Nästan färdig / Almost finished

Redan söndag kväll, varför går helgerna så rasans snabbt? Och varför är det så mycket oftare måndag morgon än fredag kväll? Ja, det är väl ett av detta livets mysterier. Under alla förhållanden har den här helgen försvunnit utan att jag riktigt vet hur det gick till. I fredags kväll var jag på våravslutning i Munskänkarna, med sedvanlig tipsprommenad, trevligt umgänge, god mat och goda viner. Tyvärr kunde inte Jan följa med, han satt hemma med sitt värkande ben i högläge. Hoppas det ger med sej snart, han måste under alla förhållanden vara fit for fight till midsommar, när vi ska åka till England.

Sunday evening, what has happened with this week-end? Where did it go? And why is it so much more often monday morning than friday evening? One of those mysteries of life. Last friday evening I was at the last meeting for the season with our wine-society. It was nice companies, good food and good wines, nothing seriously, just for social pleasure. Unfortunately Jan couldn't come with me, he had to stay at home with his bad leg. Really hope it will be better soon, at least till midsummer when we are going to England.



Nu är jag nästan men inte riktigt klar med koftan till Karin. Knappar saknas fortfarande. Grundmönstret är Tempest, men jag har gjort på ett annat sätt än vad som föreslogs. Eftersom jag är rabiat motståndare till att sy ihop sidor har jag stickat den runt. Det gick lätt som en plätt upp till ärmhålorna, där ärmarna skulle anslutas. Där fick jag börja tänka till, det var nämligen inte någon raglanärm utan en betydligt rakare "söm". Lite klurigt, men fick ihop det till slut. Sen var det dessutom sluttande axlar, så det fick bli förkortade varv det sista. Där fick jag tänka till ordentligt innan jag begrep hur jag skulle göra. Ärligt talat hade det säkert gått både snabbare och enklare om jag följt beskrivningen, men det är en principsak! Och visst känns det bra när man väl klurat färdigt och det fungerar. Men allt är inte solsken med den. Enligt beskrivningen ska det vara 3/4-långa ärmar och jag ville göra hellånga. Mätte och måttade, tyckte jag hade totalkoll på det, men väl färdiga och på plats visade de sej väldigt långa :-( Min enda tröst är att de - liksom hela koftan - är tight och töjbar, så förhoppningsvis drar ärmarna upp sej när de töjs ut på bredden.

Now I'm almost finished with the cardigan for Karin, it's just the buttons left. The pattern is from the beginning Tempest, but I have changed it a bit. I refuse to sew pieces together, so I did it in the round. It was no problem up to the armholes, and the moment when the sleeves should be connected. It wasn't raglan, so I had to think quite hard about it, before I got them where they were supposed to be. And after that the really hard part came, shaping the shoulders. It had been easier to do one piece at the time, but after some thinking I managed to do it with short rows. It turned out quite good, and I'm very pleased with it - or at least most of it. I got the sleeves a bit too long, but I hope it will be ok when they are on and a bit more stretched out.



Cardigan for Merry till Alex, som jag pratat så mycket om, är nu på G. Den är dryg, flätmönstren tar sin lilla tid, men jag tror den kan bli bra så småningom. Tyvärr syns inte mönstret nåt vidare på bilden,

The Cardigan for Merry for Alex, which I have talked so much about, is now on its way. It will probably take quite a while to do, the cable pattern is not fast done! The picture isn't good, the pattern is very pale unfortunately, but I think it will be nice.



Och lite nu och då blir det några varv på Jans tröja. Han påminner mej regelbundet, så att jag inte ska glömma bort den. Inte särskilt kul eller upphetsande att göra, men den kan nog bli skön när den väl blir klar. Han har tack och lov rimliga perspektiv, och har uttryckt förhoppning om att den ska vara klar tills i oktober när vi ska till Italien. Fyra månader drygt, det ska jag väl klara den på? Fast Orsa Kompani lovar ingenting bestämt, det kan dyka upp mycket som bara "måste" göras innan! Men Slow Bee-sjalen får ligga till sej, kanske, kanske inte gör jag den senare.

And now and then I knit a row or two at the sweater for Jan. It isn't that fun or exciting to do, but I think it will be nice when it eventually will be finished. Thanke heaven Jan has a good feeling for what's realistic. He had mentioned that he hopes for it in time for our trip to Italy in October, and in four months time I will managed to finish it, I really hope!