Har tänkt skriva ner mina tankar dels om mitt gamla vinintresse och dels om min nyväckt passion för stickning. Intend to write a bit about my knittings in good and bad and may be also something about my interest of wine.
torsdag 6 september 2007
Nu vet jag - tror jag
Eureka, tror jag vet var jag är! Ja, när det gäller Baby Surprise Jacket, alltså. Ett sånt klurigt mönster. Har tydligen gjort nacke och ärmar och håller nu för glatta livet på med fram- och bakstycken i mystiska svängar. Inte för att jag vet hur det går till, men visst verkar det som om det skulle kunna fungera? Jag kan inte sluta med den, måste bara se vad som händer härnäst. Allt annat har hamnat åt sidan - igen! - men den är ju tämligen liten så den ska väl snart vara klar. Sen ska jag prova med ett ganska tjockt garn och se hur stor den blir. Sen ska jag försöka klura ut om dubbelt Opal Sommarnattsdröm skulle kunna användas till en till Alex.
Har nog gjort nästan hälften, lite svårbedömt eftersom varven blir längre och längre nu, men det ska nog inte behöva ta alltför många timmar till att få den färdig.
Men jag måste, måste, måste! sy ihop det sista i döskalletröjan. Det är faktiskt inte särskillt mycket kvar, men så urbota tråkigt.
I morgon kväll blir just inget gjort på någotdera, höstens första Munskänksprovning ska gå av stapeln. Viner från en chilensk vingård, Viña San Esteban, ska gås igenom. Låter väldigt intressant, får väl stå ut med att inte sticka några timmar.
Funderar över vad jag ska ta med mej för stickning till London. Inget som behöver räknas för mycket eller kräver koll i mönstret. Det måste vara pratvänligt och inte ta för stor plats i packningen. Svägerskans axelvärmare platsar vad gäller det första kravet men inte det andra. Den har redan bullat till sej och eftersom ett nysta inte räcker till många varv måste flera stycket i så fall medtagas. Alternativet är att börja på något nytt, en i och för sej mycket tilltalande tanke, men nya grejer kräver ofta ett visst mått av koncentration. Ett dilemma, får fortsätta att begrunda detta.
Tänk, idag har jag varit ute och shoppat loss! En bedrift i den högre skolan. Jag har länge dragit mej för detta, men nu var det bara tvunget att bli av. En topp saknades nämligen till dressen jag ska ha på bröllopet. Skulle väl se lite fånigt ut utan. Jag har noga inventerat befintligt lager, men inte ens jag kunde acceptera något av det som stod till buds. Alltså var det bara att ta jackan under armen och knalla iväg till lämpligt inköpsställe. Eftersom jag har lite svårt för det här med att bläddra runt bland klädhängare och ställningar, i synnerhet om jag måste dela utrymme med andra, mer entusiastiska shoppare, så valde jag Sofistikerade Modebutiken för Mogna Kvinnor. Den är lysande i sitt slag, det är nästan aldrig några kunder så personaltätheten ligger oftast runt två per kund. Så också idag, två eleganta men vänliga expediter strök runt bland hyllor och hängare när jag kom, och båda gled mej genast till mötes när jag försynt bad om råd. De bullade fram det ena efter det andra, jag behövde inte leta någonting själv! Men jag var ju tvungen att prova, det kunde jag knappast begära att de skulle göra åt mej, väl?
En vit var alldeles för vit.
En elftenbensfärgad var väldigt snygg men alldeles för lång.
En svart med glittriga stenar, stora som hönsägg var för glittrig.
En likadan vit var precis lika glittrig.
En ljusblå var ful i ärmarna - eller rättare sagt de passade inte till gäddhänget.
En vit med blå blommor var alldeles för blommig, dessutom hade den små glitterstenar.
Men en enig expertis hävdade å det bestämdaste att den blåblommiga var perfekt och att det faktiskt ska var lite mönster nuförtiden. Dom hade väl tröttnat på mej och ville avsluta affären.
Vid det laget var även jag så trött på allt provande att jag föll till föga och tog den. Jan tycket den såg bra ut när jag visade den. Fast han vågade väl inte säga något annat, kan tänka.
Ja, shopping är som sagt inte någon favoritsysselsättning. Hur kan det då komma sej att jag, mitt arma nöt, gått med på att följa med Soile och Johanna till Ullared igen??? I halva oktober bär det iväg. Ja, själva färden fram och tillbaka är väldigt trevlig, men handlandet?!? Jan har önskat sej strumpor, så det får det väl bli. Men denna gången ska jag ha stickning med mej, då kan jag roa mej på egen hand när jag avslutat själva shoppandet. Nu vet jag vart jag ska gå. Ska dessutom förse mej med lämpligt antal 10:or och 5:or så jag kan stärka mej med lämpligt antal koppar kaffe och kanske renta av gå loss på en liten kaka - eller två.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
6 kommentarer:
Va skoj att någon har upptäckt mitt paraply knep, det fungerar jättebra, har haft dom till två sjalar och är jättenöjd. Lycka till med slakten;-)
Tack för din snälla kommentar :-) Men mina stickade flätor är inte vad jag önskade att de vore. Antagligen för att jag stickar för löst. Och mönstret är inte alls svårt, det är kanten till tröjan Kepler (finns som gratismönter), det är bara att följa ett enkelt diagram. Prova på du också :-)
Vad fin surprise jacket blir. Rolig konstruktion?
En riktig surprise:) Ser jättefhäftig ut!
Det kommer bli fint som alltid med det du stickar.
Jag tycker det är lustigt med folk som har shoppingproblem. Själv får jag en kicka av att handla. Ju fler påsar med hem, desto lyckligare är jag.
Men vad hjälper det när man inte vet vad man ska ha på sig på bröllopet? Lycka dig som tillslut hittade rätt!
Tack för dina snälla kommentarer på min blogg (saltflingan)det värmer! Babiskoftan verkar bli kanonfin! Verkar spännande att sticka också. fast jag har ingen bebis i min direkta närhet att sticka till.
Skicka en kommentar