Det skrivs mycket bland alla stickbloggar om stickmässor, symässor, garnmässor och jag vet inte allt, som florerar runt om i landet. Verkar störtkul och jag är vansinnigt avundsjuk på alla som kan gå på de här tillställningarna.
Men det finns en mässa som inte går av för hackor, även om den inte har med garn att göra:
Munskänkarna Trollhättans Vinmässa
På lördag går den av stapeln för 18:e året i följd (tror jag, rätta mej om jag har fel, det kan vara det 19:e).
Vi har jobbat som små blå för att få till det, och i morgon kväll ska vi iväg och hämta ut alla viner från Systemet, kolla och sortera upp dem – och det är inte få flaskor det handlar om, tro mej! – och så ska vi börja bygga upp våra montrar. Sen på lördag morgon ska sista handen läggas på förberedelserna så vi är redo för invasion när mässan öppnar kl 12.00. Sen är det full rulle hela långa dagen tills stängningsdags kl 18.00. Då är vi möra, för att uttrycka det milt, men samtidigt är det så himla roligt så det går inte att med ord beskriva. Så mycket kul människor som kommer för att prova och hitta nya eller återuppliva bekantskapen med gamla favoriter, prova på sådant som är för udda eller dyrt eller okänt för att bli provat på egen hand och dessutom eventuellt få svar på något de gått och grunnat på.
När sen allt är undanstädat, alla tomflaskor kastade – vi hyr glasiglos, naturligtvis – icke tomma flaskor uppsorterade efter öppnade och oöppnade, skräp kastat och så vidare så är det äntligen dags för oss att sätta oss ner och äta en bit mat. I det läget känns det som om man aldrig någonsin kommer att kunna resa sej igen, och maten är efterlängtad som aldrig förr. Många timmar utan rast och ro har det varit, men eftersittningen med mat, vila och eftersnack är just precis vad som behövs för att avsluta en helt sanslös dag som inte går att jämföra med något annat. Och så vet vi att alla våra besökare – det brukar röra sig om ca 2 500 – går därifrån nöjda och glada och redan ser fram mot nästa års mässa.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar