Yes, our poor little Englishman has to wait till Christmas Day to get the proper Christmas gifts. But it will probably be a parcel or two at Christmas Eve as well, since grandmother and grandfather will be there and see that it will be as much as possible out of the holidays.

But as I said, now the Christmas Sock is finished. It was really fun to do, just may be a bit too much of free hand. I began with sorting up the left over’s of Drop’s Alaska from the Himalaya shawl I did, yes whenever it was. Then I found a pattern in the e-book 7 Holiday Treasures to Knit, the pattern named The Chubby Sock. It looked like it could work with the yarn, at least more or less. The gauge wasn’t exactly the same, but I thought it would be ok if the sock became a tiny little bit bigger. So I started with the cuff and the pattern report from the pattern, but instead of just knit in solid colours for the rest, as suggested, I kept on in stranded knitting just as it happened to be. So fun! And since it just should be one, I didn’t have to do any notes of what I was doing, just keep on knitting. Well, soon enough I began to suspect that it may be should be a bit too big, but I didn’t want to frog it and start all over again, it wouldn’t be that bad, would it? But of course it was! It was huge, our poor little Alex could have crawled in there and never found his way out again! So what to do? A while in the washing-machine, of course! And abracadabra, now it’s a third smaller. Unfortunately it lost a bit of the pattern effects as well as the brightness of the colours when felted, but at least possible to use – at least I hope so!

onsdag 3 december 2008

Lite blandat / A bit so and so

Det är inte bara vin i tankarna, en del stickning har det blivit på sistone också, även om jag nu är tillbaka i selen och bara har några stackars fattiga kvällstimmar på mej. Men några stycken blir det trots allt, det är väl inte mening att man ska sova bort sin ungdom – eller medelålder, snarare i det här fallet.

Jans tråkgrå sockar är nu klara, så nu är han nöjd för ett slag igen. Näst gång tror jag faktiskt att jag ska köra loss med ett par häftiga mörkgröna eller bruna. Enfärgade, förståss, det kan ju inte vara hur lössläppt som helst! Men innan dess ska jag faktiskt göra färdigt de just jämt påbörjade till mej själv, när nu tid kommer för dem. Det är så mycket som känns mer angeläget, trots allt.



Now I’m back to work again, but never the less I have had some knitting done during the poor evening hours.

Jan’s boring grey socks are finished, and now he’s satisfied for a while. Next time I will do some more exciting, may be dark green or brown? But a solid colour, of course, it can’t be that unrestrained, can it?



En snabbstickad sjal har det också blivit till Karin. Gjorde den enkel i rätstickning av Evillas 6/2 garn, 180 gr hade jag och använde alltihop. Kanske – troligtvis! – blev den unset för stor, får se vad som sägs om den. Kniper det får hon ha en annan. Men jag tycker den blev trevlig, gillar färgskiftningarna och den verkar lagom varm och go för vinterbruk.




A fast done shawl for Karin is finished as well. It’s just in garter stitches, in Evilla wool 6/2. I had 180 gr and used all of it. May be it became a bit too large, but in that case I will do another one for her later. But I like the colours of it, and it looks warm and cosy for the winter.


Men framför allt har jag börjat på en helhäftig socka till våran Alex. Det ska bli en julstrumpa, en stor och färggrann och framför allt bara en! Tänk, inget att behöva komma ihåg och inget Second Sock Syndrome! Hur kul som helst. Hade jag bara kommit igång lite tidigare hade jag kanske hunnit göra en till mor och far också, men det får nog bli till nästa jul istället.




And last but not least, I have started with a Christmas Stocking for Alex! It’s so fun, big and colourful and I don’t have to remember what I’m doing and it will not be any Second Sock Syndrome! Isn’t it just perfect? If I just had started a bit earlier I could have done one each for Karin and David as well, but it has to wait till next Christmas.

Vinsnack / Only in Swedish

I går var det åter dags för en nyhetsprovning i Munskänkarna Trollhättans regi, och det är alltid lika spännande att se vad provningsgruppen valt ut av Systembolagets nyutsläpp. 15 viner hade vi att välja mellan denna gång, och det var över lag trevliga bekantskaper, även om en del var trevligare än andra. T ex var väl Mezzacorona Gewurztraminer – nr 96899 – inget att springa benen av sej för att bli vid. Vill man ha en Gewurztraminer finns det så många andre mycket bättre. Men varför stirra sej blind på det trista när det finns såna pärlor som Dr Crusius Traiser Rotenfels Spätlese Trocken Riesling (milde tid, hur orkar tyskarna med alla sina långa namn?) – nr 99554 – ett kanonvin med doft av citrus, mineral och våt sten. Smaken var fantastiskt lång och harmonisk, med hög syra utan att vara vass och både honung och citrus. Skulle vara helt fantastisk att bara sitta och sippa på i stilla ro och kontemplation eller i goda vänners lag, och helt säkert alldeles utmärkt till mat med en rejäl dos syra i, liksom ett stänk sötma. Kanske något asiatiskt?

Ett annat väldigt trevligt vitt vin var Vouvray Sec Laurent kraft – nr 99731. Gjord på druvan Chenin Blanc, pärlan i mellersta Loiredalen, frisk, fräsch smak av syrliga, gula äpplen. Även här var det en väldigt bra balans mellan syra och sötma, men betydligt lågmäldare än rieslingen.

På den röda sidan var nog, enligt min smak, Southern Ocean Cabernet Sauvignon Merlot – nr 96552 – kvällens fynd. Ett lätt men ändå smakrikt vin, frisk syra, måttlig strävhet och en hel del bär. Med råge värt sina 89:-.

Lite upp i prisskalan kom nr 96910, Medeus. En härligt vegetativ doft av skog och tallbarr, mjuka tanniner (=garvsyra = strävhet), diskret men klart märkbar ekton i smaken och även här skog. Ett friskt, fräscht, piggt vin från Sardinien gjort på druvorna Cannonau (Grenache i övriga välden) och Carignan.

Och så kvällens höjdare, Châteauneuf-du-Pape – nr 96409 – till den inte helt oöverstigliga priset av 199:- Lite ung är den än, kan nog växa till oanade höjder om den får några år på sej i viloläge, men definitivt trevlig att dricka redan nu. Fast om man inte är ute efter lagringsviner, så skulle jag nog allt hellre ta två flaskor Southern Ocean än en Châteauneuf-du-Pape. Kanske, den var förbaskat trevlig. Rätt vad det är vill man ju ha nåt lite extra, när man stått vid spisen och lagt ner sin själ i tillredningen av en kalasmiddag. Den får då förståss inte vara alltför kryddstark, tanninerna skulle inte bli trevliga då, men en härlig vintergryta med en massa godsaker i, en köttbit av mörkare slag, en del rotsaker och en hel del örter, det vore nog inte dumt.

onsdag 26 november 2008

Däckad av influensa / Knocked down by the flue

Den illasinnade flunsan har däckat mej totalt den senaste veckan, har inte orkat något, svag som en nyfödd kattunge. Inte kul, men det är bara att gilla läget. Eftersom jag inte orkat göra något annat, som att jobba, städa, stryka eller andra nyttigheter, så har jag suttit insvept i en filt i fåtöljen med en stickning i handen och en ljudbok i öronen. Och det är ju inte det sämsta. Men visst hade även det varit behagligare om man inte känt sej så totalt slagen till slant. Att ta sej från sängen till fåtöljen har blivit stordådet för dan och visst hade det varit trevligt att kunna göra något annat dessutom. Inte ens stickningen har varit sej riktigt lik, det har mest blivit enklare och framför allt fysiskt lättare saker. Komplicerad tvåfärgsstickning har det gått trögt med, liksom Davids vid det här laget ganska tunga tröja.

The mean flue has got me, have been totally knocked out the last week. I’ve been weak as a new born kitten and that hasn’t been fun. But since I not have had the strength to go to work or clean or iron or any other usefulness I have been spending my days in my knitting chair, wrapped in to a cosy blanket, with a knitting in my hand listening to a cd-book. Well, it isn’t that bad, is it? But of course it had been even nicer if I not had felt so totally knocked out. The most heroic I have done is to go from the bed to the chair, and the knitting has had to be of the moor simple kind. Nothing complicated as the stranded mittens or heavy as David’s sweater.




Det som däremot blivit klart är Abby’n till Helene. Tog först ett kort när den låg för lätt blockning och skulle sen ta ett på mej själv med den på. Ville ju så gärna stappla iväg till brevlådan med den per omgående och väntade därför inte in att Jan skulle komma hem och hålla i kameran. Det blev inte till belåtenhet, om man uttrycker det lite försiktigt. Därför får det räcka med blockbilden av den.

But I have finished the Abby for Helene! First I took a photo of it, blocking, and then I tried to take one of myself with it on. Was so anxious to get it away to her that I didn’t want to wait for Jan being home and take the photo. And the result was just as you could expect, a catastrophe! Sorry, so here is just the photo of it blocking.




En annan liten snabbstickad historia som jag gjort de sista dagarna är en fuskpolo till Alex. När jag pratade med Karin häromdagen kom vi fram till att en sån kunde vara värd att prova. Sagt och gjort, visste att jag sett ett mönster hos Annas Garndrömmar och garn hade jag. I och för sig mycket grövre än vad hon använt, så lite modifiering fick det bli, men i grova drag. Det var ett nysta Debbie Bliss Cashmerino Aran, som blev över efter tröjan till Linnea, som jag gjorde av garnet som blev över efter den teststickade västen till Karin. Ja, ja, det är inte alltid så lätt att bedöma vad som går åt, men nu är det slut. Hade faktiskt inte gjort något om det varit några meter till, den här blev lite i minsta laget över bröstet. Men som ett testprojekt kan det väl duga, funkar principen och godkänns av Lillprins Bus så kan det väl bli fler i framtiden.


Another fast done thing I’ve done the last days is a neck-warmer for Alex. When I talked to Karin the other day I realised that such a one may be could be useful, and fast as the eye can twinkle I did one from a ball of yarn that was left over from the sweater I did for Linnea a couple of weeks ago, that was left over from the test knitting vest for Karin I did earlier. It could have been some more of it, now it became a bit too small, but it will give a hint of how it could be. It’s Debbie Bliss Cashmerino Aran, a lovely soft and cosy yarn that I will use again, I’m sure. Now I just hope it will fit our dear little Prince Charming, if he likes it, it will be more of the kind later.

lördag 22 november 2008

Kämpar på / Struggle along


Det som inte dödar dej stärker dej, sägs det ju. De här tvåfärgsstickade vantarna kommer att bli min bleka död, det känner jag på mej. Men möjligtvis, om gudarna är med mej, går jag stärkt ur ekluten. Det var komplicerat, det här. Det sägs att man bör hålla de två garnen - hu, hemska tanke med ännu fler! – antingen en i var hand eller båda över samma finger på vänster hand. Men hur jag än försöker funkar det inte! Blandar bara ihop dem till en salig röra. Jag måste släppa det jag inte jobbar med och byta allteftersom. Det tar en rasans tid, och jag har en obehaglig känsla av att jag sträcker garnet olika hårt beroende på hur frustrerad jag är. Men skam den som ger sej, jag SKA lära mej! Hoppas jag. Det finns ju så mycket fint att göra med den här typen av mönsterstickning, och har jag lyckats lära mej spetsstickning och sockar och flätor och jag vet inte vad, så vore det väl själva den om inte det här ska gå!


If it don’t kill you it will strength you, isn’t it what it says? Those stranded knitted mittens will probably kill me, I can feel it! But may be, if the gods are on my side, I will survive strengthen. But it is complicated. I have read that I am supposed to keep the two yarns either one in each hand or both over the same finger on the left hand. But whatever I do it became a mess of it, I just have to drop the one I don’t use and pick it up when needed. It takes a lot of time, and I have a bad feeling that I stretch the yarn in different ways depending on how frustrated I am. But it would be a shame to give up, won’t it? I WILL learn! I hope, at least. There are so many wonderful patterns out there with stranded knitting, and if I have managed to learn lace and socks and cables and whatever it is so far, I just can’t give up without a proper fight at least.

tisdag 18 november 2008

Äntligen ett FO / At last a FO



Mycket på gång men inte särskilt mycket som närmar sej sin fullbordan. Det är vådan av att ha för mycket på gång samtidigt, det tar en ryslig tid innan något blir klart. Fast sjalen till våran Alex har jag lyckats få färdig i alla fall. Den har ju faktiskt haft högsta prioritet, precis som allt som görs till honom. Vem är viktigast, bäst och vackrast i världen, jag bara undrar? Fransar var det bara tvunget att bli på den, visst kan väl det vara mysigt att pilla med, när man sitter där i sin kärra, väl insvept? Hoppas den duger lika bra som mamma Karins gjort hittills, så hon kan få tillbaka sin. Tror inte det funkar med att byta rakt av, har lite svårt att se henne för mej, draperad i den här kanariefågelfärgade kreationen.

It’s a lot now, but not very much of FO’s. It’s the backside of the coin when you have too many objects going on at the same time. It takes a lot of time to get anything finished. But now the shawl for our beloved Alex is finished, at least. It has had first priority, just as everything I do for him. Who is most important, best and most beautiful in the whole world, just wonder?It just had to be fringes on it, couldn’t it be cosy to play with the fingers in it, sitting in the pushcart, proper wrapped in. Now we just have to see if it will be good enough to let mum get her back. I don’t thing she would like to change, this canary bird-yellow colour is a bit too much for her, at least in a shawl with long fringes!




Däremot har jag en nästan oemotståndlig lust att göra en annan till henne. Har ett härligt vinrödmelerat gran som jag tror skulle göra sej väldigt bra i en sådan här enkel, rätstickad form. Fast sen har jag ett grönmelerat garn som jag tänkt skulle kunna bli en lysande Candle Flame. Fast där är jag lite mer osäker på om hon skulle vilja ha en så mönsterstickad historia. Får kolla upp det lite närmre. Har bevars en hel del andra saker på gång som jag bör ägna lite tid åt också.

But on the other hand, I have a lovely Bordeaux red yarn that I think would be perfect for a shawl for her, in simple garter stitches. Or may be a greenish one, that I think should be perfect for a Candle Flame. Have to check up what she should prefer, no hurry, have some other things to do before that.




Jag har nu under en längre tid sett de ena ljuvligare tvåfärgsstickade vantarna efter de andra, och häromdagen kunde jag inte stå emot längre, utan gav mej på ett par Tallulah's Hearts. Bilden är rent katastrofal, men jag fixade inte någon bättre nu. Förhoppningsvis kan det bli någon bättre längre fram. Första försök med den typen av stickning, och lite galet blev det i början. Fick repa upp och börja om, den blev alldeles på tok för smal. Det är vådan med att inte veta vad man pysslar med! Trodde i min enfald att jag hade grepp om masktätheten, men icke. Det drog ihop sej betydligt mer än jag räknat med. Här krävs övning, det förstår jag, men skam den som ger sej.

For quite a while I’ve been looking and admiring all those two-coloured mittens that you can find all over the blogosphere. They are so lovely, but I have never done anything in that technique before, and so far I’ve just looked at them. But now I couldn’t resist it any more, and began with a pair of Tallulah's Hearts some days ago. But it wasn’t a success from the beginning. Had to frog it because they became to narrow, in spite of all measurements and counting. Suppose I have to practise a bit more, to learn how to count the gauge for this kind of work. Unfortunately the picture is a catastrohpy, just couldn't get it better. Hopefully it will be a better on later.




Sockar till Jan är på gång också, ribbstickade och tråkgrå, men det är så han vill ha det. Kan inte tänka mej att han skulle stoltsera med några färgglada. Har lite svårt att föreställa mej att han skulle gå omkring och utbrista ”Se vilka fina grön-blå-röd-gul-lila-svartspräckliga sockar min rara fru gjort till mej!” Fast jag har ett par påbörjade sockar till mej själv, och de är färggranna! Men de får allt ligga till sej, i väntan på … vadå? Bättre tider? Pension?

A pair of socks for Jan is on the go, as well, ribbed and boring grey, but it’s the way he wants them. Can’t imagine him with a pair of multicoloured ones. “Look what a lovely pair of green-blue-red-yellow-lilac-black socks my sweet wife has done for me!” No, it isn’t what I expect him to say! But on the other hand, I have a pair of multicoloured ones on the needles for myself. But it isn’t many rows done so far, and I suppose they have to wait. For what? Better times? Retirement?




Tröjan till David går framåt, om än inte i förväntad takt. I min obotliga optimism hade jag ju hoppats på att få den klar till jul, men har blivit tvungen att inse att jag nog får vara glad om den blir klar innan vintern är över. Fast det blir väl fler vintrar?

The sweater for David is in progress, but not as fast as I had expected. I had hoped for getting it finished for Christmas, but I just have to realise that it won’t work out. Supose I have to be lucky if it will be finished before the end of the winter. But it will be more of the kind, won’t it?




Tubhalsduksmössan, vad man nu ska kalla Abby för, växer också till sej, lugnt och sansat, även om det är väldigt svårt att se vad det ska/kan bli av det, på det här stadiet. Ingen växtvärk här heller, men den ska jag nog klara av till jul. Kniper det kan jag nog fixa den på en vecka, men hur roligt är det? Vill faktiskt växla om, och nu måste jag ju få grepp om det här med tvåfärgsstickning. Har sett ett sånt fantastiskt mönster på en bård med brandbilar, en tröja med sådana på måste väl Lillprins Bus ha? Den tror jag han skulle uppskatta. Fast i och för sej tror jag han jättegillar allt hans förstaslav gör. Utom möjligtvis en och annan yllemössa, som inte föll i så god jord. Men jag lär mej, aldrig mer mössor i ullgarn!

The scarfhat, or what you could call the Abby, is growing as well, calm and sober. No growing pains here. So far it's almost impossible to guess what it will be, looks like absolutely nothing, but I have good hope for getting it finished for Christmas, at least. I think I could do it in a week or so, if I concentrated on it, but how fun is that? You can’t just keep on with one thing, can you? Have to change a bit, and now I just have to see what will happened with the two-coloured mittens, when I think I’ve got a grip of it. And if I manage to figure out how to do it properly, I will give a try to a sweater with a just adorable pattern on, a line of fire trucks! Should’n Alex like that? I’m sure he will, he use to like what his first slave do. Except for caps of wool, it wasn’t that popular. But I learn, no more wool caps!

fredag 14 november 2008

Tävlingar / Only in Swedish

Oj, så många tävlingar det florerar i bloggvärlden just nu! Kolla in bara:



Från Drefseryds Gård kan man vinna ett ljuvligt lammskinn, det vore väl en höjdare? Det tycker jag skulle vara perfekt för våran Alex att sitta och mysa på, inte sant?




Och Agata lottar ut Sticka Accessoarer! Men där börjar det bli bråttom, tävlingen går ut i morgon.




Och se, Tummelisa lottar ut presentkort på garn!




Och sist men inte minst, Fnixen lottar ut en ljuvlig ullgarnshärva.

Tänk om man har turen med sej? Måste helt enkelt göra ett försök, det kan ju vara min tur nu, eller …?

onsdag 12 november 2008

Lite vinsnack / Only in Swedish

I torsdags hade jag ytterligare en träff – det låter så formellt med lektion, så det undviker jag att kalla det för – med baskursen i vinkunskap. Då gick vi bl a igenom området Beaujolais, detta ofta negligerade och missförstådda område i södra Bourgogne. Kom då osökt att tänka på att det snart är den tredje torsdagen i november = den dag då årets Beaujolais Nouveau släpps till försäljning. Vinerna är väl inte alltid så mycket att skriva hem om, men själva idén, den är ju helt lysande. I alla fall ur producentperspektiv. Tänk att skörda druvorna, jäsa musten, buteljera och skicka iväg till kunderna inom loppet av två månader, och håva in pengarna utan att behöva ha lagt tid eller möda på att lagra vinet själv. Ingen fördröjning i kassaflödet där, inte! Nu har väl hysterin kring dem lagt sej, men för 10 – 15 år sen köade folk den dagen och nästan slogs om att få bli vid de allra första flaskorna.

Men det finns faktiskt riktigt trevliga Beaujolaisviner, även om man då får gå upp lite i pris. T ex Juliénas 2006, nr 96558 för 100:- gör inte ont att sitta och sippa på, om man vill ha ett lätt, mjukt och friskt vin, och den går alldeles utmärkt till lättare maträtter, både kött och fisk.

Det gemensamma och unika med Beaujolaisvinerna är att de görs på druvan Gamay, som faktiskt inte trivs särskilt bra någon annanstans i världen än just på denna lilla plätt, och att tillverkningen sker på ett lite annorlunda sätt jämfört med andra viner. Metoden kallas Macération carbonique, eller kolsyremetoden på ren svenska, och innebär att de hela druvorna läggs i en sluten tank som fylls upp med kolsyra så att inte något syre ska komma till. Då börjar en jäsningsprocess inuti de hela druvorna, som pågår tills det blivit ungefär 2 % alkoholhalt. Då brister de. Under tiden har de nedersta druvorna krossats av de ovanliggandes tyngd, och en alldeles vanlig jäsning har satt igång med hjälp av de naturliga jästsvamparna som finns på skalet. När de övre druvorna brustit börjar även för dem den vanliga jäsningsprocessen och hela proceduren fortskrider sedan som för vilket annat vin som helst. Men den där inre jäsningen gör att det blir en alldeles särskild, mycket fruktig och bärig smak på vinet. Man brukar prata om skumbananer i smaken, och lite jordgubbe och hallon kan man nog också känna.

Faktum är, att nu när jag sitter och tänker på det, så tror jag faktiskt att jag ska ta och köpa oss en flaska Nouveau, trots allt. I fjol var de faktiskt riktigt bra, de som såldes här på Systemet i alla fall, och det är trots allt lite kul med fenomenet även om man inte nödvändigtvis måste springa dit just på torsdag. De lär nog finnas kvar ett slag till. Och om man inte gillar sträva röda viner så är absolut Beaujolais värt ett försök. Några tuffingar är de inte, men de som är snäppet över Nouveauerna är inga mesar för det, även om de allihop hör hemma i snäll-klassen.

lördag 8 november 2008

Köphysteri / Shop til you drop

Nu har jag gjort det igen! I går var jag med vännen Soile och hennes dotter Johanna till Ullared, detta vansinnestempel. Det var en pärs, vill jag lova, men vad gör man inte för sin Alex? Han behövde ju en bävernylonoverall inför vintern, och sådana står inte att finna i England. Tyckte då att jag kunde följa med, för säga vad man vill om stället, men priserna är bra, inte tu tal om saken. Och det fanns fler grejer som behövde inhandlas inom den närmsta tiden, så då kunde jag lika gärna passa på när tillfälle gavs. Kunde väl inte vara så hemskt som jag mindes det från förra gången, eller …?

Klockan 07.00 på morgonen – en sån fasansfull tid, bara det borde ju rendera en tapperhetsmedalj! – gav Soile och jag oss iväg med tåget från Trollhättan, med sikte på Göteborg. Dit kom vi en knapp timme senare, och Johanna stod enligt överenskommelse och väntade på oss där, och gemensamt gav vi oss iväg mot Mammons Tempel.

Till saken hör att jag redan på torsdagskvällen, med tanke på denna resa, hade påbörjat en liten tröja till Johannas lilla Linnea. En snabb liten historia i Debbie Bliss Cashmerino Aran, stickor nr 4,5 och mönster Little Sister Sweater. Redan på tåget fick jag lite gjort på den, och under den timslånga bilfärden blev den ytterligare en bit längre.

Strax efter nio anlände vi till resans mål, och första anhalt blev skoaffären som ligger precis bredvid Stora Varuhuset. Jag har länge varit i skriande behöv av ett par rejäla höstskor, har letat här i stan men stl 36 är inte den storlek där det finns mest att leta ibland, så det kunde ju vara lämpligt att kasta ett getöga på deras sortiment. Och under över alla under, jag hittade två par som både var passande och passade! Uj, där stod jag som åsnan mellan två hötappar, och det slutade med att jag köpte båda paren.



Två par på en gång, har väl aldrig förut inträffat i världshistorien. Kände mej både euforisk och fruktansvärt extravagant. Tänk, två nya par på samma gång, brukar normalt inte bli mer än ett par var femte år eller nåt sånt. Skor inköps när de som är i bruk faller sönder, inte i såna här mängder! Fast nu behöver jag väl inte jaga några nya på 10 år, lysande!

Detta gick snabbt och elegant, nästan inga kunder i butiken och hela transaktionen var klar på mindre än en kvart. Alltså var det inget mer att be för, bara att kasta sej med huvudet före i det stora vansinneshavet. Och vansinnigt var det, helt enligt vad vi befarat med tanke på trängseln redan på parkeringsplatsen. Milde tid vad folk där var, och alla slogs med näbbar, klor och kundvagnar för att komma intill hyllor, lådor, pallar och ställ. Tycker jag borde vara värd ytterligare en tapperhetsmedalj för att jag inte vände i dörren. Men jag hade min lilla inköpslista och satte igång med jagandet. Betade av en sak i taget, och efter en timme var det klart. Vid det laget var jag helt färdig, så att gå och titta efter icke planerade saker för ro skull var inte aktuellt. Hörapparaten – min nya, fina, som jag är så lycklig över! – stängde jag av, sorlet och väsnet höll på att driva mej till vansinne, och bestämde mej för att uppsöka etablissemangets café, för att sätta mej med en kopp kaffe och fortsätta med stickningen i lugn och ro. Förra gången jag var där fanns det gott om plats och var inga problem att förbli sittande där så länge jag önskade, men denna gång var inte den andra lik. Folk stod i kö för att få en stol! Till slut fick jag en också, och satte mej till ro med kaffe, mazarin och stickning. Men när kaffe och kaka var slut började folk titta lite snett på mej där jag satt, så jag köpte en kopp kaffe till, en smörgås och ytterligare en kaka. Tänkte att det skulle vara lite längre. Och jovisst, det gjorde det, men inte i evigheter. Vid halv ett klarade jag inte av trycket längre, utan gav upp min plats och beslöt att dra mej utåt. Försökte utan framgång få tag på Soile för att tala om mina planer. Det visade sej senare att jag hade numret till hemmavarande och icke telefonsvarande Kauko! Ja, ja, jag betalade mina varor – lyckades bli en hög trots allt – och gav mej ut. Så ljuvligt härligt det var med lite frisk luft och armbågsrum! Men vad göra där? Grått och mulet och en liten aning fukt i luften i kombination med tämligen trötta ben och en motsträvig kundvagn att dra på uppmanade inte till några längre promenader. Kastade ett öga in i matserveringen som låg där, men där var överfullt, inget alternativ. Men många lediga bänkar utanför entrén fanns det, ingen ville sitta där i fukt och kyla. Men jag hade ju köpt några rejäla badhanddukar, det var bara att använda en att torka bort vätan med den ena och bre ut en annan att sitta på. Varm och skönt för lilla rumpan, i alla fall. Så där satt jag sen som klistrad och fortsatte med Linneas tröja tills Soile och Johanna kom ut, dessa fantastiska människor som stod ut ytterligare två timmar där inne, och det utan kafferast! Men vid det laget gick det inte så fort med stickorna, fingrarna stelnade till, det var säkert inte mer än 5o i luften och nu och då kom det några regnstänk. Men det krävdes mer än så för att få in mej i smältdegeln igen! Fast jag måste erkänna att det var gott att sätta sej i bilen sen, och få upp värmen. Med facit i handen hade det naturligtvis varit smartare om jag hade haft bilnyckeln, ingen tvivlade väl någonsin på att jag skulle bli klar före de andra, men nu har vi i alla fall kommit på tanken, inför eventuella kommande gemensamma äventyr där. Just nu verkar det väl inte troligt, men vem vet, minnet bleknar och snart finns det andra grejer våran Alex behöver som kan vara smart att inhandla där.

Väl hemma och åter i balans med mej själv och världen stickade jag faktiskt färdigt den lilla tröjan, och nu är det överlämnad. Det var nog personligt rekord, ett dygn ganska precis. Fast det var som sagt ett väldigt snabbstickat garn och en liten och behändig modell. Tack och lov att jag hade den att roa mej med under dagens alla timmar!

Garnet är ganska men inte väldigt mörkt vinrött, men det var lättare sagt än gjort att få fram rätt färg på ett kort.






I survived! I was with our friend Soile and her daughter Johanna to huge warehouse yesterday, I who hate warehouses, even small ones! May be I should tell a bit about the place, to start with. Some 200 km from were we live is one of the hugest warehouses in Scandinavia, and people use to go there shopping like maniacs from near and far. It’s amazingly popular, even if I don’t understand it. They have almost everything, and it’s really very cheap. But awful!!!

Well, yesterday morning at 7 o’clock Soile and I left Trollhättan by train and went to Gothenburg. It took just about an hour, and there Johanna met up with her car. We went on, and about another hour we came to our goal, Ullared. It didn’t looked very nice at the car park, it was really hard to find a place there, and if it had been up to me, I think we had went back home immediately. But it wasn’t my decision, so we left the car, grabbed a trolley each and went on. First we visited a shoe shop next door to the warehouse, Johanna wanted to look there first and to be true, and I really needed a pair of new shoes myself. I had been looking for some here in Trollhättan, but hadn’t found any. My size isn’t the most common, a bit too small for an adult and a bit too big for a child so it’s always a problem for me. But here I immediately found two pairs!


And after some thoughts I bought both of them. It was really extraordinary, normally I buy one pair every fifth year or so, only when the old ones falls in pieces. Now I hopefully don’t have to look for any new for at least 10 years!

It didn’t take long there and soon enough – too soon! – I had to face the madness in the main warehouse. And it was just as awful as I remembered it from our last visit there one and a half years ago. It was even worse, it was so many people, all with overloaded trolleys and madness in their eyes.

I had written a list of what I intended to buy, mostly some clothes for our beloved Alex, things that Karin hadn’t found in England but wanted for him. We have a bit different kind of winter clothes here, for instant a type of overall that seems to be unknown there. And some other things as well, not much but just to take the opportunity when I was there, some towels, sheets and trousers for Jan.

I grabbed my trolley and went right in to the madness and after quite some fights I managed to get what I wanted. It took all together just about an hours, and after that I was so tired of it so I just didn’t even considered to just look around there. I wanted to sit down and knit! I had started a little sweater for Johanna’s daughter Linnea the evening before, just to have something small and easy for this case. I did some on it at the train and in the car, and wanted to keep on with it now. There are a couple of coffee shops in the warehouse, but it was so many people there, so I had to queue to get a chair! But at last I managed, and took a cup of coffee and a cookie, and began to knit. Lovely, even if it was crowded there as well. But when the coffee and the cookie were finished, people began to look angry at me, so I had to get myself another cup and cookie and a sandwich as well. Thought I could stay for another while with that in front of me. And so I did, but after all together two hours there I just had to leave my place, the pressure from the surroundings was just too much! But I just couldn’t begin to go around there any more, just had to leave. I paid my things and went out in the fresh air. How lovely it was! But quite cold, just about 5oC, cloudy and a tiny little bit of rain in the air. So, what to do next, waiting for Soile and Johanna? A walk wasn’t that tempting, with legs and feet that thought they had done enough and a big and clumsy trolley. It is a small restaurant there just around the corner, but it was overloaded, not a chance to get a chair there, unfortunately. But outdoors, just at the exit of the warehouse were a lot of benches, all empty. But I had bought some bathe towels, so I used one to wipe up the rainwater from one of them and took another one to sit on! Splendid, warm and cosy for the bottom and restful for my legs. Ok, I became a bit stiff in my fingers, but I kept on knitting in good speed in spite of that. And there I sat for another two hours, when Soile and Johanna were finished with their shopping. I must say I admire how preserving they are, they had been going on for five hours, without the slightest coffee break! What energy!!!

But at last we were back in the warm and dry car, and could satisfied go back home again. Of course it had been much smarter if I had had the car key from the beginning, it was no surprise that I was finished before the others, but next time we will think of that – if it will be a next time? But soon enough I will forget about all the horrors of this day, and just think of all the good stuffs I can get for Alex.

In the car I joined the sleeves to the body of the sweater and made the main part of the yoke, and later in the evening I finished it. I think it was the fastest ever I have finished a sweater, in less than 24 hours! But it was a fast done yarn, Debbie Bliss Cashmerino Aran, needles no 4,5 mm and a simple pattern, Little Sister Sweater in size 1 year. The yarn is quite dark red, but not as dark as the picture says, it was impossible for me to get a better photo.

tisdag 4 november 2008

Lite vintips / Only in Swedish

Nu har Systembolaget släppt ett antal nya viner förutom ett antal nygamla viner = nya årgångar av sådana viner som finns mer eller mindre för jämnan att tillgå.

Ikväll har vi i Munskänkarna Trollhättan fått tillfälle att prova några av dem, under synnerligen gemytliga och avspända förhållanden. Ömsom vin och ömsom vatten, skulle man nog kunna sammanfatta tillställningens viner. Ett var i princip odrickbart enligt min mening, nr 99297 Raza Malbec. Drickvarning utfärdas härmed! Vanillinsocker i dryckesform, varken mer eller mindre. Helt vidrigt. Men det var undantaget, mycket gott och trevligt har släppts.

En riktigt trevlig Sauvignon Blanc i form av nr 96554, Pouilly Fumé från Loire i Frankrike. Ett praktexemplar av den druvan och stilen, alldeles lagom doft och smak av fläder och nässlor, lite rökig, bra syra och lagom stor doft och smak utan att bli så överväldigande som dess motsvarighet i t ex Nya Zeeland. Ok, priset är kanske inte helt budget, 149:- kostar det, men ska man ha något lite extra till en förrätt med Chevréost så sitter den säkert som amen i kyrkan som en smäck.

För att fortsätta på den vita sidan, så har nu Australiensiska Tahbilk Marsanne, nr 6406, kommit i en ny årgång. Alltid lika trevlig. Frisk och fräsch och med en väldigt behaglig och alls inte överväldigande ton av honung. Trots att det inte alls hör hemma hos ett marsannevin kunde man faktiskt dessutom känna av en liten ton av petroleum, vore nog inte omöjlig att förväxla med en riktigt bra riesling.

Det här vinet tycker jag är lite kul, för det är inte ofta man träffar på viner gjort av enbart druvan Marsanne. Den har sitt ursprung i norra Rhônedalen i Frankrike, där den brukar ingå i de vita vinerna tillsammans med druvan Rousanne, men sällan ensam. Men det är den däremot i Tahbilks version, och riktigt lysande är den!

På den röda sidan går det inte att förbise Château Fournas Bernadotte, nr 3834, från Bordeaux. Även det en nygammal bekantskap, stor doft av mörka bär, läder, grön paprika och lite bläck och stor, lång smak av ekfat, grön paprika och blåbär. Mums för Måns, synd att priset är som det är, 181:-.

Lite mer facilt är då en annan Bordeaux med sina 119:-, nr 5327 Christian Moueix Saint-Emillion. Mycket trevlig den också, om än helt annorlunda. Det beror främst på att den här är gjord på mestadels Merlot, medan Bernadotten är gjord på en blandning av Cabernet Sauvignon, Cabernet Franc, Merlot och till och med en gnutta Petit Verdot, alltså en typisk Bordeauxblandning. Mjuk doft av mörka bär men även en ton av lingon, bra tanniner, lite rostat fat och kaffe i smaken.

Vill man bara ha ett enklare vitt vin, till fisken med smörstinn sås eller någon annan lättare mat med lite fetma i, så är faktiskt Macon Village, nr 96567, inget dumt alternativ. Visst, inget stort vin, men mjuk och trevlig, med en inte alltför överväldigande smörig smak. En budgetbourgogne som faktiskt gör skäl för sina 69:-.

Fast ska man snacka kanonviner, så är det inte mycket som slår Château Picque Caillou 2005, nr 99499, 141:-. Ett sånt ljuvligt vin, trots sin blygsamma ålder! Och bättre lär det bli om det får ligga till sej lite. Tyvärr är det snabbt på väg att ta slut, har just beställt några och hoppas på att vi verkligen lyckas få dem.

måndag 3 november 2008

Utmärkelse, FO och nystart / Awards, FO and new start


Jag har fått en utmärkelse! Är hon inte för rar, Lupie, som gett mej den?! Men oj, nu ska jag välja ut fyra att skicka den vidare till, det som är så herrans svårt att välja. Det finns så väldigt många trevliga, roliga, fantastiskt intressanta bloggar som jag läser med stor förtjusning, så det är näst intill omöjligt att välja. Men ok, jag gör ett försök, och listar dem i bokstavsordning:

I’ve got an award! Isn’t she just too sweet, Lupie!? But oh dear, now I have to chose some others to send it forward to. It’s so hard, because it’s so many interesting, nice, fun and fantastic blogs out there, that I love to read. But ok, I’ll give it a try, and will list them in alphabetical order:

Barbro
Bianca
Eva I Stäket
Karin
Needles of Iron





Och så över till något helt annat. Ulfs kofta är klar!!! Med alla trådar fästade och alla knappar på plats. Måtte den nu passa, den förra blev inte nåt vidare.

And over to something totally different: Ulf’s cardigan is finished!!! With all the threads weaved in and all buttons sewn on. Please, let it fin now! The last one I did wasn’t any success in that way, unfortunately.





Nu är det Davids tröja som har högsta prioritet. Ja, nästan i alla fall. Våran Alex vill ha en sjal, och då är det klart att grabben ska få en sjal! Fast i och för sej är han helt tillfreds med att använda söta mors, men söta mor vill ha sin själv. Alex har kommit på att det är väldigt mysigt och skönt att sitta insvept i en mjuk och go sjal när transport medelst kärra sker. Problemet är att Karin tycker att just den sjalen gör sej väldigt bra runt hennes hals vid just de tillfällena också, så det har uppstått en intressekonflikt, så att säga. Alltså har en gul och grann och mjuk och förhoppningsvis skön rätstickad sjal påbörjats, så får vi se om den kommer att duga lika bra som den som nu används.

Now David’s sweater will get first priority. Almost, at least. Our Alex wants a shawl, and of course he will have a shawl! But seriously, he is quite satisfied with dear mother’s, but dear mother want it for herself. Alex has realised how cosy it is to be wrapped in to a soft and warm and nice shawl, when he is sitting in his pushcart. The problem is, that Karin would love to have the same shawl at the same time, so a conflict of interest as appeared, so to speak. So, now a yellow and soft and hopefully very nice shawl has been started, let’s see if it will be as good as the one they are using now.

fredag 31 oktober 2008

En sån kär överraskning! / What a lovely surprise!




Se vad som låg och väntade på hallgolvet när vi kom hem från läskiga jobben ikväll:

Är de inte för goa, Ulf och Helene? En grappa-choklad, en chokladbok och en handarbetstidning på tyska – OBS! notera namnet på publikationen! Och det som ett tack för sällskapet på vår gemensamma italienresa. Man blir änna rörder! Och jag som den sista tiden gått och funderat på att skaffa en tysk tidning – stickrelaterad, naturligtvis – för att se hur det skulle gå att få ut något av ett mönster på detta vilda tungomål. Det finns ju de som följer mönster på både ryska, japanska, franska och jag vet inte allt, då skulle det ju vara kul att göra ett försök med det för mej något mer lättbegripliga tyskan. Det finns mönster på en topp som kanske skulle kunna gå att greppa. Men det finns ju ingen användning för en sådan än på många månader, så tanken får nog mogna lite :-)

Oh, look what we found when we came home after work tonight! A grappa chocolate, a book about chocolate and a handicraft magazine in German! Do you notice the title of it? It was a surprise gift from our beloved Ulf and Helene, as thanks for the company at our trip to Italy. Aren’t they sweet?




För övrigt går det undan med den billiga leverkorven här! En tröja på tre kvällar, helt i min smak! Fast ärligt talat har det inte varit många maskor, 16m/10 cm stickor nr 5,5 och storlek 2 år, det blir ingen långdragen historia. Men jag måste säga jag är nöjd med den, tjock och mjuk och go. Nu återstrå bara att se hur den håller i fason efter några tvättar. Det här garnet - Tropical Lane's Tuttofare – är helt nytt och okänt för mej.

Har köpt ett nytt sockgarn, Regia Bambu, för att göra ett par sockar till Jan igen. Det är helt vildsint så förtjust han har blivit i hemstickade sockar. Jätteroligt att det uppskattas, det man gör, men jag vill ju också så gärna få klart Ulfs kofta så jag kan sätta fart på allvar med tröjan till David. Har inte gjort mer än några cm, och den som jag tänkt skulle vara klar tills vi ska dit till jul.

Julstrumpan till Alex måste bara hinnas med, högsta prioritet.

Och så har jag hittat ett koftmönster som jag tror Karin skulle gilla. Fast om den trista lilla realisten djupt inne i mej får framföra sin åsikt, så blir det nog inget med det förrän framåt våren. Hoppas det fortfarande är modernt då!

Vantar hade jag tänkt sticka inför vintern också, liksom en tröja till Linnea i ett härligt garn jag fick över när jag stickade en väst till Karin. Och så naturligtvis Abby som jag hade tänkt Helene skulle få i julklapp. Fast det kommer väl fler jular, om inte tecknen är helt fel.

Det finns så mycket kul jag skulle vilja göra, men tiden … :-( Har inte tid att jobba, fast utan det blir det väl inte mycket garnpengar, kan jag tänka.


Fast and easy! A sweater in three evenings, just my cup of tea! But honestly it wasn’t that much of stitches, 16 st/10 cm, needles no 5,5 mm and size 2 years, it can’t be anything but fast done. But I must say I’m very satisfied with it, thick and soft and cosy. Now just let’s see how it will remain after some washing. This yarn – Tropical Lane – is all new for me.

I have just bought a new yarn for another pair of socks for Jan. It’s unbelievable how fond he has been of homemade socks. It’s really fun that they I’ve done so far has been appreciated, but I really longs for finishing the cardigan for Ulf and go on with the sweater for David. I intend to get it finished until Christmas, so we could bring it with us when we will go there, still hoping but is not all convinced.

The Christmas sock for Alex just has to be done, no matter what.

And I’ve found a pattern of a cardigan that I think Karin would like http://www.elann.com/ShowFreePattern.asp?Id=259024. But the tiny little realist deep into me said that it won’t be done until springtime. Hope it still will be fashion at that time!

Mittens – with a lot of different colour patterns on or cables or other decorations –are on my list to do immediately, as well as a sweater for Linnea with a left over yarn from a vest I did for Karin. And of course Abby intended to do for Helene for Christmas.

Oh, it’s so many things I would like to do, right now, not next week or month or year! I’ve really not time for work, but suppose I have to, it would be hard to buy yarn without that.

onsdag 29 oktober 2008

Italienskt garn / Italian yarn



Glömde ju att visa garnet jag köpte när vi var i Italien. Tropical Lane heter det. från ett företag som heter Tuttofare - tror jag! - och är 60 % merino och 40 % dralon. Det är helt ljuvligt, både i kvalité och färg, men jag hade inte en susning om vad jag skulle göra med det, när jag köpte det. Fyra nystan på vinst och förlust blev det.

Nu har det legat i sin påse och pockat på uppmärksamhet i en hel vecka, och i kväll kunde jag inte stå emot längre. En provlapp gav lämplig masktäthet, och sen kunde jag lista ut att det borde räcka till en tröja till Alex. Undan går det med stickor 5,5, på mindre än en timme har jag gjort en tredjedel från nederkant upp till armhålorna. Attan så mycket roligare än Ulfs stackars kofta som tar en timme att få till en cm på!

Forgot to tell about the yarn I bought when we were in Italy. Tropical Lane is the name of it, from a company named Tuttofare - I think - 60 % merino and 40 % dralon. It’s so soft and lovely and I think the colour is just wonderful. I bought four balls of it, without any idea of what to do with it.

Now it has been staying in the bag for a whole week, and tonight I couldn’t resist giving it a try. A swatch told me that it might be enough for a sweater for Alex, and in less than an hour I’ve done a third from the lower edge to the armholes. So much more fun than the cardigan for Ulf. It takes an hour to do a cm of that!

söndag 26 oktober 2008

Inte mycket tid till stickning / Only in Swedish

Nu är vinmässan över för i år och Jan och jag linkar omkring här som någon sorts märkliga zoombies. Ryggar och ben hade varit väldigt käckt att kunna byta ut just nu.

Förberedelserna börjar närma sej sitt slut, vi är redo för invasionen.

Det är ett fasligt stående, gående, bärande och släpande under många timmar, men roligt är det. 2 430 besökare hade vi under sex timmar så det var tämligen trångt periodvis, och fnatta på fick vi göra. Men alla, såväl arbetande munskänkar som besökare, var på lysande humör och allt flöt på i god ordning. Fast när klockan slog sex och det var dags för stängning var vi ganska nöjda med det. Sen följde ytterligare en dryg timmes intensivt jobb med att samla ihop allt och undranröja alla bevis innan vi totalt utmattade och uthungrade kunde sätta oss vid dukat bord, få i oss lite mat och dricka upp slattarna som blivit över. Nu dröjer det fyra månader innan vi drar igång arbetet med nästa års mässa, den artonde i ordningen.

Och förresten, för de nära och kära som vill läsa min resedagbok, nu har jag lagt in den här.

torsdag 23 oktober 2008

Hemma igen / Home again



Så var det lilla roliga över. Hemma igen efter tolv fantastiskt innehållsrika, minnesvärda, kul och totalt utsjasande dagar i Tyskland och Italien. Vi har varit på en vinresa med buss, och sett och hört och ätit och druckit hur mycket intressant och gott som helst. Hektiskt som bara tusan, men många transportmil i bussen har det dessutom varit, så det har även blivit en del stickat.

So, now we are back home again, after twelve fabulous, interesting, memorable and absolutely dog-tiring days in Germany and Italy. We have been on a wine-trip by bus, and have seen and heard and eat and drunk such a lot of interesting and tasting things. It has been hectic like blazes, but it has also been a lot of miles sitting in the bus, so I’ve also knitted quite a lot.




Jans sockar, t ex. Sitter som en smäck, han har redan beställt fler.

Jan’s socks, for instance. Fits perfect, he has already ordered another pair.




Och tröjan till Alex, som jag började med för evigheter sen. Klar!

And the sweater for Alex I started ages ago. Finished!


Håller på att skriva ren min resedagbok, och kommer att lägga in den på separat blogg och länka till den här om några dagar.

torsdag 9 oktober 2008

Snart dags för semester / Soon time for vacation

Oj, så tiden springer iväg! I morgon kväll, direkt efter jobbet, ger vi oss iväg till Jönköping för övernattning och sen tidigt lördag morgon avfärd mot sydligare nejder. Det blir bussresa med Vinsten ner genom Tyskland och sen en rejäl sväng i norra Italien. In i nordöst – Trentino Alte Adego – genom Venetien och Toscana för att sen svänga norrut igen för besök i både Valltelinadalen och Piemonte, innan färden går hemåt igen via Tyskland. Åter hemma igen 21 oktober.

En hel del transportsträckor blir det, framför allt första och sista dagarna, och vad passar då bättre än att sticka? Men vilket huvudbry, vad ska jag ta med mej? Inget för stort, det tar dels för mycket plats i packningen och dels blir det otympligt att hålla på med. Alltså något litet och kul och helst flera stycken. Inte kan man sitta med samma hela tiden heller, eller …?

Oh, how the time run away! Tomorrow evening, after work, we will go to Jönköping and stay over night there, and then early Saturday morning we will go to Italy. This trip will be by bus, through Germany, in to Italy at Trentino Alte Adego, further on to Venetia and Tuscany, up through Valltelina and Piemonte before we go up north through Germany again and back home the 21st of October.

It will be quite some hours in the bus, especially the first and last days, and what to do then but knitting? The question is, what to bring with me? It can’t be too big, it would take too much space in the luggage and besides that be quite clumsy to have in the lap. And it has to be more than just one, you have to have something to change with, haven’t you?



Efter moget övervägande har jag bestämt mej:

So now I have made up my mind:



Sockorna till Jan, i Opals Sommarnattsdröm. Skulle inte vara dumt att få dem färdiga, eller åtminstone den ena.

The socks for Jan, in Opal's Summernightdream. It wouldn’t be bad to get them done, or at least one of them.




En sedan ganska länge just jämt påbörjad tröja till Alex, i Fidji. Det har inte funnit behov tidigare, men nu verkar det som om de gamla börjar ta slut :-)!

A sweater for Alex that I started quite a while ago. It hasn’t been any hurry with it so far, but now it looks like the old ones are coming to an end and some new are needed :-)!




Och till sist en alldeles just precis påbörjad Odessa.

And an Odessa, just recently started.


Räcker det? Vilket trauma det skulle vara att bli utan en stickning att hålla i händerna! Men jo, det gör det nog. Det kommer trots allt att hända en hel del under resans gång som pockar på uppmärksamhet, och lite social får man väl lov att vara däremellan också.

Will that be enough? What a trauma if I run out of knitting projects! But it will be other things to do, and I suppose I have to socialise a bit as well, not just knitting.




Hittills har jag fnattat på med Ulfs kofta. Den börjar komma sej nu. Har just anslutit ärmarna till bak- och framstyckena. Sen är det bara att sticka ihop hela härligheten. Många långa varv blir det, men de minskar snabbt vartefter, och är väl bitarna hopfogade kan man ju trots allt skymta ljuset i tunneln.

Västen till Karin som jag teststickar åt Jacquelyn har däremot hakat upp sej. Nästan uppe vid halsringningen blev det tvärstopp, och nu jobbar Jacquelyn för fullt för att reda ut hur det egentligen ska vara. Det ska väl vara klart tills vi kommer hem igen, så då kan jag äntligen göra den klar.


So far I have done quite a lot of the cardigan for Ulf. I have just joined the sleeves to the body. It will be very long rows now, but it will decrease fast enough and then it soon will be finished. Well, at least in sight!

But unfortunately it has been a break with the vest for Karin, that I test knit for Jacquelyn. Almost up at the neck it was something wrong in the pattern that has taken her quite a while to sort out. I haven’t got the corrections yet, but I suppose I will have it waiting for me when we are back home again. Then it won’t take long till it’s finished.

Rapport från ett vinglas /Only in Swedish

I går kväll var det åter dags för nyhetsprovning i Munskänkarna. Några av oktober månads nyheter på Systemet presenterades, och det fanns en hel del godsaker där. De viner som släpps i oktober, precis som de som kommer i aprilsläppet, tillhör det så kallade ordinarie sortimentet, är alltså inte tillfälliga som de flesta viner som kommer resten av året utan ska vara tillgängliga i minst ett år. Skönt, nu behöver man inte springa benen av sej för att få tag på någon av godingarna.

Vi fick prova sex vita och nio röda viner, och min favorit alla kategorier blev nr 2175 Comtes d’Isenbourg Riesling Grand Cru Schoenenburg 2005, 149:-. (Ja, ja, det är inte namnet jag föll för!) Inte särskilt ålderstigen, men redan med en tydlig petroleumton i både doft och smak. Sanslöst gott, tyvärr lite dyrare än genomsnittsvardagsvinet, men det är ju inte genomsnittsvardag jämt heller, eller hur? Mums för Måns var det i alla fall enligt mina smaklökar. Fast min grannprovare tyckte det var för syrarikt och var inte alls imponerad. Märklig man, så det kan bli  Fast det är väl det, om än inget annat, jag lärt mej genom åren. När det gäller smak finns inte rätt eller fel, och det gäller bara att komma på vad man själv gillar för typ och stil.

På den röda sidan överraskade ett billigt riojavin, nr 12679 Lat 42 Gran Reserva 2001, 79:-. Riojaviner är väl sällan mitt förstaval, tycker ofta de blir lite för tjocka och ekiga, men denna var överraskande fräsch. En stor doft av fat och dill, mjuka tanniner och bra syra – perfekt för dem som inte vill ha sträva viner – och dill, tobak och choklad i smaken. Ett synnerligen lättdrucket vin!

För den som föredrar lite tuffare grejer så är nr 2716 Solanes 2004, 169:-, en riktig höjdare. Det kommer från den närmast kultförklarade delen i nordöstra Spanien som heter Priorat, en riktig tungviktare med kraftiga tanniner, bra syra och mycket bär i både doft och smak. En sån flaska kan man roa både sej själv och sitt sällskap med en hel lång kväll, smaken stannar kvar hur länge som helst i munnen, och det är en ren njutning att bara sitta och sniffa i glaset dessutom.

onsdag 8 oktober 2008

Våran Alex har flyttat! / Our Alex has moved!

Jag är så glad och lycklig, våran Alex med mor och far har flyttat till ett större hus! Många turer har det varit för dem, men nu är de på plats och verkar nöjda, bortsett från några, förhoppningsvis inte alltför allvarliga överraskningar.

I'm so very happy, our Alex with mother and father has moved to a bigger house! It has been quite a lot of strange ways to get it that far, but now they are there and seems to be very happy about it, apart from some surprises, hopefully not too serious.

torsdag 2 oktober 2008

Överraskningspresent / Surprise gift




Jag har fått ett paket idag, en helt fantastiskt överraskningspresent som jag bara måste visa! Det kom från Jacquelyn Landry, som jag teststickar åt lite nu och då. En hel massa mums för Måns var det, chips, nötter, godis, torkat kött, kryddor och sist men inte minst en härva garn från Beaverslide. Nåt så mumsigt tjockt, mjukt och härligt så jag blir alldeles varm bara av att klappa det. Vet inte riktigt vad jag ska göra med det än, men ett par vantar eller en nackvärmare av något slag ligger bra till, tror jag.

I’ve got a parcel today, a marvellous surprise gift from Jacquelyn Landry, who I’m test knitting for now and then. It was a lot of yummy: crisps, nuts, dried meat, spices and last but not least a fabulous yarn from Beaverslide. It’s so thick and soft and lovely, so I become warm just tapping it! I don’t know yet what to do with it, but a pair of mittens or may be a neck warmer of a kind would be nice, I think.

måndag 29 september 2008

Ett ärligt försök / A decent try

Mycket teststick har det blivit på sistone, och däremellan har det mesta krutet spillts på Ulfs kofta. Men ett varv nu och då har det trots allt blivit på Magic Loop sockarna.

It has been a lot of test knitting lately, and Ulf’s cardigan is growing, may be not exactly fast but sure. But it has also been a row now and then at the Magic Loop socks.



Det var väldigt pilligt de första varven, helt enligt vad det stod i boken 2-at-a-time Socks. Och visst blev det lättare efter ett kort tag, men därifrån till att vara kul … Nej, det här är nog ingenting för mej. Vinsten av att få två sockar färdiga samtidigt äts upp många gånger om av att hela härligheten är så mycket drygare. Det här eviga dragandet i stickan tycker jag inte är kul.

It was very fiddling for the first rows, just as it said in the book 2-at-a-time Socks. And it became easier quite soon, but from easier to fun … No, this isn’t anything for me. I think I loos more by drawing in the cable of the needle all the time, than what I will win by getting two socks finished at the same time.



Nej, tacka vet jag en uppsättning hederliga, gammalmodiga strumpstickor! Nu ska det kanske kunna bli lite bättre fart på dem, och dessutom kommer jag att ha mycket roligare själv under resans gång.

No, thanks for old fashion dpt needles! Now I think they will grow a bit faster, and I will be much happier during the time!

torsdag 25 september 2008

Inget särskilt / Nothing in particular

Dagarna går sin gilla gång. Hösten har kommit med stormsteg, hu så kallt och ruggigt der är om mornarna nu. Det känns värre än vanligt att behöva stiga upp ur den varma sängen nu.

Men det stundar faktiskt en hel del trevligheter framöver trots allt. I morgon kväll ger vi oss iväg till Stockholm för att hälsa på Ulf och Helene. Det blir första gången sen de flyttade dit, så det ska bli alldeles extra roligt. Fast vi ska bara vara där över helgen. Och sen är det bara två veckor kvar tills vi ska ha två veckors semester, som ska spenderas på en bussresa till Italien. ”Bussresa till Italien” är visst namnet på en film som lär vara alldeles exceptionellt dålig, fast vår blir inte trist, det är jag helt övertygad om. Det blir den fjärde resan vi gör med Vinsten, och på de tidigare har det i alla fall inte vilat några ledsamheter! Vi kommer att besöka hur många intressanta vingårdar som helst, prova kanonfina viner och äta fantastisk mat. Sen är det förstås själva transportsträckorna som skulle kunna vara lite dryga, men tänk så mycket sticktid det blir! Har fullt upp med att planera vad jag ska ta med mej. Det får inte vara för stort och helst något som inte kräver att jag behöver läsa mönstret hela tiden. Ett angenämt problem, måste nog börja på något nytt :-)

I tisdags började höstens grundkurs i vinkunskap. Det är en liten men naggande god grupp, så vi kommer nog att få mycket trevligt ihop under resans gång.

Now the autumn is here again, and it’s so cold in the mornings. It’s even worse than normal to get up from the warm cosy bed.

But we have quite some very nice things to looks forward to. Tomorrow evening, right after work, we will go to Stockholm and see Ulf and Helene. It will be the first time since they moved up there, so it will be extra nice. But we will just stay for the weekend.

Then it’s just two more weeks till we will have a longer vacation, and then we will go to Italy at a bus tour. It will be the forth time with this company. And that is really something to looks forward to! The earlier ones have been so very interesting and nice, with a lot of vineyards to visit, a lot of fabulous wines to taste, really great food and some spare time in interesting places. At a bus tour it could be a lot of boring time, but I really looks forward to that, too. Think of all wonderful knitting time there will be! Now I just have to decide what to bring with me. It shouldn’t be too big, and not too complicated – I don’t want to have the pattern in front of my eyes all the time. Oh dear, I think I have to start with something new :-)

Last Tuesday I started up an evening class of wine knowledge. It’s for new members of the wine society we belong to. I usually have a couple of evening classes every year, in different skill levels, and it is so funny. Of course it takes its time with all preparations that is necessary – time that I could have spent on knitting! – but I really enjoy it.





Lite stickat har det väl också blivit sen sist, även om det inte är mycket att visa upp. Jag spurtar nu med teststickningen av en väst till Karin. Gör den i Cygnets Rich Wool Aran, inköpt för en mycket facil penning från Modern Knitting. Hoppas nu bara att det inte visar sej vara alltför billigt, utan behåller skick och fason även efter några tvättar. Det är ett snabbstickat garn, 18 m/10 cm med stickor nr 5, så det går undan. Räknar med att vara klar med den inom inte alltför många dagar, fast kan tyvärr inte visa upp den färdig än på ett slag. Får vänta in att Jaquelyn släpper mönstret. En liten bild på nederkanten kan jag i alla fall visa.

Men sen ska det nog inte bli fler teststickningar på ett slag, utan har väl tänkt försöka koncentrera mej på kofta och tröja som är påbörjade till Ulf respektive David, magic loop sockorna till Jan och som tidigare sagts, troligtvis något nytt att ha med på bussresan. Månde Alex kan behöva en ny tröja? Eller en mössa? Lilla kompisbarnbarnet Linnea kan säkert också behöva nåt nytt inför stundande bistra tider. Och varför inte varsin ny mössa till ungdamerna Karin och Helene? Vantar kommer också att behövas snart, men det har jag ju tänkt försöka med flerfärgsstickning och det behöver jag nog sitta hemma med i lugn och ro. Har dessutom sett chickare former av fuskollar, som kanske också skulle kunna komma till pass. Ja, mycket finns det.

But it has in spite of that been some knitting the last evenings. Mostly I have been working on the vest for Karin I’m test knitting for Jacquelyn. It’s almost finished, it has been very fast done. I’m using Cygnet’s Rich Wool Aran (18 stitches/10 cm with needle no 5 mm) that I bought from Modern Knitting. It’s a very cheep yarn and now I hope it won’t turn out to be too cheep and lose the shape after a few laundries. Unfortunately I can’t show it until Jacquelyn released the pattern, but a bit of the lower part will be ok, I think.

Now I won’t do any more test knitting for a while, just have to concentrate on the cardigan for Ulf, the sweater for David and the Magic Loop socks for Jan. And of course whatever I will start with for the bus tour. May be Alex need another sweater? Or perhaps a cap? May be even a cap each for Karin and Helene? Scarves? Mittens? May be a sweater for our friends little granddaughter? There are so much that I really want to do, how will I manage to choose just one thing? Suppose it will be some more :-)