Shopping

Idag har vi shoppat loss, vill jag lova! Vi har varit på Det Stora, Hemska, Vidriga Köpcentret utanför stan. Det är inte mycket som kan få mej att åka dit, det måste vara något alldeles extra, eller kanske snarare någon alldeles extra. Och så alldeles extra är det nog bara en enda person i hela världen som är, nämnligen Alex. Ja, vem annars? Det är nämligen så, att just Alex i egen hög person väntas hit till sina längtande och trängtandee morföräldrar om tre veckor. (Ja, mamma Karin och pappa David kommer också, och det är ju jättetrevligt det med!) Detta måste naturligtvis förberedas noga. Leksaker är nerplockade från vinden - se tidigare inlägg om ormen som var i behov av ett bad. Säng är införskaffad sen tidigare besök, mat ska vi nog kunna skaka fram ... men oh, hu hemska tanke, det fanns ju ingen stol som lämpar sej för ändamålet! Och sådana går inte att få tag i, i centrala stan. Det fanns bara ingen återvändo, det var köpcentret som gällde. Det var lika rörigt och fullt med folk som sist jag var där. Det var faktiskt tidigt i somras, och även den gången så var det vår älskade lille Alex som drev iväg mej dit. Då var det babysitter och badbalja som det uppstod akut behov av. Men dessförinnan, ja i ärlighetens namn kommer jag inte riktigt ihåg. Men nu ska det väl inte behövas på ett slag igen, hoppas jag. Men en fin stol fick vi tag på, och det är ju huvudsaken!


Today we have been away to the dreadful, huge shoppingcenter outside the town. I don't like it and avouid it as much as possible. It has to be something really special to get me there. Or rather, someone really special, as our beloved Alex! He - and mother Karin and father David - will come and stay with us for a week in half of February, and we longs and prepare for the visit. We have a bed for him since last time, we have got a lot of toys from the attic, we will have food ... oh dear, we didn't have a propper chair for him! That was the reason to go to the shoppingcenter! And it was just as awful as I remember from last time. It was early last summer, and it was because of Alex that time, too. He needed a bathtube and a swingchair, when he visited us that time. And before that, I really don't remember. And now I hope it will be a long time until I have to go there again! But we got a very nice chair!



Lite stickat har det också blivit, till och med ett FO! Nu är tröjan till Madelene färdig, och jag tycker den blev riktigt trevlig. Tyvärr blev bilden ruskigt dålig. Storleken har jag tyvärr ingen som helst uppfattning om. Hur stor är en 10-åring? Jag följde anvisningen på mönstret och så hoppas jag på det bästa. Men är den för stor så växer hon väl i den, och är den för liten kan kanske något av småsyskonen ha den. Skönt i alla fall att den är klar medan den fortfarande finns visst behov av en tjock tröja.

Some knitting has been done, too, and even a FO! Now the sweater for Madelene is finished, and I think it is quite nice. But I'm not sure about the size, how tall is a 10 years old girl? But if it is too big, she will grow into it, and if it is too small, hopefully any of her younger sisters or brothers can use it.

Dilemma

Tusen tack för alla trevliga kommentarer om spindelsockarna! Vill bara instämma i vissa farhågor som uttalats, nämligen det här med tvätt av dylika. Har ärligt talat inte en susning om vad som kommer att hända, men har en del tvivel om att de kommer att klara sej lika länge som pärllösa diton. Att använda tvättpåse, sån som används till bygelbehåar, kanske kan vara smart? Vad jag däremot inte har ägnat en tanke är att pärlorna kan färga av sej i tvätten! Får väl för säkerhets skull meddela den blivande bäraren om att eventuell risk föreligger.

Hade tänkt påbörja den andra sockan i kväll, men jag var så in i norden redig att jag istället tog ett tag med tröjan till Madelene. Skulle ju vara käckt om den blev klar innan sommaren. Fast det har faktiskt gått framåt, ena ärmen är ansluten till kroppen och den andra är 1/3 gången. Sen är det bara oket kvar, och det ska väl inte behöva ta så lång tid, eller ...? Den är ju bevars inte lika kul som spindelsockar eller chrysopolissjalar.

Har faktiskt kommit ca 60 % på sjalen vid det här laget, och rent av börjat grubbla och grunna nästa. Jag är så sugen på att göra Icarus, men samtidigt har jag just upptäckt att en ny mysteriesjal, efterföljaren till den fantastiskt vackra Mystic Water Shawl, kommer att påbörjas i mars. Den ligger ju perfekt i tiden och jag måste erkänna att jag tycker det är himla kul med det här okända. Icarus behöver ju inte falla i glömska för det. Men å andra sidan skulle man faktiskt kunna göra tvärt om också, börja med Icarus och samla mönsterdelarna till Mysticlight Shawl på hög för senare tillfälle. Fast troligtvis hinner det dyka upp något ännu mer lockande tills dess, så jag tror inte jag bryr mej om att ligga vaken om nätterna för att grunna på detta!

Halvvägs / Half way done

Först och främs vill jag tacka alla rara människor som tittar in till mej här, och skriver såna trevliga och uppmuntrande kommentarer. Det värmer långt in i hjärterötterna! Och nu har Soan Pysslar till på köpet givit mej - tillsammans med ett antal andra bloggare - en utmärkelse. Så stolt och glad jag blir, tusen tack! Tänkte jag skulle göra sammaledes med mina favoritbloggare, men det är ju faktiskt rent omöjligt att välja ut några. Jag har ju alla mina favoriter listade här vid sidan om, jag vill ge dem alla denna uppmuntringsutmärkelse.

First of all I want to say thank you to all nice people who comes to visit me here, and write so many nice and encouraging comments. And now Soan Pysslar has given me and some other bloggers a reward! I'm so proud and happy! I would like to send it forward to my favourit-bloggers, but realised that they are too many to list here, and they already are listed here to the left.






Nu har jag gjort färdigt den första spindelsockan! Den var jättekul, i alla fall själva pärlmönstret. Inget SSS (second sock syndrome) här inte, kan knappt bärga mej tills jag kan börja med den andra. Fast det får nog allt vänta tills i morgon, det börjar bli lite sent nu. Men kunde inte hålla mej, var bara tvungen att visa bild på den. Tyvärr blir färgerna lite stolliga, men ett litet hum om hur det tar sej ut går det kanske trots allt att få.

Now I've finished the first Spider-sock! It was really fun to do, no SSS here, can hardly wait till I can start the second one. But it has to wait till tomorrow, it's too late now. But I coudn't resist to show this one, in spite of bad colours at the photos. But you can at least get an idea about it.

Slut på helgen

Nu är det bara minuter kvar tills denna helg är ett minne blott. Fattar inte att vissa dagar (läs lediga dagar) går så rasans fort, när andra (läs arbetsdagar) segar på i det oändliga!

Den har i alla fall varit väldigt behagligt så länge den varade. Ulf kom på snabbvisit i går, när han hade annat ärende i stan. Alltid lika kul när det sker. Därefter inget uppseendeväckande, mest lite hartass-städning för syn skull innan jag med skapligt gott samvete kunde ägna mej helhjärtat åt stickningen. Spindelsockan går framåt, tror faktiskt de blir riktigt kul. Till och med Chrysopolis har ägnats en stund.

Denna dag har flera timmar ödslats bort med revision av Munskänkarnas bokföring. Inte besvärande på något sätt, annat än att det känns lite stönigt att ödsla tre timmar på att gå igenom fjolårets räkenskaper med revisorerna. Fast det är ju ett nödvändigt ont. Och inte kunde jag sticka medan de höll på, var ju tvungen att vara tillräckligt närvarande för att svara på diverse frågor och undringar. Men nu har jag bara ett år kvar som kassör, och det känns faktiskt skönt. Då blir det sex år sammanlagt, och det är egentligen två år för mycket känner jag.

Men när väl alla nödvändiga papper var undertecknade och de gett sig iväg kunde helgen återgå till vanlig behaglig lunk. Men hela tiden har det nya Hemlis 3 legat och gnagt i tankarna. Ska jag eller ska jag inte anmäla mej??? Ett av detta livets stora frågor. Jag har varit med de två tidigare gångerna, och det har varit hur kul som helst, men en tredje gång så tätt inpå de tidigare? Är det inte risk att det mister sin charm om man är med för ofta? Eller ...? Fast egentligen vill jag nog, om jag tänker en vända till. Jo för sjutton, jag klämmer till! Ska kolla om det är några förändringar i frågorna, annars är mina svar här.

INTE för stort! / NOT too large!

Nu har jag lyckats! Att få någonting klart som inte är för stort. Men tror tyvärr att det slog över lite för våldsamt :-/ Det är alltså Baby Surprise Jacet det handlar om. Har nu avslutat en till Johannas baby, och tänkte att det skulle väl vara själva den om jag inte skulle kunna åstadkomma någonting som kunde vara lagom direkt när Baby kommer. Det som behövdes var då ett riktigt tunt garn, och jag bestämde mej för Handpainted Yarn's Lace och använde stickor nr 3. Den blev faktiskt riktigt fin, bättre i färgen än vad fotot visar, men som sagt liten, till och med väldigt liten för att inte säga pytteliten. Hur stor är en nyföding? Det är ju inte så länge sen Alex var där, men inte kommer jag ihåg hur små grejer jag stickade till honom först. Dessutom har jag för mej att allt var för stort åtminstone någon månad. Ska bli väldigt spännande att se hur den här egentligen stämmer eller inte stämmer i storlek.

Now I've done it! I have finished a Baby Surprise Jacket for Johanna's baby, and this time I intended to do something that Baby can use immediately after beeing born, a small one in other words. I used Handpainted Yarn's Lace and needle no 3. And it is small, very small, not to say extremly small. I doubt it will fit, but I must admit I can't remember how small a newborn use to be, even if it isn't that long ago since Alex was there. But at the other hand, as I remember everything I did for him was too big for at least one month. It will be very exciting to see how it will works out.



Så har jag äntligen kommit igång med Spindelsockarna. Jättekul men lite pilligt. Men jag är inte riktigt nöjd med hur kroppen utvecklar sej, får kanske sy några styng på avigsidan för att få ihop den ordentligt. Som det nu är verka det glipa lite för mycket.

Som vanligt är det Chrysopolis-sjalen som får stiga åt sidan när något annat pluppar upp, är nu halvvägs på den men inte håller ens den reviderade tidplanen. Först hade jag tänkt/hoppats på att den skulle vara klar innan jul. Sen var tanken att den borde bli klar till halva februari. Eftersom den är tänkt till kompisdottern Johanna hade det ju varit kul om hon kunnat få den som en liten Nybliven-Mamma-present. Nu är planen att hon ska få den till midsommar. Då brukar det alltid vara så kallt och ruggigt så det kan behövas något att svepa om axlarna.

At last I've started with the Spider-socks. It'a a very nice and fun pattern, but I'm not quite satisfied with the body of the spider. May be I have to sew a few stitches on the backside to avoid too big holes there.

As usual it's the Chrysopolis-shawl that has to take a step backwards, when something new turns up. So far I have done half of it, and the timeschedule is far behind. First I intended to finish it before Christmas, and when that failed I hoped for half of February. But it's just to realise, midsommer is more likely.

Sanningens minut / The moment of true

I helgen var vi och hälsade på Trollbarnen i Lilla Huset i Stora Skogen. Det var dags för sanningens minut, den enorma koftan skulle överlämnas till Ulf. Spänningen var olidlig! Den är stor, men det rara barnet hade den på sej hela kvällen, och sa att den var jätteskön och helt användbar, i alla fall hemma i skogen. Phu, en sån lättnad. Visst var ärmarna för långa, men inte värre än att det fungerade när mudden veks upp. Och visst var den en dm längre än nödvändigt, men då fryser han ju inte om baken i alla fall. Och två nummer smalare hade väl inte skadat, men den ramlade i alla fall inte av. Sen enades vi alla om att den kanske krymper något om den skulle råka tvättas lite för varmt eller råka hamna i torktumlaren. Ja, ja, nu har han i alla fall fått den, och jag kan inbilla mej att den kommer att användas tills den är totalt uppsliten. Det jag inte vet om har jag inte ont av :-)

Dessutom överlämnades Dalek, och den var alldeles lagom! Den passar perfekt bredvid deras Dalek-väckarklocka, de var slående lika. Ja, man kunde i alla fall ana släktskapet.

Hade dessutom med My So Called Scarf till Helen, och hon tyckte den var fin! Trots att den nästan blev tre meter lång hävdade hon å det bestämdaste att den var helt perfekt.

Visst är de goa, de små liven? De vet verkligen hur man värmer ett gammalt modershjärta!

We have been in The Small House in the Big Forest, visiting Ulf and Helen. And then it was the moment of true, the huge cardigan I've done for Ulf should be tested! I was really nervous, but the sweet boy had it on for the hole evening! Well, it was big, but when the sleeves was tucked up, they were quite ok. And it could have been a dm shorter, but in this way he don't have to be freezing behind. And it could have been a bit more narrow, but it didn't fell off. Well, now he has got it, at least, and I can pretend he will use it until it falls in pieces. May be it will shrink in the wash, if it happeneds to be washed a bit too hot or may be even happeneds to get into the tumbler dryer?

He also got the Dalek, and it was just in the right size! It's now standing besides there Dalek-alarm clock.

Helen got My So Called Scarf, and in spite of being almost tre meters long, she said it was just perfect! Ain't they sweet? They really know how to warm up a mothers heart!

My So Called Scarf

Mycket har jag på gång, stort som smått. Det tar därför ganska lång tid för var sak att bli färdig, men det går framåt med det mesta. När jag tänker efter har jag nog bara en enda sak på gång som är direkt urtråkig och som jag därför aldrig får "tid" att göra nåt åt. Apropå det, när övergår ett WIP till att bli ett UFO? Är det när man mentalt gett upp? I så fall är detta obehagligt nära att falla över gränsen.

Have a lot of different things on the needles, so it takes quite some time to get anything finished. And by the way, when will a WIP become an UFO? I have a scarf that has to be very close to fall over the border. It's made of an awful acrylic-yarn. I think it will be quite nice and it's very soft, but so boring to do!




Det är en halsduk i en brett självrandande svart-grå-vit färg av ett mycket obehagligt akrylgarn. Fattar inte att jag köpte det, men det ser väldigt snyggt ut när det väl blir färdigt, har sett en. Dessutom blir den faktiskt väldigt sammetsmjuk. Men att sticka med eländet! Det är bara rent outhärdligt tråkigt! Något åt chenillhållet, och att säga att det inte löper smidigt är bara förnamnet.




Hade tänkt göra den till Helen, men nu har jag i stället gjort en My So Called Scarf åt henne, i det tjocka, mulliga Debbie Bliss-garnet jag fick som hemlispresent. Köpte till ett par nystan så att det säkert skulle räcka, tyckte inte det blev så mycket av det annars. Den har jag faktiskt gjort klar nu, det gick snabbt som ögat! Tjock är den, smal som en tarm och väldigt, väldigt lång. Faktiskt mycket längre än jag tänkt. Men varför avvika från det gamla invanda? Jag har, som jag tidigare sagt, hittills aldrig lyckats göra någonting som inte blivit för stort. Ett mycket märkligt fenomen. Nu ska jag alldeles per omgående - eller i alla fall inom de närmanste dagarna - börja med ett par sockar i stl 38. Undrar om jag inte ska följa mönstret för stl 6 år, då kanske de kan bli lagom :-)?

I intended to do it for Helen, but now I have done a My So Called Scarf for her. It was very nice and fast to do, and it's thick, narrow and very long. May be a bit too long, but why shouldn't it be? Everything I do intend to be much too big!

Apropå sockar, jag har naturligtvis inte kunnat avhålla mej från att gå med i Sticka Mera's Sockklubb. Men det mönster som gäller för januari visade sej vara Monkey, och de gjorde jag i våras. Känner inte för att göra exakt likadana igen, så nu ska det bli ett par släta, enfärgade med en stor pärlspindel på skaftet. Tycker de ser så kul ut. Dem har jag som absolut intention att få färdiga innan januari månads utgång, så jag kan hoppa på februarisockan, vad det nu kan bli.

I have also joine Sticka Mera's Sock-club. The first one, for January, was Monkey. But I did them last spring and don't want to do them again. Instead I'll do a pair in a solid coloured and with a beaded pattern of a spider! But I have to do them very soon, because I want to be ready for the February-socks.

För övrigt stretar jag på med Chrysopolisen. Har nu faktiskt lyckats komma halvvägs. Den är fortfarande väldigt kul - tack och lov! - men dryg. Och jag som hade tänkt börja med Secret of the Stole II som kör igång om bara två veckor. Den får nog anstå, tror jag i alla fall.

My Secret of Chrysopolis isn't forgotten. I have just done half of it. It's still very nice to do, but it takes its time! I ment to start with Secret of the Stole, when it starts in a couple of weeks time, but I'm not sure I'll join it from the beginning.



Den lilla Baby Surprice Jacket som också är på gång har väl avancerat ca en fjärdedel, liksom den betydligt större tröjan till systerdotterbarnbarnet (oj, vilket ord!) Madelene, som är tio år.

A Baby Surprise Jacket is growing, too, as well as a sweater for Madelene, 10 years old.