Den ädla konsten att prova vin / Only in Swedish

På tisdag kör höstens grundkurs i vinkunskap igång i Munskänkarnas regi. Det ska bli riktigt kul, nu är det några månader sen förra kursen. Det kommer att vara åtta deltagare, varav hälften är helt nya medlemmar som jag aldrig träffat förr. Alltid lika kul med nytt folk!

Den här kursen är väldigt basic, och första träffen kommer att ägnas åt den ädla konsten att prova vin. Tänkte att någon ute i blogvärlden kanske skulle vara intresserad också? Det är nämligen inte bara att pimpla i sej och tycka det är gott! Oh, hua mej, här ska det gå ordenligt tillväga. Häng med här nu:

Först måste det arrangeras en del. Provningen bör ske i ett väl upplyst rum, ingen myspysbelysning här, inte. En vit duk på borden sitter bra, men har man ingen sådan att tillgå kan man till nöds ge varje provare ett vitt papper. Kommer snart till dess användning. Glasen är inte oväsentliga heller. Det bör vara s k tulpanglas, alltså sådana som smalnar av i överkanten. Helt öppna eller utåtlutande glas är en styggelse i provningssammanhang, all doft smiter ut innan man hunnit känna det minsta. Dessutom bör var och en ha ett glas för vatten och det sitter inte illa med lite okryddat, vitt bröd till.

Så sitter man då där, i det ljusa rummet, som naturligtvis ska vara fritt från ovidkommande dofter. Parfymer är strängeligen förbjudna att använda när man ska prova vin! Glasen är utplacerade på det vita underlaget, och var och en har naturligtvis sitt anteckningsblock och pennan i högsta hugg.

Vinet hälls upp, men obs! fyll inte glasen till mer än max en tredjedel. Det ska finnas plats att skvalpa runt vinet i glaset! Och om man tänker prova både rött och vitt, tänk på att börja med det vita.

Så äntligen börjar själva provningen.

Lyft glaset försiktigt, utan att skvalpa runt. Dofta! (Märk väl, i vinprovarsammanhang doftar man, inte luktar !) Då känner man primäraromerna, de mest flyktiga dofterna som sen försvinner så fort man börjar snurra glaset. Anteckna vad du känner.

Luta därefter glaset mot det vita underlaget och begrunda färgen. Är det ett vitt vin säger färgen i och för sig inte så mycket, är det mörkt gult kan det tyda på att vinet varit fatlagrat eller har ett antal år på nacken, druvorna skiljer sej här inte åt nämnvärt. Ett rött vin däremot har betydligt mer att säga genom färgen. Generellt sett gäller att ju yngre vin desto blåare färg. Med stigande ålder går den mot rött för att så småningom anta en tegelton. Men olika druvor har olika blå intensitet och övergången mot rött och tegel går olika snabbt för olika druvor. Ett femårigt syrahvin är fortfarande blått medan en lika gammal nebbiolo har börjat anta en tegelton. Anteckna vad du ser, och fortsätt på samma sätt med nästa glas.

Så kommer nästa doftsejour. Denna gång gäller det sekundäraromerna och därför ska glaset snurras så vinet blir väl syresatt. Är man osäker på att klara av det på ”fri hand” går det alldeles utmärkt att ha kvar glaset på borden, hålla ena handen över och snurra runt mot bordskivan med den andra. Dofta och anteckna vad du känner. Det där med mystiska ord som svettig häst och liknande behöver man inte bry sej om, var och en får sina association och det är just det man ska anteckna. ”Mormors kakburk” eller ”hagen vid sommarstugan” går precis lika bra! Huvudsaken är att du själv vet vad du menar. Upprepa med övriga glas.

Och äntligen får man smaka! Ta en rejäl klunk, men svälj inte! Låt vinet skölja runt i hela munnen och känn efter ordentligt. Hög syra känns utefter tungsidan längst in, sötma känner man på tungspetsen, beska mitt på tungan ner mot gommen och tanniner (garvsyra) är det sträva som känns lite varstans men nästan allra mest på insidan av läpparna mot tänderna. Anteckna! Det är alltså de egenskaper man inte får fram genom doften. Men dessutom smakar ju vinet – förhoppningsvis! – mer än syra och beska. Vanligtvis men inte alltid hänger smaken ihop med vad man tidigare känt i doften. Har det doftat av rostat kaffe och choklad brukar det återfinnas i smaken också, och så vidare. Anteckna! Drick lite vatten och ta gärna en brödbit mellan de olika vinerna, för att neutralisera smaklökarna.

Gå sen gärna tillbaka i raden av viner och dofta igen, ofta sker det förändringar i doften i glasen allteftersom tiden går. Det kan vara både till det bättre och sämre. Ofta är det de bättre vinerna som behöver lite tid på sej för att blomma ut, medan de enklare blommar snabbt och dör ut efter en liten stund. Anteckna vad som hänt.

Smaka igenom en gång till och låt diskussionen bryta loss! Fram till detta ögonblick, när alla är klara, bör man faktiskt försöka hålla sina åsikter för sej själv av hänsyn till de andra. Man är nämligen något fasansfullt lättpåverkad, och det är ju meningen att var och en ska få komma fram till sin egen åsikt, eller hur? Säger en dill, så nog sjutton känner alla andre dill också, antingen man vill eller inte. Men sen kan det tyckas och luftas och tänkas och diskuteras hej vilt! Och kom ihåg, det finns inget rätt eller fel – såvida man inte som grädde på moset ska gissa vad det är för vin i glaset om man provat blint – allt är rätt för den som tycker så. Däremot är det vansinnigt kul att höra vad andra tyckt sej känna, för innerst inne vet man ju att just jag har mest rätt, eller hur?

Prova att prova i goda vänners lag, det är faktiskt himla kul. Det behöver inte vara märkvärdigt på något sätt och ett lysande sätt att börja en trevlig kväll som sen avslutas med en bit mat.