Slutet på Hollywood Week / The end of Hollywood Week

Tango var det alltså. Men vad sjutton är egentligen tango? Detta frågar sig en totalt, vad gäller dans i allmänhet och tango isynnerhet, obegåvad äldre stenstod. Svar på detta finns naturligtvis på Vikipedia:

”Tangon är i högre grad än andra pardanser en förd dans. Det innebär att dansen inte byggs upp på fasta turer eller grundfigurer som till exempel swingout inom lindy hop, utan vilket steg som helst kan följa efter ett annat utfört steg. Förmåga att föra och följa det som förs utgör därför viktiga beståndsdelar i dansen. Förningen utgår från bröstkorgen och vanligen ej från händerna. Det som vid första ögonkastet kan se ut som en envägskommunikation, är i själva verket samarbete mellan två medskapande och aktiva dansare.”

Detta låter faktiskt ganska hoppfullt, ja inte bokstavligen utan mer bildlikt. Notera i synnerhet det där med ”… samarbete mellan två medskapande och aktiva dansare”. Det tolkar jag som att även den följande delen faktiskt har lite grann att säga till om i dansens virvlar. Kanske det inte är helt nödvändigt med blind lydnad? Fast enligt utmaningens lydelse så var det nog trots vad Vikipedia säger, det som gäller.

Tango it was. But what the heck is actually Tango? This asks a total, in terms of dance in general and tango in particular, untalented older stone statue. An answer is of course to be found at Vikipedi:

"Tango is more than other dances a pair dance. This means that the dance does not occur at fixed frequencies or basic shapes such as Swingout in Lindy Hop, but any step can follow after another performed step. Ability to lead and follow the leader are the most important elements in the dance. But what at first glance may looks like a one-way communication, is in fact cooperation between two co-creation and active dancers."

That actually sounds quite hopeful. Note in particular that of the "... cooperation between two co-creation and active dancers." This I interpret as that the following part actually has a little bit to say about the dancing. Perhaps it is not absolutely necessary with blind obedience?

But in the challenge at So You Think You Can Knit, it is absolutely blind obeidande … :-(






Så nu sitter jag här med stickorna vässade, garnet nystat - ett helt underbart kamelgran från Stäkets Hantverk o Design - provlapp stickad, redo att sätta igång på nytt, men med ett litet frågetecken kvar att räta ut. Kan inte bestämma mej för vilket mönster jag ska använda ….! Har två som väger ungefär lika tungt, men det ena är ett sånt där vansinnespåfund att man ska sy ihop delarna i stället för att sticka runt. Och det är här ovanstående förlösande mening kommer in i bilden. Tänk om jag som Följare skulle kunna få vara lite grand Medförande och lägga till denna detalj till dansens turer? Men å andra sidan kan jag ju börja med den andra som så underbart ska stickas runt utan sömmar. Ja, så får det nog bli.


Men egentligen är det ganska mycket tangodans jag håller på med för tillfället. Teststickning kräver blind lydnad, och det är mycket sånt på gång nu. Ska berätta mer en annan gång.



So now I sit here with sharpened needles, yarn winded to balls - a wonderful camel yarn -, swatch knitted, ready to start again. But a small question mark remains to be straightened out. Can’t decide what pattern I will use ....! The decision lies between two, but one is one of those crazy invention that the parts has to be sewn together instead of knitting in the round. And it is here the above redeeming sense comes into play. What if I as a follower could have something to say about it and add this detail to dance tours? But on the other hand, I can start with the other pattern, that so wonderful will be knitted in the round, without seams. Yes, I think I will do so.


But actually it is quite a lot of Tango dancing in my knitting at the moment. Test Knitting require blind obedience, and there is much of that knind going on now. I'll tell more that another time.

Lite vinsnack / Only in Swedish

För några dagar sedan hade vi återigen en nyhetsprovning i vår Munskänkssektion. Det gällde naturligtvis oktobersläppets viner och det släppet är väl inte det mest spännande på året. Men om man hittar någon pärla kan man sitta lugnt i båten i trygg förvissning om att det kommer att finnas tillgängligt i minst ett år framåt, precis som vinerna som släpps i april och till skillnad från dem som kommer under årets övriga månader. Då får man hänga på låset om man vill försäkra sej om någon goding, det finns inga som helst garantier att det finns att få tag på mer än några timmar, dagar eller möjligtvis någon månad framöver. Ett ytterst märkligt och tråkigt system men så är det och det är bara att gilla läget. Ja, gilla behöver man förstås inte, och ryktet säger att det kommer någon form av förändring nästa år. Den som lever får se …

Men åter till det senaste släppet. En del trevligheter finns det faktiskt, och ett vin jag föll som en fura för är Mâcon-Villages Chardonnay 2008 (nr 2295) till det synnerligen facila priset 73:-. En budgetbourgogne som naturligtvis inte kan mäta sej med de allra bästa – och många gånger dyrare – men den har en fräsch citruston och en mild smörighet i både doft och smak, har dessutom en behaglig beska i slutet och är förhållandevis lång. En klart positiv överraskning som bör passa alldeles utmärkt till fisken med en smörig sås. Det låga priset beror troligtvis på att det inte kommer från det bästa = dyraste området Côte d’Or utan från det mer okända Mâconnais, som ligger lite längre söderut i Bourgogne.

En annan höjdare är Tendral 2007 (nr 2721) för överraskande låga 115:-. Det kommer från Priorat i Spanien, ett område som är känt för sina tuffa, trendiga och framför allt dyra viner. Det här är tufft, ungt, fortfarande lite vresigt med mycket tanniner (garvsyra), bra syra och en fräsch bärton. Som sagt ungt och kantigt och bör ligga till sej ett par år åtminstone, men kan nog bli riktigt kanonbra vad det lider. Har redan köpt på oss en binge, som vi hoppas ska mogna till sej och bli så där som man snopet konstaterar att det var ovanligt fånigt att vi inte köpte många fler av, någon gång framåt 2012.

Vill man kosta på sej något lite dyrare, som dessutom överraskande nog var helt ok att dricka redan nu, så är Barbaresco 2006 (nr 5337) 195:- ett lysande val i mitt tycke. Det är gjort av druvan Nebbiolo och kommer från Piemonte i norra Italien. Den har blåbär och andra mörka söta bär, lite lakritsbåtar och crème fraiche i smaken, är lite eldig och har härligt lagom med tanniner, bra syra och är både stor, lång och elegant. Mums för Måns, med andra ord.

Men det är fascinerande att konstatera hur olika vi alla är när det gäller tycke och smak. Detta var alltså mina favoriter, men det var ett annat vin på provningen som fick stående ovationer av ett flertal, som jag hörde. Det var McManis Petite Sirah 2008 (nr 6520) 99:- från Kalifornien. Jag måste tyvärr erkänna att jag hällde ut merparten av mitt prov, tyckte bara det var sött och vaniljstint med syltig bärighet. Kvalmigt, helt enkelt. Men det är många – troligtvis faktiskt till och med de flesta – som uppskattar den solvarma, kraftiga, nästan kokta bärigheten, och inget är ju tack och lov rätt eller fel när det gäller vin. Det är bara smaken som är olika och alla kan ju inte älska alla här på jorden.

Då tycker jag betydligt bättre om Camelon Reserva Cabernet Sauvignon 2007 (nr 6518), 75:-, ett ekologiskt vin från Argentina. Egentligen variation på samma tema, stor och varm med mörka bär, fat och smörkola i doften, markanta men mjuka tanniner, bra syra, mycket mörka söta bär och frukt, kola och fat i smaken. Men till skillnad från McManis har det här – i mitt tycke, alltså – mer harmoni mellan de olika delarna, kändes helt enkelt helare och renare.

Hoppas ni också hittar nåt kul i hyllorna på vårt kära Systembolag!

Avbön till So You Think You Can Knit

Oj, förlåt, jag har gjort bort mej nu igen :-( Skulle ju inte ha börjat på min utmaning förrän i nästa vecka. Får jag börja om från början, nu när jag gjort avbön?

När pengen äntligen ramlade ner – sånt tar uppenbarligen ett slag – satte jag mej ner och började tänka. Borde naturligtvis ha gjort det från början, men det är ju trots allt fortfarande Hollywood Week, eller hur? Hade kanske underlättat om jag följt detta tv-drama tidigare, men framför allt borde jag naturligtvis ha läst spelreglerna noggrannare. Har tyvärr en känsla av att det är så min Hip Hop hjärna fungerar, eller inte fungerar, hur man nu ser det. Hoppa rakt i, kolla eventuella regler, fällor, faror … i efterhand allteftersom de dyker upp, ta aldrig ut några bekymmer i förväg, det blir tids nog dags att roa sej med dem senare …

Nå, hursomhelst, nu tänks det för glatta livet, och jag har nu en annan idé som kanske skulle vara lämplig att sjösätta. Ska kolla mönstret och se om det passar till en Tango utmaning, och ska sen sätta igång att roa mej med stickfasthetsprov. Det är väl som det är tänkt?

Den tidigare så fasansfullt felaktigt igångsatta koftan fortsätter jag dock med, liksom parallellstickningen. Denna strikt vetenskapliga test kan ju inte lämnas därhän, utan måste fullföljas till varje pris. Är det designern eller jag som har rätt? Spänningen är olidlig!

Oops, I’m so very sorry, did I have embarrassed myself again? I should obviously not have started with my challenge until next week  Can I start all over again, now when I've made my deepest apologies?

When the coin finally fell down – as usual it takes its time - I sat down and started thinking. Should of course have done that from the beginning, but it is after all still “Hollywood Week”, right? It had perhaps been easier if I had followed this TV drama earlier, but above all I should of course have read the rules carefully from the beginning. Unfortunately it’s the way my Hip Hop brain works, or rather does not work, as it looks now. Jump straight in, check out any rules, traps, hazards ... whatever, afterwards as they appear, never take out any troubles in advance, it will be time enough to amuse myself with them later on ...

Well, anyway, now I’m thinking heavily, and I have now another old idea that might be appropriate for this challenge. Must check out the pattern and see if it fits for Tango, and will then launch to amuse myself with knitting swatches.

The earlier so horrible wrong started cardigan will anyhow continue, as well as parallel knitting. This rigorous scientific testing can not be ignored, but must be pursued at any cost. Is it the designer or me who is right? The excitement is unbearable!

Hollywood Week

Egentligen skulle jag enligt reglerna i "So You Think You Can Knit" ha suttit och funderat kring vad jag ska göra med utmaningen jag fått av Visa Lisa. Men eftersom Pang på Rödbetan är mer min stil än att sitta och fundera och vända och vrida på tankar och idéer så hade jag bestämt mej inom ca tre minuter efter att jag läst utmaningen. Förlåt, blir jag diskvalificerad då?

Actually, I should by the rules of So You Think You Can Knit have sat down and thought about what to do with the challenge given to me by Visa Lisa. But as to jump right into it is more my style than to sit and think and turn around the thoughts and ideas, I decided what to do in about three minutes after I read the challenge. Sorry, do I get disqualified then?




Som jag tidigare nämnt bestämde jag mej för att göra Phazelias mitered baby jacket och valde att göra den i Lorna’s Lace Shepherd Sport och stickor nr 4. Det ger då 24 maskor per 10 cm, precis som mönstret anger. Vilken självdisciplin! För samtidigt föreslås vanligt sockgarn som Opal eller Regia, och det vet ju alla och en var att det ger en masktäthet på 28 – 30 maskor per 10 cm. Men följa instruktionerna i mönstret var det, och så ska det förbli. Har kommit en liten bit, mönstret är kul och undan går det.



As I said earlier I decided to make Phazelias mitered baby jacket
and choosed to do it in Lorna's Lace Shepherd Sport and needles 4 mm. It gives the 24 stitches per 10 cm the pattern indicates. What self-discipline! For at the same time it is proposed a common sock yarn as Opal or Regia, and everybody knows that it provides a gauge of 28 to 30 stitches per 10 cm. But I should follow the instructions in the pattern, and so it shall remains. I have made a little bit of it, the pattern is fun and it goes fast.







Samtidigt malde det hela tiden i huvudet att jag nog borde ha använt det tunnare garnet och struntat i angiven masktäthet. Typiskt gammat odisciplinerat tänk. Så vad göra för att slippa denna vånda och ångest? Jo, att göra en likadan, parallellt, i sockgarn! Lysande, va? För visst är det väl tillåtet att ha parallellstickningar? Tänker man en vända till blir idén bara ännu bättre, då får jag i slutändan klara och tydliga bevis för hur mina avvikelser står sej i förhållande till originaltanken. Den här andra varianten gör jag i Zitron Trekking XXL med stickor nr 2,5.


But at the same time it was grinding in my head that I probably ought to use the thinner the yarn, and ignored the specified gauge. Typical old undisciplined thoughts. So what to do to avoid this agony and anguish? Obviously to make a similar, parallel one in sock yarn! Brilliant, isn’t it? For it is allowed to have parallel works on the needles, isn’t it? And if you think once more about it, it will give the final evidence of how my deviations are in relation to the original idea. This second variant is made in Zitron Trekking XXL with needles 2,5 mm.






Nu är förresten den lilla babyfilten tvättad och klar. Den växte till sej rejält, så den ska nog räcka runt lille Broster.



Now, by the way the little baby blanket is washed and blocked. It grew quite a bit, so it'll be big enough for Baby Sibling.

So you think you can knit?

Nu har jag fått min utmaning av Visa Lisa. Hoppsan, jag ska lära mej dansa / sticka Tango!

"Din utmaning blir att dansa TANGO!
Det här var ju inte helt lätt… Din blog visar väldigt olika sorters
projekt, men du säger själv att du ger dig i kast med det mesta med
samma attityd – Jag kan! Jag vill! Jag vågar! - verkar vara en
beskrivning av dig. Jag känner igen mig i det. Det var i stort sett så
jag lärde mig sticka – genom att utmana mönstren. Det är en härlig
attityd att ha. Dock kallar du det själv för ”övertro”, vilket i mina
öron låter som om du önskade att du höll med någon designer någon
gång, och vågade lita på att någon annan tänker lika smart om
stickning som du gör – även om det antagligen är tveksamt.
Så här är chansen att antingen lära dig något nytt, eller att bevisa
en gång för alla att du visste bäst, precis som du trodde! Jag vill
att du slaviskt följer ett mönster någon annan konstruerat! Hur stort
eller litet projekt är förstås helt upp till dig, men välj nu mönster
med omsorg, så att du får vara dig själv, även i någon annans design!"

Tango är en väldigt precis konstform, inga improvisationer här inte, regler är till för att följas, total självdisciplin, punkt slut. Snacka om utmaning för en som inte ens kan stava till regler och anvisningar.

Som en förövning i självdisciplin beslöt jag mej för att först avsluta några av mina WIP, och gjorde först klar en halsduk som jag teststickat åt Kim Haesemeyer. Det var i och för sej inte många varv som saknades, så det var snabbt fixat.

Now I have got my challenge by Visa Lisa. Oops, I'm going to learn to dance / knit Tango! Tango is a very precise art form, no improvisation here, rules are meant to be followed, overall self-discipline, over and out. Talk about a challenge for someone who can not even spell to rules and instructions.

As a preliminary exercise in self-discipline, I decided to first finish some of my WIPs, and have now finished a scarf that I test knit for Kim Haesemeyer. It was not many rows missing, so it was quickly fixed.





Därefter gjorde jag de sista varven på västen Julia till Johanna – vännerna Soile och Kaukos dotter. Sen var det bara en liten kant runt vardera ärmhålet och simsalabim var den klar. Ligger nu och torkar, därav den något märkliga bilden.

Then I made the last rows of the vest Julia for Johanna – our friends Soile and Kauko’s daughter. Then it was just a small border around each armhole and Abracadabra, it was finished. It’s now washed and dries, and it’s because of that it’s such a strange picture.




Och så till slut, med djup och innerlig ihärdighet, avslutade jag filten till lilla Broster. Där var det lite mer som fattades, så det har tagit en stor del av dagen, men klar blev den! Har inte hunnit tvätta och blocka den än, bättre bild kommer när det är gjort. Hoppas nu den blir tillräckligt stor, risk föreligger att jag var i ivrigaste laget att få den klar. Borde kanske gjort en liten bit till? Hm, men nu är det som det är, får väl sträcka den lite extra när jag blockar den.

And finally, with deep and sincere perseverance, I finished the blanket for Baby Sibling. There was a bit more left so it has taken most of the day, but eventually it was finished! Has not had time to wash and block it yet, a better picture will come when it's done. Just hope it’s big enough, there is a risk that I was too anxious to get it done. Should perhaps have knitted a little bit further? Hm, but now it is as it is, may well stretch it a bit extra when I blocks it.





Så till själva utmaningen då. Jag ska alltså sticka någonting exakt efter ett mönster, ingen fri kreativitet, inga avvikelser, förlita mej blint på designern. Kan väl inte vara så svårt, eller …?

Efter lite grubblande och grunnande kom jag på att det borde vara ganska säkert att ge sej på nåt som ser så egendomligt ut att det liksom inte går att improvisera eller ha egna uppfattningar eftersom det inte går att veta vad det är man håller på med eller var man är, ungefär som med Baby Surprise Jacket. Valde då Phazelia’s Mitered Baby Jacket, som jag har haft ögonen på ett slag nu. Den ser himla kul ut, en typiskt måste-göra-grej.

Börja läsa mönstret för att se vilken typ av garn som är tänkt. Inga konstigheter, vanligt sockgarn typ Opal, Regia eller liknande. Fortsätter lite längre ner, kollar masktätheten. Det var väl redigt av mej, borde väl inte behövas när det är ett sånt vanligt garn? Men hör och häpna, det ska vara 24 maskor per 10 cm! Men det vet väl alla att till sockgarnerna av den här typen är det 28 – 30 maskor som gäller, eller hur? Med mitt gamla vanliga sätt att tänka konstaterar jag snabbt att där är ett fel, så kan det inte vara, då struntar jag väl i det och gör som jag tycker, alltså 28 m/10cm. Men oj, glömt Tangon redan? Är det inte troligt att designern har koll på vilken masktäthet hon använt? Hon kanske stickar väldigt löst och fick 24 maskor av ett garn jag som lägst får 28 av? Borde jag i detta sammanhang inte förlita mej på att mönstret faktiskt kräver sagda 24 maskor? FÖLJA INSTRUKTIONERNA var det, och glöm inte det! Får leta rätt på ett grövre garn, tror att ett av de som jag fick av Amyrila i Secret Pal 14 kan bli bra.

Kära hjärtanes, hur ska detta gå? Självdisciplin och blind lydnad var det. Ska skriva upp det på en stor lapp och sätta upp på kylskåpet, för att vara säker på att ALDRIG glömma det, i alla fall inte så länge denna utmaning pågår. Sen kan jag plocka ner lappen och glatt flumma vidare i gamla invanda spår. Eller jag kanske rent av blir så betagen i att följa givna instruktioner och kanske rent av få perfekta resultat att jag aldrig någonsin mer dansar Hip Hop utan bara Tango i fortsättningen?


So for the challenge. I shall knit something exactly from a pattern, no freedom of creativity, any deviations, trust blindly on the designer. Can not be that difficult, or ...?

After some pondering I thought it should be pretty safe to make something that looks so strange that you can not improvise or have any own opinions because it is impossible to know what you are doing or where you are, just as the Baby Surprise Jacket. So I choose Phazelia's Mitered Baby Jacket, which I have had my eyes on for a while now. It looks heavenly fun, a typically must-do thing.

I started to read the pattern to see what kind of yarn that suggested. Nothing strange, plain sock yarn as Opal, Regia, or something like that. Proceeding a bit further down, checking the tension. That really ought not to be necessary for such a common yarn, but rules are rules and I should follow the pattern after the letter. And behold, it said there should be 24 stitches per 10 cm! But all of us know that a sock yarn of this type is 28 to 30 stitches per 10 cm, right? With my usual way of thinking, I notice quickly that there was an error, it can not be like that, will ignore that and do what I think, therefore 28 m/10cm. But oh, forget the Tango already? Isn’t unlikely that the designer don’t know what gauge she has? She might knit very loosely got 24 stitches of the yarn that I get at least 28 of? Shouldn’t I rely on the pattern that actually calls for 24 stitches? FOLLOW THE INSTRUCTIONS it was, and do not forget that!

Oh dear, how will this go? Self-discipline and blind obedience, it was said. I'll write it on a large piece of paper and put it up on the refrigerator, to be sure to never forget it, at least not as long as this challenge is ongoing. Then I can take it down and happily go back to the old familiar songs. Or I might even be as charmed by following the given instructions that perhaps even get perfect results that I never ever more will dance Hip Hop, but just Tango in the future?

Nya utmaningar / New challenges

Livet för en stackars svag, stickande kärring är fullt av utmaningar och frestelser. Innan ens den ena hinner börja slänger jag mej handlöst över nästa. Denna gång är det en superhemlig historia som fått mej på fall. Hemligt så till vida att jag inte får visa några detaljer, vare sig i bild eller text, men så mycket kan jag säkert få lov att berätta att det är en Ravelry grupp (vad annars?!?) som testar historiska mönster som sedan ska presenteras i en tidskrift någon gång i slutet av året. Det låter väl spännande med gamla mönster? Som sagt, anmälde mej omgående till att testa ett, och trodde i min enfald att det bara var att sticka och lämna rapport om konstigheter, precis så som jag gjort förr åt andra. Så kom mönstret – wow! – men sist fanns ett litet formulär som skulle fyllas i och bifogas det färdiga alstret som skulle skickas in! Hoppsan, där blev jag allt snopen! Hade liksom inte tänkt mej att ge bort något, har så många andra jag vill ge vad jag stickar till. En livlig korrespondens utbröt, och till slut fick jag sammanhanget klart för mej. Till och med ännu mer spännande och upphetsande än att bara teststicka, men gud så nervös jag blir. Det ska nämligen skickas till en proffsfotograf på mottagarens bekostnad, för att få tjusiga bilder till tidningen, sen skickas det tillbaka när det förevigats i god ordning. Snacka om skräckblandad förtjusning! Jag tycker ju aldrig jag får något särskilt snyggt, kan nog räkna de gånger jag är hundraprocentigt nöjd på ena handens fingrar, men inte sjutton kan jag dra mej ur det här!? Visst är sticklivet spännande? Nu väntar jag bara på svar om huruvida jag fritt kan välja färg eller om jag ska hålla mej till snarlika som rekommenderas i det gamla mönstret. Självmönstrande är väl tyvärr knappast att tänka på, det är ju en modern uppfinning som väl inte platsar i sammanhanget. Men jag vet ju inte egentligen hur de tänker med det här, kanske vill de ha gamla mönster i modernt utförande? Ja, ja, så småningom ska jag berätta vad som skett när mönstret publicerats.

The life of a poor, weak, knitting old lady is full of challenges and temptations. Before one gets started I throw myself headlong over the next. This time it's a super-secret story. Secret in the sense that I must not show any details, either in image or text, but so far I understand I can tell you that it is a Ravelry group (what else?!?) which tests historic patterns that will be presented in a magazine sometime at the end of the year. It sounds really exciting with old patterns, and I just had to join this group and test one of the patterns. At that time I thought it was just like all other test knitting I have done so far, reading the pattern, knit it up and report any strange things or problem. But then came the pattern - wow! – and at the last page was a form to be filled in and attached to the finished subject when I should send it away! Oops, that was a surprise! Had no intention to give anything away, I have so many others I want to give what I knit. A lively correspondence ensued, and eventually I got the context clearly for me. Even more thrilling and exciting than just test knit, but god how nervous I become. It will be sent to a professional photographer on the recipient's expense, to get fancy pictures to the magazine, then they will send it back to me. Talk about horror mixed with delight! I’m almost never satisfied of anything I have made, can probably count they I have been one hundred percent satisfied with on the fingers of one hand, but seriously, who can resist something like this!? Sure, knitting life is exciting. Now I am just waiting for an answer on whether I can freely choose the colour or if I have to use something similar to what they suggest in the old pattern. Self-patterned yarn is probably not to think about, too modern I suppose. But I do not really know how they think about this, maybe they want to have the old pattern in a modern way? Well, well, eventually I'll tell you what happened when the pattern is published.

Snabbt och lätt / Fast and easy

I går hittade jag ett mönster på en liten babymössa som jag bara var tvungen att sticka emellan med. Snabbt som vinden gick den att göra i Novita Cloud Luxus, som jag fick av Amyrila i det sista hemlispaketet. Tycker den blev riktigt bra och ska nog göra en till. Tror nog att garnet räcker till i alla fall ett par sockor också.

Yesterday I found a baby hat pattern that I just had to start with immediately. It was very fast done in Novita Cloud Luxus that I got from Amyrila in the last Secret Pal package. I think it turned out very well, and intend to do another one as well. I even think the yarn will be enough for a pair of baby socks, too.


Men hu så kallt och ruggigt det är! Ja, det är väl inget annat att vänta, det är ju trots allt 1 oktober i morgon. Jag gillar normalt sett inte höstar, blir faktiskt lite smådeppig av mörkret som smyger sej på, lömskt som en mara. Det knepiga är att jag gillar egentligen inte att utsätta mej för en glödande sol heller, men ljuset tycker jag om! En frisk, klar, solig höstdag är helt i sin ordning, men hur många sådana finns det egentligen? Vissa år kan man räkna dem på ena handens tumme.

Men denna höst är helt annorlunda, ser med stor spänning och förtjusning fram emot allt som komma skall av stort och smått.

Till att börja med ska jag (igen!) göra ett tappert försök att sluta röka. Har tidigare genom åren försökt med all världens knep och hjälpmedel utan annat än kortvarigt resultat. Denna gång ska vi – Jan ska också göra ett försök – testa om akupunktur kan vara den hjälp som får oss att övervinna detta gissel. Det hade naturligtvis underlättat om man haft någon form av självdisciplin, men har tyvärr inte blivit begåvad med någon sådan.

Nästa roliga punkt på höstens agenda är utmaningen som VisaLisa kommer att dela ut i samband med att ”So you think you can knit?” startar i morgon. Framåt helgen ska vi få våra utmaningar, undrar vad i hela världen hon hittar på?! Måtte det inte bli något för lurvigt bara, är inte så helförtjust i garn som sticker ut åt olika håll. Men det blir nog bra, vad det än blir, eller i alla fall kul. Bra vågar jag aldrig förvänta mej att något ska bli. Råkar det sej så blir det en glad överraskning.

Sen kommer trevligheterna slag i slag, med nya barnbarn högst upp på listan. 6 respektive 11 veckor kvar. Det går ju vrålsnabbt, eller hur? Men kära hjärtanes, jag har ju hur mycket som helst kvar att sticka! Har faktiskt inte tid att sitta här …!

So cold and nasty it is! Well, I suppose there's nothing else to expect, it is after all 1st of October tomorrow. I do not normally like autumns, feel actually a tiny little bit depressed of the darkness that creeps up treacherous as a nightmare. Strange enough the matter is that I really do not like to expose myself to a burning sun either, but I like the light! A healthy, bright sunny autumn day is perfectly all right, but how many are there anyway? Some years you can count them on one hand's thumb.

But this fall is quite different, looking with great excitement and enthusiasm forward to everything that will happened of great and small.

To begin with, I will (again!) make a valiant attempt to stop smoking. I have previously tried over the years with all the tricks and tools in the world, but only with short-term results. This time, we - Jan will also make an attempt – shall test whether acupuncture can be helpful to get us to overcome this scourge. It should obviously be easier if I had any form of self-discipline, but I have unfortunately not been gifted with one.

The next fun item on the agenda this autumn is the challenge that Visa Lisa will distribute in "So you think you can knit?" It starts tomorrow. But it’s only in Swedish. All participants will get a chosen challenge, probably in the next weekend, something that we not normally knit. I really wonder what on earth she will find out?! I just hope it not will be something too furry, I’m not that fond of yarn that stand out in different directions. But whatever it will be, I’m sure it will be great or at least fun. Honestly, I never expect to be satisfied with anything I make and if it would happen it is a pleasant surprise.

And last but not least two new grandchildren at the top of the list. It’s now 6 and 11 weeks left. It’s not long time left, is it? But, oh dear, I have so many things left to knit before that! Have absolutely not time to sit here ...!