Oooops!

Oooops!

I april förra året stickade jag ett par sockor till Jan. De provades efter färdigställande, befanns vara lagom och hamnade därefter i lådan bland övriga sockor. Där har de framlevt sina dagar utan att se dagens ljus, fram tills i går! Framåt kvällen viftade Jan plötsligt med tårna, iklädda svarta sockor, och förkunnade glatt överraskat att nu minsann hade han haft de hemstickade hela dagen och de var jättesköna! Kunde jag inte göra fler, släta, utan krusiduller? PER OMGÅENDE! Ja, så sa han väl inte, men jag hörde andemeningen, minsann … :-)

Naturligtvis började det snurra i huvudet. Just ett par slätstickade hade jag faktiskt i åtanke för att testa Magic Loop och Två-på-samma-gång. Och när tanken väl dykt upp kunde jag naturligtvis inte låta bli att prova med en gång. Nystat med lämpligt garn delades i två, lång rundsticka letades fram, boken 2-at-a-time Socks luslästes och med stor koncentration – det behövdes faktiskt! – har jag nu påbörjat detta äventyrliga projekt. Och det verkar fungera! Lite bökigt och rörigt har det varit de första varven, men det verkar som om det skulle kunna bli smidigare när man kommit ytterligare en bit. Det är ju faktiskt lite bökigt de första varven med strumpstickor också, så jag misströstar inte. Men markörer behövs, utan dem hade jag varit vilse i pannkakan redan efter första varvet. En som markerar var varven börjar och en som hänger i öglan, för den visade sej ju försvinna så fort jag släppte den med blicken. Dessutom olika färger på de olika sockorna, så jag vet vilken som är nr ett respektive två.

Jag har förresten gjort färdigt mohairjackan jag teststickat. Den kan nog bli mullig och go, hoppas bara Helene kommer att gilla den. Framåt vintern ska jag visa bild på den.

Jaquelyn är en väldigt produktiv designer, och nu ska jag alldeles strax börja teststicka en väst. Den ska Karin få, är det tänkt.

In April last year I did a pair of socks for Jan. He tried them on, and they fitted fine. After that they have been staying in the cupboard and not seen daylight since the day they were finished. So, suddenly, last night he waved with a foot and – with surprise in his voice! – told me that they were lovely to wear! Couldn’t I do some more, just plain, without any pattern or other unnecessary things on? RIGHT NOW? Well, he didn’t use that words, but I felt that it was what he mend … :-)

Of course it started to work in my head. A plain pair of socks was just what I intended to do for trying Magic Loop and 2-at-a-time. And as soon as the idea was born I couldn’t wait to start with it. So now I have divided the yarn ball in two, found the long circular needle, read the book 2-at-a-time Socks from cover to cover and get started with it! I haven’t done much yet, just a few rows, and they have really taken some time. It was a bit confusing first, but I think it will be better after some more rows. And as a matter of fact, I think the first rows with dpt needles are quite hard as well. But I need to have marks, in different colours for each sock, to be sure where the row begins and at the loop that will disappear as soon as I turn my eyes away from it.

By the way, I have now finished the mohair jacket I have been test knitted. I think it turned out very well and will show a picture of it sometime in the winter.

Jaquelyn is a very productive designer, and now I will test a pattern of a vest. I think it will be great for Karin.