Däckad av influensa / Knocked down by the flue

Den illasinnade flunsan har däckat mej totalt den senaste veckan, har inte orkat något, svag som en nyfödd kattunge. Inte kul, men det är bara att gilla läget. Eftersom jag inte orkat göra något annat, som att jobba, städa, stryka eller andra nyttigheter, så har jag suttit insvept i en filt i fåtöljen med en stickning i handen och en ljudbok i öronen. Och det är ju inte det sämsta. Men visst hade även det varit behagligare om man inte känt sej så totalt slagen till slant. Att ta sej från sängen till fåtöljen har blivit stordådet för dan och visst hade det varit trevligt att kunna göra något annat dessutom. Inte ens stickningen har varit sej riktigt lik, det har mest blivit enklare och framför allt fysiskt lättare saker. Komplicerad tvåfärgsstickning har det gått trögt med, liksom Davids vid det här laget ganska tunga tröja.

The mean flue has got me, have been totally knocked out the last week. I’ve been weak as a new born kitten and that hasn’t been fun. But since I not have had the strength to go to work or clean or iron or any other usefulness I have been spending my days in my knitting chair, wrapped in to a cosy blanket, with a knitting in my hand listening to a cd-book. Well, it isn’t that bad, is it? But of course it had been even nicer if I not had felt so totally knocked out. The most heroic I have done is to go from the bed to the chair, and the knitting has had to be of the moor simple kind. Nothing complicated as the stranded mittens or heavy as David’s sweater.




Det som däremot blivit klart är Abby’n till Helene. Tog först ett kort när den låg för lätt blockning och skulle sen ta ett på mej själv med den på. Ville ju så gärna stappla iväg till brevlådan med den per omgående och väntade därför inte in att Jan skulle komma hem och hålla i kameran. Det blev inte till belåtenhet, om man uttrycker det lite försiktigt. Därför får det räcka med blockbilden av den.

But I have finished the Abby for Helene! First I took a photo of it, blocking, and then I tried to take one of myself with it on. Was so anxious to get it away to her that I didn’t want to wait for Jan being home and take the photo. And the result was just as you could expect, a catastrophe! Sorry, so here is just the photo of it blocking.




En annan liten snabbstickad historia som jag gjort de sista dagarna är en fuskpolo till Alex. När jag pratade med Karin häromdagen kom vi fram till att en sån kunde vara värd att prova. Sagt och gjort, visste att jag sett ett mönster hos Annas Garndrömmar och garn hade jag. I och för sig mycket grövre än vad hon använt, så lite modifiering fick det bli, men i grova drag. Det var ett nysta Debbie Bliss Cashmerino Aran, som blev över efter tröjan till Linnea, som jag gjorde av garnet som blev över efter den teststickade västen till Karin. Ja, ja, det är inte alltid så lätt att bedöma vad som går åt, men nu är det slut. Hade faktiskt inte gjort något om det varit några meter till, den här blev lite i minsta laget över bröstet. Men som ett testprojekt kan det väl duga, funkar principen och godkänns av Lillprins Bus så kan det väl bli fler i framtiden.


Another fast done thing I’ve done the last days is a neck-warmer for Alex. When I talked to Karin the other day I realised that such a one may be could be useful, and fast as the eye can twinkle I did one from a ball of yarn that was left over from the sweater I did for Linnea a couple of weeks ago, that was left over from the test knitting vest for Karin I did earlier. It could have been some more of it, now it became a bit too small, but it will give a hint of how it could be. It’s Debbie Bliss Cashmerino Aran, a lovely soft and cosy yarn that I will use again, I’m sure. Now I just hope it will fit our dear little Prince Charming, if he likes it, it will be more of the kind later.