Same, same but different

Så länge sen det är jag skrev något sist! Har en obehaglig känsla av att det blir längre och längre uppehåll mellan gångerna. Det får vi faktiskt försöka göra något åt, skärpning är vad som gäller nu!

Men å andra sidan har det inte varit mycket att skriva om. Samma gamla grejer på gång, både vad gäller stickning, jobb och privatliv. Monica Zetterlund hade en sång med texten ”upp halv sju …” för en hel drös med år sen, som är precis mitt i prick. Fast kanske inte jämt, om man tänker efter, det är nog bara den här sista veckan som varit totalt utan planerade eller oplanerade aktiviteter utanför hemmet.

I nästa vecka blir det lite snurr igen. Zonterapi på onsdag, vinmässogruppen ska träffas på torsdag och på lördag kommer en före detta arbetskamrat till Jan och hennes man hem på middag. Måste snart ta itu med planeringen för det. De har aldrig varit hemma hos oss förr och då får det väl vara lite ordning vad gäller maten. Gamla vana kompisar går det ju bra att ha som försökskaniner, men knappast de här. Förrätt, varmrätt och dessert, och allt - eller i alla fall det mesta - ska helst gå att förbereda i god tid och endast kräva ett minimum av engagemang efter det att gästerna anlänt. Jag avskyr att stå i köket i vanliga fall, och med gäster blir det rent outhärdligt. Och inte kan jag skicka ut Jan dit heller i det här fallet, eftersom det är han som känner dem. Jag har träffat dem, men det är snarare bekantar än vänner till mej. Ja, ja, får väl ägna helgen åt att tänka.


Stickat har jag gjort, men inget upphetsande att rapportera. Är nästan klar med tredje ledtråden på Mystic Light sjalen. Den går undan och är alldeles lagom omväxlande, en väldigt trevligt historia. Men den är inte fotogenique för ögonblicket, en ullig och krullig hög hopträngd på stickan, men den kommer förhoppningsvis att blomma när den släpps fri, om förhoppningsvis ett par veckor. Garnet är ljuvligt, Fleece Artist Merino 2/6, förhoppningsvis inte från Australien! Det är nästan lite silkigt, känns jättehärligt och ska om det vill sig väl funka bra som varmt och mulligt skydd mot svala sommarkvällar ute på altanen. Sista ledtråden släpps den 23/4 och den 26:e ska den helst vara tvättad, blockad och klar för överlämning. Kanske inte helt realistiskt, det får väl även jag inse, trots min tendens till överoptimism. Men det kanske bara behöver bli några dars försening? Den ska nämligen inte pryda mina axlar utan en god vän som fyller år och det vore ju kul om färdigställandet sammanfaller någotsånär med högtidsdagen.


Alex tröja artar sej bra, luvan är klar så när som på en I-cordkant runt, och ärmarna ska just påbörjas. Det här mönstret liksom förvånansvärt många andra förordar dessa hemska lösa delar bestående av separata bak- och framstycken och dessutom ärmar som stickas fram och tillbaka. Varför är så många designers så omåttligt förtjusta i att sy ihop delar? För det måste de väl vara när de envisas med alla dessa lösa delar? Men jag som är så rabiat motståndare till onödigt arbete, i synnerhet tråkigt sådant, har stickat den här på rundsticka upp till armhålorna och därefter naturligtvis vart stycke för sej. Men där blir det ju bara några få axelmaskor att sy ihop, som jag förresten gör på samma sätt som jag syr ihop tårna på sockor. Till luvan plockades naturligtvis maskor upp så var det bara sömmen högs upp, som jag förresten för första gången provade att sticka ihop med tre stickor! Lysande! Har bara hört talas om den metoden tidigare men inte förrän nu sett det förklarat.


Helenes topp växer också till sej, men fort går det inte. Det är en rätt bred (hög?) spetsbård längs ner, 12 – 15 cm, och den är lite dryg men närmar sej slutet. Sen kan jag fräsa på med slätstickning på rundstickor – trots att det förordas två delar som ska sys ihop! – och då ska det väl inte ta så lång stund. Lite spets blir det mot slutet också, men den slutar väldigt snart över huvud taget, går bara upp till armhålorna och har sen bara axelband. Hoppas bara det blir lite värme i sommar, som kan matscha bristen på värmande garn i den!