Snart klar / Almost finished

Det går framåt med OS-stickningen. Den är snabb och rolig, fast lite huvudbry har jag allt haft med den. Jag har räknat om i princip allt från grundmönstret och ändrat en del detaljer helt och hållet, men det är väl en del av tjusningen. Enligt originalmönstret - Aleita Shell från Interweave Knits våren -08 - är ribbdelen över bysten lagd omlott en bit, men det tyckte jag verkade för mycket i det här grova garnet, så den biten har jag skippat och i stället gjort en v-formad markering med hjälp av ihoptagningar upp till v-ringningens början. Tyvärr syns det inte så bra på bilden, faktiskt inte alls :-( Hoppas bara det kommer att fungera.

Jag räknar med att bli klar i nästa vecka, och då ska Karin få prova den med en gång. De kommer nämnligen hit på måndag! Oh, vad vi längtar!

The Olympic knitting is almost finished now. It has been fast and fun to do so far, but I have had to do quite a bit of maths. As a matter of fact, I've changed most of it from the original pattern - Aleita Shell from Interweave Knits spring -08. The yarn I use is much bulkier and in the original pattern the ribbed part over the bust should be wraped over, but I don't think it should have been any good idea in this case. But to get a bit of that effect, I have done a mark with 2together stitches up to the v-neck separation. (This was hard to explain in English, hope you can understand what I mean!)

I hope to finish it in the next week, I really hope it will be able to use! Then Karin will try it immediately. They will come here next Monday! Oh, how we longs for them!

XXXXXXXXXXXXXXXXXXXXXXXXXXXXXXXXXXXXXXXXXXXXXXXXXXXXXXXXXXXXXXXXXXXX

Lite vinsnack:

Lite höstkänsla är det allt i luften, och sallader och matjessill känns inte längre lika angeläget till middagen. Snarare lockar en köttgryta, en mustig historia med mycket lök och svamp i. Inte vrålstarkt kryddad, snarare åt örthållet än chili. Och så nåt gott att dricka till, förstås. Varför inte prova den fantastiska Alain Brumont’s Château Bouscassé? Den är inte mild och timid, men attans vad god! Den är gjord på den tämligen okända druvan Tannat, som har sitt huvudsäte i Madiran i sydvästra Frankrike. Men därifrån har den utvandrat till Uruguay, där den nu anses som något av en nationaldruva. Deras viner blir lite rundare och mjukare och mognar tidigare dessutom. Same, same but different!

Om man inte vill ha ett vin med fullt så mycket tanniner (=garvsyra = strävhet), så är Monti Garbi Ripasso lysande. Fräsht med behaglig syra, typiskt italiensk smak av körsbär (moreller) och kärnor. Ripasso står för att det är jäst en andra gång med skalrester från Amaronetillverkning. Och Amarone tillverkas av torkade druvor, som därmed fått större koncentration. Ett ganska nypåfunnet sätt, som kom till för att göra ett traditionellt Valpolicellavin som normalt är ganska lätt, lite kraftfullare. Det var visst nån klurig vinbonde som kom på det när druvorna inte var så vidare värst bra ett år, och ville få lite mer stuns på det. Sen spred det sej som en löpeld i hela Venetien (Italien) där Valpolicella är ett deldistrikt. Och det är därifrån alla Ripassoviner kommer, liksom Amarone.


Ytterligare lite om Champagne. Marianne undrade över vilka champagner som ”handvrids” än idag. De allra flesta prestigechampagner handremueras – som det egentligen heter. Flaskor med annorlunda form, samt magnumbuteljer passar inte heller in i gyropaletten – den datoriserade vridanordningen - och remueras därför för hand. Mer traditionellt inriktade, mindre producenter använder troligtvis inte heller gyropalette. Tyvärr är det inte alla producenter talar om hur de gör.

Ett par viner som jag vet handremueras är Louis Roederers Cristal, Bollinger La Grande Année. Inget vardagsbubbel, precis.