Åter på banan / Back on the road again

Nu är datorn på plats igen, i skick som ny. Jag kan andas ut igen, allt är frid och fröjd. Men så avigt det har kändes att inte ha haft tillgång till den på flera dagar!

Now is the computer at home again, as good as new. Now I can breathe again. But how strange it has been to not have had access to it for several days!






Stickat har jag dock kunnat göra utan att störas alltför mycket av datorbrist. En hel del av sticktiden har ägnats åt teststickningen av babytröjan Clipper. Hm, mycket egendomlig historia. Började med ärmarna, väldigt vida var de, men ok då, fortsatte till angiven längd. 20 cm, ganska mycket för en tröja till en nyfödd, eller hur? Men teststickning är teststickning, gör väl som det är sagt. Och inte kunde jag ta kontakt med designern Justine och fråga heller, hade ju ingen dator!!! Så började jag med själva livet. Tröjan stickas i Wendy DK, ett tjockt garn, masktäthet skulle enligt mönstret vara 22 maskor och 24 varv/10 cm, vilket jag faktiskt fick ihop perfekt. Så upplägget, 168 maskor! Det ger en omkrets på 76 cm. Och jag som hittills, trots att jag ligger långt fram i tiden, ännu inte passerat 75 cm omkrets till Alex! Visst, det skulle vara flätor, men de drar ju inte ihop det hur mycket som helst. Men trots allt var jag lite nyfiken på själva mönstret, så jag fortsatte en bit. Fast väldigt snart insåg jag att med innevarande och helt korrekta radtäthet skulle tröjan bli 23 cm från nederkant till ärmhål. Då tänkte jag till och – må alla stickgudar förlåta mej! – jag beslöt att köra mitt eget race och strunta i vad mönstret angav. Eller rättare sagt, jag fortsatte precis som mönstret angav men förlängde ärmarna till Alex-storlek. Nu har jag anslutit de längre ärmarna till livet och tänker förlänga raglandelen till det dubbla. För den var nämligen helt i proportion med en babystorlek. Har nu varit i kontakt med Justine, som hävdar att det ska vara en lös, luftig och bekväm tröja till en liten nyfödd. Fast jag tycker inte det verkar vara bekvämt att ha så mycket stickat under, över och runtomkring sej när man är liten och inte kan försvara sej. Detta framförde jag så elegant jag förmådde, och Justine den vänliga själen tyckte det var helt ok att jag gjorde den färdig efter eget huvud. Den ligger till sej, har liksom tappat sugen när det gäller den, får se om jag gör den färdig. Har nämligen dessutom upptäckt att jag gjort ett fel på ett par av flätorna. Tål att tänka på om det märks eller ej. River upp och gör om är inget alternativ, antingen rivs den upp och blir nåt helt annat eller så fortsätter jag med den som den är. Halsdelen verkar lite kul med korta varv över axlarna, lutar nog trots allt åt att jag fortsätter om inte annat för att se hur det blir.


Anyhow, I have been able to knit without too much harm because of the computer failure. A lot of knitting time has been devoted to the test knitted baby sweater Clipper. Hm, it’s a very strange story. I started with the sleeves. They were very wide, but ok then, I continued to the specified length. 20 cm, quite a lot for a sweater for a newborn, right? But test knitting is test knitting, it’s just to do as it is said. And I could not make contact with the designer Justine to ask either, had no computer! So after finishing the sleeves I began with the body. The sweater is knitted in Wendy DK, a quite heavy yarn, the gauge should be 22 stitches and 24 rows/10 cm, which I actually got perfectly. And the pattern said to cast on 168 stitches! This gives a circumference of 76 cm. And I have not yet passed 75 cm for Alex! Well, it should be some cables on it, but never the less! But despite everything, I was curious about the actual design, so I continued for a bit. But very soon I realized that with the current and completely accurate row tension the sweater would be 23 cm from the bottom to the armpit. So at that point – and may all Knit Gods forgive me! - I decided to run my own race and ignore what the pattern indicated. Or rather, I continued, just as the pattern specified but extended the sleeves to Alex-size. Now I have joined the sleeves to the body and intend to do the raglan part twice the size of the pattern. You see, that part was quite in proportion with the size for a baby. I suppose if I do the decreases just half as often as it’s said, it must be twice the size, mustn’t it? I have now been in contact with Justine, who claims it to be a loose, airy and comfortable sweater to a newborn baby. But I don’t think it seems to be convenient to have so much knitted fabric over, under and around you when you are so little and not can defend yourself. I told her so as nice as I could and Justine, the friendly soul, thought it was ok for me to complete it in my own way. So there I am right now, thinking about it. I’m not that keen about it for the moment, I have discovered that I made an error on a couple of the cables. To frog and start all over again is not an option. I will either frog it and use the yarn for something else or keep on as it is. The neck part seems to be fun with short rows over the shoulders, so I’m tempted to continue if only just to see how that will be.







Men i ärlighetens namn hade jag ju inte en susning om hur stor en nyfödingströja egentligen anses vara, så jag satte igång med en i ett basmönster med samma typ av garn. Där skulle man lägga upp 112 maskor, att jämföra med ovanstående 168. En viss skillnad. Och då verkar ändå inte den här vara så liten att den inte med god marginal räcker över vintern, alltså tre – fyra månader. Snabbt som ögat har det gått med den, har inte mer än en ärm och halsringningen kvar nu.

But honesty, I had really not a clue of how big a sweater for a newborn baby ought to be, so I started with a basic sweater pattern with the same type of yarn. It said cast on 112 stitches, compared to above 168. Quite a difference, isn’t it? And I don’t think it will be that small, it will probably last for the winter, three - four months, without any problems. It’s fast and easy, has hardly more than one sleeve and the neck band left.






Fast lite annat än tröjor måste man ju ägna sej åt, annars är det väl risk att man blir helt insnöad. Alltså satte jag igång med ett par booties. Tänk, det är faktiskt något jag aldrig gjort förr, begriper inte riktigt varför. Jo, kanske, jag hade inte koll på alla mönster och idéer som finns på Internet när jag började sticka till Alex, och när jag väl fick kläm på alla möjligheter var det så mycket annat som pockade på min uppmärksamhet. Men nu ska den bristen åtgärdas. Stickar dem i Debbie Bliss Rialto, en tjockt, mjukt och gosigt garn som förhoppningsvis ska hålla de små fötterna varma i bistra vintertider.


It has been quite a few sweaters now, can’t just keep on with that. I have to do something else, otherwise I soon will get stuck in sweater swamp, and that would be a shame, wouldn’t it? So I started with a pair of booties. It's actually something I never have done before, do not really understand why. Yeah, maybe, I was not aware of all the patterns and ideas that are available on the Internet when I started to knit for Alex, and once I saw all the possibilities, it was so much else that I just had to do. But now it will be done. I knit them in Debbie Bliss Rialto, a thick, soft and cosy yarn, which hopefully will keep small feet warm in harsh winter times.





Och så var jag bara tvungen att börja på Nalle Puh till lilla Broster. Alex fick en nalle – vilken alla som träffat den hävdar är en myrslok – så naturligtvis måste lilla Broster ha något gosedjur också. Självklart ska lilla Knoppen också få en, men det har jag inte bestämt än vad det ska bli. Det här köpte jag som ett helt kit från Modern Knitting, garn, mönster och fyllning i ett paket. Till och med stickor fanns med, fast det kunde lika gärna ha kvittat, de är raka och jag använder aldrig annat än rundstickor. Men strunt samma, de äter inte bröd där de ligger. Det är ett tämligen tjockt garn, Patons DK, men stickas med stickor nr 3,5 så det blir tätt som bara den. Inser nu att jag borde ha gjort det med nallen/myrsloken till Alex också, då hade den nog blivit bättre och stadigare. Man lär så länge man lever.
Rainbow Chain filten växer sakta men säkert också. Tror den kan bli rätt härlig i Sunny bomullsgarn. Tyvärr är den inte så långt kommen ännu att man fullt ut kan se mönstret, har nämligen börjat med bleka färger så jag väntar med bild tills det är lite mer liv i den.

Den ska lilla Knoppen få. Undrar om de tänker ha en vanlig, hederlig liggvagn? Har inte velat fråga, för söta föräldrarna har fullt upp fortfarande med att vänja sej vid tanken och har nog inte funderat så mycket på utrustning än. Men nu för tiden finns det ju så många konstiga varianter, Alex t ex satt i en stol typ barnbilstol ända från början, en sån där anordning de bär hem bebisarna ifrån BB. Usch vad jag känner mej gammal!!! På den tiden det begav sej bar vi hem våra ungar i en s k babylift och för utomhusbruk var det en rejäl liggvagn som gällde. Och då fanns det behov av filtar i den, minsann. Nu kan det tydligen vara lite hur som helst, men för säkerhets skull ska jag göra ytterligare en. Ska teststicka en i spetsmönster att ett sockgarn. Där har jag bara fått själva spetsdiagrammet och antal maskor som ska läggas upp. Masktäthet får jag prova mej fram till själv, ska bli kul. Undrar hur bred en barnvagns/vaggfilt ska vara? 80 cm? Får ta och kolla upp det där lite närmre.


And so I just had to start with Winnie the Pooh for Baby Sibling. Alex had a teddy bear - which all that has seen it claim is an anteater - so of course Little Sibling has to have something like that as well. And of course Little Bud also will have one, but I have not decided yet what it will be. I bought Winnie as a complete kit from Modern Knitting, yarn, patterns and filling in a package. Even the needles were included, although it wasn’t that necessary, they are straight and I never use other than circular once. But all the same, they do not eat bread laying there. It is quite a thick yarn, Patons DK, but knitted with needles no 3.5 mm so it will be very stiff. I now realize that I should have made it that way with the bear / anteater to Alex as well, then it probably had been better and more stable. You learn as long as you live.

The Rainbow Chain blanket grows slowly but surely, too. Think it might be nice in the wonderful Sunny cotton yarn. Unfortunately you can’t see the pattern properly yet because I have begun with very pale colours so I wait with a picture of it till it’s a bit more life/colours in it. It will be for Little Bud. And soon, may be this evening, I will start with another one, a test knit with sock yarn and in a lace pattern. I have just got the chart and the number of stitches that is supposed to be casted on. Now I have to do some swatches to see how big needle I need to use to get a proper tension. I really don’t know how wide I will do it, may be 80 cm would be enough?