Vår på väg / Spring on its way

Så var det lilla roliga över, bara att sätta igång att jobba igen. Men de här extra dagarna ledigt satt inte fel. Vi har i princip inte gjort någonting, bara varit. I och för sig tillsammans med vännerna Soile och Kauko en av kvällarna, men det räknades knappast som något störande moment.

Och oj så snabbt vintern försvann! För en månad sen hade jag aldrig i livet vågat tro att det skulle vara i princip barmark vid det här laget, men blommande snödroppar och påskliljeblad som växer så det knakar. Såg till och med några krokusar idag som var på väg att slå ut.

Now it’s over for this time, the extra days off and it’s just to go back to work again. But it was lovely as long as it lasted. We have not done anything in particular, just relaxed. One evening we spent with our friends Soile and Kauko, but it hardly counted as a disturbance.

And oh so quickly the winter has disappeared! A month ago I had never imagined that it would be as good as bare ground by now, with blooming snowdrops and daffodil growing fast. I even saw a few crocuses today that just were about bloom.






Men nog om naturrapportering och rakt på väsentligheterna. Under helgen har jag teststickat en varelse som väl närmst får anses ha en katt som förebild. Rolig var han i alla fall att sticka och kul blev resultatet. Denna skapelse ska nu alldeles strax ge sej ut i stora världen för att finna sej ett nytt hem, närmre bestämt hos våran Tristan.

But enough about nature and strait to the essence. During these days I have test knit a creature that closest may be considered to have a cat as a model. It was really fun to knit and the result went out really nice. This creature will soon go out in the wide world to find himself a new home with Tristan.





Har jag förresten berättat att jag också gjort en väst till Tristan, en lika dan som den jag gjorde till Alex för ett slag sen. Det ska bli väldigt kul att höra vad Alex tycker om att de har likadana. Frågan är väl bara om de är lagom samtidigt – det där med storlek är ju bevars väl inte min starkaste sida.

Have I, by the way, told you that I also made a vest for Tristan, just the same as I made for Alex a while ago. It will be very interesting to hear what Alex think about that they have the same. The question is if they will fits both of them at the same time – to get the correct size is not my strongest side.





Vad mer? Jo, naturligtvis, en liten klänning till Poppy. Hoppas på bättre lycka denna gång, den förra har jag en mycket obehaglig känsla av att den vid tvätt krympte så mycket att den blivit för trång för att få igenom huvudet. Ja, ja, det är smällar man får ta, bara att bryta ihop och komma igen.

What else? Well, of course, a little dress for Poppy. Hoping for better luck this time, the one I did a while ago I have a very unpleasant feeling that it shrunk so much in the laundry that it becomes too narrow to get over her head. Well, well, that's life, just to break down and get up again.




Varsitt par sockar till Tristan och Poppy har det också blivit. Det var lite kul, faktiskt. Den första jag gjorde blev med en ljus mudd och en mörk tå. Andra fick då en mörk mudd och en ljus tå. Nr tre blev ljus i mudden och mörk i tån och så till slut utav med den fjärde, som blev mörk i mudden och ljus i tån. Simsalabim, två par med i det närmaste identiska sockar, om än inte i den ordning jag stickade dem!


A pair of socks each to Tristan and Poppy has also been finished. It was fun, actually. The first one I made was with a light cuff and a dark toe. The second got a dark cuffs and a light toe. So, the third was light in the cuff and dark in the toe, and so finally the fourth, which was dark at the cuff and light at the toe. Abracadabra, two pairs of almost identical socks, though not in the order I knitted them!