So you think you can knit?

Nu har jag fått min utmaning av Visa Lisa. Hoppsan, jag ska lära mej dansa / sticka Tango!

"Din utmaning blir att dansa TANGO!
Det här var ju inte helt lätt… Din blog visar väldigt olika sorters
projekt, men du säger själv att du ger dig i kast med det mesta med
samma attityd – Jag kan! Jag vill! Jag vågar! - verkar vara en
beskrivning av dig. Jag känner igen mig i det. Det var i stort sett så
jag lärde mig sticka – genom att utmana mönstren. Det är en härlig
attityd att ha. Dock kallar du det själv för ”övertro”, vilket i mina
öron låter som om du önskade att du höll med någon designer någon
gång, och vågade lita på att någon annan tänker lika smart om
stickning som du gör – även om det antagligen är tveksamt.
Så här är chansen att antingen lära dig något nytt, eller att bevisa
en gång för alla att du visste bäst, precis som du trodde! Jag vill
att du slaviskt följer ett mönster någon annan konstruerat! Hur stort
eller litet projekt är förstås helt upp till dig, men välj nu mönster
med omsorg, så att du får vara dig själv, även i någon annans design!"

Tango är en väldigt precis konstform, inga improvisationer här inte, regler är till för att följas, total självdisciplin, punkt slut. Snacka om utmaning för en som inte ens kan stava till regler och anvisningar.

Som en förövning i självdisciplin beslöt jag mej för att först avsluta några av mina WIP, och gjorde först klar en halsduk som jag teststickat åt Kim Haesemeyer. Det var i och för sej inte många varv som saknades, så det var snabbt fixat.

Now I have got my challenge by Visa Lisa. Oops, I'm going to learn to dance / knit Tango! Tango is a very precise art form, no improvisation here, rules are meant to be followed, overall self-discipline, over and out. Talk about a challenge for someone who can not even spell to rules and instructions.

As a preliminary exercise in self-discipline, I decided to first finish some of my WIPs, and have now finished a scarf that I test knit for Kim Haesemeyer. It was not many rows missing, so it was quickly fixed.





Därefter gjorde jag de sista varven på västen Julia till Johanna – vännerna Soile och Kaukos dotter. Sen var det bara en liten kant runt vardera ärmhålet och simsalabim var den klar. Ligger nu och torkar, därav den något märkliga bilden.

Then I made the last rows of the vest Julia for Johanna – our friends Soile and Kauko’s daughter. Then it was just a small border around each armhole and Abracadabra, it was finished. It’s now washed and dries, and it’s because of that it’s such a strange picture.




Och så till slut, med djup och innerlig ihärdighet, avslutade jag filten till lilla Broster. Där var det lite mer som fattades, så det har tagit en stor del av dagen, men klar blev den! Har inte hunnit tvätta och blocka den än, bättre bild kommer när det är gjort. Hoppas nu den blir tillräckligt stor, risk föreligger att jag var i ivrigaste laget att få den klar. Borde kanske gjort en liten bit till? Hm, men nu är det som det är, får väl sträcka den lite extra när jag blockar den.

And finally, with deep and sincere perseverance, I finished the blanket for Baby Sibling. There was a bit more left so it has taken most of the day, but eventually it was finished! Has not had time to wash and block it yet, a better picture will come when it's done. Just hope it’s big enough, there is a risk that I was too anxious to get it done. Should perhaps have knitted a little bit further? Hm, but now it is as it is, may well stretch it a bit extra when I blocks it.





Så till själva utmaningen då. Jag ska alltså sticka någonting exakt efter ett mönster, ingen fri kreativitet, inga avvikelser, förlita mej blint på designern. Kan väl inte vara så svårt, eller …?

Efter lite grubblande och grunnande kom jag på att det borde vara ganska säkert att ge sej på nåt som ser så egendomligt ut att det liksom inte går att improvisera eller ha egna uppfattningar eftersom det inte går att veta vad det är man håller på med eller var man är, ungefär som med Baby Surprise Jacket. Valde då Phazelia’s Mitered Baby Jacket, som jag har haft ögonen på ett slag nu. Den ser himla kul ut, en typiskt måste-göra-grej.

Börja läsa mönstret för att se vilken typ av garn som är tänkt. Inga konstigheter, vanligt sockgarn typ Opal, Regia eller liknande. Fortsätter lite längre ner, kollar masktätheten. Det var väl redigt av mej, borde väl inte behövas när det är ett sånt vanligt garn? Men hör och häpna, det ska vara 24 maskor per 10 cm! Men det vet väl alla att till sockgarnerna av den här typen är det 28 – 30 maskor som gäller, eller hur? Med mitt gamla vanliga sätt att tänka konstaterar jag snabbt att där är ett fel, så kan det inte vara, då struntar jag väl i det och gör som jag tycker, alltså 28 m/10cm. Men oj, glömt Tangon redan? Är det inte troligt att designern har koll på vilken masktäthet hon använt? Hon kanske stickar väldigt löst och fick 24 maskor av ett garn jag som lägst får 28 av? Borde jag i detta sammanhang inte förlita mej på att mönstret faktiskt kräver sagda 24 maskor? FÖLJA INSTRUKTIONERNA var det, och glöm inte det! Får leta rätt på ett grövre garn, tror att ett av de som jag fick av Amyrila i Secret Pal 14 kan bli bra.

Kära hjärtanes, hur ska detta gå? Självdisciplin och blind lydnad var det. Ska skriva upp det på en stor lapp och sätta upp på kylskåpet, för att vara säker på att ALDRIG glömma det, i alla fall inte så länge denna utmaning pågår. Sen kan jag plocka ner lappen och glatt flumma vidare i gamla invanda spår. Eller jag kanske rent av blir så betagen i att följa givna instruktioner och kanske rent av få perfekta resultat att jag aldrig någonsin mer dansar Hip Hop utan bara Tango i fortsättningen?


So for the challenge. I shall knit something exactly from a pattern, no freedom of creativity, any deviations, trust blindly on the designer. Can not be that difficult, or ...?

After some pondering I thought it should be pretty safe to make something that looks so strange that you can not improvise or have any own opinions because it is impossible to know what you are doing or where you are, just as the Baby Surprise Jacket. So I choose Phazelia's Mitered Baby Jacket, which I have had my eyes on for a while now. It looks heavenly fun, a typically must-do thing.

I started to read the pattern to see what kind of yarn that suggested. Nothing strange, plain sock yarn as Opal, Regia, or something like that. Proceeding a bit further down, checking the tension. That really ought not to be necessary for such a common yarn, but rules are rules and I should follow the pattern after the letter. And behold, it said there should be 24 stitches per 10 cm! But all of us know that a sock yarn of this type is 28 to 30 stitches per 10 cm, right? With my usual way of thinking, I notice quickly that there was an error, it can not be like that, will ignore that and do what I think, therefore 28 m/10cm. But oh, forget the Tango already? Isn’t unlikely that the designer don’t know what gauge she has? She might knit very loosely got 24 stitches of the yarn that I get at least 28 of? Shouldn’t I rely on the pattern that actually calls for 24 stitches? FOLLOW THE INSTRUCTIONS it was, and do not forget that!

Oh dear, how will this go? Self-discipline and blind obedience, it was said. I'll write it on a large piece of paper and put it up on the refrigerator, to be sure to never forget it, at least not as long as this challenge is ongoing. Then I can take it down and happily go back to the old familiar songs. Or I might even be as charmed by following the given instructions that perhaps even get perfect results that I never ever more will dance Hip Hop, but just Tango in the future?