Elizabeth Zimmermann

Elizabeth Zimmermann, denna stickguru från tidernas begynnelse – ja, i alla fall från 50-talet och fram till … 80-talet? – fascinerar i alla fall mej nåt alldeles oerhört. Vilka idéer hon hade, och så osedvanligt klokt hon resonerade. Går det att undvika sömnad så ska sömnad undvikas, går det att sticka runt bör stickning fram och tillbaka undvikas, går något att förenkla, så förenkla för allt i världen … Sömnad är tråkigt, avigstickning är tråkigt, onödiga komplikationer är tråkigt, och eftersom stickning kan, bör, skall vara ett nöje bör följaktligen tråkiga saker rationaliseras bort. Så lysande, så intelligent, så sunt … Med andra ord, EZ är min stickidol!

Men därmed inte sagt att hennes mönster är någon dans på rosor att följa. Det kräver koncentration, för att uttrycka det milt, och dessutom kräver det många gånger mer kunskap i engelska språket än jag besitter. Men visst är de lockande, alla hennes hisnande idéer och lysande mönsterkonstruktioner. Och det att det bara kryllar av folk här i världen som gärna, oerhört väldigt gärna, vill ge sej på hennes mönster men inte riktigt vågar på egen hand. Då, som en skänk från ovan, bildas en Ravelrygrupp för att med deltagarnas gemensamma ansträngningar plöja igenom hennes bok Knitting Around. Lysande, inte sant? Då kan man få tips, råd och förklaringar på det man kör fast med. Första projektet startade nu den 1 januari, och det är Moccasin Socks. Mitt första problem var att jag inte fick boken jag beställt i tid, och utan bok inget mönster och ingen mockasinsocksstickning. Klagade min nöd i gruppen, och fick omedelbart svar att samma mönster även fanns i Knitter’s Almanac, en skrift som jag hade sen tidigare. Sicken lycka, då kunde jag sätta igång!

Har nu gjort en hel socka och skaftet på den andra. Den liknar inget annat jag stickat tidigare, men tror faktiskt den ska vara sån, den sitter i alla fall som en smäck. Det kluriga med denna variant är att man kan repa upp sulan om/när den slits ut. Man gör alltså först skaftet på vanligt sätt, så fotens ovandel och plockar därefter upp maskor runt hela härligheten och får till sist en söm – ok, helt emot EZ’s intentioner i vanliga fall – som man fint och försiktigt syr ihop. Vid eventuellt slitage repar man alltså upp sulan, plockar upp nya maskor med nytt garn och gör om den delen utan att behöva kassera skaft och ovandel. Ärligt talat tror jag inte jag skulle känna för en dylik operation, men tanken är kul och det är väldigt spännande att följa hennes beskrivning och förklaring. Hon skriver ju sina mönster mer eller mindre i prosaform, så hennes tankar och idéer förklaras väl så ingående som själva tillvägagångssättet.

Nu hoppas jag innerligt att boken kommer snart, är så nyfiken på vad som komma skall.

Elizabeth Zimmermann, the knitting guru from the beginning of the time - well, at least from the 50th until ... the 80s? - fascinates me quite enormous. What ideas she had, and so unusually wise she reasoned. Is it possible to avoid sewing, sewing should be avoided, is it possible to knit in the round, knitting back and forth should be avoided, is it possible to simplify, then simplify ... Sewing is boring, purling is boring, unnecessary complications are boring, and since knitting can and should be a pleasure, boring things should be rationalized away. So bright, so intelligent, so good ... In other words, EZ is my knitting idol!

But it is not by that said that her pattern is easy to follow. It requires concentration, to put it mildly, and also requires much more knowledge in English than I have. But yes, they are attractive, all her breathtaking ideas and brilliant design constructs. And it is plenty of people around in the world who very, very much wants to give her designs a try but not quite dare to on their own. Then, as a gift from above, a Ravelry group has started where the participants together will go through her book Knitting Around. Brilliant, right? There you can get tips, advice and explanations on what you get stuck with, it’s always someone else that understands that particular part. The first project started right now, the1st of January, and it's Moccasin Socks. My first problem was that I hadn’t got the book I ordered on time, and without the book, no pattern and without pattern, no knitting. Complained about my need in the group, and immediate got response. The same pattern was in Knitter's Almanac, a book which I already had. What happiness, then I could start!

I have now made the first sock and the leg of the second. It is unlike anything else I knitted in the past, but actually believe it is as it should be. It fits in all cases. The tricky with this variant is that you can unravel the sole if / when it wears out. First the leg is made in the usual way, so the upper part of the foot and then you pick up stitches around all of it and make in the end a seam - okay, totally against EZ's intentions in ordinary cases - which is nice and gently grafted. If you need a new sole, it’s just to unravel it, pick up new stitches with new yarn and redo that part without having to do anything with the leg and upper foot. Frankly, I do not think I should feel for such an operation, but the idea is fun and it's very exciting to follow her pattern and explanation. She writes the patterns more or less in prose form, so her thoughts and ideas are explained as well as thoroughly as the approach.

Now I sincerely hope that the book soon will arrive, I’m so curious about what else it contains.