Jättetrist / Very sad

Det här är inte kul, faktiskt i allra högsta grad deprimerande. Min River Tweed kofta är klar, blockad och provad. Någon bild från det tillfället blir det dock inte, någon form av stolthet har man väl. Den hade varit perfekt, om jag varit 10 cm längre och 10 kg smalare och en eller två byststorlekar större. Så kan det gå när man försöker få till det utan att tänka på alla aspekter. Jag har som sagt blivit lite mullig på sistone och då framför allt på mitten, där det normalt sett skulle ha varit en midja. Detta tyckte jag verkade helt logiskt att kompensera med att göra en storlek större än vad jag tidigare använt. Logiskt, va? Inget fel i resonemanget så långt, vad jag kan förstå. Men sen kommer det, där jag skulle ha tänkt en stund till. Bysten – den har inte drabbats av någon ökning, och det visste jag naturligtvis, om jag bara tänkt efter. Vad händer då om man stickar en kofta i en storlek som är proportionerlig mellan midja och byst och bara midjan har dragit iväg? Jo, då blir det fritt fall uppifrån, hela härligheten sjunker och midjemarkeringen hamnar långt söder om den tänkta destinationen. Sorgligt, eftersom det i detta fall finns en mycket klar och tydlig mönstermarkering som utan någon som helst tvekan tala om var midjan är tänkt att befinna sej. Nu hamnade denna markering i höfthöjd, och ser något bisarr ut. En annan följd är att den upptill ser ut som något lillflickan hittat i mammas garderob. Jag är med andra ord en smula besviken …

This is not a bit fun, actually it’s very depressing. My River Tweed cardigan is finished, blockades and tested on. But it will not be any picture from that occasion, however, I have still some form of pride left. It had been perfect if I were 10 cm taller and 10 kg slimmer and had one or two sizes larger bust. That’s what might happen when trying to get correct size without thinking of all aspects. As I have said earlier, I have been a little bit heavier lately and especially around the middle, where it normally is a waist. It seems quite logical to me to compensate that by making a larger size than I previously used. Right, huh? Nothing wrong in the thinking process so far, what I can understand. But then the moment came, where I should have been thinking a bit longer. The bust - it has not been affected by any increase, and of course I knew it, if I just had given it a thought. What happens if you knit a cardigan in a size that is proportionate between waist and bust and just the waist has increase? Well, then it will be a free fall from above, all the glory will sink and the waist mark goes far south of the intended destination. Sadly, since in this case it is a very clear pattern that without any doubt tells you where the waist is supposed to be. Now came this marker in hip height, and looks quite bizarre. And another consequence is that the top looks like something a little girl has found in mother's closet. I am in other words a little bit disappointed...