Stolliga idéer / Crazy ideas

Jag har börjat få idéer, stolliga idéer, huvudet börjar bli alldeles fullt av dem. Vad ska jag göra? Mina idéer brukar sällan (läs aldrig) föra nåt gott med sej, men de pockar och pockar… Vore mycket bättre om jag kunde hålla mej till andras mer genomtänkta och eventuellt rentav beprövade sådana, men vad gör en stackars svag människa?

Jag håller fortfarande på med min förstling, den lilla omlottkoftan i babyformat. Ja, den är ju också en historia. Stickar den i sockgarn med stickor 2,5. Alltid hittills har jag fått en masktäthet på 28 med den kombinationen, och följdaktigt gjorde jag ingen provlapp utan körde igång med glatt mod. Var ju stensäker på vad som gällde. Och så har jag stickat, och stickat och stickat, och aldrig kommer jag någon vart. Har väl aldrig varit med om något så segt och drygt. Så fick jag för mej att kolla hur många maskor jag egentligen hade på 10 cm. Hoppsan, det visade sej vara 34! Inte undra på att denna lilla skapelse är dryg. Hur detta kan komma sej är jag inte människa att begripa, men det är bara att gneta på. Det påverkar inte storleken, eftersom jag ökat till längd jag bestämt mej för, men oj så många långa varv det blir!



Lately I have began to get ideas, lots of ideas, the head is full of them. What should I do? My ideas rarely (read never) bring something good with them, but they haunt me ... it would be much better if I could keep on with others well thought out and perhaps even tried patterns, but what can a poor weak human being do?

I am still on my first try (well, the second try on my first idea) the baby wrap cardigan. Yes, that’s a story. So far I have always had a gauge of 28 st when I have knitted in common sock yarn with needle 2.5 mm. Always so far at least. And because of that I started with it without doing a swatch first. I was so convinced about the gauge, so it would just have been a waist of time to do one, wouldn’t it? And I knitted, and knitted and knitted, and never get anywhere with it. I have never done something so slow before, as far as I can remember. So eventually I decided to – in spite of being as convinced as I was – check up the gauge. Oops, it turned out to be 34! No wonder that this little creature ever seems to come to an end. I really can’t understand how it could be like this, but that’s the fact. It does not affect the size, because I increased up to desired length, but it is really a lot of very long rows for this little piece!





Som alla andra har jag en förskräcklig massa överblivna garnrester, och i går kväll fick jag en helt lysande idé om vad jag kunde använda en del av dessa till. En hel hög olika färger i randigt med lyfta maskor som effekt, till en baby top-down tröja. Denna idé var naturligtvis tvunget att omsättas i praktiken per omgående, och efter diverse räknande och klurande kom jag igång och har nu gjort ungefär halva oket. Ärmarna och livet ska jag göra enfärgat, ljust blågrå. Det blir nog i mesta laget med de här ränderna över hela.

Fler idéer ligger och gnager, men detta var den mest påträngande. Får väl se vad som framöver kan omsättas i praktiken.



Just like everybody else, I have an awful lot of leftover yarn laying around, and yesterday evening I have got a completely brilliant idea about what I could use some of it to. A whole bunch of different colours in stripes with slipped stitches, in a baby top-down sweater. Of course I just had to start with it immediately. First I had to count and think and count again, but eventually I started with the knitting and have now done just about half of the yoke. But I will make the sleeves and the body in just one colour, the light grey-blue. I think it will be just too much with those stripes all over it.

More ideas are jumping around, but this was the most intrusive. Then I’m very curious about my other ideas, wonder if I will manage to get something useful out of them. Well, we’ll see, sooner or later!






Den lilla Presto Chango tröjan är klar nu. Visst är den söt och fin, men jag gillar den inte riktigt. Sidor och ärmar skulle sys ihop, men sidorna stickade jag ihop, på samma sätt som man stickar på en bård till en sjal. Det gick väldigt galant. Men ärmarna gick inte att lösa på det sättet, så dem sydde jag ihop på traditionellt sätt. Fy sjutton så klumpigt det blev i detta tjocka garn! Undrar hur andra som gjort den fått till det.

Håller förresten på med en liten mössa med samma mönster som tröjans bröstdel. Får se om jag får ihop mönstret snyggt uppe på skulten, bland intagningarna.



The small Presto Chango sweater is finished now. Sure it is cute and nice, but I do not like it really. The sides and the sleeves were supposed to be sewn together, but the sides I knitted together, in the same as joining a border to a shawl. It was very gallant. But the sleeves were unable to be solved in this way, so I sewed them together in the traditional way. Oh dear how clumsy it was in this thick yarn! Wondering how others who made it got it smooth.

A little hat with the same pattern as the front of the sweater is on its way, as well. I just have to find out how to decrease the pattern neatly on top of it.