MINA FAVORITER ALLA KATEGORIER!

M I N A F A V O R I T E R A L L A K A T E G O R I E R! / M Y F A V O U R I T E S!

Mina Favoriter

Lilypie - Personal pictureLilypie Fifth Birthday tickers

tisdag 18 november 2008

Äntligen ett FO / At last a FO



Mycket på gång men inte särskilt mycket som närmar sej sin fullbordan. Det är vådan av att ha för mycket på gång samtidigt, det tar en ryslig tid innan något blir klart. Fast sjalen till våran Alex har jag lyckats få färdig i alla fall. Den har ju faktiskt haft högsta prioritet, precis som allt som görs till honom. Vem är viktigast, bäst och vackrast i världen, jag bara undrar? Fransar var det bara tvunget att bli på den, visst kan väl det vara mysigt att pilla med, när man sitter där i sin kärra, väl insvept? Hoppas den duger lika bra som mamma Karins gjort hittills, så hon kan få tillbaka sin. Tror inte det funkar med att byta rakt av, har lite svårt att se henne för mej, draperad i den här kanariefågelfärgade kreationen.

It’s a lot now, but not very much of FO’s. It’s the backside of the coin when you have too many objects going on at the same time. It takes a lot of time to get anything finished. But now the shawl for our beloved Alex is finished, at least. It has had first priority, just as everything I do for him. Who is most important, best and most beautiful in the whole world, just wonder?It just had to be fringes on it, couldn’t it be cosy to play with the fingers in it, sitting in the pushcart, proper wrapped in. Now we just have to see if it will be good enough to let mum get her back. I don’t thing she would like to change, this canary bird-yellow colour is a bit too much for her, at least in a shawl with long fringes!




Däremot har jag en nästan oemotståndlig lust att göra en annan till henne. Har ett härligt vinrödmelerat gran som jag tror skulle göra sej väldigt bra i en sådan här enkel, rätstickad form. Fast sen har jag ett grönmelerat garn som jag tänkt skulle kunna bli en lysande Candle Flame. Fast där är jag lite mer osäker på om hon skulle vilja ha en så mönsterstickad historia. Får kolla upp det lite närmre. Har bevars en hel del andra saker på gång som jag bör ägna lite tid åt också.

But on the other hand, I have a lovely Bordeaux red yarn that I think would be perfect for a shawl for her, in simple garter stitches. Or may be a greenish one, that I think should be perfect for a Candle Flame. Have to check up what she should prefer, no hurry, have some other things to do before that.




Jag har nu under en längre tid sett de ena ljuvligare tvåfärgsstickade vantarna efter de andra, och häromdagen kunde jag inte stå emot längre, utan gav mej på ett par Tallulah's Hearts. Bilden är rent katastrofal, men jag fixade inte någon bättre nu. Förhoppningsvis kan det bli någon bättre längre fram. Första försök med den typen av stickning, och lite galet blev det i början. Fick repa upp och börja om, den blev alldeles på tok för smal. Det är vådan med att inte veta vad man pysslar med! Trodde i min enfald att jag hade grepp om masktätheten, men icke. Det drog ihop sej betydligt mer än jag räknat med. Här krävs övning, det förstår jag, men skam den som ger sej.

For quite a while I’ve been looking and admiring all those two-coloured mittens that you can find all over the blogosphere. They are so lovely, but I have never done anything in that technique before, and so far I’ve just looked at them. But now I couldn’t resist it any more, and began with a pair of Tallulah's Hearts some days ago. But it wasn’t a success from the beginning. Had to frog it because they became to narrow, in spite of all measurements and counting. Suppose I have to practise a bit more, to learn how to count the gauge for this kind of work. Unfortunately the picture is a catastrohpy, just couldn't get it better. Hopefully it will be a better on later.




Sockar till Jan är på gång också, ribbstickade och tråkgrå, men det är så han vill ha det. Kan inte tänka mej att han skulle stoltsera med några färgglada. Har lite svårt att föreställa mej att han skulle gå omkring och utbrista ”Se vilka fina grön-blå-röd-gul-lila-svartspräckliga sockar min rara fru gjort till mej!” Fast jag har ett par påbörjade sockar till mej själv, och de är färggranna! Men de får allt ligga till sej, i väntan på … vadå? Bättre tider? Pension?

A pair of socks for Jan is on the go, as well, ribbed and boring grey, but it’s the way he wants them. Can’t imagine him with a pair of multicoloured ones. “Look what a lovely pair of green-blue-red-yellow-lilac-black socks my sweet wife has done for me!” No, it isn’t what I expect him to say! But on the other hand, I have a pair of multicoloured ones on the needles for myself. But it isn’t many rows done so far, and I suppose they have to wait. For what? Better times? Retirement?




Tröjan till David går framåt, om än inte i förväntad takt. I min obotliga optimism hade jag ju hoppats på att få den klar till jul, men har blivit tvungen att inse att jag nog får vara glad om den blir klar innan vintern är över. Fast det blir väl fler vintrar?

The sweater for David is in progress, but not as fast as I had expected. I had hoped for getting it finished for Christmas, but I just have to realise that it won’t work out. Supose I have to be lucky if it will be finished before the end of the winter. But it will be more of the kind, won’t it?




Tubhalsduksmössan, vad man nu ska kalla Abby för, växer också till sej, lugnt och sansat, även om det är väldigt svårt att se vad det ska/kan bli av det, på det här stadiet. Ingen växtvärk här heller, men den ska jag nog klara av till jul. Kniper det kan jag nog fixa den på en vecka, men hur roligt är det? Vill faktiskt växla om, och nu måste jag ju få grepp om det här med tvåfärgsstickning. Har sett ett sånt fantastiskt mönster på en bård med brandbilar, en tröja med sådana på måste väl Lillprins Bus ha? Den tror jag han skulle uppskatta. Fast i och för sej tror jag han jättegillar allt hans förstaslav gör. Utom möjligtvis en och annan yllemössa, som inte föll i så god jord. Men jag lär mej, aldrig mer mössor i ullgarn!

The scarfhat, or what you could call the Abby, is growing as well, calm and sober. No growing pains here. So far it's almost impossible to guess what it will be, looks like absolutely nothing, but I have good hope for getting it finished for Christmas, at least. I think I could do it in a week or so, if I concentrated on it, but how fun is that? You can’t just keep on with one thing, can you? Have to change a bit, and now I just have to see what will happened with the two-coloured mittens, when I think I’ve got a grip of it. And if I manage to figure out how to do it properly, I will give a try to a sweater with a just adorable pattern on, a line of fire trucks! Should’n Alex like that? I’m sure he will, he use to like what his first slave do. Except for caps of wool, it wasn’t that popular. But I learn, no more wool caps!

2 kommentarer:

Britt-Marie sa...

Du har verkligen fart på stickorna, sjalen till Alex blir helt underbar.

Tvåändsstickade vantar i det garnet, wow så läckert.

Garnet är helt fantastiskt, ja allt du visar är så häftigt, det är alltid roligt att titta in hos dig.

Lupie sa...

The Abby looks love a lace project I could do with out too much frogging.