Här har det hänt grejer!

Det är inte så rysligt länge sen jag skrev sist, men det har hänt en hel del sen dess. I fredags kväll - för att ta det i nåt så när kronologisk ordning - hämtade vi ut vår nya, fina, röda bil. Den är jättehärlig att köra, och den fick till och med plats på den lilla parkeringsfickan som vi förfogar över. Fast lite kusligt var det första gången, svängradien är lite större på den här, så det blev lite trixande och knixande innan den var på plats. Svetten lackade, men inte en skråma :-)

Väl hemma blev det att slänga sej i stickfåtöljen och snabbt och elegant färdigställa den andra bautatoffeln. När sen lugnet återvänt kunde jag koncentrera mej på det sista av spindelsockan. Riktigt trevliga tycker jag de blev, får se vad söta svärdottern säger om dem. De är på väg i denna stund till Lilla Huset i Stora Skogen.

Lördag kom så småningom, precis som väntat. Vad som däremot inte var väntat var att Internet hade lagt av under natten. Stendöd! Vad vi än gjorde så vägrade den att återuppstå. Så otroligt irriterande, för att uttrycka sej milt! Bilar och datorer ska fungera, det är min absoluta åsikt. Är inte ett skvatt road av att försöka lösa några problem med nåtdera. Och tyvärr är Jan av samma uppfattning. Satte mej, efter några på förhand dömda försök att få liv i eländet, och ringde supporten. Detta är något som har inträffat ett antal gånger tidigare, men varje gång hoppas man ju på att det ska vara någon känd störning som nån annan fixar till inom rimlig tid. Men tyvärr, så var naturligtvis inte fallet. Så börjar utfrågningen från den klämkäcka ungen i andra änden av luren, och som vanligt måste jag till slut erkänna att vi faktiskt har modemet nära datorn och en dragen förlängningssladd till telefojacket i andra änden av lägenheten. Och som vanligt får jag veta att så får man absolut inte ha det, då fungerar det inte. Men för sjutton, det har ju fungerat, i alla fall bara med smärre avbrott, i flera år. Ja, men se då måste man räkna med att det blir avbrott, och att det till slut inte fungerar alls. Skit, rent ut sagt! En telefonsladd kan man lite smidigt fästa vid trösklar och dra bakom bokhyllor, men en tjock, styv, äcklig vad-det-nu-heter-dator-kabel är en helt annan sak. Den fäster man inte utan vidare nånstans! Men när vi inte lyckats få igång eländet under söndagen heller, trots avstängningar och påslagningar och fula ord och hot om ett öde värre än döden, så fick vi till slut se oss besegrade. Idag var jag och köpte tio meter ståltrådsstyv och fingertjock specialkabel, flyttade modemet och kopplade ihop alltihop med den. Och simsalabim så fungerade det. En lättnad, men att det skulle vara nödvändigt? Usch, så stönigt. Nu ligger kabeln under mattan och är fäst vid trösklarna med packtejp. Får väl ta ett tag och göra det mer permanent hållbart till helgen. Hur det nu ska gå till. Ska vi verkligen behöva tömma tre bokhyllor och flytta ut dem från väggen för att få undan stolletyget? Undrar om man kan fästa en snörstump vid telefonledningen som finns där och binda ihop med nya kabeln och dra? Skulle ju vara en lättnad att slippa flytta alla böckerna, i alla fall. Hur sen fästningen mot trösklarna ska gå till får vi väl grunna vidare på. Man kanske kan vänja sej vid att ha packtejp lite här och där???

Men söndagen var inte bara datorstjaft. Det var tvättdags också, och därmed skulle bautatofflorna få sej en duvning. Det var väldigt spännande, och till slut efter en rejäl tvättomgång kunde jag plocka ut ett par riktigt mänskliga diton. Tror de kan bli lagom till Karin.


Men så har jag tänkt till. Kanske inte så lyckat alla gånger, men nu är det faktiskt så att sockar i allmänhet och filtade i synnerhet har en tendens att vara lite hala, inte sant? Så därför hade jag inhandlat en flaska flytande latex, som skulle vara till för att dutta på undersidan och därmed undvika halkolyckor. Detta har jag gjort i kväll. Det visade sej vara en mycket tunn, vit vätska, ungefär som lättfil. Jag hade i min enfald inbillat mej att det skulle vara något tjockt som man kunde pluppa på, så där som det är på barnsockar. Men nu var det alltså inte det. Det ser mycket märkligt ut, ungefär som ett lager lim och det är väldigt blött. Ser med spänning fram emot att de ska torka. Om de nu gör det, det kanske fortsätter att vara lim-filaktigt hela livet? En erfarenhet, under alla förhållanden. Ska rapportera när jag vet vad det blir av det.

Så har jag börjat på Stickklubbens februarisockar. Sockar med Falska Flätor från Sticka. Det finns massor med jätteduktiga stickerskor här i bloggvärlden som håller på med den, och de får så fina hål! Men jag måste erkänna att jag går bet på det. Lusläser beskrivningen och följer den till punkt och prickar, men inte ett hål lyckas jag få till. Tycker i och för sej att det är väldigt likt en falsk fläta, så som de är, men det är inte som det är tänkt! Har gjort ett par tidigare, och de har heller inga hål. Det är så mystiskt, undrar vad det är som jag gör galet. Har försökt ta en närbild av den, men trots åtminstonne tjugo försök lyckas jag inte med det heller. En bidragande orsak kan väl i och för sig vara att garnet är väldigt melerat. Fast under rådande omständigheter är det ju bra, så syns det inte att de är hållösa :-)



De jag gjorde tidigare i somras syns hålfrånvaron tydligare på:

Man kan ju inte lyckas med allt här i världen? Fast just nu känns det som det ickelyckade dominerar på något sätt. För att trösta mej har jag börjat på en ny Baby Surprise Jacket i ett tjockt garn, det som blev över på den blå tröjan jag fick färdig för lite sen. Ska bli spännande att se hur stor den blir. I den beskrivningen är det ju garntjockleken som reglerar storleken.