Nu är alla barnbarnen på plats, i alla fall för överskådlig framtid. Klockan 10 i förmiddags föddes Lilla Knoppen, hädanefter benämnd Poppy. Inte ett namn som jag hade gissat att de skulle välja, men när man känner på det är det faktiskt väldigt trevligt. Poppy = vallmo, en underbar vild, livsstark blomma med underbara färger. Ju mer jag smakar på det, desto bättre tycker jag det passar. Och hur är det de säger i reklamen, Jag är inte bara Mormor, jag är Farmor också! Ja, eller nåt sånt … Två barnbarn inom loppet av två veckor, vem slår det, jag bara undrar? Jag nästan spricker av stolthet, precis som om det vore min förtjänst. Fast i förlängningen är det väl egentligen det, eller …? Visst, äras de som äras bör, men en liten del i underverken har jag väl? Och hon är så fin, se bara vilken ljuvlig bild jag fick i mobilen minuterna efter inträdet i denna hårda, kalla värld!

Och i morgon åker jag till London, för att riktigt gotta mej med våran stora Alex och lillebror Tristan. Det är helt enkelt otroligt vilken tur jag har här i livet, som fått alla dessa underverk! Ok, kanske nån annan också anser sej begåvad med underverk, men vadå? Detta är mina underverk och störst, bäst och vackrast i hela världen!

Now all the grandchildren has arrived, at least for the foreseeable future. At 10 o'clock this morning Little Bud was born, hereafter referred to Poppy. Not a name that I had guessed that they would choose, but it is actually very nice. Poppy, a lovely wild, strong flower with wonderful colours. The more I tasted it, the better I think it fits. Two grandchildren in less than two weeks time, who hit that, I just wonder? I nearly burst with pride, just as if it were my merit. But a small part of the wonders are mine, ain’t they? And she is so lovely, just look at the photo I got in the mobile a few minutes after the entry into this harsh, cold world!

And tomorrow I will go to London, to see Alex and baby brother Tristan. It is simply unbelievable how lucky I am, with all these wonders! Ok, maybe somebody else also considers herself blessed with miracles, but so what? Those are my miracles and the biggest, best and most beautiful in the world!






Och nu tänkte jag faktiskt att våran Alex äntligen skulle få en bilmössa. Bilar, se de’ e mitt liv de’, se! Inte är jag någon hejare på att sticka flerfärgade mönster, även det här lämnar en hel del övrigt att önska, men det tar sej! En liten gnutta bättre för varje gång blir det faktiskt, och snart ska jag nog våga mej på nåt riktigt stort, som tigertröjan till Alex,som jag faktiskt har både mönster och garn till, eller Ivy Vest som jag tänkt sticka till Karin nu snart, till våren eller nåt … Sen ska jag formligen dränka alla mina nära och kära i de mest fantastiska mångfärgade kreationer ….ja, eller kanske inte ….


And now I actually thought that our Alex eventually should have a car hat. Cars and trains are the most interesting things in the world right now! Unfortunately I'm not exactly an expert on stranded knitting, but it’s a little bit better each time, and soon I hope to dare to knit something really big, as the tiger sweater for Alex, who I actually have both the pattern and yarn for, or the Ivy Vest which I intend to knit for Karin soon, in the spring or something ... Then I will literally drown all my loved ones in the most amazing multi-coloured creations. ... well, or maybe not ....