Att vilja men inte kunna

Känner mej lite splittrad just nu. Inte alls behagligt. Vill sticka, jag har ju så mycket kul på gång. Sjalar en gross, tröjan till Alex, koftan till Ulf, en tröja till 10-åriga Madeleine som jag inte ens börjat på och så till slut varsin mössa till Ulf och Helene. Har köpt Drops Alpacka i svart - vad annat? - men inte hunnit börja på dem än. Jag såg en sån bra modell hos Strumpstickan som jag har tänkt göra. Eller kanske denna, har inte bestämt mej riktigt. Inte för att jag i ärlighetens namn tror att de vill ha varsin mössa, men det ger jag själva den i. Snart är det kallt och då kan det nog vara skönt att ha något att dra ner över öronen. Vad Helene har för inställning till mössor vet jag faktiskt inte, men Ulf har nog inte haft nån på sej sen han var 10. Han vet alltså inte om att det kan vara skönt att ha, när nordan viner och det är dags att skotta snö.

Men som sagt, de är inte påbörjade, och just för stunden ser det dystert ut för dem. Försöker nämligen få bukt med diverse andra saker. Vinkursen nästa tisdag måste förberedas. Har i och för sig hämtat ut vinerna idag, men det teoretiska behöver jag titta lite närmre på. Bourgogne ska gås igenom, och det är inte ett område som man presenterar med en klackspark. Det är nog det mest komplicerade i hela vinvärlden, och jag som inte kan ett ord franska har det inte helt lätt att lära ut alla dess kommuner och lägen. Vad sägs om Flagry-Echèzeaux, Pernand-Vergelesses, Chassagne-Montrachet - då ej att förväxla med Puligny-Montrachet ... Fast det löser sej, det brukar det göra till slut.

Men innan dess ska gästrummet röjas. Och då menar jag inte ta ett tag med dammtrasan, utan verkligen röja! På fredag kommer nämligen en svåger och svägerska som ska stanna tills måndag, och om de ska få plats måste all stryktvätt bort. Ända sättet är att stryka, har ingen annanstans att göra av högen. Sen måste alla tidningar som ska till återvinningen bort, lämpligen just till återvinningsstället. Sen finns där "lite" garn i ett antal lådor som måste husas någon annanstans. Undrar bara var? Och när väl det är gjort skadar det nog inte att ta ett tag med dammvippan, kanske rent av dammsugaren också.

För detta ändamål har jag tagit ledigt på torsdag. Behöver förbereda middagen till fredag då också, då jag tyvärr måste jobba. Det är nämligen inte bara svåger och svägerska som dyker upp, utan ytterligare två par dessutom. Fast de ska ta in på närliggande vandrarhem för natten, det tryter med sovplaterna för oss. Även Ulf och Helene kommer nämligen på lördag för att stanna över natt.

Och då undrar ju vän av ordning varför i hela världen det bökas ihop så vanvettigt på en och samma gång. Jo, om lördag är det nämligen vår fantastiska vinmässa! Och i år är det första gången på åtta år som Jan och jag inte jobbar där, utan vi ska bara vara besökare och därför kommer alla dessa ovannämnda som har väntat in att vi ska vara till reds för att lotsa dem igenom detta evenemang. Ja, Ulf och Helene brukar i och för sig komma varje år, men de vill ju inte missa det bara för att det kommer en massa andra.

Det är verkligen en helt otrolig grej! Mellan 2 000 och 2 500 besökare brukar det vara, och ca 200 viner finns att provsmaka i totalt tio olika montrar. Dessutom brukar det vara ett tiotal andra inbjudna utställare, förutom seminarier. I år kommer Michel Jamais och ska prata om Spanska viner. Det är varken första eller andra gången han kommer, men vi har aldrig förr haft tillfälle att höra honom där, eftersom vi haft fullt upp med att förse besökarna med vin och information.

Det är 16:e året som Munskänkarna i Trollhättan har den här mässan, och den är tydligen tämligen unik i sitt slag. En riktig höjdartillställning, faktiskt. Det ska verkligen bli jättekul att bara gå där utan några förpliktelser. Fast sen får jag ta hand om räkenskaperna. Det är första året som jag inte har helkoll på det, utan har dagens pengahantering lagd på en annan. Men vi ska nog med gemensamma krafter få ordning på det också, så småningom.

Oj, mycket snack och lite verkstad blev det av det här! Nu ska jag sticka några varv på Alex tröja. Har gjort hela bak- och framstycket och halva första ärmen. Måste skynda mej, för jag har fått en sån kul idé. Jag frågade nämligen Karin, den goda modern, om hon föredrog tröjor att dra över huvudet eller koftor. Det fanns ingen som helst tvekan i hennes svar. Tröjor är det enda som kan hålla magen varm och go. Just nu är nämligen knappar det roligaste som finns, och knappar ska naturligtvis knäppas upp, ju snabbare dess bättre. Inte bra ur värmesynpunkt. Men då kom ju tanken som ett brev på posten, varför inte förena det bästa av två världar? En tröja som är och förblir stängd mot yttervärldens kalla vindar, men med ett antal knappar att knäppa upp? Jag ska alltså förse denna tröja med ett stort och rejält falskt ficklock med knapphål, och därunder sy fast ett lämpligt antal knappar att ha knäppta eller oknäppta, alltefter råd och lägenhet. Tänkte sen ytterligare en sväng, och kom fram till att det nog inte skulle skada med en lagom liten rosett att knyta upp, och kanske en toft eller två att rycka och dra i. Det finns ju aktivitets-allt möjligt, så varför inte en aktivitetströja? Kan inte bärga mej förrän jag får se hur det går att få till det.

Bara som hastigast ...

Hej Christina i Mariestad! (Är du Stick-Stina?) Så roligt att du fått så bra presenter från din Hemlis. Hoppas det jag skickar iväg också blir uppskattat. Men de går faktiskt till en annan, så du får fortsätta att grunna och spekulera. Är själv rysligt nyfiken på min Hemliga Vän, och nu kan jag stryka dej från listan. För inte hade du trott att jag var din Hemliga Vän och du var min??? Har ett antal som jag funderar över, en fem - sex stycken. Ska bli väldigt kul att så småningom få veta om jag är på rätt spår.

Det tar sej ...

Inte har jag varit särskilt flitig med skrivandet de sista dagarna, men det har i alla fall stickats en del. I och för sig försvann hela tisdagskvällen på grund av kursen i Munskänkarna som jag just kört igång. Det var ju taskigt ur sticksynpunkt, men det är allt himla kul! 12 pigga, glada och entusiastiska ungdomar insöp mina visdomsord, en sån härlig känsla :-)! Ja, visdom och visdom, eftersom jag har en viss tendens att halka in på sidospår blir det nog lite si och så med det, men de får väl läsa sej till det jag missar att förmedla! Och faktiskt hade jag haft i alla fall hälften av dem på en annan kurs tidigare, så de visste på ett ungefär vad som väntade!



Secret of the Stole avancerar i god ordning. Ledtråd två av två möjliga är klar. Den går faktiskt väldigt snabbt för att vara en spetssjal. Den är ovanligt smal och det är ovanligt mycket slätstickning, så vi får väl se om det blir en smal sjal eller bred halsduk. Fast mönstringen tar sej faktiskt. När den sen blir tvättad och ordentligt blockad kanske den kan bli riktigt trevlig. Bortsett från det fåninga spetsparet i början. Det gillar jag inget vidare, tycker det hade varit snyggare med en rak kant eller möjligtvis en spets. Men nu är det som det är, och jag skulle inte dröma om att repa upp den för att ändra efter eget huvud. Det kanske trots allt blir en positiv överraskning när den väl är klar?



Secret of Chrysopolis går också framåt, fast i betydligt lugnare mak. Där är bara en och en halv av tre ledtrådar klara :-( Men den är förståss både bredare och intrikatare i mönstringen. Ingen slätstickning här, inte! Den är egentligen mycket roligare än SoS:en, men jag orkar inte sitta vid lika länge med den så det får ta den tid det tar.



Koftan till Ulf växer lite i taget också, har kommit ca 25 cm upp från nederkanten. Ja, det är ju en bit kvar innan den är fullbordad, men sakta med säkert ... De gula pinnarna på bilden är maskhållare för fickhålen, inte nån innovativ dekoration. Oj, stackars Ulf hade fått dåndimpen då! Glömmer aldrig striden vi hade på den allra sista tröjan jag gjorde till honom innan Det Stora Stickuppehållet. Tror han var 15 år och ville ha en tröja. En svart skulle det vara, helt slät. En femtonåring är ganska stor, så det var inte jättekul att sticka den här skapelsen helt i slätstickning. För att liva upp det lite försökte jag med det ena förslaget på mönstring efter det andra, och till slut - i ren utmattning antar jag - gick han med på att jag skulle få mönstra den lite. Ett rött varv strax ovanför mudden på ena ärmen! Absolut inte mer! Och så blev det och tröjan blev väldigt kär. Dessutom var den gjord i ett väldigt billigt och dåligt garn, så den töjde sej lite i varje tvätt. På det sättet växte han och tröjan ungefär i samma takt och den hängde med i åtskilliga år, tills den i princip föll i bitar och upplöstes i intet. Ska bli spännande att se hur denna kommer att mottagas. Han har ju växt till sej en hel del sen dess och har betydligt bredare klädsmak nu. Därför vågade jag mej på att använda grått garn, mörkt i och för sig men ändå, och dessutom är den lite mönsterstickad, resår på rätsidan och rätstickning på avigan. Blir faktiskt väldigt snyggt, tycker jag.



Och så till slut utav med blev frestelsen mej övermäktig. Jag har börjat på en tröja till Alex i Regiagarnet jag fick av min hemliga vän. Inte har jag kommit särskilt långt och på bild ser den mest ut som en mössa, men det var en befrielse att ge upp och ge sej hän åt denna färgprakt! Den stickas uppifrån och ner, lysande med tanke på alla sömmar som inte behöver sys då.

Om jag slutar skriva nu hinner jag allt med några varv till innan det är läggdags. Kofta eller tröja, kofta eller tröja ...?

Otroligt ...!

Kan knappt tro det är sant, har faktiskt lyckats bli klar med den fruktansvärt tråkiga och dessutom hiskligt fula rosarandiga tröjan. Hoppas nu att lilla rosatokiga Julia finner den vackrare än vad jag gör! Den är i alla fall väldigt ullig och mullig och gullig och varm och go! Men en sten har fallit från mitt bröst, trodde ett slag att jag aldrig skulle förmå mej att avsluta den. Konstigt egentligen, för den var snabbstickad med tjockt garn och tämligen grova stickor, så med en liten gnutta mer entusiasm hade den varit klar för länge sen.

Har faktiskt varit riktigt redig på fler plan i helgen, har kommit åtskilliga cm på Ulf kofta, är ungefär halvvägs upp till armhålen. Då ska ärmarna stickas och anslutas till det övriga. Då kommer vi att tala om maskantal en gros! Det är redan 280 som det är nu, och sen blir det ytterligare ca 100 per ärm ... oj, många blir det! Fast raglanavmaskningen kommer igång med en gång, så på tid och stund kommer det väl ner i hanterbart antal och förhoppningsvis så småningom till ett slut.

Men nu när rosarandiga tröjan är klar ska jag tog ta och sätta igång med en tröja till Alex i Regiagarnet som ligger här och bara väntar.

Har till och med hunnit med en svängom med SoS:en. Den är faktiskt väldigt snabbstickad, smal är den och med mycket slätstickning. Fast jag är inte säker på att jag gillar de två spetsarna i början. De krullar sej! Kan bara hoppas på att det rättar till sej när det blivit tvättad och blockad.

Nu glöder de, stickorna alltså!

Ja, kära nån, nu har jag allt lagt in en högre växel. Fast tyvärr finns det inte en chans att hinna med allt jag vill göra, önskelistan bara växer och växer ...

Just för ögonblicket ligger sjalarna i träda. SoS:en väntar på nästa ledtråd och SoC:en har visat sej vara mer än mina ögon mäktar med tillsammans med den guldfärgade Addi Lace-stickan. Garnet är gröngult, och smälter i det närmaste perfekt in i stickans färg, så nu har jag beställt en aluminiumdito från Garnkorgen. Det kommer nog att fungera bättre.



Men i väntan på den har jag nu gjort en Djävulsluva till Alex, och dessutom ett par vantar. Det är bara ett band att sätta ihop dem med som saknas. Har tänkt göra ett par sockar också och eventuellt en halsduk, för det är massor kvar av garnet, Opal Bambu. Ett ljuvligt mjukt garn, faktiskt mjukare än deras vanlig, och nu när jag börjat på det är det lika bra att göra slut på det också.

Regiagarnet jag fick av min Hemliga Vän ligger fortfarande och stirrar mej i ögonen och helt enkelt kräver att få bli använt snart. En tröja till Alex ska det bli, men jag kämpar emot! Har till och med tänkt göra en liten tröja till Johannas baby först. Fast Orsa kompani lovar ingenting bestämt. Babyn behöver faktiskt ingen tröja än på några månader, men deet gör ju Alex! Tror jag i alla fall, inte kan det finnas några kvar av de jag gjort tidigare? Det är ju evigheter sen jag gjorde nån till honom.

Tyvärr har detta slagit ut både den rosarandiga tröjan till Julia och koftan till Ulf. Tröjan måste jag ta itu med snart igen, det är faktiskt inte mer än en ärm kvar, så det borde inte behöva ta så lång tid. Garnet är tjockt och snabbstickat, och stl 6 år är ju trots allt inte alltför stort. Koftan till Ulf kommer däremot att dra ut på tiden, det inser jag i klarsynta ögonblick. Men å andra sidan, det kommer väl fler höstar och vintrar när det kan vara skönt med en ny kofta?

Lite förvånad ...

I fredags kom första ledtråden till Secret of the Stole. Den skulle bli med pärlor och glitter och glans, och i presentationen talades det om nyårsafton. Det var med spänd förväntan jag satte igång. Fast redan en blick på mönstret sa att den nog kanske eventuellt inte skulle bli vad jag trott. Och allteftersom jag stickade besannades mitt intryck. Mycket slätstickning är det! Och pärlorna syns nästan inte alls, de borde varit mycket större som det nu verkar. Fast en kul början blev det med de två uddarna i kanten. Kan inte låta bli att undra över vad som menades med hänvisningen till nyårsafton. Kan det månne vara så att designern tycket att det kunde behövas något varmt om halsen när man går hem från festen i den kalla vinternatten? Tror nog att det kan bli en mycket trevlig halsduk om än inte den skira sjal jag i min enfald förväntat mej. Men det är väl inget fel i det? Och snabbt går det med slätstickningen, så första ledtråden fick jag färdig i ett naft. Tyvärr tillät inte längden på stickan att jag spännde ut den till sin fulla bredd, så något mer kommer väl mönstret att framträda när den är klar. Och förresten, det kanske kommer massor med snygga håligheter längre fram? Ja, ja, det är ju en hemlighet och den som lever får se vart det barkar hän.


Har nu fått ett nödrop från landet andra sidan kanalen. Våran Alex börjar frysa om öronen. Alla gamla mössor har tagit slut, eller börjar i alla fall bli i minsta laget, så nu har jag släppt allt annat för att bygga upp ett nytt mösslager. Den första gjorde jag i dubbelt Opalgarn, så den kommer förhoppningsvis att bli varm och go när nordan börjar vina längs Londons gator. Och nu ska jag ge mej på jakt efter mönstret på Djävulsluvan som jag vet ska finnas på Ravelry.

Fast livet består ju inte enbart av stickning, inte ens på helgerna. Idag har vi faktiskt varit och shoppat loss igen! Under en längre tid, ett år eller så, har vi pratat om att vi skulle behöva en ny soffa. Den gamla är inte jättekul längre. Men fy sjutton vad trögt det är att komma iväg på såna expeditioner! Men som sagt, idag blev det äntligen av. Vi hade kollat in att det fanns tre söndagsöppna möbelaffärer i grannskapet och gav oss iväg med den fasta övertygelsen att vi skulle få fara runt och in och ut ur dessa butiker och kanske rent av inte hitta nåt ändå. Men bingo! På första stället hade de en helt acceptabel, så den tog vi rakt av! Känns jätteskönt att ha det avklarat. Hoppas nu att de besökare som brukar besitta vår soffa och som högljutt klagat på komforten där, ska bli nöjda!

Tusen tack för hjälpen!

Tänk vad detta media är fantastiskt! Nu har jag fått all den hjälp jag behöver för att bestämma mej. Ner ett snäpp vad gäller stickor och de glasklara pärlorna. Fixat och klart med förberedelserna, så skönt! Tusen tack alla ni som hjälpt mej på vägen!

Tyvärr kommer jag inte att kunna sticka någonting överhuvud taget i morgon. Väldigt förargligt eftersom jag så gärna skulle vilja, men det är månadsprovning i Munskänkarna, en jättespännande doftprovning och därefter en lite finare 30-årsjubileumsmiddag. Det vill jag ju heller inte för allt i världen missa, önskar jag kunde dela på mej! Men på lördag ... då blir det full fart på stickorna igen.

I går kunde jag lugnt återuppta arbetet med Ulfs julklappskofta. Hm, vilket år är i och för sig inte sagt, har en obehaglig känsla av att det inte blir denna julen i alla fall. Men varför inte en julklapp i februari eller rent av mars? Varför ska man vara så traditionell, går det inte att avvika en gnutta från gängse vanor? Det är bara att inse att det inte kommer att gå fort fram med den.




Har väl hittills lyckats få ihop vid pass 12 cm. Det är i och för sig från framkant till framkant - underbart att inte behöva börja om igen eller att sy ihop några stycken! - men ändå. Det är en bit kvar upp till axlarna!

Apropå julklappar, fick igår en önskelista från söta, rara lilla svärdottern:

"U vill ha en PoF eller SoT ( spelar ingen roll vilken av dem så länge de är rosa) tre ToFF och VoFF och jag nöjer mig med ett par KoF( gärna i offwhite)"

Undrar om hon inte med mej skämta aprilo? En liten drift med sticknördens förkortningshysteri, kan tänka? Men kan inte låta bli att grunna på vad dessa förkortningar eventuellt kan betyda. Hon har nog inte bara satt ihop bokstäver hur som helst, eller ...? Fast det där med rosa till Ulf, det var definitivt ett skämt, det fattar till och med jag! Grått är vad han anser vara färgglatt, rosa existerar inte i hans sinnevärld.