Duffel

Före tovning / Before felting



Efter tovning / After felting





Nu är duffeln till Alex klar. Ja, färdigstickad har den varit ett slag men efterarbetet tog ett slag.

Först tvättade jag den i 40 gr tillsammans med ett par jeans och två tröjor. Effekt blev det, men inte tillräckligt. Skulle naturligtvis kört i 60 gr direkt. Men nu när den trots allt var en bit på väg var det nog inte värt att köra på för hårt, tänk om den blev för liten!? Alltså ytterligare en gång i 40 gr med samma jeans och tröjor, Ytterligare lite mer ihoptovad men inte tillräckligt. OK, en gång till. Jo, nu kanske det var nog, inte värt att köra mer.

Så fick den ligga och torka, och under tiden tittade jag på den ett antal gånger. Först med nöjd tillfredsställelse, det här blev ju riktigt bra! Men så började tvivlet sätta in, maskorna syntes allt ganska väl, det var kanske inte så jättesnyggt egentligen. Och visst var den stor, jättestor faktiskt, ja på tok för stor för våran Alex. Borde nog köra den en vända till i maskinen. Men tänk om den blev för liten, hu hemska tanke? Det tålde att tänka på. Men den var inte särskilt fin när maskorna gick att urskilja så väl. Nej, det fick bära eller brista, en omgång till i maskinen fick det bli. Fortfarande 40 gr, så mycket för stor var den trots allt inte. Däremot fick ytterligare två par jeans göra sällskap. Och nu blev det faktiskt mer som jag tänkt mej.

Knapparna hade jag dock inte sytt i, antar att de hade sprängts loss från sina fördämningar i tovningsskedet. Men nu är även de på plats, efter minst lika många försök som själva tovningen. Hur svårt kan det vara att sy i en knapp??? Dessa fyra stackare har jag sytt i sammanlagt 13 gånger! Det låter sanslöst, det är sanslöst, fattar inte att det kunde vara så fruktansvärt komplicerat att få dem på rätt plats, men så var det. Sytt i och sprättat upp, det är vad jag har pysslat med i dag, en av mina få men så våldsamt uppskattade lediga dagar. Hade väl tänkt att tiden skulle räcka till mer än att sy i knappar, men det är smällar man får ta. Fast frustrerande var det och nåt så in i hoppsan röksugen blev jag av detta irritationsmoment! Men jag motstod frestelsen – kanske främst för att jag inte hade några cigaretter att tillgå – och känner mej nu faktiskt dubbelt nöjd. Jackan blev riktigt fin och jag trots stundtals vildsint abstinens inte rökt på en hel månad.

Now at last the duffle for Alex is finished. Yes, the knitting has been finished for a while but after that it took a while to finish it completely.

First I washed it in 40 degrees (Celcius) with a pair of jeans and two sweaters. It was some effect but not enough. Of course I should have run it at 60 degrees the first time but now that it nevertheless was quite a bit felted it was probably not wise to do it too hard the second time. What if it became too small!? So once again at 40 degrees with the same pair of jeans and sweaters. The result was a bit more felted but not enough. OK, one more time. After that I thought it was enough. Now it had to lie down to dry, and during that time I looked at it several times. First with happy satisfaction, this worked out nicely! But then the doubts began to set in, it was perhaps not that nice after all. You could see the stitches a bit too clear and it was still big, huge actually, probably far too big for our Alex. Should probably needs to run once more in the machine. But what if it became too small, oh terrible thought? It had to be considered. But it was not very nice when the stitches were so distinguish. No, it had to go another round in the machine, nothing to ask for. Still 40 degrees but with two more pairs of jeans. And now it was actually more what I intended from the beginning.

Now it was just the buttons left, hadn’t dared to fasten them before the felting, I suppose they had blown off in the felting stage. Now at last they are where they are supposed to be, but how hard can it be to fasten four buttons??? I have sewn those four buttons a total of 13 times! It sounds unbelievably, it's senseless, can not believe it could be so terribly difficult to get them in the right place, but so it was. Fasten and taken away again, that is what I have been busy with today, one of my few but so highly valued days off. Had probably thought that the time would be sufficient to more than sewing buttons, but that’s life. Really frustrating and how I longed for a smoke! But I resisted the temptation - perhaps mainly because I had no cigarettes available - and actually I now feel doubly happy. The jacket became eventually really nice and I have not, even if I occasionally have a ferocious abstinence, smoked for a whole month.