Alexander den lille

Nu har vi varit och beskådat underverket, gullat och försiktigt burit och vyssat. En sån liten talle! Hade alldeles glömt bort hur liten en sån där är. Nu får vi inte träffa honom förrän om tre månader, och tills dess har han nog vuxit till sej en hel del. Men hur i hela världen ska jag kunna vänta så länge?

Jag får väl fylla ut tiden med att sticka desto mer. Har fått hem boken Victorian Lace Today som jag skickat efter, och där finns några härliga saker som jag bara måste försöka mej på så snart övriga projekt börjar närma sej sin fullbordan, både rent fysiskt och mentalt påbörjade. Ja, det blir klurigt förstås, hur det här ska hanteras, för nu har ju även de i boken hamnat i kategorin mentalt påbörjade. Den listan växer med oroande hastighet. Fast egentligen är det väl inte så oroande, snarare roande att ha allt detta härliga att se fram emot att göra. Det är mohairsjalen som sakta, mycket sakta men inte desto mindre säkert växer till sej. Så ska jag göra en mössa till halsduken jag just avslutat (lägger in en bild när den, mössan alltså, också är klar), och så Vestee, babytröjan jag hittade mönster till i Knitty. Den verkar gå snabbt och är jättekul att göra. Ja, det ena är naturligtvis avhängigt det andra. Sen har jag köpt garn till en sjal till Karin, det blir nog lagom att hon får den till jul. Och så riktiga sockar till Ulf och Helene, har både garn och kul - tror jag! - mönster till dem. Ja, för säkerhets skull kanske jag får nöja mej med att mönstersticka dem till Helene, tror inte Ulf skulle uppskatta något spetsmönster på sina. Och innan sommaren har jag faktiskt tänkt göra en jumper till mej själv, har idé om både en kortärmad och en lite kraftigare långärmad.