Ja, nu är den klar, druvkursen som startade i höstas. En jättetrevlig grupp har det varit, och resultatet på provet var lysande. Alla tio klarade teorin med råge, och det praktiska provet gick ganska bra. Ytterligare två, som tidigare missat där, tillkom och av dessa tolv klarade nio sej. Inte illa! Och huvudsaken är att teorin är avklarad, det praktiska är just inte så betungande att göra om. Men jag är mäkta stolt över dem allihop, de hade uppenbarligen legat i och läst. Det är tyvärr inte självklart att deltagarna på de här kurserna gör, så det här var verkligen jättekul! En riktig vitamininjektion, inför kvällens lektion med den nya gruppen.
Det blev inte mycket stickat i går kväll. När jag kom hem efter provet pratade jag med Karin en lång stund. Lille Alexander är nu tio dagar gammal, och jag längtar mej sjuk efter att få se honom. En och en halv vecka kvar tills vi ska dit. Men allt verkar vara bra där, och det är huvudsaken.
Fortfarande finns det inget behov av fler koftor eller tröjor, förstår inte det. Men jag har ju Jans tröjärm att roa mej med. Har tyvärr drabbats av SSS = Second Sleave Syndrom. Inte för att den första var särskilt inspirerande att göra, men den här andra är till och med värre. Men några varv blev det igår kväll, som avkoppling innan läggdags. Och skam till sägandes började jag på ytterligare ett projekt. Fick ett mönster från Ulla Grundberg Larsson på en halsduk som jag hade det perfekta garnet liggande till. Tusen tack, Ulla! En halsduk är väl i och för sig inte vad som känns mest efterfrågat just nu, men kunde bara inte låta bli, trots att fåglarna börjat kvittra och man med lite god vilja kan ana våren i luften. Det blir väl fler vintrar! Den kommer inte att äta bröd där den ligger. Snabb och rolig verkar den, och kommer att vara en perfekt TV-stickning. Sjalen jag också håller på med kräver total koncentration, så jag får välja tillfälle med omsorg när jag ska sticka på den.
Men nu ska jag inte börja på något mer innan åtminstone något av dessa är avklarade. Tror jag. Men jag bara måste börja på ett par sockar med häl snart. Det är för stunden den ultimata utmaningen. Jo, och så förståss en sjal till Karin. Har garn och väntar nu på "Victorian Lace", den underbara engelska mönsterboken jag skickat efter. Det kommer att slå till och med sockarna som utmaning, har aldrig stickat efter engelskt mönster förr. Får väl ropa på hjälp om det kör ihop sej. Världen är faktiskt full av hjälpsamma människor, har jag till min glädje kunnat konstatera.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar