So you think you can knit?

Ja, detta evenemang anmälde jag mej till någon gång i tidernas begynnelse. Det lät verkligen kul, varje deltagare skulle få en utmaning, att göra något som vederbörande normalt inte gör.

Jag fick utmaningen Tango, vilket innebar att jag skulle följa ett mönster utan egna påhitt eller avvikelser. Detta stickprojekts fram- eller baksteg skulle sedan redovisa på bloggen, underhållande utöver det vanliga, naturligtvis. Jag valde att ge mej på Baby Norgi, en liten tröja med en del mönsterstickning på, som borde vara lämpligt för ändamålet. Inga problem alls på den fronten, utom möjligtvis att det varit en massa andra grejer som varit angelägnare, så jag är inte så långt kommen på den som jag borde, om man nu nödvändigtvis ”bör” något i det här sammanhanget.

Men ett problem är det, det finns inte någonting att skriva om! ”Jag har nu stickat mönsterrapportens 24 varv som det stod att jag skulle göra. Därefter fortsatte jag med bottenfärgen i 15 cm.” Hur roligt är det att skriva om? Och ännu tristare att läsa. Hade det varit något som man fick klura och fundera över, t ex designa nåt eller prova på någon ny teknik så hade det varit något annat, men nu har jag i ett par månaders tid värkt över hur jag ska få ihop något och kommit fram till … det går inte! Ledsamt, för idén med hela den här grejen lät så kul, och jag tror faktiskt att de flesta verkligen haft det, men jag får nog ge upp. Inte med tröjan, den ska allt bli klar så småningom, det är bara inte något större brådska för det är storlek 6 månader, och våran Tristan som ska ha den är än så länge bara en månad. Men deltagandet får jag nog ge upp.

Yes, I joined this event quite a long time ago, at least several months. It sounded really fun, each participant would receive a challenge, to knit something she normally doesn’t do.

I got the challenge Tango, which meant that I should follow a pattern by the letter, without any own invention or discrepancies. This knitting project’s progress or setback should then be reported on the blog, entertaining out of the ordinary, of course. I chose to make Baby Norgi, a little sweater with a portion of stranded patterns, which should be perfect for this purpose. No problems at all on that front, except perhaps that there was a lot of other stuff that became more urgent, so I'm not as far with it as I intended to be at this time.

But there is one problem, there is absolutely nothing to write about! "I have now made the pattern report of 24 rounds as the pattern said. Then I continued with the main colour for 15 cm." How fun is that to write about? And even less fun to read about. If it had been something to ponder and consider about, for example designing something or try some new technique it should have been something else, but now I have in a couple of months' time been thinking about how to get something out of this and come to the conclusion ... I can not! Sadly, the idea of the whole thing sounded so fun, and I think that most of the participants have a wonderful time, but it looks like I have to give up. Not the sweater, I will definitely finish it sooner or later, it's just no hurry with it, because it is size 6 months and our Tristan that will get it, is so far just a month old.





Men en lustig sak måste jag visa. Började för ett slag sen med Pepita, som jag tänkt våran Poppy skall få. Ville göra dem i bomull, tjocklek som vanligt sockgarn, och då visade sej Jasmin 8/4 från Kinna Textil vara ett utmärkt val. Köpte fyra nystan i en grönmelerad färg, helt enfärgad tycker jag hade blivit lite trist. Och det började så fint med klara och tydliga ränder som återkom med lagom intervaller. När första nystat tog slut hade jag kommit en god bit ner på ”raksträckan” av kroppen, alla varv var lika lång och skulle så förbli ett gott stycke till. Började på nysta nr 2 – märk väl samma fabrikat, samma färgbad, samma allting! – och då blev det som förbytt. De raka, fina ränderna byttes i stora fält av sammanhängande färg. Hur egendomligt som helst, det borde ju ha varit likadant. Har egentligen inget emot den här skillnaden, den är bara så rysligt egendomlig. Nysta nr 2 tog slut ungefär lagom tills det var dags att börja på benen, och då kollade jag faktiskt av de två återstående nystanen och kunde konstatera att de har – i alla fall i början – samma intervaller mellan färgbytena. Men om de är som det första eller andra nystat kan jag inte bedöma, eftersom varven här är så mycket kortare. Tror faktiskt det är som nysta nr två, annars borde väl ränderna ha blivit bredare? Ja, ja, det får vara som det vill med det. Om den nu bara krymper lagom mycket tror jag den kan bli ganska trevlig, och kvalitén känns skön. Fast det här med sockar på byxor är jag i ärlighetens namn väldigt skeptisk till, det vill till en helt otrolig massa tur för att ben och sockar ska vara lagom samtidigt! Men jag tyckte den var så fin så jag gör ett försök. Det är ju trots allt lätt som en plätt att bara repa upp sockarna och avmaska vid resåren i nederkanten på byxan.


But there is a funny thing I just have to show. I started a while ago with Pepita, for our Poppy. I wanted to make it in cotton, multicoloured and thick as usual sock yarn, and decided that Jasmin 8 / 4 from Kinna Textil should be an excellent choice and bought four balls in green/white colours. It all started so nicely with the stripes in nice intervals. When the first ball came to an end, I was quite a bit down the bodice, all the rounds had the same length and would remain so for a good way. Began at ball no. 2 – notice that it was the same blend, same dye lot, same everything! - and then it became to transform. The straight, nice stripes turned out to large fields of continuous colours. How strange, it ought to have been the same. I have really nothing against this difference, it is just so strange. Then ball no 2 came to an end just in time to start with the legs, and then I actually checked the two remaining balls up and found that they have - at least in the beginning - the same intervals between the colour changes. But if they are same as the first or second ball, I can not judge, because the rounds at the legs are so much shorter. Actually I believe it is like the second, otherwise the stripes probably had become broader, hadn’t they? Well, well, it as it is and now I just hope it will shrink just much enough, I suppose it will because it’s cotton. I think it can be quite pleasant, and the quality feels nice. But socks connected to the trousers … I am honestly very sceptical, that has to be an incredible lot of luck it the legs and socks should fit at the same time! But I thought it looked so nice, just had to give it a try. It is after all a piece of cake to just frog the socks and bind off at the ribbing in the end of the legs.