Eureka!

Äntligen – tror jag – har jag fått lite grepp om det här med flerfärgsmönster. Tusen tack Carina för tipset! Suveränt behändigt när man väl fått kläm på det här med att använda höger hand också. Så underbart internationell jag känner mej när jag sitter där och stickar på ömsom kontinentalt och ömsom engelskt vis. Nu vill det bara till att hålla den här färdigheten vid liv, måste nog snart börja på en ny flerfärgsstickning. Dinosauriusmönstret jag såg hos Sandnes ligger nog bra till, ska bara göra färdigt lite annat först. På ingång är kamelgarn som ska bli en liten poncho/cape till Karin och beställt garn och mönster till en duffel till Alex. Den är också från Sandnes och ska filtas. Så underbart sjuttiotalistiskt, ser verkligen fram emot att göra den.

At last - I think - I have got a grip of stranded knitting. Thanks Carina for the tip! It’s really handy once you get the hang of using both the right hand as well as the left. How wonderful international I feel when I sit there and knit alternately in the continental and the English way. Now I just have to keep this new skill alive, might have to soon begin on a new stranded knitting. The dinosaur pattern I saw at Sandnes is probably a great thing to make, just have to finish some other things first. On its way is a camel yarn that will be a small poncho / cape for Karin and I have also ordered the yarn and pattern for a duffel for Alex. It is also from Sandnes and will be felted. How wonderful seventieth, really looking forward to making it.




Har även fått färdigt en liten kofta, som tyvärr inte blev så liten som jag tänk mej. Visst är det knepigt, jag försöker och försöker, men lyckas aldrig få något tillräckligt litet för att kunna passa för hemfärd från BB. Stackars små, våra väntade barnbarn, som ska behöva börja sitt liv i för stora kläder.

Och så till det verkligt stora för ögonblicket: I morgon ska vi åka och hälsa på våran Alex! Äntligen, det känns som evigheter sen vi träffade honom. Vi pratas allt vid i telefon ibland, och han pratar mycket om att mommo och han ska leka med tåget snart. Och naturligtvis kommer mommo och morfar att ha med sej lite mer tåg, och kanske rentav en bil och en traktor och en bok och en film och kanske ytterligare något i packningen. Det är spännande att packa upp väskor som kanske, kanske inte innehåller något annat än tråkiga kläder.

Och så skit också, nu i eftermiddag, när jag skulle ta kort på koftan, upptäckte jag att kamerans batterier krånglar. Ja, egentligen upptäckte jag det för ett par dar sen, men trodde att batterierna helt enkelt var för gamla och köpte nya. Men trots nya batterier som laddats upp varar de inte mer än tio minuter! Hur i hela världen ska det bli med en hel vecka med våran Alex och en totalt opålitlig kamera? Hoppas att mobilkameran funkar som komplement.

Has also been completed a small cardigan, which sadly wasn’t as small as I intended. Sure it is tricky, I try and try, but never manage to get something small enough to fit for the journey home from the hospital after birth. Poor little ones, our expected grandchildren, who will have to start their life’s in the too big clothes.

And so to the really big moment: Tomorrow we will go and see our Alex! At last, it feels like ages since we saw him. We talk on the phone every now and then, and he talks a lot about when Mommo and he will play with the train again. And of course, Mommo and grandfather will bring some more trains, and maybe even a car and a tractor and a book and a movie and maybe some other things in the luggage. It is exciting to unpack the bags, which may or may not contain anything but boring clothes.

But damn it, our camera seems to be out of order. The batteries only last for ten minutes a time, and that’s something I became aware of this afternoon, after the shops were closed. A whole week with Alex and no reliable camera! Hope it will work out with the mobile phone camera as a complement.