"Jans" tröja / "Jan's" sweater

Nu är Jans tröja i Ida-Lin äntligen klar. Spänningen var olidlig under avmaskningen, och så kom då sanningens minut. Stackars Jan, inte ens med bästa vilja i välden, och det hade han faktiskt, kunde han ha den :-( Det blir nog trots allt som han förutspådde för ett slag sen, tidigast 2010 kommer han att få en tröja.

Men efter tvätt - för till råga på allt krympte den mer än jag förväntade - så sitter den som en smäck på mej! Cirkeln är sluten. Av detta garn har jag faktiskt gjort två försök att få till en tröja till mej själv, som båda nesligen misslyckades. Men som sagt, nu har jag en, om än på Jans bekostnad.

Now eventually is Jan's sweater finished. The excitement was unbearable during the bind off, should it fit? Poor Jan, not with the best will in the world, and he really had it, he could use it :-(

But after washing it - and then it shrinked more than I had expected - it fitted me perfect! And this after that I twice earlier has tried to do myself a sweater of it!



I elfte timmen har jag nu anmält mej till Sticka Meras OS-stickning. Tänkte jag kunde göra det nu när tröjan var klar. I och för sig håller jag på med en kofta till Ulf, och har en påbörjad tröja till Alex, men sen har jag faktiskt inget mer på gång, och det går ju inte för sej. Har sen länge en hög Debbie Bliss Cashmerino Aran liggande, och har nu tänkt göra en väst av det. Som förlaga har jag tänkt använda Aleita Shell ur Interweave Knits Spring -08, fast där är det mycket tunnare garn så jag får räkna om en hel del. Dessutom tror jag det blir ytterligare några förändringar, eventuellt. Vi får se.

Men oj, så många kul kommentarer jag fått till mina vininlägg! Tusen, tusen tack allihop! Men ni får skylla er själva, nu kommer jag nog att orda en hel del om det framöver. Det finns ju så oerhört mycket kul, spännande och intressant inom det området. Och då inte minst när det gäller mat och vin tillsammans. Ett ständigt dilemma, i alla fall hos oss. Om någon utomstående hörde oss när vi planerar fredags- eller lördagsmiddagen skulle vi nog klassas ut som totala galningar. T ex om vi bestämt oss för en sallad, vilken typ som helst:

Väljer du ut ett vin?

Jovisst, vad har du i?

Tomat, rödlök, en dutt citron, rätt mycket örter. Ja, och så tog jag några champinjoner. (Märk väl, basingridienserna har nästan aldrig någon betydelse, det är bara de som smakar mest som är viktiga i sammanhanget)

Aha, svamp och lök, bra. Citron, alltså får det vara något med bra syra. Tomaterna, är de dominerande?

Nej, för sjutton!

Hm, löken och svampen neutraliserar tomaterna. Vi har en Jurassique liggande, tror du det är tillräckligt med syra i maten?

Ja, så divideras det, och sen när vi sitter med maten så doftas det, och smuttas och begrundas och provas först utan mat, sen med en del av maten, sen med en annan osv. Är det varm mat är det alltid överhängande risk att den hinner kallna innan vi har bestämt oss för om vi tycker det passar ihop eller ej. Det är inte alltid, och då blir det vatten till maten, så tar vi vinet för sej själv senare. Det vore ju ett rysligt slöseri att dricka ett vin som inte passar!

Men vissa enkla tumregler finns det. Syra i maten kräver bra med syra i vinet, annars känns det bara platt. Sötma i maten, t ex mycket stekt lök, paprika, rotsaker, kräver att vinet också har lite sötma. Annars verkar vinet för syrligt. Är maten däremot starkt kryddad så ska man till varje pris undvika ett vin som har hög strävhet. Starka kryddor och tanniner (garvsyra = strävheten) kolliderar och förstärker varandra negativt.

Tack och lov finns det räddningsplankor! Vill man ha ett rött vin och inte har en susning om vad som kan tänkas passa så funkar nästan alltid viner av druvan Barbera, t ex den förträffliga Barbra d'Asti Ca'Bianca. Och är det vitt man bestämt sej för så är ett vin av druvan Pinot Gris nästan idiotsäkert, t ex Hubert Beck Pinot Gris.