Kul eller tråkigt / Fun or boring

Hur kan det komma sej att en del saker är så urbota tråkiga att göra, trots att de ser både kul och intressanta ut, medan andra som verkar tämligen enahanda kan vara riktigt kul att hålla på med?

Why are some projects so boring to do, although they look both fun and interesting, while others that seem rather monotonous can be really fun to work with?





Nu har jag gjort färdigt den tredje tröjan till Alex’ kompisar och den var inte kul. Grejen är att jag inte förstår varför, den gick snabbt så det var inte på grund av att jag blev uttråkad, och den ser faktiskt ganska fin ut. Men som sagt, så evinnerligt tråkig från första maskan till den sista. En liten aning har jag väl om varför, förstås. Garnet är inte kul. Mette från Grunnebo Garn, 100 % akryl. Jag vet ju att jag inte gillar det, men tjockleken passade, färgen passade, priset passade … Och mönstret – från Sandnes Mix för barn 0809 – var allt lite konstigt. Ärmarna skulle vara lika vida nertill som vid axlarna och skulle sedan dras ihop till lämpligt öppningsmått med ett band. Hur klumpigt skulle inte det bli? Det ändrade jag så de blev en halv gång smalare, men fortfarande tycker jag de är lite klumpiga för en liten tjejhandled. Likaså skulle den vara fruktansvärt vid i midjan för att vid hopsättningen mellan över- och nederdel blusa och till sist dras ihop till lämpligt mått. Ännu klumpigare! Den är ju inte tänkt att göras i något jättetunt garn precis, 22 m per 10 cm. Även här modererade jag den en del, men kunde nog ha gjort det ännu mer. Och sist men inte minst, nu vet jag att jag inte gillar att virka. Och mycket virkning blev det med kanter och hopsättning av styckena. Men den ser rätt trevlig ut, trots allt, så jag hoppas verkligen den lilla tjejkompisen kan ha den utan att se ut som en Michelingubbe.

Now I have finished the third cardigan to Alex’s friends and it was not a bit fun. The thing is that I do not understand why, it was fast done so it was not because I was bored, and it looks really nice. But as I said, so eternal boring from the first stitch to the last. Well, may be I have an idea of why. The yarn is not fun. Mette from Grunnebo Yarn, 100% acrylic. I know I do not like acrylic, but the thickness fit, the colour fit, the price fit ... And the pattern - from Sandnes Mix for children no 0809 - was a bit strange. The sleeves were mending to be as wide at the edge as at the shoulders and would then be merged into the appropriate dimensions. How clumsy would that be? I did them just about half the width from start and increased till the numbers of stitches it was mend to be, but still I think they are a bit clumsy for a little girl’s wrist. And it was just the same with the body, much wider that the top and then it was supposed to be merged with crochet stitches and at after that get a ribbon to give it the correct width. Even clumsier! The pattern asks for 22 st over 10 cm, not the thinnest of yarn. Here as well I moderated it, but I could probably have done it even more. And last but not least, now I know that I do not like to crochet. And it was quite a lot of crocheting around the edges and to merge the pieces. But it looks quite nice after all, and I really hope the little girl friend can have it without looking too much like a Michelin man.





Vad som däremot, helt emot alla odds, faktiskt är riktigt kul så är det silkekoftan till Karin. Sakta går det, och någon bra bild är helt omöjlig att få i dagsläget med rundstickan, men framåt går det, nu är det ca 15 cm kvar till nederkant och därefter ärmarna. Men garnet är hur härligt som helst att sticka i, och jag är våldsamt förtjust i den silverblå färgen.

At the other had and totally against all odds, the silk cardigan for Karin is really fun to do. The progress is quite slow, but it goes forward. Now it’s about 15 cm left to the edge of the body and then it’s “just” the sleeves left. But the yarn is so lovely and I just love the silverblueish colour! Unfortunately it’s impossible to get a good photo of it, with the circular needle holding it together.





Men nåt som är riktigt helkul att göra så är det Candle Flame till Helene. Har inte kommit så långt än, men med färgbytena och det härliga mönstret så är den verkligen en ren fröjd.

But something that is really fun to do is the Candle Flame to Helene. I haven’t don that much yet, but with colour changes and the beautiful pattern it is really a pure delight.





Ja, och så har jag satt upp mej på en teststickarlista på Ravelry, och fick för ett par dar sen förfrågan från Kim H om jag ville teststicka en poncho! Precis som om jag inte hade något annat att göra, slängde jag mej naturligtvis handlöst över det. Merparten av lämpligt garn hade jag redan, fick en obegriplig mängd över när jag gjort klart Jans röda tröja, så det var som om ödet menat att jag skulle kunna sätta igång med den på studs. Fast jag behöver ytterligare en färg, har bara inte riktigt kunnat bestämma mej för vad som kan tänkas passa. Något ljust åt beige eller grått kanske, eller kanske rent av nåt brunt. Den röda färgen är ju ganska intensiv, så det ska helst inte vara något som får den att se för hård ut i färdigt skick.


And as if I not had nothing else to do, I have joined a group of test knitters at Ravelry, and a couple of days ago Kim H asked if I would like to test knit a poncho! Of course I would! And I had quite a lot of yarn left from the sweater I did for Jan that would be just perfect. Now I just have to get some in a contrast colour, but I just can’t made up my mind. May be some light grey or beige or may be brown? I don’t want it to be too hard together. But I have to make up my mind quickly, I will need it soon.