Lite vinsnack / Only in Swedish

Det är inte lätt att vara Munskänk, mycket är det! Förra fredagen hade vi månadsprovning med föredrag om och provning av Alsaceviner, i måndags hade vi mässgruppsträff, i onsdags var det dags för druvkursen och i går nyhetsprovning. Ja, det var väl inget eller ingen som direkt tvingade dit mej, bara min egen nyfikenhet, och in i det sista var jag tveksam. Men när det kom till kritan kunde jag naturligtvis inte hålla mej därifrån.

I april, liksom i oktober, är det inte tillfälliga viner som släpps på Systemet, utan de är tänkta att finnas att tillgå åtminstone ett år. Alltid tacknämligt med sådana, de tillfälliga vet man aldrig från elva till middag om de finns kvar. Det är ett elände vad gäller mässgruppsarbetet, det är inte kul att hitta kanonviner i april månad som skulle passa utmärkt att presentera på mässan i november, bara för att finna att de är slut redan i maj.

Men denna gång är det långvariga besökare som kommit till vårt kära system, och några av dem provade vi som sagt i går. Ömsom vin och ömsom vatten, kanske man kan säga sammanfattningsvis.

En riktigt trevlig vit var La Chapelle des Augustins 2007, nr 5335, 189:-. Den kommer från Sancerre i Loiredalen och är gjord på druvan Sauvignon Blanc. Ok, inget budgetvin kanske, men till lite festligare tillfällen … Tänk den med en chevréostbaserad förrätt, allra helst om den får ligga till sej något eller ett par år först. Det skulle nog vara mums för Måns. Lågmäld och finstämd med doft och smak av svartvinbärsblad och nässlor, en fröjd för både näsa och gom.

Gillar man Sauvignon Blanc av lite tydligare slag så är Nepenthe 2008(nr 6442, 119:-) från Australien ett bra alternativ. Inte lika övertydlig som de från Nya Zeeland, men ändå omisskännlig med sin tydliga gräs- och nässelton.

Chablis Domaine de la Bissonneuse 2007 (nr 5624, 155:-) är alltid trevlig, fast jag har en känsla av att priset höjts rätt avsevärt sedan förra årgången. Mild smörton, frisk syra, lång och fräsch som en Chablis bör vara, men för det priset … Det finns lika bra till lägre pris, alternativt bättre till det priset. Men inget ont om vinet i sej, riktigt mumsigt.

Av de röda som jag provade var det framför allt Morello Nebbiolo Merlot 2007 (nr 6250, 115:-) som stack ut och då mest på grund av sin näst intill absurda druvblandning. Nebbiolo och Merlot, undrar hur de kom på tanken att blanda dessa båda druvor? Och Nebbiolo i Australien? Inte ens det har jag tidigare hört talas om. Fast druvorna emigrerar hej vilt nuförtiden, inte lätt att hålla reda på var de finns och inte finns. Men för att återgå till just det här vinet, så var det faktiskt ganska kul. Det behövde en stund på sej i glaset för att nebbiolotonerna skulle framträda, men sen fanns det en hel del av både viol, lakrits och tjära där. Bra tanniner och en hel del frukt dessutom, fast det bör drickas ganska svalt för att inte kännas syltigt. Men definitivt värt att prova, om inte annat för sin originella blandning. För visst är vi lite som fågelskådare, prickar av de sällsynta och originella?

Ett lite lättare vin var Allegrini Valpolicella Superiore 2005 (nr 6010, 99:-), frisk, fräsch, bärig, inte jättestor men ett rent och säkert lättplacerat matvin i lite vardagligare sammanhang.

Ska det festas till däremot, isynnerhet om festen inte ska vara än på 7 – 8 år eller nåt, så är Xavier Châteauneuf-du-Pape 2007 (nr 6267, 199:-) definitivt något att satsa på. Ung som en påskkyckling idag, men absolut inte odrickbar på något sätt. En del tycker säkert att den är väl så trevlig nu med sin fräscha bärighet tillsammans med en liten fatton och örter, som vad det troligtvis kommer att bli på äldre dar. Verkar rimligt att kunna förvänta sej betydligt mer av läder och torkad frukt allteftersom tiden lider.

Ja, tänk så mycket gott det finns!