Nu rör det på sej igen

Ja, så känns det äntligen rätt och riktigt igen! Det där med att bara hålla på med en enda sak är nog inte min melodi. Koftan var väl kul i och för sej, men att bara hålla på med den var mindre humoristiskt. Nu är den helt klar, med dragkedja och allt men har som sagt lovat att inte publicera någon blid på den helt klar förrän mönstret publiceras. Eftersom det varit en hel del detaljer som behövts arbetas om så kan det nog dröja ett slag till, men Jacquelyn är naturligtvis angelägen om att få det klart så snart som möjligt, så det dröjer nog inte så länge till. Den är ... intressant ... kan man nog säga. Det är en färgställning jag aldrig ens kommit i närheten av, men på något underligt sätt har jag blivit van vid den nu och det känns till och med som om jag skulle kunna använda den rätt flitigt. Skön är den nämligen.



Men nu är jag alltså tillbaka i det vanliga kaoset, tack och lov. Green Gablen till Karin är klar - ja, den som jag från början tänkt till mej själv, men när jag kom på hur härlig den blev i Linogarnet från Garnhärvan tänkte jag att Karin nog skulle gilla den. Den förra hon fick blev lite för stor.

Halsduken Leda's Dream har börjat rulla på också, gjort 15 av 25 tänkta mönsterrapporter. Innan vi åker iväg på onsdag hoppas jag på att den är klar. Fast, förståss, jag har ju precis köpt Elizabeth Zimmermanns bok med Baby Surprice Jacket i! Hur länge kan jag avhålla mej från att börja med den? Den officiella tanken är att den inte ska påbörjas förrän vi är hemma från London, men ... tror vi på det? Fråga Jan, han har nog sin uppfattning helt klar. Jag kan ju ialla fall fortfarande inbilla mej att jag har karaktärsstyrka att avhålla mej ifrån den ett slag till.

Döskalletröjan bör nog vara fördigstickad inom ett par dar. Det pratas mycket om SSS i socksammanhang, men för mej stpr det för Second Sleeve Syndrome. Den andra ärmen är urbota trist, var den än ska sitta. Mycket tristare att börja på en sådan än på en andra socka. Men det ska väl gå det med, har ju den underbara ihopsömnaden att se fram emot :-( !

Apropå tråkiga ärmar, så går jag här och verker på om jag ska ge mej på en kofta till Ulf i julklapp. Det har kunnat tolkas i vissa sammanhang som om en sådan skulle kunna uppskattas, och en sån chans vill man naturligtvis inte försitta. Men en herrkofta i stl XL, visst låter det lite drygt? Och tänk den andra ärmen!!! Men om jag börjar tämligen snart så hinner jag kanske.

Svägerskans axelvärmare däremot hyser jag vissa tvivel om. Har börjat på den tredje nu, ja de två första återtog sina ursprungliga nystskepnader tämligen snabbt. Fattar inte varför det ska vara så omöjligt att uppbåda kraft till den? Den här varianten är med grovt garn och tjocka stickor, så det kanske kan fungera.