Hastigt påkommet / All of a sudden

En gång i höstas nämnde en god vän i förbifarten att hon skulle kunna göra en keramikskål till mej, och jag kände för en sådan? Detta hände sej en afton som tillbringats i goda vänners lag, och alla och envar var synnerligen vänligt och generöst sinnade och efter detta gentila erbjudande kontrade jag naturligtvis med att jag i så fall skulle sticka något till henne. Till saken hör att jag saknar all fallenhet för lera och andra hårda material, medan det är tvärt om för goda vännen. Det där med garn är inget som passar hennes händer.

Ja så gick tiden, och denna händelse föll mej helt ur minnet. Tog det väl inte så allvarligt ens i sägandes ögonblick om jag ska vara helt ärlig. Men nu häromdagen fick jag en indikation på att en egenhändigt hembränd bytta av något slag kommer att hamna i min ägo inom den närmaste tiden. Jätteroligt, jag älskar verkligen keramik, men var är det jag lovade henne? Inte ens på planeringsstadiet i ärlighetens namn. Snacka om att få eld i baken! På huvudet ner i garnlådorna och tänka sej, ett lämpligt sjalgarn stod att finna. Är tyvärr inte helt säker på att färgen är den optimala för henne, den är ganska stark och hon är mer åt det bleka hållet i sitt färgval, men garnet är jättehärligt. Så igång med en enkel rätstickad sjal som jag försöker piffa upp lite med hålrader, enklast tänkbara men i alla fall inte helt slätt. Räknar med att jag gjort ungefär en tredjedel, så det ska nog ordna sej. Den måste vara klar nästa onsdag för att hinna tvättas och blockas och torka innan överlämnandet på fredag kväll. Färgen på bilden är inte särskilt korrekt, den är i verkligheten inte så blå utan snarare grön-turkos.

One evening last autumn, a good friend said just about nothing that she could make me a ceramic bowl, if I wanted to? Of course I did! This happened an evening with good friends, when everyone was extremely friendly and generous-minded. And after that gentile offer I replied that I could knit something for her. I was really very pleased, because I love ceramics but don’t have any talent for clay and other hard materials. And at the same time, my good friend is in just the opposite situation, can’t stand to do anything that includes a thread of any kind.

Then it wasn’t anything more said about that and the whole thing appeared from my memory. But now, just a few days ago, it came to my knowledge that something will be handed over to me when we will meat at Friday next week. Oh dear, and I who had nothing for her! Right in to the stash and there I found a yarn suitable for a simple shawl in garter stitches. And then I went on, and since then I have done hardly anything else. At least not when it comes to knitting. Now I have done just about half of it, and I think I will manage to finish it in time. At latest it has to be done next Wednesday so I can block it at Thursday. The colour isn’t the most perfect, I think she would be more comfortable with something paler, but it had to be this one or nothing to get it finished in time. The colour of the photo isn’t quite correct, it’s more green turquoise, but still quite intensive.






Men detta innebär att övriga aktiviteter får stå tillbaka. Några varv på andra grejer blir det ändå, för att ruska om fingrarna lite, men just inget att tala om. Fast brandbilströjan börjar komma sej, nu är mönsterbården på framstycket klar och det är dags att börja med halsringningen. Jag stickade runt upp till armhålorna, där jag delade för fram- och bakstycken och fortsatte att sticka den sista tredjedelen av mönsterbården fram och tillbaka. Var lite fundersam på hur det skulle vara att sticka med två färger på avigan, men bortsett från att det är lite drygare så är det på inget sätt svårare. Den enda skillnaden är att jag inte kan ha båda trådarna över fingret samtidigt, utan måste släppa den jag inte arbetar med och det gör det naturligtvis hela proceduren lite långsammare. Det är så himla kul med tvåfärgsstickning – finns det inget annat ord på svenska, som motsvarar stranded på engelska? – men jag känner att jag behöver massor med ytterligare träning. Det bubblar sej lite mer än jag tycker känns bra, hoppas att det korrigerar sej en del efter tvätt. Stackars våran Alex som blir påtvingad alla dessa experiment från min sida! Och stackars våran Alex’s föräldrar som måste husa alla dessa övertaliga tröjor! Men nu har jag i alla fall gått upp till storlek 3 år, även om det inte minskar problemet med att få plats med dem. Men det finns ju så mycket kul och underbart! Har ni skådat Hannens pirattröja? Jag blir grön av avund, så mycket läckert hon får till och så jämt och fint! Ja, ja, jag får väl fortsätta att träna.


But in spite of this, I have done a few rows here and there at my other projects. Have to change needle sizes for my hands now and then. And for my mind!

The Fire Engine sweater is growing. I did it in a round up to the armholes and there I separated the back and front. Now I’m almost finished with the front, shall just start with the neck decreases and then it’s just a couple of cm left there. It’s really fun to do, but I am well aware of that I need a lot of more practice with stranded knitting. It’s a bit bubbling, I think it is hard to know how much I have to stretch – or not stretch! -the yarn. And there are so many wonderful patterns, just look at this lovely sweater!





Karins kofta är på gång också. Inte är det många varv gjorda, men ändå! Det är ett väldigt tjockt garn, Cygnets Rich Wool Chunky från Modern Knitting. Ett ljuvligt garn och till det använder jag stickor nr 9. Har aldrig stickat med så tjocka förr, och inbillade mej att det skulle gå snabbt som ögat. Men icke. Förstår inte varför, men det är en strid med varenda maska att få dem av och på stickorna. Men det är å andra sidan inte så många maskor och var varv blir ju nästan en cm, så det ska väl gå skapligt snabbt ändå. Är i alla fall väldigt nöjd med hur det artar sej så här långt och har redan i huvudet att göra ytterligare en eller ett par i detta garn.



The cardigan for Karin is on its way, too. Not very far, but never the less! It’s a very bulky yarn, Cygnet’s Rich Wool Chunky from Modern Knitting, and I use needles 9 mm. It’s the first time I knit with such big size of needles and thought it should go very fast. But it doesn’t! I don’t understand why, but the yarn is very stiff on the needle so I really have to work hard for every single stitch. But never the less, I’m very satisfied about how it turns out so far, and am planning for one or two other in the same yarn.