MINA FAVORITER ALLA KATEGORIER!

M I N A F A V O R I T E R A L L A K A T E G O R I E R! / M Y F A V O U R I T E S!

Mina Favoriter

Lilypie - Personal pictureLilypie Fifth Birthday tickers
Lilypie - Personal pictureLilypie Second Birthday tickers
Lilypie - Personal pictureLilypie Second Birthday tickers
Lilypie - Personal pictureLilypie First Birthday tickers

tisdag 27 april 2010

Rubrik? / Title?





I lördags kom Ulf på snabbvisit, och inför det besöket hade jag spurtat med lilla ponchon till Poppy, så han skulle kunna få den med sej hem. Och det gick så snabbt att jag lyckades få till ett par sockar också, innan hans avfärd i söndags förmiddags. Med sej fick han också lilla klänningen, se bara så fin hon blev! Ska försöka vidareutveckla det mönstret. Jag gillar inte kläder med knappar i ryggen, hur kul kan det vara att ligga på? Tänker därför göra en variant med knäppning på axeln. Oket och klockformen för övrigt tyckte jag blev rätt bra.


Last Saturday Ulf came for a flying visit, and before that I had to speed up with the poncho for Poppy, so he could take it with him back home. And it went so fast that I managed to make a pair of socks too, before his departure on Sunday morning. He also took the small dress with him, just look how lovely she is with it on! But I will try to develop the pattern a bit. I do not like clothes with buttons in the back, how fun can it be to be to lie on? I intend to try to make a version with buttons on the shoulder. But I like the yoke and bell shape of the skirt.






Drops har alldeles nyss introducerat ett nytt garn, Cotton Light, en blandning av bomull och akryl. Det känns jättehärligt och passar säkert alldeles utmärkt till svala-vårdagar-tröjor, men fy sjutton vilka tråkiga färger!!! Hur i hela världen kunde de sätta ihop en så urbota trist kollektion? Grådaskiga och urblekta, inte ett dugg kul. Men jag ville i alla fall testa kvalitén och valde ut tre färger som jag tyckte var något mindre – om än marginellt – trista än de övriga, och närmar mej nu slutet av en tröja till Tristan. Stackars liten gullklimp, ska han behöva ha nåt sånt? Men som sagt, den känns behaglig så han kanske förlåter gamla mormor för den tråkiga färgen.

Drops have just introduced a new yarn, Cotton Light, a blend of cotton and acrylic. It feels really nice and will probably fits perfectly for swallow-spring-sweaters, but what colours! How on earth could they put together a collection so terrible boring? Dingy and faded, not at all fun. But I wanted to at least test the quality and chose three colours that I thought was slightly less - albeit marginally - boring than the other, and have now made the main part of a sweater for Tristan. Poor little darling, who have to have something like that! But as I said, it feels comfortable so he might forgive old grandmother for the dull colours.




Alex Tigertröja växer också, men inte så fort. Har väl kommit 10 cm av mönstret, så det är inte mycket att ta kort på än.

Men jag har kommit på att jag inte tycker det är särskilt kul, eller för att vara ärligt, tycker det är skittrist att virka rutor. Tyvärr Poppy, jag tvivlar på att det blir någon Odd Mollykofta. Fast helt har jag inte gett upp än, det bara känns så in i hoppsan trist med alla dessa rutor som återstår. Och i ärlighetens namn, varför ska man hålla på med trista grejer, när det finns så oöverskådligt mycket kul att göra istället?

Alex’ Tiger sweater is also growing, but not so fast. I have done approximately 10cm of the pattern, so there is not much to take pictures of yet.

Unfortunately I have found that I do not think it's particularly fun to crochet, or for being honest I find it extremely boring to make crochet squares. Sorry Poppy, I doubt that there will be an Odd Molly Cardigan. I have not given up totally yet, it just feels so boring with all those squares that remains. And honesty, why should you make boring stuff, when there is so much fun to do?


Och jag har vunnit en hittills hemlig vinst från Restgarnsblues! Så vansinnigt spännande, kan inte bärga mej tills jag får se vad det kan vara!


And I have won a secret parcel from Restgarnsblues! So insanely exciting, can’t wait until I get it and will see what it can be!

torsdag 22 april 2010

Nöjd trots allt / Satisfied in spite of all



Jag har nu gjort klart en liten kappa till Poppy. Ja, liten och liten, det kanske inte är rätt ord. Jag har gjort den i storlek 6 – 12 månader, men det färdiga resultatet tyder snarare på 1 – 2 år. I alla fall på längden, bredden är nog tyvärr inte riktigt lika stor. En långkappa är det med andra ord. Men strunt samma, det gör inget om den aldrig går att använda, för jag är så in i bänken nöjd ändå! Låter väl lite sinnessvagt, men det är ärmisättningen som gör mej helt euforisk. Ok, jag har förmodligen uppfunnit hjulet en gång till, men det var första gången som jag verkligen fick till det perfekt.

Så här var det: Mönstret är gammalt och trist med isydda ärmar, och är det något jag skyr så är det just att sy i ärmar. Alltså har jag nästan jämt gjort med raglan och stickat runt eller plockat upp maskor runt ärmhålet och stickat rakt ut så det blivit en sån där nerhasad historia. Men nu har jag tänkt till – har faktiskt provat det en gång tidigare med något taffligare resultat – och denna gången lyckades det.

I have now finished a small coat for Poppy. Well, small it perhaps not the right word. I have done it in size 6 - 12 months, but the final results rather looks like 1 - 2 years. At least the length, the width is unfortunately not quite as large. A long-coat in other words. But all the same, it does not matter if it never will be able to use, I am so very happy with it anyway! Sounds a bit insane, but it is the Insertion of the sleeves that makes me completely euphoric. Ok, I have probably invented the wheel once again, but it was the first time I really managed to do it perfectly.

Here is the story: the pattern is old and dull with sewn in sleeves, and if it is something I really try to avoid it's just to sew in the sleeves. Because of that I have almost always made sweaters with raglan sleeves and knitted them in the round together with the body or picked up stitches around the armhole and knitted the sleeves straight out as it has become one of those droopy things. But now I have have been thinking - have actually tried it once before with not that fabulous result - and this time I got it!









Jag läste beskrivningen på ärmen, såg att det enligt den skulle vara 60 maskor där ärmen var som vidast, precis innan intagningen började.

Detta tog jag fasta på och plockade upp 60 maskor runt ärmhålet, med början högst upp vid axelsömmen (som jag naturligtvis inte sytt ihop utan stickat ihop med tre stickor!).

Därefter delade jag upp dessa maskor i tre delar, alltså 20 för toppen och 20 vardera för sidorna. Det innebar att eftersom jag befann mej mitt på toppdelen (axelsömmen där jag började upplockningen), stickade jag 10 maskor nerför sidan (hälften av den tredjedelen), vände och stickade tillbaka 20 maskor från avigan och vände igen. Nu var jag igång och stickade därefter en ny maska av de från början upplockade för varje varv och stickade fram och tillbaka tills alla maskorna var i arbete och jag kunde fortsätta att sticka runt. Lysande! Detta har säkert flertalet av världens stickande befolkning kommit på för länge sen, men skulle det vara någon som ännu inte provat på kan jag starkt rekommendera det.


I read the pattern and saw it should be 60 stitches as most, just before the decreases began.

I picked up those 60 stitches around the armhole, starting at the top at shoulder seam (which I obviously not had sewn together but used the three needle bind of!).

Then I split up the amount of stitches in three parts, 20 for the top part and 20 each for the sides. Because I began to pick up the stitches in the middle of the top part (the shoulder seam), I knitted 10 stitches down the side (half of that third part), turned and purled 20 stitches from the wrong side and turned. Now I was on the track and worked back and forth, adding one new stitch of the originally picked up ones at the end of each row and continued in that way until all the picked up stitches were in work and I could join in the round. Brilliant! This is probably something the majority of the world's knitting population occurred a long time ago, but if it would be someone who not has tried it yet, I can highly recommend it.






Jag är nu också igång med tigertröjan till Alex. Den är kanonkul men kommer säkert att bli dryg.

I am also on my way with the Tiger sweater for Alex. It is really fun to but will certainly be a very long lasting story.





Dessutom har jag påbörjat och kommit ungefär halvvägs på en liten poncho till Poppy. Tänkte att en sån kanske kan komma till användning, nu när kappan inte blev som förväntat. Garnet är Novitas Nalle, som jag fått från Annika i Finland. Så sorgligt att det inte går att få tag på här. På Rusta kan man köpa ett grövre av Novitas garner, men jag har inte lyckats hitta nåt annat ställe där deras garner säljs. Men kanske något känner till nåt ställe med lite bättre sortering?

I morgon ska jag gå bort till garnaffären och se om det kommit hem fler färger av Drops nya garn Cotton Light. Har tänkt prova det i en tröja till Tristan, fyra färger ton i ton som sammanbinds i ett vågmönster – om jag lyckas få idén att fungera i verkligheten. Det är inte någon självklarhet, det vet jag av bitter erfarenhet. Men det är underbart roligt så länge jag får tro att det ska fungera!


And just as well I started and am just about half way on a little poncho for Poppy. Thought that maybe it could be of some use, now when her coat not turned out as expected. The yarn is Novita Nalle, which I received from Annika in Finland. Sadly I can’t find it here. I know one place where you can buy one of Novita’s bulky yarns, but I have not been able to find any other place where their other yarns are sold. But perhaps someone knows any place?

Tomorrow I will go to the yarn store and see if they have got more colours of Drops new Cotton Light. I intend to try it at a sweater for Tristan, four colours linked in a wave pattern - if I manage to get the idea to work out in reality. It is not anything to rely on, I know it by bitter experience. But it is wonderfully funny as long as I can believe that it will work!

söndag 18 april 2010

Hur långt kommer man på en socka? / How long do you get on one sock?




I går var vi ute i stora vida världen. Klockan 7.15 – denna ohemult naturvidriga tid en lördagsmorgon – gick vi på en buss med destination Louisiana, det så otroligt fantastiska konstmuseet utanför Köpenhamn. Det skulle bli många timmar i bussen, så jag tog med mej en just jämt påbörjad socka att fördriva tiden med. Och tiden fördrevs. Vet ni hur långt man kommer på en socka? Ca 45 - 50 mil! Det är sammanlagt 62 mil fram och tillbaka till Trollhättan, och jag hann börja på och komma en bit på socka nr 2. Det betyder att det skulle kunna bli nästan ett par på våra Stockholmsresor, om Jan tar hand om körningen och låter mej sticka hela vägen!

Yesterday we were out there in the big wide world. At 7:15 – the so very inhuman time a Saturday morning - we went on a bus bound for Louisiana, the so incredibly amazing art museum not far from Copenhagen. There would be many hours in the bus, so I brought a just started sock with me to spend the time with. And I did use the time quite well. Do you know how long you can go at a sock? About 450 - 500 km! There are a total of 620 km back and forth to Trollhättan, and after finishing the first one I got time for a bit of no 2 as well. This means that it could be almost a pair on each of our Stockholm journeys, if Jan takes care of the driving and let me knit all the way!







Själva målet med resan – utställningen Färgen i Konsten – var helt otrolig. Den håller på tills den 13 juni, har jag för mej att jag såg, och har ni tid och möjlighet att åka dit innan dess kan jag verkligen starkt rekommendera det. Det var sammanlagt 70 olika konstnärers verk från 1880-talet fram till dags dato och den gemensamma nämnaren var, som namnet säger, färgen. En sån otrolig färgprakt! Det fullständigt sköljde över en och eftersom man ju trots allt inte kan gilla allt, tycket jag det kändes riktigt skönt när jag kom till något som jag inte fann alltför tilltalande. Det blev välbehövliga mentala pauser. Låter konstigt, men så upplevde jag det.

Visst var vi tämligen möra när vi väl var hemma igen vid tiotiden, men det var verkligen mödan värd, och en och en halv socka på köpet är inte heller det illa.


The main goal of the trip - the exhibition Colour in Art - was incredible. It lasts until 13th of June, I think, and if you have time and opportunity to go there before then, I really highly recommend it. There were a total of 70 different artists from the 1880s until today and the common denominator was, as the name says, the colour. Such an incredible display of colours! It completely flooded over you and because you can’t love everything, it was really relaxing when I came to something I did not find too appealing. It became a much-needed mental break. Sounds strange, but it was what I felt.

Sure, we were quite tired when we were home again by ten o'clock in the evening, but it was really worth the effort, and one and a half socks done is not that bad.

onsdag 14 april 2010

Blandat / Mixed






Nu har vi varit ute på finvisit igen. Vi var och hälsade på våran Poppy i helgen, och kära söta så stor och fin och ljuvlig hon har blivit! Det händer en hel del i åldern mellan 1 månad och 4,5 minsann. Stadig och solig och med ögon som glittrar av nyfikenhet. Men nu dröjer det ett par månader tills nästa gång, de kommer troligtvis ner till oss över midsommar, samtidigt som Karin, David och våra favoritkillar alla kategorier kommer! Vilken höjdare det kommer att bli, alla ungar på en och samma gång!

We went to see our Poppy this weekend, and how sweet and nice and lovely and big she has been since the last time we saw her! It happen a lot during the age between 1 and 4.5 months indeed. Such a lovely little girl with a big smile and eyes glittering of curiosity. But now it will be a couple of months until next time, but they will most likely come here for the midsummer, while Karin, David and our favourite boys will come! What a thrill it will be, all the kids at the same time!





En del blev det stickat under bilresan fram och tillbaka till Stockholm, och mest var det en liten klänning till Poppy som det jobbades på. Jag hade gjort en tidigare, men den blev bara så fel, inget större än en docka skulle kunna få igenom huvudet på den. Taskigt, men sånt är livet. Började därför på en annan, som nu är i det närmaste färdig. Fast jag hyser mina tvivel om den också. Den är inte för trång, inte på något vis, utan ack så vid! Den ser konstig ut, milt uttryckt. Men jag ska fästa trådarna och tvätta den och se hur det ser ut sen.

Some knitting was done during the car trip back and forth to Stockholm, and mostly I concentrated on a little dress for Poppy. I had done another dress earlier, but it was just so wrong, so narrow in the neck line than a doll hardly could get her head through it. Too bad, but that's life. Therefore I started another one, which is now almost complete. Though I have my doubts about it as well. It is not too tight, not in any way, but oh strange it looks! It’s so very wide, but I will weave in the ends and wash it and see how it looks after that.





Kappan som jag har på gång ser däremot betydligt vettigare ut i proportionerna. Fast vem vet, innan den är klar kommer kanske även den att ha förvandlats till ett monster.

The coat that I also have on the needles however looks much better according to the proportions. But who knows, before it is finished, maybe it will have turned into a monster, too.







Men apropå Poppy, eller rättare sagt Poppys Söt Mor … Helene är väldigt road av mode och trender och modehus och allt vad det är, och en favorit är Odd Molly. Jag har hört mycket om allt det underbara som kommer därifrån, fast jag måste erkänna att jag kan inte se storheten i deras design. Men det spelar ju ingen roll … Denna gång var Helene bara tvungen att visa mej en bild på en kofta därifrån som tydligen diskuterats mycket i initierade kretsar. Den anses tydligen väldig läcker och chick men priset anses nog allmänt ligga något över det genomsnittliga koftpriset med 5 000:- eller vad det var. Och vad dyker upp på bildskärmen om inte en tämligen ordinär kofta av virkade mormorsrutor! Jaha … Då satte min överhettade hjärna in en extra växel, och utan att knysta ett ord – det kan ju mycket väl gå åt pipsvängen – bestämde jag mej för att göra ett försök. Virkning är ju inte mitt förstaval när det gäller att hantera garn, men jag har trots allt virkat en hel del i mitt liv, om än för mycket länge sen och då i form av små totalt meningslösa spindelvävstunna dukar i storlek av smärre näsdukar som störst. Men det måste väl vara ungefär som att cykla – ja, skratta ni som känner mej, jag bjuder på det! – har man en gång lärt sej lär det sitta där, om man mot all förmodan skulle komma på den vansinniga idén att försöka sej på det igen.

Så nu håller jag på att prova mej fram med lite olika mönstervarianter på rutor. De får inte bli för stora och jag vill inte ha den allra mest klassiska mormorsrutan, bara nåt åt det hållet. Har inte riktigt kommit på exakt hur jag vill ha dem, men sen är det bara att tuta och köra. I alla fall i början, innan ärmhål och halsringningar och andra finesser ska kluras ut. Har tänkt använda rester av sockgarn, som det finns i parti och minut av.

And speaking about Poppy, or rather Poppy's Sweet Mother ... Helene is very fond of fashion and trends and fashion houses and all that and a favourite is Odd Molly. I have heard a lot about all the wonderful things that come from there, though I must admit that I can’t see the greatness of their design. But it doesn’t matter ... This time Helene just had to show me a picture of a cardigan from there that apparently had been a lot of discussions about in the initiated circles. It is obviously something special about it but the price is generally considered to be slightly above the average cardigan price with SEK 5 000:- (just about $700 or £455) or something like that. And what shows up on the screen if not a rather ordinary jacket of crocheted granny squares! Well ... There my overheated brain went into an extra gear, and without mention it - it can very likely go right to a much warmer and unpleasant place - I decided to give it a try. Crocheting is not my first choice when it comes to dealing with yarn, but I have after all crochet a lot in my life, even if it a very long time ago and it used to be small, total useless, cobweb thin table cloths in the size of small handkerchiefs as biggest. But it is surely much like riding a bicycle - yes, laugh you who know me, I asked for it! - once you have learned it, you get it for life, if by any chance you would come up with the crazy idea to try it again.

So now I'm testing some different design variants of the square. They mustn’t be too big and I don’t want the most classic grandmother square, just something similar. Have not really come up with exactly how I want them, but then it will be a piece of cake. in all cases in the beginning, before the armholes and neckline and other features to figure out. I intend to use remnants of sock yarn, there are quite some laying around here!






En rund filt har jag fått klar också. Garnet är Drops Merino Extra Fine, så den är ganska tjock, men kan kanske komma till användning ändå. Den ligger nu och väntar på att vännerna Soile och Kaukos nya barnbarn ska komma till världen. Det beräknas han – ja, eller hon – göra den 18:e, så det är inte långt kvar.

I have also finished a circular blanket. The yarn is Drops Merino Extra Fine, so it is quite thick, but will hopefully be of any use in spite of that. It is made for our friends Soile’s and Kauko’s new grandchild that is expected to be born the 18Th, so it’s not far away.




Och tro’t eller ej, nu har jag äntligen börjat på tigertröjan till Alex. Än så länge är det bara resår i en färg, men det kommer mera! Undrar vad jag har gett mej in i?


And believe it or not, now I've finally started on the tiger sweater for Alex'. So far I just have made a couple of rounds of the ribbing in one colour, but there's more to come! Wondering what I've given myself into?

torsdag 8 april 2010

Lite vinsnack / Only in Swedish

För första gången på evigheters evigheter har jag varit på en nyhetsprovning i kväll. Det som presenterades var ett urval av Systembolagets släpp den 24 mars. Ovanligt sent, men det har varit mycket i vår Munskänkssektion de senaste veckorna, så det har helt enkelt inte funnits tillfälle tidigare. Men bättre sent än aldrig …

15 viner fanns att prova, 5 vita, en sherry och 9 röda. De som kändes mest spännande och orsakade mest diskussion – i alla fall i det sällskap jag befann mej – var de vita, på gott och ont.

Först ut var Little Yering Chardonnay 2008, nr 6443, som kostar 86:-. Först upphälld i glaset var det lite kallare än vad som kan anses lämpligt att servera ett vitt vin vid, men då hade det en frisk, fräsch doft av exotisk frukt och lite fat. I smaken fanns en bra syra, även där exotisk frukt och lite smörighet. Wow, en jättetrevlig, lagom fatlagrad Chardonnay, om man vill ha en liten ekton som inte dominerar – trodde jag och fler med mej. Men ack och ve, det dröjde inte länge förrän temperaturen steg i glaset och fattonen blev mer och mer dominant, för att till slut slå ut all annan smak. Inte bra, en klar besvikelse på vad som verkade så lovande från början. Men säkert fortsatt jätteläckert för den pengen om man gillar vaniljsöt, ekfatsdominerad Chardonnay av gammal väl beprövat nyavärldenstuk.

Nästa vin som jag provade var också överväldigande, men det var inte frågan om någon smygattack där. Nej en åsnespark i magen, ja, eller var man nu kan få en spark när det gäller doft och smak. Det var Paul Cluver Sauvignon Blanc 2009, nr 2038, till en kostnad av 95:-. En Sauvignon Blanc från Sydafrika med en näst intill bedövande övertydlighet. Den har en nästan aggressiv doft av gräs, nässlor, fläder, vinbärsblad och allt annat skolboken hävdar att Sauvignon Blanc kan tänkas ha. Dessutom gick alltihop igen i smaken, så till den milda grad att det faktiskt blev svårt att svälja efter första smakprovet. Vännen David tyckte det var riktigt trevligt, själv tyckte jag det var riktigt otrevligt och andra förhöll sej nånstans där emellan. Men ingen ryckte på axlarna av likgiltighet! Om någon känner sej osäker på denna druva och är intresserad av att förkovra sej i ämnet kan jag dock starkt rekommendera den, då gärna i sällskap av skolboksexemplet Stonleigh Sauvignon Blanc från Nya Zeeland. Två lika tydliga men sinsemellan så olika.

Ett annat vin som också väckte viss förundran men på ytterligare ett annat sätt var Zecci Classico 2008, nr 2478, 109:-, en Verdicchio dei Castelli di Jesi från Italien. Normalt sett, eller rättare sagt förväntades det vara ett friskt, fräscht vin som snarare kan anses neutralt än utstickande. Men det här stack ut, vill jag lova, och det på ett sätt som jag faktiskt inte riktigt kan sätta ord på. Försökte få hjälp att hitta lämplig förklaring från de andra, men det var stört omöjligt att få fram nån vettig beskrivning på det. Det var nästan lite ylle i doften och smaken var ganska tung, en hel del citrus, mycket beska och nåt bränt som väl närmast motsvarade yllet i doften. Mycket märklig, inte alls oangenäm men väldigt överraskande.

Encosta dos Castelos Alvarinho 2008, nr 2551 för 119:-, ett Vinho Verde från Portugal finns det däremot inte mycket att säga om, Diskret för att inte säga obefintlig doft, hög syra, tämligen tunn och totalt ointressant …

Men Gaul Riesling Asselheimer St Stephan 2009, nr 5348, 149:- … Den går inte av för hackor! Notera årgången, den har ju knappt hunnit skördas och trots det var doften stor och fruktig med citrus och en hint av honung. Smaken gick inte heller den av för hackor. Naturligtvis var det hög syra, en härlig citruston, spritsig, fortfarande ung men så lovande så den måste jag bara köpa några flaskor och låta ligga ett år eller två. Mer ska nog inte behövas för att det ska bli riktigt kul.

Av de röda var det nog det nog Reserve du Vieux Noir Malbec 2008, nr 2212, 80:-, som föll mej mest på läppen. En Malbec från Cahors i södra Frankrike förväntar jag mej inte att kunna dricka de första fem åren i alla fall, men denna dryga ettåring hade redan en tung, varm doft med lakrits och lite ekfat, mjuka men markanta tanniner, mycket mörka bär, en viss eldighet och var definitivt oväntat tillgänglig redan nu och en mycket trevlig bekantskap. Får nog bli några flaskor av det också, skulle vara kul att se vad som händer med det om det får ligga till sej ett slag.

Ja, det är alltid lika kul att prova viner, och nu närmar det sig första provningen i vår vinmässogrupp. Vi är 10 st som ska gå igenom vad Spanien har att erbjuda, och däribland välja ut 20 – 25 olika att presentera på vinmässan i november. Ser framför allt fram emot att göra en riktig djupdykning bland de olika sherryvinerna. Men mer om det vid senare tillfälle, nu är det dags att samla ihop mej, för i morgon åker vi till Stockholm för att hälsa på våran Poppy över helgen!

tisdag 6 april 2010

Vår på väg / Spring on its way

Så var det lilla roliga över, bara att sätta igång att jobba igen. Men de här extra dagarna ledigt satt inte fel. Vi har i princip inte gjort någonting, bara varit. I och för sig tillsammans med vännerna Soile och Kauko en av kvällarna, men det räknades knappast som något störande moment.

Och oj så snabbt vintern försvann! För en månad sen hade jag aldrig i livet vågat tro att det skulle vara i princip barmark vid det här laget, men blommande snödroppar och påskliljeblad som växer så det knakar. Såg till och med några krokusar idag som var på väg att slå ut.

Now it’s over for this time, the extra days off and it’s just to go back to work again. But it was lovely as long as it lasted. We have not done anything in particular, just relaxed. One evening we spent with our friends Soile and Kauko, but it hardly counted as a disturbance.

And oh so quickly the winter has disappeared! A month ago I had never imagined that it would be as good as bare ground by now, with blooming snowdrops and daffodil growing fast. I even saw a few crocuses today that just were about bloom.







Men nog om naturrapportering och rakt på väsentligheterna. Under helgen har jag teststickat en varelse som väl närmst får anses ha en katt som förebild. Rolig var han i alla fall att sticka och kul blev resultatet. Denna skapelse ska nu alldeles strax ge sej ut i stora världen för att finna sej ett nytt hem, närmre bestämt hos våran Tristan.

But enough about nature and strait to the essence. During these days I have test knit a creature that closest may be considered to have a cat as a model. It was really fun to knit and the result went out really nice. This creature will soon go out in the wide world to find himself a new home with Tristan.





Har jag förresten berättat att jag också gjort en väst till Tristan, en lika dan som den jag gjorde till Alex för ett slag sen. Det ska bli väldigt kul att höra vad Alex tycker om att de har likadana. Frågan är väl bara om de är lagom samtidigt – det där med storlek är ju bevars väl inte min starkaste sida.

Have I, by the way, told you that I also made a vest for Tristan, just the same as I made for Alex a while ago. It will be very interesting to hear what Alex think about that they have the same. The question is if they will fits both of them at the same time – to get the correct size is not my strongest side.





Vad mer? Jo, naturligtvis, en liten klänning till Poppy. Hoppas på bättre lycka denna gång, den förra har jag en mycket obehaglig känsla av att den vid tvätt krympte så mycket att den blivit för trång för att få igenom huvudet. Ja, ja, det är smällar man får ta, bara att bryta ihop och komma igen.

What else? Well, of course, a little dress for Poppy. Hoping for better luck this time, the one I did a while ago I have a very unpleasant feeling that it shrunk so much in the laundry that it becomes too narrow to get over her head. Well, well, that's life, just to break down and get up again.




Varsitt par sockar till Tristan och Poppy har det också blivit. Det var lite kul, faktiskt. Den första jag gjorde blev med en ljus mudd och en mörk tå. Andra fick då en mörk mudd och en ljus tå. Nr tre blev ljus i mudden och mörk i tån och så till slut utav med den fjärde, som blev mörk i mudden och ljus i tån. Simsalabim, två par med i det närmaste identiska sockar, om än inte i den ordning jag stickade dem!


A pair of socks each to Tristan and Poppy has also been finished. It was fun, actually. The first one I made was with a light cuff and a dark toe. The second got a dark cuffs and a light toe. So, the third was light in the cuff and dark in the toe, and so finally the fourth, which was dark at the cuff and light at the toe. Abracadabra, two pairs of almost identical socks, though not in the order I knitted them!