Vanthelg / Mettin week end

Söndag kväll, snart dags att påbörja en ny jobbarvecka. Nu är det slut på alla roliga kortveckor, dags för oxveckorna. Men det ska väl gå det med, det har ju gått förr.





Denna helg har gått i vantarnas tecken, vanliga vardagsvantar, såna som görs för att de behövs, inte för att de är oemotståndligt lockande att göra. Fast jag måste erkänna att det känns rätt tillfredsställande att ha gjort dem. Första paret ut var ett par till lilla Linnea, vännerna Soile och Kaukos barnbarn. De gjordes av Regia sockgarn, det tunna 4-trådiga.

Sunday evening, almost time to start a new work week. Now all lovely short weeks has come to an end for this time. But I suppose I will survive, I have done it before.

This weekend has been accustomed to ordinary everyday mittens, made because of the need, not because they are irresistibly attractive to make. Though I must admit that it feels quite good to have made them. First pair out was for little Linnea, our friends Soile and Kauko’s grandchild. They were made of Regia sock yarn, the thin 4-ply.





Och medan jag höll på med dem drog sej Jan till minnes att han hade frusit nåt alldeles ohemult om händerna när han körde från jobbet. Klart gubben ska ha ett par vantar! Inga fint mönstrade, de skulle helst vara klara innan måndag morgon. Varma och goa, det var kriteriet, mönstring och finesser kunde sparas till något annat. Vad passade då bättre än att använda en härva av kamelgarnet jag hade kvar? De känns faktiskt så sköna så jag tänker – märk väl, inget löfte, bara en tanke! – att det kanske skulle vara en bra idé att sticka upp ett helt lager sådana, till alla i familjen? Skulle definitivt vilja ha ett par själv. Fast två likadana på raken fick allt räcka.

And while I was working with them, Jan suddenly remembered that he had frozen quite bad when he drove home from work. Of course the old man should have a pair of mittens! No great artistic pattern, they should preferably be completed before Monday morning. Warm and cosy was the criterion, advanced pattern could be saved for something else. What then was better suited than using a skein of the camel yarn I had left? They actually feels so comfortable, so I think - notice, no promises, just a thought! - that it might be a good idea to knit up an entire layer enough for the whole family? I would definitely like to have a pair of myself. But not more than two of the kind in a row …





Men när jag ändå var i klyvartagen och hade vantmönstret framme kände jag att det nog var läge för ytterligare ett par till våran Alex också. Det blev då ett par i Regias tjockare, 6-trådiga sockgarn. Han har inte på långa vägar så många som han borde kunna förvänta sej, den lille stackaren. Vad är det för en gräslig mormor han har, vår hjälte, som låter honom gå omkring och frysa om händerna?!

Har nu en känsla av att det dröjer ett slag innan nästa vantperiod inträffar, det är allt förbaskat tråkigt att göra samma sak om och om igen. Men om jag vore smart skulle jag göra ett par eller två i månaden, året om, då skulle det täcka behovet och jag skulle slippa ha dåligt samvete för att jag inte förser mina nära och kära med det mest elementära.


But while I had the mitten pattern in front of me, I felt that it probably was time for another pair for our Alex as well. So there it was, also made of Regia sock yarn, but this time the thicker 6-ply. He's not got nearly as many as he ought to expect the poor child. What an awful grandmother he has, our hero, who let him walk around and freeze on his hands?!

Now I have a feeling that it will be a while before the next mitten period occurs, it's damn boring to do the same thing over and over again. But if I were smart I should make a pair or two a month, the year around, which would cover the need, and I would not have to have a guilty conscience for not providing my loved ones with the most basic.