Frustration

Tiden går, nu är det ett slag sen igen jag skrev något här. Har varit fullt upptagen med att hosta, snyta mej och samtala med internetoperatörens supportrar. Idel förtrytelser för hela slanten.

Förkylningen kan jag väl acceptera, fick den ju av våran favoritkille Alex, och det får man naturligtvis stå ut med. Men att Internet ska krångla så in i bänken gör mej så in i norden trött!

Det började i tisdags kväll med att det helt enkelt la av. Då brydde jag mej inte om att göra något åt det, men sen på onsdagen när det envisades med att vara stendött tog jag kontakt med supporten. Och tänka sej, det var ett större externt fel, inget som hade med vår dator eller uppkoppling att göra. Skönt men frustrerande. Jag var då hemma från jobbet, på grund av ovanstående förkylning, så lite ledsamt var det att inte kunna surfa runt eller läsa mail eller göra allt det man brukar göra med Internet. Enligt utsago skulle felet vara avhjälpt onsdag kväll eller torsdag förmiddag, och de skulle skicka ett SMS när allt var klart.

Torsdag förmiddag kom så meddelandet att allt var klart. Glad som en kalv på grönbete satte jag på datorn och försökte komma ut på nätet. Men inte sjutton fungerade det! Ringde supportern, som gjorde någonting där bakigenom. Yes, då funkade det! I tio minuter – sen la det av. Ringde upp igen, drog hela harangen och ny kille gjorde något nytt mystiskt, vad det nu är de gör. Allt fungerade perfekt, i ca fem minuter. Nytt samtal, fick då veta att jag borde vända mej till modemsupportern. Sagt och gjort, fick instruktioner om hur jag skulle göra så snart jag kom ut på nätet igen. Det var något om nedladdning av ny mjukvara, sen skulle alla problem vara ur världen. Trodde dom, ja. Inte fasiken fungerade det. Ytterligare två samtal till internetsupportern och fick instruktioner om hur jag genom kontrollpanelen och hitan och ditan och omstart av modemet skulle få det att fungera. Underbart, då behövde jag i alla fall inte ringa varje gång jag skulle ut och kika, även om det var lite frustrerande att jag inte kunde hålla mej kvar ute i cyberspacen mer än några minuter i taget.

I princip samma historia upprepades under fredagen, och då var jag riktigt trött på alltihop trots att jag lyckades få igång det av egen kraft. Tänkte ta itu med det på allvar på lördagen, kräva att avtalet bröts eftersom de inte kunde leverera vad jag betalade för o s v. Orkade helt enkelt inte i fredags. Men under över alla under, i lördags körde alltihop igång så snällt som om det aldrig i livet varit något strul! Och höll sej i schack gjorde det också, ända fram till kvällen. Skit, men lät det vara, för att ta itu med det nu i dag. Men nu gick den igång lika snällt. Fattar ingenting, men har en känsla av att det inte går att lita alltför mycket på det. Nu ska jag i alla fall försöka få till det här inlägget, innan kontakten med yttervärlden bryts igen.


I’ve had problems with Internet, it hasn’t worked since Tuesday evening, and since that I have been in contact with the support I don’t know how many times. Every time they have managed to get it in order, but not for more than five – ten minutes, then it has died again. Really very frustrating, but after some calls I learned how to do myself. There is a place on the desk where you can repair something, and then restart the modem and after that it will work again for some minutes. But so frustrating! After several days like that – I’ve been home from work because of a bad cold – I decided to cancel the deal with the operator, if they can’t deliver what I’m paying for, then I don’t want to have anything with them to do. But by some strange reason, it all was back in normal yesterday, I almost got a shock when I turned it on and it worked all by itself! Well, late last night it died again, but it was just as it never had been any problems today when I put it on. But I really don’t trust it, so I will hurry to get this away, before it turn off again.


När jag inte kämpat med och mot internetuppkopplingar har jag faktiskt fått en hel del stickat.

When I not have been fighting with Internet I have done some knitting.




En liten tröja till Linnea har kommit upp till armhålorna. Nu är det ärmarna som ska göras, innan det roliga med hästmönstret kan börja.

A sweater for Linnea has reached the armholes. Now it’s just the sleeves left before I will start with the yoke and the horse pattern. I really look forward to that!




En alldeles vanlig, slät och simpel liten tröja i Tilda, som ska bli till en av Alex’ kompisar.

A plain, simple sweater in the yarn Tilda, for a friend of Alex.




Och en likaledes slät och simpel tröja till en annan av Alex’ kompisar, fast i restgarner från tidigare gjorda strumpor börjar komma sej. Det ska bli kul att se hur jag lyckas få ihop färgerna, tror jag har lämpliga som räcker.

Another just as plain and simple sweater made of left over yarn from socks. It will be very interesting to see how it will turn out in the end. I think and hope that I have enough of yarn in suitable colours.




Mitt livs första tå-upp sockar är på gång, ska bli till Jan. Mönstret är Rhythm Man Socks.
My very fist toe-up socks are on their way, as well. I do them for Jan and the pattern is Rhythm Man Socks.

Dessutom är jag ungefär halvvägs på första ärmen av Jans tröja. Den är inte lika kul, och vågar inte ens tänka på hur tradig nästa ärm ska bli.

And besides that I have done half of the first sleeve of Jan’s sweater. It isn’t that fun, but it goes fairly fast. But the thought of begin with the second one isn’t that thrilling!




Och förresten, jag glömde ju att tala om att koftan till Helene, som jag gjorde i en storlek mindre än vad måtten angav, blev alldeles lysande! Lyckades inte få till någon bra blid på den, bara en bakifrån. Hur roligt är det? Karins kofta fick jag ingen publicerbar bild alls på, men den var å andra sidan inte lika kul, definitivt en storlek för stor :-(



And by the way, I forgot to mention that the cardigan for Helene, that I did one size smaller than the measurement said, was perfect. Unfortunately I didn't manage to get a propper picture of in on her, just one from the back and it isn't that fun, is it? The cardigan for Karin was definitly too large, and didn't get a photo of that at all.