Senaste nytt / Latest news

Nu har vi återigen blivit påminda om att vi tillhör en mycket liten minoritet här i trakten. Vi har inte satt upp någon adventsstake! Och vad värre är, vi har inte en tanke på att göra det heller, om vi inte plötsligt och av någon obegriplig anledning får ett ryck längre fram. Vi har stakar, tre stycken till och med, och vi har haft dem uppe med jämna mellanrum. Senast var nog för tre år sen, eller var det bara två? Ja, hur som helst känns det inte angeläget just nu, men det är fascinerande att se hur det som genom ett trollslag dyket upp i alla fönster runt omkring.

Ja, det var vårt ickejulpysslande. Men om vi någon gång i framtiden får barnbarnsbesök över jul, då ska vi pynta med både gran och tomtar och bockar och pepparkakshus, det lovar jag!

Now we once again have been reminded that we belong to a very small minority in this neighbourhood. We have not put up any Advent candlesticks! And what is worse, we have no intention to do so either, unless we suddenly and for some incomprehensible reason may feels for it later on. We have candlesticks, even three of the kind, and we've had them up at regular intervals. Last was probably three years ago, or was it just two? Well, anyway, it feels not very important right now, but it is fascinating to see how it as by magic turns up in all the windows around.

Yes, that was about our non Christmas decorating. But if we someday in the future will have grandchildren visiting us over Christmas, then we will decorate with both Christmas tree and candles and goats and gnomes and gingerbread houses and whatever you can think of, I promise!





Stickas görs det emellertid i god ordning. Har börjat på en hel del nytt sen sist, däremot inte avslutat något än.

En härlig aranmönstrad tröja till Tristan i Fön, ett garn i bambu/bomullsblandning. Där är det bara en ärm och halskanten kvar. Mönstret heter Easy Baby Aran och jag tycker själva mönstringen är fin. Men mönstret skulle ha behövt teststickas innan publiceringen, tyvärr. Men inget har varit värre än att man lätt begriper hur det borde vara, och jag tror den kan bli skön för våran Trissy.

But I have been knitting in good order. I have started with some new project since last time, but not finished anything yet.

A lovely Aran patterned sweater for Tristan in Fön, a yarn of bamboo / cotton blend. There is only one sleeve and the neck edge left now. The pattern is called Easy Baby Aran and I think the actual pattern is very nice. But the instructions should have to test knitted before publication, unfortunately. But nothing has been worse than that you can easily understand how it should be, and I think it might be nice for our Trissy.





Ett par knästrumpor till söta mor Karin börjar närma sej slutet också. Samma skrynkelmönster som jag använde till Helenes benvärmare, har bara fortsatt med fötter på de här.

A pair of knee socks for Sweet Mother Karin is close to be finished. It’s the same wrinkle pattern that I used for Helene's legwarmers, has just continued with the feet on this.





Ja, och apropå sockar så har även jag givit mej i kast med kalenderstickningen på Ravelry. Och nu för första gången i min världshistoria stickar jag båda sockarna samtidigt med magic loop. Inga konstigheter, men jag tyckte det var lite knöligt och rörigt de första varven innan det blev någon tyngd i dem. Nästa gång – för jag kommer nog att övergå till det här sättet – ska jag nog sticka de första varven, kanske en cm eller två, var för sig och sen sammanföra dem på en sticka och fortsätta parallellt.

And speaking about socks, I have also joined the Advent Calendar knitting at Ravelry. And now for the first time I knit both socks at the same time with magic loop. Nothing strange or hard, but I thought it was a bit awkward and messy the first few rounds before there was any weight in them. Next time - because I'll probably do it in this way in the future - I'll probably work the first rounds, maybe half or one inch, separately and then move them to one needle and proceed with them in parallel.


Sen har jag faktiskt anmält mej till ytterligare en kalenderstickning, en halsduk med 24 olika mönster. Den låter kul, men det återstår att se om jag hinner med. Men vadå? Det kan vara värt ett försök, och man förintas ju inte om man skulle råka avsluta det en vecka eller månad senare än som tänkt är, eller hur?


Then I have joined another Advent Calendar group, too, for a scarf with 24 different patterns. It sounds like fun, but it remains to see if I can keep up. But so what? It may be worth a try, and it's not the end of the world if you happen to finish it a week or a month later than planned, right?

Se! / Look!

Se, se …! Början på en ärm, en typisk tigertröjeärm! Och vad kan detta tyda på?

See, see ...! The beginning of a sleeve, a typical tiger sweater sleeve! And what might this indicate?






Jo men visst, själva kroppen av tröjan är klar! Har utan någon som helst vånda klippt upp i halsen och nacken, där fanns det gott mått att ta av. Däremot har jag inte klippt upp ärmhålen, måste vänta tills ärmarna är klara för att mäta hur djupt det ska vara. Det finns nämligen ingenting i mönstret som anger hur det förväntas vara. Överhuvudtaget tycker jag mönstret lämnare en hel del övrigt att önska, det förutsägs att man vet exakt vad de menar utan att det ska behöva förklaras. Men norrmän vet väl sånt från barnsben, så det är väl kanske inte så konstigt att det är lite ordknappt.

Fortsättning följer!


Yes of course, the body of the sweater is finished! Without any fear I cut at the neckline, there were plenty of stitches to take of. However, I have not cut for the armholes yet, must wait until the sleeves are finished to measure how deep it should be. There is nothing in the pattern that indicates how it is expected to be. On the whole, I think the design leaves a lot, it is predicted that you know exactly what they mean without having it explained. But the Norwegians know that kind of things from childhood, so it is perhaps not surprising that there is a bit short of words.

To be continued!





En tröja till Tristan är på gång också. Mönstret är Easy Baby Aran och jag gör den i Gjestals Fön, ett härligt bambu/bomullsgarn.

A sweater for Tristan is in progress as well. The pattern is Easy Baby Aran and I do it in Gjestals Fön, a lovely bamboo / cotton yarn.





Vad som just blivit klart är en mössa till Ulf, tredje gången gillt? Att det ska vara så svårt att hitta ett mönster som vare sig är för stort/långt eller för litet/kort. Denna gången är det ett dropsmönster. Jag kan ju inte mäta efterhand heller, så det är till att försöka tills det lyckas. Det är ju tack och lov inte några stora projekt.

What has just been finished is a hat for Ulf, the third in the row! Can’t understand that it should be so difficult to find a pattern that is neither too big / long or too small / short. This time it is a Drops pattern.I can not measure him, so it is to try until it succeeds. It's thankfully not a big projects.






Ett par benvärmare har Helene önskat sej, och har nu gjort ett par, mönstrade enligt Min-Mitt-Mina’s beskrivning på Skrynkelsockar. Lite på måfå blev det också, hade bara mina egna ben att mäta på, undrar om vi har samma storlek på spirorna? Återstår att se.

A pair of leg warmers have been wished of Helene, and I have now made a pair, patterned according to Min-Mitt-Mina’s description of Wrinkle socks. A bit of a first try, since I just had my own leg to measure, wondering if we have the same size? We’ll see sooner or later.





Lite garn blev det över, och vad passar då bättre än ett par benvärmare till Poppy också?


Some yarn was left over, and what fits better than a pair of leg warmers for Poppy as well?

Väldigt tjejigt / Very girlish

På senare tid är det mest tjejgrejer som varit på gång. Först och främst Swish Pleated Skirt, som jag teststickat åt Umme Yusuf. Tycker den blev jätteläcker, men än så länge är den i största laget för våran Poppy, så den får ligga till sej ett slag.

Lately it has mostly been girlish stuff on the needles. First of all Swish Pleated Skirt, which I have test knitted for Umme Yusuf. I think it is really great, but so far it is a bit large for our Poppy so it has to wait a while.






En annan teststickning som gjorts klar är Boreal Hat för Meghan Jones’ räkning. Den tyckte jag blev så bra och hade dessutom mycket kvar av garnet – Novita Samos – att jag inte kunde motstå lusten att göra en till Linnea också, vännerna Soiles och Kaukos lilla barnbarn.

Another test knit I have finished is Boreal Hat for Meghan Jones. I thought it was really nice and had also a lot left of the yarn - Novita Samos - so I could not resist to make one for Linnea as well, the granddaughter of our friends Soile and Kauko.



En sån fasansfull bild! Blir förhoppningsvis bättre till nästa gång. / What a terrifying picture! Will hopefully be better next time.



Så har jag börjat på ett par benvärmare till Helene. Såg ett par ”skrynkelsockar” på Min-Mitt-Mina’s blog och vänlig som hon är talade hon om hur man får till det här bubbelmönstret. Nu ska som sagt Helene få ett par benvärmare, och funkar det ska jag sen göra ett par knästrumpor till Karin i samma idé.

I have also started with a pair of legwarmers for Helene. Saw a pair of "wrinkle socks" at Min-Mitt-Mina’s blog and generous as she is, she wrote how to make this pattern. Now, as I said, Helene will get a pair of leg warmers, and if it works out well I will make a pair of knee socks for Karen with the same idea.


Fast lite bakigenom är det lite manligare. Har inte givit upp eller glömt bort tigertröjan till Alex, den växer om än sakta som en martall. Har faktiskt kommit upp till halsringningen, ser slutet på själva tröjan och har sen ”bara” ärmarna kvar innan det oh så kusliga klippandet inte går att undvika längre.

But a bit in the background a bit more manly stuffs are in progress as well. Have not given up or forgotten the tiger sweater for Alex, it's growing, albeit slowly as a dwarf pine. I have actually come up to the neckline and can now see the end of the body and has then "only" the sleeves to make before the oh so creepy cutting not can be avoided anymore.

Äntligen / At last

Efter sju sorger och åtta bedrövelser, eller i alla fall efter tre misslyckanden, har jag nu äntligen fått fart på Swish Pleated Skirt till Poppy. Det är Umme Yusuf – en av mina absoluta favoritdesigner – som gjort den och just nu har den ute för teststickning.

Vid första försök kom jag en god bit innan jag insåg att garnet bara var så fel. Drops Paris, alldeles för matt, gav ett rysligt trist intryck. Bara att riva upp.

Vid andra försök räknade jag fel. La upp 20 maskor för mycket och det dröjde ganska länge innan jag insåg att den verkade våldsamt stor, jämfört med hur det varit vid första försöket. Bara att riva upp.

Vid tredje försöket var jag lite irriterad på att jag fått riva upp två gånger, stickat massor och inte kommit ett enda dugg närmre fullbordan. Men se irriterad ska man inte vara. Fem centimeter senare upptäckte jag att jag inte varit tillräckligt noga när jag sammanfogade de upplagda maskorna till en ring. Alltihop var snott!!! Grrr, bara att riva upp.

Sen har det fått ligga till sej några dagar, nollställt huvudet och började om för ett par dar sen igen. Nu verkar det som om allt är som det ska. Rätt garn, rätt antal maskor och rätt fall. Hoppas och tror att den blir väldigt bra i slutänden, efter alla dessa turer.

After much sorrow and distress, or rather after three failures, I finally am on my way with Swish Pleated Skirt for Poppy. It is Umme Yusuf - one of my favorite designers - who has designed it and now has it out for test knitting.

At the first attempt I made quite a bit of it before I realized that the yarn was just so wrong. Drops Paris, too lusterless, gave an awfully dull impression. Just to rip it up.

At the second attempt I missed to counting in some way. Casted on 20 stitches too much and it took quite a while before I realized that it became much too large, compared to how it was at the first attempt. Just to rip it up again.

At the third attempt I was a little annoyed that I had to frog twice, had knitted so much and not been one iota closer to completion. But it’s not a god idea to be irritated. Five cm later I discovered that I was not careful enough when I joined the casted on stitches in the round. It was all twisted! Grrr, just to frog again.

Then it has been set aside for some days, reset the head and started again a couple of days ago. Now it seems that everything is as it should. Right yarn, right number of stitches and no twists. I hope and believe that it will be splendid in the end, after all these failures.

Mest mössor / Mostly hats

Nu är det länge sen jag skrev, ska försöka sammanfatta vad som hänt under den tiden. Stickats har det gjorts, naturligtvis, och åter har jag ramlat rakt ner i mössträsket.

Now it's a while since I wrote, will try to summarize what happened during that time. Quite some knitting has been done of course, and once again I have fallen straight down into the Hat Marsh.





En Fae Folk Hat till Tristan i en mjukt och mysigt garn som heter Teddy Bear. Hoppas det ska passa unge herrn. Halsduk och vantar blev det också där, ska bara göra en liten snodd att hålla ihop vantarna med.

A Fae Folk Hat for Tristan in a soft and cozy yarn named Teddy Bear. Hope it will fit young Master. A scarf and a pair of mittens has also been done, will just add a ribbon of some kind to keep them together.





Så bad Ulf om en mössa för kommande snöskottartider. Självklart ska grabben ha en mössa! En slät och grå – fast önskemålet var svart, men nu slumpade det sej så att jag hade grått garn hemma, lämpligt för ändamålet, men inget svart – i ett alldeles vanligt basmönster från Knitter’s Handy Book of Patterns. Blev bara lite fel någonstans, den är stor som ett hus! Men nu ska han få den och få prova och tala om hur mycket för lång och för vid den är, så ska jag försöka åstadkomma något bättre innan snön lägger sej.

So have Ulf asked for a hat for the upcoming snow shoveling season. Of course the kid has to have a hat! A plain and gray - but the wish was a black one, but now I had a gray yarn at home, appropriate for this purpose, but no black - in a very ordinary basic pattern from Knitter's Handy Book of Patterns. But something went a bit wrong somewhere, it became big as a house! But now he will get it and try it on and then tell you how much too long and wide it is, and then I will try to achieve something better before the snow arrives.





Och nu äntligen har jag gjort en mössa med Jogless Stripes! Har tänkt göra det hur länge som helst, men nu är det gjort och det var ju lätt som en plätt att få ränderna att sammanfalla hur elegant som helst, utan de irriterande hoppen vid varvbyte. Den här är tänkt till Alex, men i motsats till Ulfs mössa har jag en obehaglig känsla av att den här kanske är snäppet för liten. Ja, det här med storlekar är inte lätt, har sagt det förr och lär väl upprepa det vid fler tillfällen.

And eventually I have made a hat with Jogless Stripes! Have thought of doing it forever, but now it's done and it was easy as pie to get the stripes in good lines, without the annoying jumps at the beginning of the rounds. This is supposed to be for Alex, but in contrast to Ulf's hat, I have a feeling that this might be just a bit too small. Yes, this with sizes is not easy, have said it before and will probably repeat it in many more occasions.





Det var smågrejorna, men jag har nu också fått klart den STORA ponchon till Poppy. Fotsid och grann, ska bli väldigt kul att höra hur den kommer att fungera. Önskemålet var en lång en, som lilla Poppy kunde svepas in i helt och hållet vid kortare utomhusvistelser, t ex att köra till stationen för att möta pappa eller liknande korta utflykter där ett overallspåtagande skulle ta lika lång tid som själva färden. Tanken låter bra, nu återstår som sagt att se om den fungerar i praktiken.

It was the small things, but I have now also finished the BIG poncho for Poppy. It’s in full-length and it will be really interesting to hear how it will work. The wish was a long one, that little Poppy could be wrapped in completely for short outdoor stays, such as driving to the station to meet Dad or other short excursions where dressing up in full winter dress would take longer than the journey itself. The idea sounds good, now we will see if it works in practice.






Och nu har mönstret på Jasper Hoodie Sweater släppts. Det är en tröja som jag teststickat åt Cutie Pie Design för ett slag sen. Gjorde den till Alex, och han tycker den är helhäftig med löstagbara ärmar!

And now the pattern of Jasper Hoodie Sweater is published. It is a sweater that I test knitted for Cutie Pie Design a while ago. I made it for Alex and he thinks it's so cool that the sleeves can be taken off!


Även på andra plan än stickningen händer det grejer. I fredags fick jag min första behandling med cellgift och det känns så in i hoppsan bra! Ja, att ha kommit igång med behandlingen, alltså. Två timmar med dropp, så var det klart för den gången. Har fått ett schema nu också på hur och när vad ska ske. Nu är det bara att köra på!


Even at other levels than knitting stuffs has happens. Last Friday I had my first treatment with chemotherapy and it feels so good! That is has started, I mean.. Two hours with a drip, and that was it for the time. Have got a schedule now also on how and when and what will happen. Now, just drive on!

Och så har kassan fått sej en oförhappad förstärkning! Har länge gått och sett snett på en massa konstiga guldgrejer, mestadels små men en hel del, som bara legat där och drällt till absolut ingen som helst nytta eller glädje. Så fick jag erbjudande via Buzzador att prova Guldbrev, och samlade ihop krafset och skickade in. Och med i princip vändande post fick jag tillbaka drygt 2 000:-! Tänk, det är en väldig massa garn, det!

Tillbaka i vardagen / Back in the every day life

Tiden går fort när man har roligt! Nu har vi tillbringat ännu en innehållsrik och helt underbar vecka med våra favoritkillar i London.

Time flies when you're having fun, doesn’t it? Now we have spent a wonderful, marvelous and magic week with our favorite guys in London.







På vägen dit påbörjade jag ett par sockar till Alex, och fick dem klara innan det var dags för hemfärd.

On the way there I started a pair of socks for Alex, and got them ready before it was time to return home.






De mottogs mycket väl, och dessutom tyckte Alex att det såg ganska häftigt ut att sticka, så det ville han absolut prova på. En halsduk till mamma skulle det bli.

They were received very well, and Alex thought that it looked pretty cool to knit, so he really wanted to give it a try. It should be a scarf for mom.





En kofta till lilla Baby Ru hade jag också med mej, och den kom jag en liten bit på, fast på det hela taget användes tiden till annat än stickning. Bygga med Lego till exempel.

I had also brought a cardigan for little Baby Roo with me, and I got a little bit done on it, but on the whole most of the time was used for other things than knitting. Playing with Lego, for instans.





Väl hemma igen sent i torsdags kväll var jag rätt mör, det känns i kroppen att det är nåt som inte är som det ska. Men det ska väl snart bli bättre. Men inför det ska det undersökas och utredas in absurdum. Fast jag klagar inte, är verkligen tacksam för att allt görs så noggrant. Men visst kan man få bli lite trött på det ibland? Som i fredags, dagen efter hemkomsten från London. Hade tid på lasarettet för att kolla njurfunktionen kl 8.00. Var där i god tid och fick då veta att de sökt mej dagen innan – när jag hade mobilen avstängd och inte hade brytt mej om att slå på den när vi väl var hemma igen – för att tala om att undersökningen var framflyttad till kl 9.00. Hm, ok, inget att göra åt, och eftersom jag är en mycket förutseende kvinna hade jag naturligtvis en stickning i handväskan, närmre bestämt ovan nämnda lilla babykofta. En timmes sticktid är ju knappast något slöseri med tid, eller hur?

När klockan väl var slagen, prover tagna och medel av något slag insprutat fick jag åka hem, med besked att jag skulle komma tillbaka tre timmar senare för ny provtagning. Dessutom skulle detta upprepas ytterligare två gånger med en timmes mellanrum! De tre timmarna var det ju mening med att åka hem, men knappast de övriga, så då blev det mer sticktid. Problemet var bara att då hade jag en kanyl i ena armvecket och det borde helst inte böjas för mycket. Men nu vet jag att man kan sticka med raka armar, även om det tar lite längre tid. Och koftan blev färdig! Ska bara leta rätt på några knappar.



Om några timmar kommer vår favorittjej Poppy hit och hälsar på, så nu har jag faktiskt inte tid att sitta här och skriva, måste plocka fram roliga leksaker!




Back home late Thursday evening, I was really tired, the body feels that it is something that is not as it should. But it will surely soon get better. But before that it will be examined and investigated in absurdity. Though I'm not complaining, I’m really grateful that everything is done so carefully. But of course one can get a bit tired of it sometimes? As last Friday, the day after we returned from London. I had a time at the hospital for checking the kidney function at 8 o’clock. I was there in good time and then told that they had tried to call me the day before - when I had the phone turned off and had not bothered to turn it on when we were home again - to say that the investigation was postponed to 9 o’clock. Hm, ok, nothing to do about it, and because I am a very clever woman I had a knitting in my purse, the above mentioned little baby cardigan. One hour of knitting time is hardly a waste of time, right?

When the hour was gone, samples were taken and something were injected and then I had to go home with the instruction that I should be back three hours later for new samples. Moreover, this would be repeated two more times with one hour apart! The first three hours it was meaningful to go home, but hardly the others, so there it became more knitting time. The only problem was that I had a needle in one – what in earth is it called in English, the inside of the elbow? - and it should preferably not be bent too much. But now I know that I can knit with straight arms, even if it takes a little longer. And the cardigan was finished! Will only find some buttons.

In a few hours, our favorite girl Poppy will come to visit us, so now I actually do not have time to sit here and write, must find some fun toys!

Snabbrapport / Fast report

Först och främst, tusen tacka alla goa människor för alla värmande och uppmuntrande ord! Det har varit lite gungigt här ett slag, så det har verkligen piggat upp. Och nu kommer snart uppiggningen framför andra, en resa till London! På fredag bär det ar. Den har varit bokad och klar sen länge, och tack och lov har den inte behövt bokas av. Längtar till mina favoritkillar!!!

Nu har jag kommit in i ett skov av uppstarter, hur kul som helst och dessutom är de flesta små grejer och kommer att bli klara inom inte alltför avlägsen framtid.

First of all, thousands of thanks to all you wonderful people, for all warm and encouraging words! It's been a bit rolly here for a while, so it has really cheered me up. And soon we really will be cheered up, more than anything, with a trip to London! It has been booked since long ago, and thankfully it has not been necceccary to counsil it. I’m longing for my favorite guys!

Now I’ve really get into a huge amount of new projects, started or just planed. It’s so fun and the majority of them are small items and will be ready in the no time – or may be some time but not that long!

En balaklava har jag gjort till Tristan – igen! Nu har Alex en och Tristan och Poppy två var. Om de fungerar räcker det nog ett slag, är de alldeles åt skogen i storlek och fason får jag väl försöka på nåt annat sätt. Modellen är efterfrågad och tyvärr har jag inte hittat något riktigt bra mönster så därför försöker jag få till ett själv. Ack om man hade dem i närheten så man kunde mäta! Och då hade man ju som grädde på moset fått gosa med dem lite mer regelbundet. Ja regelbundet är det väl i och för sej nu också, men lite oftare!

Nog klagat, det kunde varit värre. De kunde ju bott på andra sidan jorden, det hade inte varit kul!

I’ve just finished a balaclava for Tristan - again! Now Alex has one, and Tristan and Poppy two each. It should be enough for a while, if they fit, but otherwhise I'll try in another way. The model is wanted but unfortunately I have not found a really good pattern so therefore I try to get one myself. Oh, if I had them nearby so I could measure and try on! And in that case of course the icing of the cake had been the possibility to cuddle with them a bit more regularly. Well, it is regularly now, too, but it could be a bit more often!

Enough complaining, it could have been worse. They could have lived on the other side of the world, that had not been fun!






Lilla Baby Ru har hittills inte fått riktigt den uppmärksamhet han förtjänar, men det ska bli ändring på det nu. Som jag tidigare sagt är det en kofta på gång i Schoppel Wolle. Såna färger!!! Underbara, helt fantastiska, riktiga gladfärger. Det är sådana som våran Alex skulle älska, men tyvärr är det ett nysta som legat till sej ett slag och när jag insåg storheten visade det sig att färgen nu är utgången. Och ett nysta är inte mycket att komma med för att lysa upp en stor kille, så det får bli till en liten en istället. Förhoppningsvis dyker andra fina färger upp i vår väg framöver.


Little Baby Roo has not been given quite the attention he deserves, but it is about to change now. As I stated earlier, it is a cardigan in Schoppel Wolle on the needle. And what colors! Wonderful, fantastic, real happy colours. They are the kind that our Alex would love, but unfortunately I have just one ball of it and when I realized the greatness it was out of order. And a ball is not much to bright up a big guy, so it has to be a small one instead. Hopefully, it will pop up other lovley colours like that in the future.





En teststickning för Mechtild, en icke-hemlig sådan, har jag också börjat på till Baby Ru. Då har han i alla fall nåt att börja med, man kan ju inte åka hem från BB utan något varmt som farmor stickat, eller hur?


A test knit for Mechtild, a non-secret one, is also started for Baby Ru. Then he has at least something to start with, you can not go home from the hospital without a sweater that grandmother knitted, isn't it so?






Dessutom har jag börjat på en tjock och varm och go kofta till honom. (Ja, ja, med reservation för att det blir en liten tjej, men just nu är det arbetshypotesen att Baby Ru är en kille!) Kan vara ett lagom reseprojekt. Dessutom ska jag sätta igång med ytterligare ett par varma mysa-omkring-hemma-med knästrumpor till Karin. De förra föll i god jord och då skadar det ju inte med ett par som ombyte.

And beside that one, a thick and warm and cozy cardigan is on its way. I think that will be a perfect work for the traveling. And besisdes that, I'll start with another pair of warm cuddle-around-at-home socks for Karin. They I did for her reasently was appreciated and it don't hurt with an extra pair.


Nu blir det tyst här på drygt en vecka. Som tidigare sagts så far vi till London på fredag och blir borta en vecka. Sen kommer Ulf, Helene och våran Poppy hit helgen efter! En sån lycka, alla ungar, stora som små, inom samma vecka!

Sen kör behandlingen av cancern igång, ska bli väldigt spännande och intressant att se vad det kommer att få för effekt, både under resans gång och i slutänden :-/

Now it will be silence here for a bit more than a week. As I said earlier we will go to London at Friday and stay there for a week, and then at Sauturday Ulf, Helene and our Poppy will come here! What a happieness, all our kids, big and small, in the same week!!! And after that the treatment for the cancer will start. It will be very exciting and interesting to see what effect it will have, both on the way and at the end :-/