Sjalaktigheter /Shawlish

Kom just på att jag inte berättat om mina sjalaktigheter. En sån försumlighet! Av någon för mej helt obegriplig anledning har jag plötsligt två dylika på gång, trots att jag inte själv normalt använder sådana. Men de här har jag faktiskt, trots det, tänkt behålla själv.

I just realised that I not have told you about my scarf-like projects. What negligence! For some of me completely incomprehensible reason, I suddenly have two of the kind on the needles, although I do not normally use that kind of stuff. But these I actually, in spite of that, meant to keep by myself. At least I think so now.




Först och störst är en, ja vad ska man kalla den, en axelvärmare kanske, eller cape? Hade en massa kamelgarn över som jag inte hade några speciella planer för, men däremot en idé om något knäppbart att värma mej med på mornarna. Nu använder jag en sjal som är ett elände att få att sitta på plats över morgonrocken, innan den varma duschen fått mej att tina upp. Visst, jag vet, det finns hur många fina och praktiska och jättebra sjalnålar som helst här i världen, men hur i hela friden skulle jag kunna hitta en sån på mornarna, jag som knappt hittar mej själv då? Nej, nåt där knäppningen fungerar utan att behöva leta, det är vad jag behöver.

Förtjust i flätor har jag nog alltid varit, och just nu är jag inne i en extra intensiv flättänkarperiod. Därför kommer det att bli en väldigt flätfylld historia, när den nu kan tänkas bli klar. Flätor tar ju bevars väl tid. Hittills har jag stickat ca 20 cm av tänkta 50, har börjat uppifrån och ökar på – som en top-down tröja – så den blir vidare och vidare för vart, eller i alla fall vartannat, varv och med det fler och fler flätor. Är redan uppe i 42 i bredd, och det skulle inte förvåna mej om den siffran kommer att fördubblas innan den här resan är slut. Om den nu får ett slut, man kan aldrig vara helt säker. Kanske tar garnet slut för tidigt – den är garnslukande! – eller så får jag ett nervsammanbrott och slänger iväg den på grund av för stor flätdos. Men förhoppningsvis blir det något av den, det är i alla fall väldigt kul att prova och se vad det slutar. Hur är det ordspråket säger … ”hellre lyss till den sträng som brast, än aldrig spänna en båge”! Många brustna strängar har det blivit genom åren, men oftast har vägen fram till bristningsgränsen varit rätt kul.

First and most are, what willyou call it, a shoulder warmer or cape? Had a bunch of camel yarn left over which I had no specific plans for, but an idea for something that will keep me warm in the mornings and have a button. Now I use a shawl that is very hard to get on place over the morning-gown, before the hot shower has warmed me up. Sure, I know, there are the so many nice and practical shawl pins in the world, but how on earth could I find one of those in the mornings, when I hardly can find myself? No, something that can be locked without having to search, that's what I need.

I have always been very fond of cables, and right now I am going through a very intensive cable period. Therefore it will be a very cable filled story, when it now might be ready. Cables takes the time to finish. So far I have knitted about 20 cm of the intended 50, have started with the neck line just like a top-down cardigan, so it gets wider and wider on each, or at least every second, row and with more and more cables. Are already 42 on the row, and it would not surprise me if that number will double before this trip is over. If it will come to an end! You can never be completely sure. Maybe the yarn will come to an end too soon - it is yarn-hungry! - or I will get a nervous breakdown and throw it away because of a too big cable dose. But hopefully it will be something of it, it is certainly fun to try and see what it will end with. What about the saying goes ... "would rather listen to the broken string, then never embrace a bow!" It has been a lot of broken strings over the years, but mostly the way to breaking point has been quite fun.





Sen var det Connie på Ravelry, i en sån där liten käck och till intet förpliktigande tjôtgrupp, som fick en idé om ett mönster med flätor och spets, som hon tänkte använda som en halsdukstub/smoke ring/nackvärmare – ja, vad man nu ska kalla den typen av anordning för – och frågade om det var någon som hade lust att göra ett försök samtidigt med henne. Och det var det ju … Men den har jag bara gjort några få varv på än.

Egentligen skulle berätta om mina pågående strumpäventyr också, men det tror jag får bli en annan gång.



Then there is Connie on Ravelry, in one of all those small, social groups, who had an idea for a design with cables and lace, which she was planning to use as a smoke ring / neck warmer - yes, whatever you call the type of “instead of scarf” - and asked if there was anyone who wanted to make an attempt together with her. And it was of course ... But I've only done a few rows yet.

And of course I should tell you about my stocking adventures as well, but I think that will be another time.