MINA FAVORITER ALLA KATEGORIER!

M I N A F A V O R I T E R A L L A K A T E G O R I E R! / M Y F A V O U R I T E S!

Mina Favoriter

Lilypie - Personal pictureLilypie Fifth Birthday tickers

onsdag 15 december 2010

Spets / Lace




Nu har jag visst snöat in på spets. Det är rysligt längesen jag stickade något spetsaktigt, om man undantar lite mönster på nån kofta och klänning till Poppy. Men sån där riktig sjalaktig spetsstickning har jag inte gjort på säkert ett par år. Men så fick jag syn på en adventskalenderstickning – alltså lite av en mysteriestickning, i 24 delar – av en halsduk med spetsmönster, och tyckte det lät lite småkul.

Now I’m stuck with lace. It's an awfully long time since I knitted something lace-like, with the exception of some lace patterns on a cardigan and dress for Poppy. But I have not done any of those real shawl-like lace knitting in at least a couple of years. But then I saw a calendar knitting - that is a bit of a mystery knitting in 24 parts - of a scarf with lace patterns, and thought it could be a bit of fun to join.






Men inte sjutton var det småkul, det var så in i bänken kul att jag letade rätt på en liknande för att köra parallellt. Så nu har jag två spetsmönstrade, vita halsdukar på gång. Färgen är väl det mesta de har gemensamt egentligen. Den första är betydligt vidare och längre och har helt separata mönster varje dag. Den andra är mer normalvid och -lång och har ett sammanhängande mönster även om det skiftar från dag till dag. Men bägge är precis lika roliga att göra. Karin och Helene ska få varsin.


But it was not just a bit of fun, it was so very fun that I was looks for something similar to knit at the same time. So now I have two lace-patterned white scarves on the needles. The colours are probably the most specific they have in common. The first one is much wider and longer and has completely separate patterns each day. The second one is more normal wide and long and has a consistent pattern, although it varies from day to day. But both are just as fun to make. Karen and Helene will get one each.





Men det där med längden är jag lite fundersam på. Använder aldrig denna typ av halsduk själv, har ett par sjalar jag vävde för 20 år sen och som inte är utbytbara. Men det gör att jag inte vet vad som är lagom när det gäller längd. Att det är en minimigräns är ju inte så svårt att räkna ut, runt halsen måste den ju nå, men det bör väl i rimlighetens namn finnas en maxgräns också? Den vida av de här två är efter 14 dagar 110 cm lång, oblockad bara lite lätt sträckt. Det skulle kunna innebära att den efter tvätt i dagsläget är åtminstone 135 cm och i slutändan då 230. Låter inte det rysligt långt??? Den andra är lite lätt sträckt 80 cm, uppskattningsvis 100 cm efter blockning och i slutänden då 170 cm. Det är en väldig skillnad. Snälla rara ni som vet, vad är rimligt och lagom???


But I am a bit concerned about the length. I never use this type of scarf myself, has a couple of scarves I weaved some 20 years ago and they are not interchangeable. But it means that I do not know what a comfortable length is. That there is a minimum limit is not that hard to figure out, it has to reach around the neck of course, but it should be a maximum limit as well, shouldn’t it? The bigger of these two is after 14 days 110 cm / 44”long, unblocked, and only lightly stretched. It could mean that after washing/blocking it is at least 135 cm / 54”now and could be 230 cm / 92” Doesn’t it sound awfully long??? The second one is 80 cm / 32”, approximately 100 cm / 40” after blocking and in the end 170 cm / 77”. It's a big difference. Please help me, what is comfortable and normal???





Men de här tar inte hela dagen att sticka. Lite annat blir det också och mest uppseendeväckande är en tröja till Jan. Han har länge pratat om att han vill ha en Pippitröja, och lika länge har jag vägrat. En gång i tidernas begynnelse, tror det till och med var innan Alex föddes eller möjligtvis strax efter, så stickade jag en pytteliten till honom. Själv hade han inte så mycket åsikter om den just då, men söta mor Karin bad om ytterligare en när han vuxit ur den första. Så blev det, men när den var klar lovade jag mej själv att aldrig mer göra en sån. Så fruktansvärt urbota tråkig! Och då hade jag i alla fall den andra gången stickat runt upp till armhålorna, vilket inte var vad mönstret förespråkade. Sen skulle ärmarna sys i. Klumpigt, klumpigt, klumpigt och dessutom tycker jag mönsterränderna är förbaskat tråkiga. Alltså bom stopp för fler.

Men skulle man inte kunna göra den i raglanmodell? Har haft det liggande i bakhuvudet ett gott slag, och så för lite sen fick jag se en sådan på Yll o Tylls blogg. JA, jäklar i min lilla låda, jag skulle överse med de tråkiga ränderna och göra en till Jan. Kanske är den lite i tjockaste laget, men han säger att han vill ha en tjock och då får det bli en tjock. Svarta Fårets Raggsocksgarn gör jag den i, och det har det goda med sej att det går undan. Är efter bara en vecka nästan uppe vid armhålorna och ska bryta för att göra ärmarna. Ska bara mäta ut var i mönstringen jag ska börja för att det ska stämma när de ska sammanfogas med själva kroppen. Hade jag varit gnuttan smartare hade jag naturligtvis börjat uppifrån, men nu var jag inte så smart. Kom på det när jag kommit alltför långt för att vilja repa upp och börja om, lat som jag är.

Och nu är tanken – vad den nu kan vara värd? – att jag sen ska göra varsin i mer traditionell bomullskvalitet till våra favoriter. Tror att mor Karin tycker det är en acceptabel kompromiss med raglanärmar i stället för de traditionella, raka och isydda? Fast i ärlighetens namn behöver de ju inte sys i, man kan ju plocka upp maskor från armhålorna. Får se vad det blir.


But these do not take all day to knit. A totally different thing is a sweater for Jan He has for a long time talked about that he wants a Pippi sweater (Pippi Longstocking, all Swedes know what a Pippi sweater is), and all the time I have refused. Once in the beginning of time, think it was even before Alex was born, or possibly just after, I made a tiny one for him. He himself had not that much opinions about it right then, but his dear mother Karin asked for a second one when he had outgrown the first. So I made another one, but when it was finished I promised myself that never ever do another one. It is so terrible boring! And that in spite of that I had made the second one in the round up to the armpits, which was not what the pattern called for. But then the sleeves had to be sewn in, clumsy and awkward. And besides that I think the stripe pattern is damn boring. So no more!

But shouldn’t it be able to do it with raglan sleeves? Have had it lying in the back of my head quite some time, and so I happened to see just that at Yll o Tyll’s blog. Yes, I could tolerate the boring stripes and make one for Jan. Perhaps it is a bit heavy, but he says he wants a thick one, and then it will be a thick one. I made it with Svarta Fårets Raggsocksgarn, and it with this yarn it’s a fast knitting. After just a week I’m almost up to the armpits and will break to make the sleeves. Should just measure out where to begin to get the stripes on the right position when they will be joined to the body. If I had been smarter I had obviously started from the top, but now I was not that smart. Didn’t think about it until I was too far to want to frog and start all over again, lazy as I am.

And now is the idea - whatever it may be worth? – that I later will make one each for our favorite guys but in more traditional cotton quality. I think sweet mother Karin thinks it's an acceptable compromise with raglan sleeves instead of the traditional, straight and sewn? Though honestly, they do not need to be sewn in, one can pick up stitches from the armpits. We'll see what happens.





Så, sluta läsa här och nu om ni är känsliga!

Please stop reading here and now if you are sensitive!


Blev avbruten när jag satt här och skrev. Det ringde på dörren, och det hör definitivt inte till vanligheterna så här mitt på dagen. Vi bor i ett hyreshus med portkod och är normalt sett väl förskonade från försäljare och annat pack som springer runt. Men som sagt, nu ringde det på dörren och i min blåögda enfald trodde jag det var en bekant som tittade in. Men icke, utanför står två vilt främmande människor, glatt flinande och viftar med några broschyrer. Vid anblicken av dem falnade mitt inbjudande leende tämligen omgående och på min fråga vad de ville fick jag veta att de tänkt sej ett litet mysigt samtal med mej om sin gud. I helvete! Jag blev så tvärförbannad att jag hade slängt käringarna nerför trappan om jag bara hade haft ork! Men jag orkade i alla fall tala om för dem vad jag ansåg om sådana som smet in – något annat sätt var inte möjligt – i ett hus som var skyddat med portkod. Den finns där för att hyresgästerna inte ska behöva bli störda av dylikt pack. Men visst är det märkligt, här talas vitt och brett om hotet av att islamismen sprider ut sej, att de kommer att tränga undan allt annat och så vidare. Men jag har aldrig i hela mitt liv stött på en enda islamist som på något sätt försökt pracka sin tro på mej, däremot blir man överallt och alltid påhoppad av fanatiska kristna som till varje pris vill omvända en till sin sekt! Jag bryr mej inte ett skvatt om vad folk har för religion, om de överhuvudtaget har nån, men jag går fullständigt i taket när de försöker trycka den på andra och som sagt, det tycks vara en typisk kristen grej. Fy fan!

Ja, ja, jag ber om ursäkt för språket, brukar normalt sett försöka uttrycka mej så att det inte ska störa någon, men det här var bara tvunget att komma ut. Ni ska vara väldigt tacksamma att jag inte har pådyvlat er min åsikt om Wikileak och Assange. Fast så mycket kan jag säga när jag ändå är igång att om Assange är den våldtäktsman han förmodas vara bör han finkas för lång tid här i Sverige eller i England där han nu sitter, dock ej, aldrig i livet utlämnas till USA. Så illa ska han inte behöva råka. Däremot säger jag bara om Wikileak: Länge leve den, hurra, hurra, hurra!!!

Efter detta utbrott ska jag återgå till att vara en mild och timid liten stickande gumma och inte blogga om något annat på länge!


I was just interrupted when I sat here and wrote. The doorbell rang, and it is definitely not usual. We live in an apartment building with a door code and we are normally well spared from vendors and other pack running around. But as I said, now the doorbell rang and in my blue-eyed silliness I thought it was a friend who stopped by. But no, outside the door are two total strangers, happily smiling and waving a few brochures. At the sight of them faded my inviting smile almost immediately and on my asking what they wanted, they said that they wanted a nice little chat with me about their god. In hell! I was so absolutely pissed off that I had thrown the old women down the stairs if I only had the strength! But I could at least tell them what I thought about those who snuck in - otherwise was not possible - in a house that was protected by access code. It is there because the tenants not will have to be disturbed by similar packs. But isn’t it strange, it is spoken widely of the threat of Islamism to be spread out, that they will push aside everything else and so on. But I have never in my life met an Islamist who somehow tried to foist their beliefs on me, but have everywhere and always been attacked by fanatical Christians who at any cost try to convert me and everybody else they meet into there sects! I don’t care a bit of what people have for religion, if they have any, but I go completely mad when they try pushing it on others, and as I said, that seems to be a typical Christian thing. Damn!

Yes, yes, I apologize for the language, normally I try to express myself not to disturb anyone, but this was just forced to come out! You should be very thankful that I did not have pressed my opinions about Wikileak and Assange on you. But I can say that much that if Assange is the rapist he is supposed to be he should of course be jailed for a long time here in Sweden or in England where he now is, but not, never in life be extradited to the US. He doesn’t deserve that. However, I just say Long live Wikileak, hurray, hurray, hurray!!!

After that outbreak, I will be back to being a gentle and timid little knitting woman and not blogging about anything else for a long time
!

2 kommentarer:

Manduzana stickar sa...

Oh, det är härligt med folk som får smärre utbrott ibland. Jag tror att det är nyttigt :)
Och jag förstår dig, trots att jag själv är (medemåttigt svenska kyrkan)kristen så kan jag bli fly förbannad på andra kristna på som nästan tvingar på sin tro på andra. Det är inte okej. Du har all rätt att bli arg då.

Iron Needles sa...

Hello, my friend, and thanks for stopping by! Thank you for your kind words. Happy Holidays to you!