Veckouppdatering / Weekly update

En liten kofta är nu klar, två gånger till och med. Första gången var i lördags, kände mej riktigt nöjd med den, tvättade upp den och la den på tork. Så skulle den naturligtvis förevigas också, och då äntligen ramlade pengen ner. Ärmarna var ju på tok för korta, hur i hela världen hade jag mätt och tänkt? Mätt vet jag att jag gjorde, men tänkt är jag inte lika säker på. Tack och lov är den gjord uppifrån och ner, så det var tack och lov lätt som en plätt att repa upp muddarna och göra dem lite längre. Nu tror jag faktiskt att den får anses klar.

Mönstringen visade sej tyvärr inte helt lätt att få fram på bild och det hade kanske kommit bättre till sin rätt med ett enfärgat garn. Men hur som helst tycker jag den blev ganska bra, och med det här mönstret som består av 1 räta och 1 lyft maska på två av fyra varv så blir det betydligt tjockare än vanlig slätstickning.

A small cardigan is now finished, twice as a matter of fact. The first time was last Saturday, felt really happy with it, washed it up and let it dry. It should of course also been photographed, and then finally I realised my mistake. The sleeves were far too short, how on earth had I measured and thought? I know I measured it, but I’m not that sure about the thinking part. Thankfully it is made top-down, so it was a piece of cake to unravel the cuffs and make them a bit longer. Now I think it’s really finished!

The pattern turned out to be almost impossible to catch on a photo and it had perhaps been better if I had made it by a solid yarn. But anyway, I think it became pretty nice, and with this pattern, consisting of knit 1 and slip 1 on two of four rows it is much thicker than ordinary stockinette stitch.




Men liten blev den, typiskt nyfödingsliten, ingenting för våran Tristan som inte fått något på jättelänge. Och så kan vi ju inte ha det. Började på en liten tröja i Drops Fabel, och håller på att leka lite med några flätor. Och det kan jag hålla på med i det oändliga, det syns inte ändå med det garnet. Men nu är det tanken som räknas, eller hur? Bör i alla fall få en uppfattning om hur det blir.


But it was small, typically newbornish, nothing for our Tristan who not has got anything on a long time. And we can’t have it like that, can we? So therefore I started with a small sweater in Drop’s Fabel, and keeps on playing around with some cables. And I can hold on to indefinitely, they will not be visual for anyone who doesn’t know where to look for them. But it's the thought that counts, right? Should at least get an idea of how it will turn out and if it seems to be ok I will do another one in a more cable friendly colour.






Och så bara måste jag helt enkelt berätta om något ytterst märkligt som hände här för bara en liten stund sen. Jag hade just tagit bilderna här ovan, och skulle ladda in dem i datorn. Hade just laddat upp batteriet, som så förargligt tagit slut precis i överföringsögonblicket, och kopplade ihop kamera och dator precis som så många gånger förr. Jag visste med bestämdhet att det inte var något annat i kameran förutom de här sist tagna bilderna, eftersom jag på uppmaning från bildprogrammet alltid låter den ta bort nedladdade bilder från kameran. Men denna gång gick det inte så där rakt av, krångel, krångel, kom upp meddelande om att enheten inte var ansluten och jag vet inte vad. Men skam den som ger sej, jag kopplade i och ur ett antal gånger och plötsligt gick det. Och det var inte måttligt vad det gick, 155 bilder fanns det plötsligt där! Det var varenda bild jag tagit med denna kamera, som jag köpte precis innan jag åkte till London i slutet av november, inklusive de bilder som vi tog när vi var hos Ulf och Helene och lilla Poppy vid nyår, och som så märkligt var försvunna när vi kom hem och skulle ladda ner dem! Ja, kära nån, det är mycket med det tekniska, tur att man inte måste förstå alla konstigheter. Men överraskad blev jag, för att inte använda överord.

And I just have to tell about something very strange that happened here right now. I'd just taken the pictures above, and would download them to the computer. Had just charged the battery, that so annoying run out right then, and linked the camera and computer, just like so many times before. I knew with certainty that there was nothing else in the camera except those last pictures, because I always empty the camera from old images. But this time it was not as usual, fuss, fuss, it came up messages that the device was not connected and I do not know what else it said. But shame on giving up that easy, I switched in and out several times and suddenly it started. And it was no end of it! There were suddenly 155 images there! It was every single picture I had taken with this camera, which I bought just before I went to London in late November, including the pictures that we took when we were with Ulf and Helene and little Poppy at the New Year, and so strange were lost when we came home and should download them! Oh dear, I’m really happy that I don’t have to understand all the technical things. But I was surprised, not to use exaggerating.