Åh, kära nån ...! / Oh, dear ...!

Nu har jag gjort klar bomullströjan till Alex, som samtidigt var en teststickning åt Umme Yusuf. Ett jättetrevligt mönster, och jag kände mej väldigt nöjd, ända tills den var tvättad och klar och skulle läggas ut på tork. Ni vet det där ögonblicket när man med öm hand försiktigt stryker det man med sån möda åstadkommit slät, försiktigt drar handen upp och ner för att få bort minsta lilla rynka. Då … då upptäcker jag till min oförställda fasa att jag stickat ena ärmmudden med 1 rät och en avig, till skillnad mot den andra ärmens mudd och nederkanten, som är gjort i 2 räta och 2 aviga. Det lyser, skriker, vrålar ut hur fel det är och jag känner mej helt slagen till marken.

Men det är bara att bryta ihop och komma igen. Jag vet att det är fel, ni vet att det är fel, Karin och David kommer att se att det är fel, men våran Alex kommer bara att se att det är fina färger och kommer därefter enbart att döma den efter om den är behaglig på eller inte. Ribbstickningen på ärmarna ger han själva den i, det är faktiskt min fasta övertygelse, och hans ord är min lag. Alltså repar jag INTE upp halsmudden, sprättar upp den med sån omsorg isydda – märk väl, jag har sytt i ärmen, den är inte ihopstickad med livet! – sticka om hela ärmen, sy på den igen och till slut göra om halsmudden. Då får det faktiskt kvitta. Ja, ja, jag vet, oförlåtligt slavigt, men vad var det han sjöng den gode Taube – ”det är slarvigt men mänskligt, så sjung hej och hå!”

Now I have finished the cotton pullover for Alex, wish also was a test knit for Umme Yusuf. A lovely pattern and I was very satisfied about it, until it was cleaned and just should be laid out to dry. You know that moment when you smooth and gently pull your hand up and down to remove even the slightest wrinkle. Then ... then I discovered to my undisguised horror that I made one sleeve cuff rib with k1, p1 in contrast to the other sleeve cuff and bottom edge cuff, that was made with k2, p2 rib. It really yells and screams out how wrong it is and I feel completely beaten to the ground.

But that's just to break up and be back again. I know it's wrong, you know it's wrong, Karin and David will realise that it is wrong, but our beloved Alex will just see that it's nice colours and will then only to consider if it is comfortable to or not. Ribbing on the sleeves, he just doesn’t care, it is indeed my firm conviction, and his word is my law. So I WILL NOT rip the neckband, rip it up the oh so carefully sewn in sleeve – Yes, it’s sewn in, not knitted in one piece with the body! – knit the whole sleeve once again, sew it again and finally make the neckband. Yes, yes, I know, unforgivable slovenly!




Har kommit en god bit på capen i kamelhårgarnet. Underbart mjukt, hoppas bara det inte är lika ömtåligt som det känns. Mönstret föreslår att man avslutar den efter 35 cm, men det tycker jag låter lite kort, så jag fortsätter lite till. Får väl försöka mäta mej fram. 45 – 50 cm tror jag blir mer lagom, lite mer åt miniponchohållet.



I have made quite a bit at the camel wool cape. It’s wonderfully soft, I just hope it not will be as fragile as it feels. The pattern suggests that it should be 35 cm, but I think that sounds a bit short, so I keep on a bit more. I think 45 - 50 cm will be better, more like a mini-poncho.