OS-stickning

Jag har blivit utmanad av Carina att svara på några frågor, men jag tror faktiskt jag väntar med det ett par dar. Men det kommer!


Nu är det OS-stickningen som gäller! Och oj, vad det går undan. Det var länge sen jag stickade i något så tjockt garn, Debbie Bliss Cashmerino Aran, 18 maskor oc 24 varv per 10 cm.

En väst är det tänkt att bli, en omarbetad variant av Aleita Shell från Interweave Knits, våren -08. Trots att det är dags att gå till läskiga jobbet i morgon igen så ska det nog inte vara några problem att få den klar i tid. Och i tid betyder för mej innan utgången av nästa helg. För nästa måndag kommer Karin, David och våran favorit alla kategorier Alex hit! Och då kan man ju inte sitta och sticka hela tiden, eller hur?

Now is't the Olympic Games' knitting almost all my spare time. Will it be a new personal record? May be ...

I'm doing the Aleita Shell from Interweave Knits, spring -08, a bit modified. I use Debbie Bliss Cashmerino Aran, and it's a bit thicker than recommeded in the pattern, so I have had to do some maths about it. But it's fast done!




Innan jag satte fart på allvar med västen lyckades jag komma en bit - om än blygsam - på Ulfs kofta. Den är desto tunnare, 24 maskor per 10 cm, och attans så många fler maskor på varvet. Den ser faktiskt ganska knasig ut nu, en enda lång, knölig tarm, men förhoppningsvis blir det bättre vad det lider.

Before I started with the vest, I managed to be a bit on my way with the cardigan for Ulf. But oposit the vest, this is really thin, 24 st/ 4" in stead of 18. And it's so many more stitches every row! So far it looks quite peculiar, hopefully it will be better later on.

Lite vinsnack:

Jag fick en fråga om ekologiska viner – så glad jag blir! Det är ju högsta mode nu att värna miljön och satsa på ekologisk odlig och framställning vad gäller det mesta, och det gäller även viner.

Men där är det nog lite annorlunda än vad det gäller många andra produkter och producenter. Det är nämligen inte lika självklart att låta sina viner certifieras som ekologiska, och därmed få rätt att skriva ut det på etiketten, trots att de faktiskt är det. Certifieringen är dyr och de flesta producenter som odlar ekologiskt eller biodynamiskt – som också är mycket vanligare än vad gemene man tror – hävdar att de säljer sina viner på grund av hög kvalitet och bra smak, inte för att de skulle råka vara ekologiska. Det skulle bara driva upp priset ännu mer om de skulle låta dem certifieras.

Dessutom vill många av vinodlarna trots allt ha en liten nödutgång om skörden riskerar att slås ut på grund av extraordinära omständigheter. Då kan de, om än motvilligt, dutta på med lite äckligt konstgjort bekämpningsmedel för en gång skull, vilket de inte skulle kunna göra som certifierade.

Om någon skulle vilja läsa ytterligare lite om det här har Lars Torstensson skrivit en artikel i Enjoy Wine, som är läsvärd.

Några tips på i mitt tycke goda röda ekologiska viner:

Adobe från Chile, nr 6853, 75:-
Azabache från Spanien, nr 2708, 74:-
och sist men absolut inte minst Boira från Italien, nr 32431, 85:-

Vad gäller de vita vinerna så är Domaine de la Boissonneuse, nr 5624, min absoluta favorit, om än lite dyrare än de andra, 147:-