En hel del / Quite a lot

En kort vecka nu, åh så härligt! Sen fyra dagars ledigt med absolut inga förpliktelser. Ja, inte många i alla fall, så här ska stickas för hela slanten. Mycket är det som pockar på, varför är det alltid dubbelt så många grejer som står på kö i huvudet jämfört med vad man har möjlighet att hålla igång i levande livet?

It’s a short week now, oh how lovely! And then four days off with absolutely no obligations. Yes, not many anyway, so I might knit from early to late. It’s so much I want to do, always at least twice as much as I have a chance to find time for.






Nu har jag avslutat en väst till Alex, en teststickning åt Marjorie Dussaud som var snabbt avklarad. Ska bra liva upp den lite med några roliga knappar som dekoration. Men jag hade en hel del garn över så då började jag på en till Tristan också. Det fanns i och för sig inga angivelser för hans storlek i mönstret, så jag får räkna om lite, men det är knappast några komplicerade uträkningar så det ska nog lösa sej.

Now I have finished a vest for Alex, a test knitting for Marjorie Dussaud which was fast done. I will just add some fun buttons as decorations. But I had a lot of yarn left so I decided to make one for Tristan, too. There were no instructions of his size in the pattern, so I have to count a bit, but there are hardly any complicated calculations so it'll probably be quite easy.







En filt är på G också, till vännerna Soile och Kaukos kommande barnbarn. Men eftersom jag i första hand tillfredställer mina egna behov och önskningar så blir det en rund filt. Jag har inte lust att göra en fyrkantig till just nu. Det är lite för nära inpå de jag gjorde till Tristan och Poppy. Frågan är hur stor jag ska göra den. Enligt mönstret är den tänkt att bli ungefär en meter i diameter, och det låter inte särskilt mycket. Men den blir ganska tjock, jag stickar den i Drops Merino Extra Fine, så det blir kanske klumpigt om den blir för stor och behöver vikas in för mycket. Ja, jag är inte där riktigt än, får väl fundera lite till. Tillväxten blir långsammare och långsammare nu, allteftersom varven blir längre. Är uppe i ungefär 400 maskor per varv nu och en halv gång till får det nog trots allt lov att bli.

A blanket is also on the go, to our friends Soile and Kauko’s new grandchild. But since I primarily satisfy my own needs and desires, it will be a round blanket. I don’t want to make another square one for quite a while now. It is a bit too close to the ones I did for Tristan and Poppy. The question is how big I will do it. According to the pattern is supposed to be about one meter in diameter, and it does not sound that much. But it is quite thick, I knit it in Drops Merino Extra Fine, so it might be clumsily if it becomes too large and needs to be folded into too much. Well, I'm not there yet, will get time to think about it a bit more. The growth becomes slower and slower now, as the rounds are longer and longer. It’s right now just about 400 stitches per round and I think it has to be at least another couple of hundred before it will be finished.






Och visst behöver Poppy en vårkappa? Det är jag helt övertygad om, så det är också på gång. Fast det är en dryg rackare, det är en ryslig vidd i nederdelen. Hoppas bara att det inte blir så mycket att det blir klumpigt. Blå ska den bli, undrar vad söta mor anser om det? Inte en rosa nyans så långt ögat kan nå. Men som tidigare sagts, jag är inte mycket för att ta hänsyn till mottagarnas önskemål, här är det min vilja som gäller :-)

Så har jag fått önskemål om sockar till Poppy. Och det är klart tjejen ska ha sockar, fattas bara annat. Undrar om kanske Tristan också vill ha ett par att testa? Fast de som Alex provat genom åren har inte varit nån succé, där är det barfota eller mockasiner – den svenska varianten med lädersula som inte går att få tag i nån annan stans, i alla fall inte i England, tyvärr – som gäller. Hemstickat åker av fortare än de kommer på.


And wouldn’t our Poppy need a spring coat? I am totally convinced of that, so it is also in progress. Though it is a slow one, it's a horrible amount of stitches in the lower part. Just hope it is not so much that it becomes clumsy. It’s blue, I wonder what Dear Mother thinks about it? Not a shade of pink as far as the eye can see. But as stated earlier, here my wish is the law!

I have also received requests for socks for Poppy, and of course the poor girl must have socks. Wondering if maybe Tristan also wants a pair to test? Though they I have made for Alex over the years have not been any hits, it has been more comfortable barefoot or with moccasins - the Swedish version with leather soles that not seems to be found anywhere else, at least not in England, unfortunately. The knitted ones are off the feet faster than they get on.








En sjalaktighet till mej själv tar jag ett varv på nu och då. Den har jag som mål att ha klar till nästa vinter, eller möjligtvis vintern därpå. Men när den väl blir klar kommer den nog att bli varm och skön, tätt, tätt med flätor i kamelgarn.

Ja, och apropå mej själv så har jag ju ett par sockar på gång. Började på bussen och i väntrummet när jag var på lasarettet för en rutinkontroll härförleden. Men dem ska jag fortsätta med när vi åker till Stockholm om ett par veckor, utmärkt bilstickning.

Men det som pockar och står på är den omtalade tigertröjan till Alex. Garnerna och mönstret är nu framplockat, ”ska bara …” Undrar om jag kanske rent av är lite rädd för att börja på den? Den är säkert inte att leka med, tror att det är minst två färger i vartenda varv och sen ska den dessutom klippas upp i ärmar och hals. Nu har jag i och för sig testat på, så något lugnare inför det momentet är jag nu, jämfört med innan klippet i Alex biltröja. Men ändå …

Och så koftan till Karin, jag har mönster och garn och allt bara väntar på att bli igångsatt. ”Ska bara …”

Och eländes elände, bläddrade jag igenom en hög böcker med mönster till olika typer av barnkläder. Jag hade glömt hur mycket underbart läckra grejer där fanns, måste helt enkelt ta itu med dem.

Så vem i hela världen har tid att förvärvsarbeta???


I also knit a row now and then at a wrap for myself. It is my aim to get it finished before next winter, or possibly the winter after that. But once it becomes finished it will probably be nice and warm, with loads of cables and made by camel yarn.

And there is a pair of socks on its way, too, even those for myself. I began with them on the bus and in the waiting room when I was at the hospital for a routine check a while ago. I will continue with them when we goes to Stockholm in a couple of weeks, it will be excellent car knitting.

But what I really am anxious about is the Tiger sweater for Alex. Yarns and patterns are now picking up, "just have to ..." I wonder if I might be a bit scared to start it? It will definitely be a challenge, it seems to be at least two colours in every single round and then it will be cut at the sleeves and neck. I have been tested I at the Car sweater for Alex, so I feel a bit more confidence at the moment, but still ...

And then it is a cardigan for Karin. I have the pattern and the yarn and everything is just waiting to be started. "Will just ..."


So who in the world have time to engage in gainful employment??